Karlsfors - Nya Lerdala

Den aktuella kulturmiljön omfattar en del av kalkstensplatån med angränsande alunskifferterrass i Bergs socken på Nordbillingens västsida samt en del av nedanförliggande lerdal mot sjön Lången i Lerdala socken. Stenindustrins lämningar kring Karlsfors, Dämman och Melldala har skapat en särpräglad kulturmiljö i kombination med kambrosilurområdets mycket karaktäristiska naturvärden och den yppiga växtligheten på sluttningens klevar och terrasser. Alun- och kalkindustrins lämningar inom kulturmiljön är fasta fornlämningar idag. Småskaliga herrgårdsmiljöer från 1700- och 1800-talen kring framför allt Nya Lerdala och Dämman sätter också stark prägel. Nya Lerdala innefattar även lämningarna av herrgårdens tegelbruk från 1840 vilket kompletterar kulturmiljöns industrihistoriska spännvidd.
Kulturmiljön är kring Karlsfors en integrerad del av den säregna och mycket natursköna landskapsbilden kring Silverfallen. Området kring Silverfallen är ett av Skövde kommuns stora besöksmål. Silverfalleområdet ingår i ett naturreservat. Området ingår i Natura 2000.
Silverfallet har fått sitt namn efter bäcken som skapar ett brant vattenfall på 60 m trappstegsvis från kalkstensplatån, via alunskifferterrassen ner till sandstensnivån. Vandringsleden går från Karlsfors gård upp längs fallen och den särpräglade industriella kulturmiljön i den stegvisa stupande sluttningen. Vattnet rinner över kalkstenshällar, alunskifferbrott och längst ner sandstenshällar. I den industriella
produktionen hade vattenflödet stor betydelse. Ca fem murade fördämningar, samt kvarnränna och kallmurade stenskoningar längs bäcken, samt en stensatt dammkanal, vittnar om detta.
Av naturreservatets informationstext framgår att större delen av sluttningarna vid Silverfallet, Karlsfors och Dämman består av ädellövskog som har en tydligt kalkpåverkad lundartad flora, om våren med t.ex. blåsippa, smånunneört och lungört. Här finns inslag av f.d. lövängsmarker, blockrika och oröjda. På rödfyrshögarna växer främst en kargare växtlighet av björk och sälg.
Informationstavlor vid det gamla alunbruket, invid alunskifferterrassen, berättar om Karlsfors alunbruk som fanns från 1816 till 1856. Detta var det största alunbruket i Skaraborg. Verksamheten vid Karlsfors omfattade luthus, pannhus, kvarn, saffianshus och raffineringshus. Idag är det skifferbrott, skifferspill och bruksbyggnadernas murrester som vittnar om alunverksamheten. Efter nedläggning ersattes alunbruket med Karlsfors kalkbruk som var i drift till 1920. Kalkstenen brändes med alunskiffer i vedeldade ugnar vilket efterlämnade de stora högarna av rödfyr, det vill säga kalkhaltig skifferaska. En stor del av området bär spår efter kalkframställningen med brytning av alunskiffer och kalksten samt lämningar av framför allt rödfyrshögar och kalkugnar. Ugnarna kunde vara upp till 15 m. långa och 5 m. höga. Totalt åtta kalkugnslämningar finns grönskan kring Silverfallen.

I den branta sluttningens grönska står även två stora kvarnruiner, byggda av sandsten, vid fallen. Dels byggdes en två våningar hög mjölkvarn år 1832, dels byggdes en tre våningar hög kvarn som användes som rödfärgskvarn och sågverk.

Längre upp på alunskiffer- och kalkstensnivån ovanför Karlsfors finns gott om partier av ett småskaligt äldre odlingslandskap med spår av lövängshävd, samt små betesmarker och små avröjda ytor med odlingsrösen. Sumpskogspartier genomflyts av flera mindre bäckar. Även de mindre partierna med öppen betesmark har en rik flora. Enar och lövskogsdungar följer klevkanten och en vällagd stenmur bildar gräns mellan Karlsfors-Dämman i sluttningen och Yttersöra uppe på platån. Väl uppe på kalkstensplatån, främst på Yttersörasidan, vidtar den enbevuxna betade kalkstenhed som motsvarar Falbygdens falor.

Både vid Dämman i S och upp mot Melldala f.d. kalkbruk i N, på kalkstenskleven och alunskifferterrassen, finns ett likartat ädellövskogslandskap samt ytterligare brukslämningar. Vid Dämman finns stenbrott och tre kalkugnsruiner efter Dämmans kalkbruk som var i drift 1918-1952 (Raä Berg 84). Melldala kalkbruk som i drift 1914-1930 har stenbrott och ca fem kalkugnslämningar (Raä Berg 61).

Av de två herrgårdarna på kambosilurens avsatser har Karlsfors (Karlsfors 3:1) ett omfattande byggnadsbestånd, som delvis härstammar från 1800-talet. Framför allt har gården två stora lerhus som är arbetarbostäder från alunbrukstiden, byggda 1818. Dämman är en väl sammanhållen enhetlig liten herrgårdsmiljö (Dämman 1:1) som karaktäriseras av främst 1700-och 1800-talsbyggnader med ett karaktäristisk funktionsindelat bebyggelsemönster, dammar och en allékantad tillfartsväg. I gårdarnas omgivningar finns enstaka inslag av små faluröda f.d. torpställen och backstugor med koppling till herrgårdar och stenindustri. Bebyggelsen binds samman av den småskaliga följsamma landsvägen från Berg som ringlar över avsatserna. Vägen ingår i det mycket väl bibehållna äldre samlade vägsystemet Berg och Vallebygden.
Nedanför kambrosiluren, bland åkermarker i lerdalgången mot sjön Lången, ligger sedan 1790-talet Nya Lerdala gård (Lerdala 38:1). Nya Lerdala har som helhet bevarat sin karaktär av en större
lantegendom med ett rikhaltigt byggnadsbestånd i karaktäristisk byggnadsgruppering med trädgård och uppvuxna stormträd. Huvudbyggnad och flyglar är från 1790-talet och merparten av de många tidstypiska funktionsspecifika ekonomibyggnaderna i trä eller sten är från 1800-talets senare del. Mycket karaktärsfullt är det stora faluröda timrade herrgårdsmagasinet vid landsvägen. Gårdsmiljön med det fortfarande småskaliga men stora och innehållsrika byggnadsbeståndet ger en mycket god återspegling av ett mindre säteri från övergången 1700-1800-tal, kompletterat och utbyggt under 1800-talets gång.
En av Nya Lerdalas märkligaste byggnader är ugnsruinen efter gårdens tegelbruk (1840-1950), beläget i en träddunge strax S om herrgården (Raä Lerdala 72). Den periodiska ugnen är teknikhistoriskt av mycket stort intresse och tycks överensstämma med den konstruktion som Carl Wijnblad beskrev i Fyratio Wåningshus år 1755. I anslutning finns även spår av lertäkter för tegelproduktionen.
Området har även några kända förhistoriska fornlämningar. Nära Nya Lerdala gård finns en stenåldersboplats i den öppna sluttningen ner mot sjön Lången (Raä Lerdala 89). En rest av en domarring (Raä Berg 25), det vill säga en järnåldersgrav, finns vid Karlsfors gård.

Ingår också i:
-Område av riksintresse för kulturmiljövård Berg
-Område av riksintresse för naturvården
-Berg Bygden med stora riksintressen, Länsstyrelsen Skaraborg 1994.
-Omfattas av områdesbestämmelser Berg
-Område 1: Berg i Carlquist, T. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun 1988.
-Vägobjekt av högsta kulturhistoriska värde är väg 758 Karlsfors-Berg, del av
-Naturreservat, Silverfallen
-Natura 2000

Den aktuella kulturmiljön omfattar en del av kalkstensplatån med angränsande alunskifferterrass i Bergs socken på Nordbillingens västsida samt en del av nedanförliggande lerdal mot sjön Lången i Lerdala socken. Stenindustrins lämningar kring Karlsfors, Dämman och Melldala har skapat en särpräglad kulturmiljö i kombination med kambrosilurområdets mycket karaktäristiska naturvärden och den yppiga växtligheten på sluttningens klevar och terrasser. Alun- och kalkindustrins lämningar inom kulturmiljön är fasta fornlämningar idag. Småskaliga herrgårdsmiljöer från 1700- och 1800-talen kring framför allt Nya Lerdala och Dämman sätter också stark prägel. Nya Lerdala innefattar även lämningarna av herrgårdens tegelbruk från 1840 vilket kompletterar kulturmiljöns industrihistoriska spännvidd.
Kulturmiljön är kring Karlsfors en integrerad del av den säregna och mycket natursköna landskapsbilden kring Silverfallen. Området kring Silverfallen är ett av Skövde kommuns stora besöksmål. Silverfalleområdet ingår i ett naturreservat. Området ingår i Natura 2000.
Silverfallet har fått sitt namn efter bäcken som skapar ett brant vattenfall på 60 m trappstegsvis från kalkstensplatån, via alunskifferterrassen ner till sandstensnivån. Vandringsleden går från Karlsfors gård upp längs fallen och den särpräglade industriella kulturmiljön i den stegvisa stupande sluttningen. Vattnet rinner över kalkstenshällar, alunskifferbrott och längst ner sandstenshällar. I den industriella
produktionen hade vattenflödet stor betydelse. Ca fem murade fördämningar, samt kvarnränna och kallmurade stenskoningar längs bäcken, samt en stensatt dammkanal, vittnar om detta.
Av naturreservatets informationstext framgår att större delen av sluttningarna vid Silverfallet, Karlsfors och Dämman består av ädellövskog som har en tydligt kalkpåverkad lundartad flora, om våren med t.ex. blåsippa, smånunneört och lungört. Här finns inslag av f.d. lövängsmarker, blockrika och oröjda. På rödfyrshögarna växer främst en kargare växtlighet av björk och sälg.
Informationstavlor vid det gamla alunbruket, invid alunskifferterrassen, berättar om Karlsfors alunbruk som fanns från 1816 till 1856. Detta var det största alunbruket i Skaraborg. Verksamheten vid Karlsfors omfattade luthus, pannhus, kvarn, saffianshus och raffineringshus. Idag är det skifferbrott, skifferspill och bruksbyggnadernas murrester som vittnar om alunverksamheten. Efter nedläggning ersattes alunbruket med Karlsfors kalkbruk som var i drift till 1920. Kalkstenen brändes med alunskiffer i vedeldade ugnar vilket efterlämnade de stora högarna av rödfyr, det vill säga kalkhaltig skifferaska. En stor del av området bär spår efter kalkframställningen med brytning av alunskiffer och kalksten samt lämningar av framför allt rödfyrshögar och kalkugnar. Ugnarna kunde vara upp till 15 m. långa och 5 m. höga. Totalt åtta kalkugnslämningar finns grönskan kring Silverfallen.

I den branta sluttningens grönska står även två stora kvarnruiner, byggda av sandsten, vid fallen. Dels byggdes en två våningar hög mjölkvarn år 1832, dels byggdes en tre våningar hög kvarn som användes som rödfärgskvarn och sågverk.

Längre upp på alunskiffer- och kalkstensnivån ovanför Karlsfors finns gott om partier av ett småskaligt äldre odlingslandskap med spår av lövängshävd, samt små betesmarker och små avröjda ytor med odlingsrösen. Sumpskogspartier genomflyts av flera mindre bäckar. Även de mindre partierna med öppen betesmark har en rik flora. Enar och lövskogsdungar följer klevkanten och en vällagd stenmur bildar gräns mellan Karlsfors-Dämman i sluttningen och Yttersöra uppe på platån. Väl uppe på kalkstensplatån, främst på Yttersörasidan, vidtar den enbevuxna betade kalkstenhed som motsvarar Falbygdens falor.

Både vid Dämman i S och upp mot Melldala f.d. kalkbruk i N, på kalkstenskleven och alunskifferterrassen, finns ett likartat ädellövskogslandskap samt ytterligare brukslämningar. Vid Dämman finns stenbrott och tre kalkugnsruiner efter Dämmans kalkbruk som var i drift 1918-1952 (Raä Berg 84). Melldala kalkbruk som i drift 1914-1930 har stenbrott och ca fem kalkugnslämningar (Raä Berg 61).

Av de två herrgårdarna på kambosilurens avsatser har Karlsfors (Karlsfors 3:1) ett omfattande byggnadsbestånd, som delvis härstammar från 1800-talet. Framför allt har gården två stora lerhus som är arbetarbostäder från alunbrukstiden, byggda 1818. Dämman är en väl sammanhållen enhetlig liten herrgårdsmiljö (Dämman 1:1) som karaktäriseras av främst 1700-och 1800-talsbyggnader med ett karaktäristisk funktionsindelat bebyggelsemönster, dammar och en allékantad tillfartsväg. I gårdarnas omgivningar finns enstaka inslag av små faluröda f.d. torpställen och backstugor med koppling till herrgårdar och stenindustri. Bebyggelsen binds samman av den småskaliga följsamma landsvägen från Berg som ringlar över avsatserna. Vägen ingår i det mycket väl bibehållna äldre samlade vägsystemet Berg och Vallebygden.
Nedanför kambrosiluren, bland åkermarker i lerdalgången mot sjön Lången, ligger sedan 1790-talet Nya Lerdala gård (Lerdala 38:1). Nya Lerdala har som helhet bevarat sin karaktär av en större
lantegendom med ett rikhaltigt byggnadsbestånd i karaktäristisk byggnadsgruppering med trädgård och uppvuxna stormträd. Huvudbyggnad och flyglar är från 1790-talet och merparten av de många tidstypiska funktionsspecifika ekonomibyggnaderna i trä eller sten är från 1800-talets senare del. Mycket karaktärsfullt är det stora faluröda timrade herrgårdsmagasinet vid landsvägen. Gårdsmiljön med det fortfarande småskaliga men stora och innehållsrika byggnadsbeståndet ger en mycket god återspegling av ett mindre säteri från övergången 1700-1800-tal, kompletterat och utbyggt under 1800-talets gång.
En av Nya Lerdalas märkligaste byggnader är ugnsruinen efter gårdens tegelbruk (1840-1950), beläget i en träddunge strax S om herrgården (Raä Lerdala 72). Den periodiska ugnen är teknikhistoriskt av mycket stort intresse och tycks överensstämma med den konstruktion som Carl Wijnblad beskrev i Fyratio Wåningshus år 1755. I anslutning finns även spår av lertäkter för tegelproduktionen.
Området har även några kända förhistoriska fornlämningar. Nära Nya Lerdala gård finns en stenåldersboplats i den öppna sluttningen ner mot sjön Lången (Raä Lerdala 89). En rest av en domarring (Raä Berg 25), det vill säga en järnåldersgrav, finns vid Karlsfors gård.

Ingår också i:
-Område av riksintresse för kulturmiljövård Berg
-Område av riksintresse för naturvården
-Berg Bygden med stora riksintressen, Länsstyrelsen Skaraborg 1994.
-Omfattas av områdesbestämmelser Berg
-Område 1: Berg i Carlquist, T. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun 1988.
-Vägobjekt av högsta kulturhistoriska värde är väg 758 Karlsfors-Berg, del av
-Naturreservat, Silverfallen
-Natura 2000

Dämmans lilla herrgård i västra delen av Bergs socken omnämns i jordeboken 1564 som ett kronotorp, en nybyggd gård på kronans mark. Det är dock troligt att Dämman kan ha medeltida ursprung. Kalkbrytning har gamla anor på Dämmans ägor. Karlsfors egendom tillkom först i tidigt 1800-tal. Detta har ursprung från att commercerådet B. H. Santesson från Göteborg ägde Dämman i början av 1800-talet. 1810 erhöll han privilegier för att anlägga ett alunbruk. Santesson ägde då också Årnäs glasbruk och lät även starta upp Brommö glasbruk ungefär vid samma tid som Karlsfors alunbeuk. Alunbruket togs i drift 1816. Karlsfors egendom växte fram kring alunbruket med herrgårdsbyggnader och arbetarbostäder. 1856 upphörde alunbruket och istället startade man upp Karlsfors kalkbruk. Vid Karlsfors var kalkugnarna i drift till 1920.
Dämmans kalkbruk var i drift från 1918 fram till 1952. Från början hade man tänkt sig att framställa skifferolja men efter försök lades driften om till kalkbränning. Kalkbruket var under många år den största och tidvis enda kunden på Skara -Timmersdala Järnväg. I anslutning till stenindustrin vid Karlsfors fanns även sågverk och kvarnar vid bäcken i sluttningen. År 1916 var Karlsfors den största egendomen i Bergs socken och omfattade 2 och 3/4 mantal jord. Melldala kalkbruk N om Karlsfors var i drift åren 1914-1930.
Nya Lerdala egendom som ligger nedanför Karlsfors, i Lerdala socken, bildades i samband med storskifte i Lerdala by på 1790-talet. Stommen i egendomen utgörs dock av det gamla säteriet Bosgården som flyttades ut från byn i samband med storskiftet och utvidgades med ytterligare mantal från andra utflyttade hemman. År 1840 lät löjtnant J.A. Nordenfelt anlägga Nya Lerdala tegelbruk på gårdens ägor. Tegelbruket var verksamt till ca 1950 och har efterlämnat flera lämningar. Flera andra små industriella verksamheter har funnits vid Nya Lerdala såsom bränneri, kakelugnsfabrik, mejeri, såg, kvarn, kalkbruk och kabelmakarverkstad.

Dämmans lilla herrgård i västra delen av Bergs socken omnämns i jordeboken 1564 som ett kronotorp, en nybyggd gård på kronans mark. Det är dock troligt att Dämman kan ha medeltida ursprung. Kalkbrytning har gamla anor på Dämmans ägor. Karlsfors egendom tillkom först i tidigt 1800-tal. Detta har ursprung från att commercerådet B. H. Santesson från Göteborg ägde Dämman i början av 1800-talet. 1810 erhöll han privilegier för att anlägga ett alunbruk. Santesson ägde då också Årnäs glasbruk och lät även starta upp Brommö glasbruk ungefär vid samma tid som Karlsfors alunbeuk. Alunbruket togs i drift 1816. Karlsfors egendom växte fram kring alunbruket med herrgårdsbyggnader och arbetarbostäder. 1856 upphörde alunbruket och istället startade man upp Karlsfors kalkbruk. Vid Karlsfors var kalkugnarna i drift till 1920.
Dämmans kalkbruk var i drift från 1918 fram till 1952. Från början hade man tänkt sig att framställa skifferolja men efter försök lades driften om till kalkbränning. Kalkbruket var under många år den största och tidvis enda kunden på Skara -Timmersdala Järnväg. I anslutning till stenindustrin vid Karlsfors fanns även sågverk och kvarnar vid bäcken i sluttningen. År 1916 var Karlsfors den största egendomen i Bergs socken och omfattade 2 och 3/4 mantal jord. Melldala kalkbruk N om Karlsfors var i drift åren 1914-1930.
Nya Lerdala egendom som ligger nedanför Karlsfors, i Lerdala socken, bildades i samband med storskifte i Lerdala by på 1790-talet. Stommen i egendomen utgörs dock av det gamla säteriet Bosgården som flyttades ut från byn i samband med storskiftet och utvidgades med ytterligare mantal från andra utflyttade hemman. År 1840 lät löjtnant J.A. Nordenfelt anlägga Nya Lerdala tegelbruk på gårdens ägor. Tegelbruket var verksamt till ca 1950 och har efterlämnat flera lämningar. Flera andra små industriella verksamheter har funnits vid Nya Lerdala såsom bränneri, kakelugnsfabrik, mejeri, såg, kvarn, kalkbruk och kabelmakarverkstad.