GUSTAVSBERGS KYRKA

Kyrkorummet är enskeppigt med ett lägre absidliknande kor som har ett putsat kryssvalv. Långhusets tak är täckt med ett brunmålat treklöverformat trätunnvalv, en medeltida taktyp. Väggar och korets valv är vitputsade med tresprångig takgesims och profilerade takkonsoler.

Den ursprungliga interiören har förenklats vid två större renoveringar under 1900-talet. Framförallt 1942 års renovering under ledning av arkitekt Erik Fant medförde en förenkling av kyrkorummets utsmyckning i funktionalismens anda då det mesta av jugenddekoren togs bort. Kyrkorummets jugendinspirerade kalkmålningar och grönglaserade tegelbröstning kalkades över. Vidare murades korets runda fönster igen, liksom västgavelns trefönstergrupp samt herrskapsläktaren i södra långhusväggen.

Koret försågs vid 1940-talets renovering med en ny altartavla utförd av konstnären Einar Forseth (1892-1988). Altarringen nytillverkades med geometriska mönster som återkommer i läktarbarriären från samma tid. Det murade altaret härrör från 1970-talets restaurering.

Av kyrkans ursprungliga inredning återstår bänkar och predikstolen som har jugendprägel. De främre bänkraderna togs bort vid 1970-talets restaurering då ett större podium utfördes i långhusets främre del. Läktarunderbyggnaderna som rymmer förråd och brudkammare härrör från samma renovering. Då återställdes den fasta inredningens ursprungliga grönlaserade färgsättning.

Bevarade från byggnadstiden är kyrkorummets järnsmideskronor med tydligt redovisade glödlampor, elektriciteten var modern och skulle inte döljas. Till kyrkorummets ursprungliga utsmyckning hör den dopnisch, som låg under herrskapsläktaren. Nischen är utsmyckad med en keramikrelief i slingrande jugendstil föreställande den vita madonnaliljan och en duva med gyllene gloria. Nischbänken är utförd av polerad kolmårdsmarmor med snäckor i relief.

Golvet i kyrkorummet är utfört av kalkstensplattor, i podiet kompletterat under 1970-talet. Bänkkvarteren har lackade trägolv.

Orgelläktaren utvidgades 1942. Då tillkom den nuvarande läktarbarriären med geometriska listornament, lika altarringen. Orgeln är byggd 1979 av Åkerman & Lund och har 31 stämmor. Orgelfasaden är ritad av arkitekten Ulf Oldaeus samma år. Orgelläktarens golvmaterial består av ett brunt skivmaterial.

Övriga inventarier
Till kyrkans ursprungliga inventarier av stort intresse hör dopnischens dopskål. Den är tillverkad vid porslinsfabriken av grönglaserad keramik efter konstnären H Neyd, daterad år 1904. Till de inventarier som är tillverkade vid porslinsfabriken hör också ett antal porslinsljusstakar. Från byggnadstiden härstammar kyrktornets klockor som samtliga är tillverkade av KG Bergholz i Stockholm 1905-06.

Till kyrkans övriga inventarier hör ett triumfkrucifix utfört av konservator Alfred Nilsson 1943. Förebilden är ett 1300-tals krucifix från Skönberga kyrka i Östergötland. Den nuvarande dopfunten i krysshamrad granit är från 1957. Bevarad från samhällets tidigare träkapell är en oljemålning från 1700-talet som framställer Kristus och den samaritiska kvinnan. Den hänger framför den igenmurade herrskapsläktaren. Till kyrkorummets senare tillskott hör det textila konstverket "Regnbågen" upphängt i treklövervalvet. Verket är utfört av konstnären Kazuko Tamura och sattes upp till kulturhuvudstadsåret 1998.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Gustavsbergs kyrka är uppförd under åren 190406 efter ritningar av arkitekten Gustaf Améen (18641949) på uppdrag av Gustavsbergs porslinsfabriks ägare Wilhelm Odelberg.
Gustaf Améen var under åren 18901907 medarbetare till den samtida mer kända arkitekten Isak Gustaf Clason (18561930). Améen arbetade också på överintendentsämbetet från 1902, Stockholms stads byggnadskontor 19071918, fastighetskontorets husbyggnadsavdelning 192029 och var arbetschef för restaureringen av Drottningholms slott 19071912 där han var förordnad slottsarkitekt fram till 1922. Till hans verk hör bl a posthuset i Helsingborg 1904, landsarkivet i Göteborg och Vasa real i Stockholm 1926. Till hans sakrala arkitektur kan nämnas Örnsköldsviks kyrka 190810, S:t Görans kyrka 190810 och Idre kyrka 191314.

I Gustavsbergs kyrka har arkitekten inspirerats av äldre epokers arkitektur och kyrkan bär drag av nygotik och medeltida baltisk tegelgotik, men också av jugend, byggnadstidens arkitekturstil.

Gustavsbergs kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Samhället Gustavsberg har sina rötter i den förhistoriska gården Farsta, vilket avspeglar sig i gravfältet väster om fabriksområdet. Farsta omtalas redan under medeltiden och blev säteri under 1640-talet under Gustav Oxenstierna som byggde upp herresätet Farsta och anlade ett tegelbruk. Det är grevinnan Maria Sofia de la Gardie, änka efter Gustav Oxenstierna, som efter makens död 1648 hedrar hans minne genom att ändra namnet på Farsta till Gustavsberg. I namnet spåras såväl förnamnet Gustav som godsets placering på ett berg. 1821 köptes Farsta av grosshandlaren Johan Herman Öhman som grundade porslinsfabriken 1827.

Namnet Farsta och Gustavsberg används omväxlande fram till 1800-talets början, då egendomen delades. Säteriet behöll namnet Farsta medan fabriksområdet benämndes Gustavsberg.
Under 1800-talet och 1900-talets första årtionden var familjerna Godenius och Odelberg de styrande i porslinsfabriken. Under deras ledning upplevde fabriken ett expansivt skede. Styret var patriarkaliskt, som seden var i 1800-talets bruksamhällen. Man ordnade bostäder, affär och skola för brukets anställda. Då vägen var lång till Värmdö kyrka anställdes en brukspredikant och en gudstjänstlokal anordnades på fabriksområdet. 1883 avsatte bruket medel till ett kapell som uppfördes norr om Farstaviken. Redan efter 20 år fanns behov av en ny och större kyrka. Dåvarande bruksägaren Wilhelm Odelberg införskaffade ritningar från England, men dessa ogillades delvis och uppdraget att rita kyrkan gick istället till arkitekten Gustaf Améen. Gustavsbergs kyrka byggdes i brukets regi och uppfördes på en höjd vid Farstavikens
inre, där några av porslinsfabrikens kaserner låg. Placeringen var väl övertänkt kyrkan skulle ligga mitt i byn och ta sig bra ut när man kom med båten i Farstasundet. Kyrkan och församlingen har fått sitt namn efter Gustavsbergs porslinsfabrik.

Ursprungligen var Gustavsberg en del av Värmdö församling och tillhörde tillsammans med Ingarö och Boo församlingar Värmdö pastorat. Socknen avsöndrades från Värmdö 1902 och bildade Gustavsbergs pastorat, med Ingarö och Boo som annex. Boo bildade eget pastorat 1923. Gustavsberg och Ingarö är självständiga församlingar i Gustavsberg och Ingarö pastorat och tillhör Värmdö kontrakt i Stockholms stift.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvariska-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Arvidsson, Edla Sofia, Människor och hus i Gustavsberg, Uddevalla 1990
Brandel, Sven, Johanson, Erik O, Roosval, Johnny m fl, Sveriges kyrkor, Kyrkor i Värmdö Skeppslag, Stockholm 1949
Gud i Gustavsberg 100 år, Gustavsbergs församling 19022002, Birgit Wahrenberg, redaktör, Oskarshamn 2002
Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 1995
Karlsson, Ann Mari, Upplands kyrkor 201, Gustavsbergs kyrka, Katrineholm 1987
, Kyrkan uppfördes 1906 efter ritningar av Gustaf Améen på uppdrag av Gustavsbergs porslinsfabriks ägare Wilhelm Odelberg. Améen har i utformningen av kyrkan inspirerats av äldre epokers arkitektur med drag av nygotik, medeltida baltisk tegelgotik och jugend, byggd i gult chamottetegel och glaserade takpannor, återkommande material för byggnader i Gustavsberg. På platsen låg brukssamhällets tidigaste centrum med bageri, tvätteri, handelsbod och ett värdshus. Kyrkans placering högt på en kulle, mellan de norra och södra bruksgatorna, markerar för brukssamhällets centrum. Dess solitära placering på kullen invid Farstaviken utgör ett av Gustavsbergs mest kvalitativa och miljöskapande karaktärsdrag, väl synlig från flera håll i samhället. Som en av de mest betydande värdebärarna i miljön bidrar kyrkan till höga miljöskapande värden i Farstavikens landskapsrum. Kyrkan är ett kyrkligt kulturminne i enlighet med 4 kap. KML. Alla yttre förändringar kräver tillstånd från länsstyrelsen.