JÄRFÄLLA KYRKA

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Järfälla kyrka uppfördes under 1100-talets sista fjärdedel och kyrkans dopfunt dateras till 1100-talets andra hälft. Av den romanska kyrkan återstår långhusets två östliga travéer med sydportal samt korets västparti med rester av ett troligen planerat östtorn. Under 1300-talet utvidgades kyrkan åt väster och fick ett gotiskt fönster i söder, sakristia byggdes i norr och fick samtidigt som koret ett gotiskt ribbvalv i tegel. Samtidigt eller något senare förlängdes koret mot öster med ett lägre men välvt parti. Under 1400-talets mitt byggdes vapenhus i söder med valv som slogs samtidigt med långhusets tre kryssvalv av tegel med helstensribbor. Under samma århundrade utvidgades långhuset med ytterligare en travé som täcktes av ett tegelvalv med halvstensribbor. Samtidigt fick kyrkan västportal. 1751 genomfördes en omfattande reparation av kyrkan. 1825 vidgades fönsteröppningar åt söder och fönster togs upp mot norr. En grundlig restaurering utfördes 1927 följt av mindre kompletteringar på 1960-talet och de första åren på 2000-talet. Adlerbergska gravmonumentet på kyrkogården restaurerades 2005.
Järfälla kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
Järfälla utgjorde tillsammans med Spånga en större sammanhängande järnåldersbygd som först i och med den medeltida sockenindelningen klövs i två socknar. Namnet Järfälla skrevs 1303 Gerfelli och tolkas som den kilformiga utmarken. Kyrkan uppfördes på en av de förhistoriska gårdarnas mark, intill den gamla häradsvägen, som troligen har förhistoriska anor. Två runstenar ska ha varit placerade vid kyrkan. Närheten till Bällstaån visar att Järfälla kyrka, i likhet med så många andra uppländska medeltidskyrkor, byggdes invid en viktig vattenled. Under medeltiden etablerades nya gårdar i socknens norra och västra, mera skogrika trakter. Folkmängden ökade, vilket ledde till flera utvidgningar av kyrkan under medeltiden. Under 1600-talet bildades flera säterier som innebar en markkoncentration till ett fåtal ägare. 1751 donerade ägarna till Jakobsberg och Säby gårdar, kammarherre Olof Adlerberg och hans maka Anna Sofia Gyllenborg, 300 daler till kyrkans reparation.
Jordbruk och boskapsskötsel var länge järfällabornas viktigaste näringsfång. Men vid förra sekelskiftet avstyckades tomter för Järfällas första villasamhälle på Barkarbys och Kyrkbyns ägor. Ett 25-tal villor byggdes innan kronan köpte upp marken för ett militärt övningsområde på Järvafältet och Barkaby flygfält. 1900-talet har inneburit en kraftig befolkningsutveckling för Järfälla församling som 1992 delades i fyra församlingar, där Järfälla kyrka tillhör Barkaby församling.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
SLM Stockholms läns museum arkivet
Bonnier, AC, Kyrkorna berättar. Upplands kyrkor 1250-1350, Uppsala 1987
Gustafsson, L, J: R, Gravar på Järfälla kyrkogård. Järfälla kyrkliga samfällighet 1993
Källman, R, och Nygren, AS, Järfälla kulturhistoriska miljöer, Stockholm 1991
Källström, M, Järfällas runstenar. Järfälla hembygdsförening, Järfälla 1998
Rudberg, E, Sven Markelius, arkitekt, Stockholm 1989
Tuulse, A, Järfälla kyrka. Sveriges kyrkor, Uppland VI: 4, Sollentuna härad, vol. 81, Stockholm 1958
Tuulse, A, Järfälla kyrka. Upplands kyrkor 35, Uppsala 1950
Vennberg, E, Johan Hadorphs resor. Afritningar af kyrkor och kyrkovapen i Upland 1676-1685. Arkiv för svensk konst- och kulturhistoria 1, Stockholm 1917

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Järfälla kyrka ligger på en sluttning nära den gamla landsvägen Stockholm - Enköping, i ett område rikt på fornlämningar. Söder om kyrkans kor, på kyrkogården, ligger det Adlerbergska gravmonumentet, en pyramid av finhuggen sandsten uppförd 1762. Mycket talar för att det är ett verk av Jean Eric Rehn, en vid denna tid flitigt anlitad gravvårdsskapare, Rehn har även avritat Cestius - pyramiden i Rom, som tjänat som förebild. Den medeltida gråstenskyrkan har en långsträckt och smal plan, rektangulärt långhus i fyra travéer, smalare kor, sakristia i norr och vapenhus i söder. Kyrkans äldsta del omfattar korets västra del och långhusets två östra travéer. Detta utgjorde en romansk kyrka som kan dateras till 1100-talets sista fjärdedel, en dopfunt från denna tid styrker dateringen. I början av 1200-talet höjdes taket och kyrkan fick en övervåning. Omkring 1300 utvidgades långhuset med en travé åt väster, valv slogs i koret och sakristian byggs. Koret utvidgades åt öster under 1300-talets andra hälft. Under 1400-talets mitt välvdes långhuset och vapenhuset tillkom. Långhuset förlängdes en andra gång i slutet av 1400-talet. 1825 vidgades fönstren och nya fönster upptogs på den norra sidan. 1927 genomgick kyrkan en genomgripande restaurering under ledning av arkitekt S. Brandel. Då kalkades ytterväggar och interiör, samt inredningen, som främst härrör från 1700- och 1800-tal, konserverades.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Omgivningen
Järfälla kyrka ligger i Barkarby, nordväst om Stockholm. Området är livligt trafikerat med pendeltåg och motorväg. Den tidigare Bällstaån har reducerats till ett öppet dike. I kyrkans närhet ligger församlingshem, bisättningskapell och prästgård. Bebyggelsen längs Kyrkvägen utgörs av villor med stora trädgårdar från tidigt 1900-tal. Området har förtätats med enfamiljshus från sent 1900-tal och grupphusbebyggelse för seniorboende. Öster om kyrkan byggs bostadshus och för den öppna marken väster om kyrkan planeras för ytterligare bostäder. Genom att Barkaby centrum utvecklats söder om järnvägen, har området kring kyrkan behållit sin karaktär av kyrkby.

Anläggningen
Kyrkan ligger på en höjd och är omgiven av en kyrkogård, vars äldsta del ligger söder om kyrkan, inhägnad i öster, söder och väster av en bogårdsmur av gråsten, omlagd 1899. Längs denna äldsta gräns står en rad gamla träd av lönn och lind planterade 1799 som en trädkrans runt kyrkogården.

Norra bogårdsmuren flyttades vid utvidgningen norrut 1928, då även del av västra muren flyttades. Östra stigluckan kom till samtidigt med bogårdsmuren. Den är byggd av gråsten och tegel med hög gråstenssockel. Däröver slätputsade väggar och valv avfärgade i samma ljusa kulör som kyrkan. Den har rundbågeformad öppning med grindar i smidesjärn och brant sadeltak täckt med skiffer och krönt av ett genombrutet träkors. Stigluckan i norr liknar den äldre i öster samt har sittnischer på båda sidor. Den är uppförd i tegel, kalkputsad och med årtalet 1929 i järnsiffror på gaveln.

Den äldsta bevarade graven är från 1717. Intill korets södra mur ligger Adlerbergska gravmonumentet, en pyramid i finhuggen sandsten, uppförd 1762. Troligen är den ett verk av arkitekten Jean Eric Rehn med Cestiuspyramiden i Rom som förebild. Öster om koret ligger en gravkulle med stele, rest 1781 över Catharina Ebba Horn.

På kyrkogårdens högsta punkt i nordvästra hörnet står klockstapeln, rest 1783. Den är helt klädd med tjärstruket spån, första gången från 1818 då även flöjeln sattes upp. I klockstapeln hänger storklockan från 1841 gjuten av Fr. Seipel 1841. Lillklockan, gjuten av Gerdt Meyer, är äldst och har följande inskrift: "Gloria in excelsis deo et in terra pax hominibus bona voluntas Anno 1653" samt en porträttrelief av drottning Kristina.

Mellan klockstapeln och kyrkan ligger en bisättningskällare i betong som används till förråd.

1928 vidgades kyrkogården åt väster och norr. Västra delen har en rektangulär form med raka grusgångar i nordsydlig riktning som begränsas av en gråstenskallmur och kantas av träd. Eventuellt stämmer den med ett förslag till utvidgning ritat 1925 av arkitekt Sven Markelius.

En tidigare stiglucka i väster är ersatt med grindstolpar och grindar framför kyrkans västportal. Utvidgningen i norr är mera kuperad och med en svängd grusgång från stigluckan i norr till kyrkans entré i väster. Här ligger även kyrkogårdens minneslund som togs i bruk 1981. Strax intill står skulpturen "Fågelflykt" av Torolf Engström.

Kyrkogårdens vidgning i söder från 1953 har sin entré i öster med granitstolpar och grind av smidesjärn. Den inhägnas av en bruksmur i gråsten och kantas av kastanjer i öst och björkar i söder. Denna del av kyrkogården, utformad av arkitekt K M Westerberg, karaktäriseras av höga, formklippta häckar av tuja i nordsydlig riktning, som indelar området i långsmala kvarter med gravstenar i gräs. Från kyrkogårdens sydöstra entré går en asfalterad, belyst stig västerut längs den äldre muren och trädkransen.
1984 togs den senaste utvidgningen i väster i sluttningen nedanför prästgården i bruk. Här är de resta gravstenarna tätt placerade i en grässlänt med spridda lövträd och sittplats vid en damm med en stor sten i mitten. Kyrkogårdens grusgångar binder samman de olika delarna, vars huvudstråk alla leder mot kyrkan.

Kyrkobyggnaden
Järfälla kyrka är orienterad i öst-västlig riktning. Kyrkans äldsta murar, förhöjda under medeltiden, är uppförda av obearbetad gråsten. Murtegel har använts i sakristian, vapenhuset, övre partiet på långhusets västgavel samt i portal- och fönsteromfattningar.

Omgivningen
Järfälla kyrka ligger i Barkarby, nordväst om Stockholm. Området är livligt trafikerat med pendeltåg och motorväg. Den tidigare Bällstaån har reducerats till ett öppet dike. I kyrkans närhet ligger församlingshem, bisättningskapell och prästgård. Bebyggelsen längs Kyrkvägen utgörs av villor med stora trädgårdar från tidigt 1900-tal. Området har förtätats med enfamiljshus från sent 1900-tal och grupphusbebyggelse för seniorboende. Öster om kyrkan byggs bostadshus och för den öppna marken väster om kyrkan planeras för ytterligare bostäder. Genom att Barkaby centrum utvecklats söder om järnvägen, har området kring kyrkan behållit sin karaktär av kyrkby.

Kyrkomiljön
Kyrkan ligger på en höjd och är omgiven av en kyrkogård, vars äldsta del ligger söder om kyrkan, inhägnad i öster, söder och väster av en bogårdsmur av gråsten, omlagd 1899. Längs denna äldsta gräns står en rad gamla träd av lönn och lind planterade 1799 som en trädkrans runt kyrkogården. Norra bogårdsmuren flyttades vid utvidgningen norrut 1928, då även del av västra muren flyttades. Östra stigluckan kom till samtidigt med bogårdsmuren. Den är byggd av gråsten och tegel med hög gråstenssockel. Däröver slätputsade väggar och valv avfärgade i samma ljusa kulör som kyrkan. Den har rundbågeformad öppning med grindar i smidesjärn och brant sadeltak täckt med skiffer och krönt av ett genombrutet träkors. Stigluckan i norr liknar den äldre i öster samt har sittnischer på båda sidor. Den är uppförd i tegel, kalkputsad och med årtalet 1929 i järnsiffror på gaveln.

Den äldsta bevarade graven är från 1717. Intill korets södra mur ligger Adlerbergska gravmonumentet, en pyramid i finhuggen sandsten, uppförd 1762. Troligen är den ett verk av arkitekten Jean Eric Rehn med Cestiuspyramiden i Rom som förebild. Öster om koret ligger en gravkulle med stele, rest 1781 över Catharina Ebba Horn.

På kyrkogårdens högsta punkt i nordvästra hörnet står klockstapeln, rest 1783. Den är helt klädd med tjärstruket spån, första gången från 1818 då även flöjeln sattes upp. I klockstapeln hänger storklockan från 1841 gjuten av Fr. Seipel 1841. Lillklockan, gjuten av Gerdt Meyer, är äldst och har följande inskrift: "Gloria in excelsis deo et in terra pax hominibus bona voluntas Anno 1653" samt en porträttrelief av drottning Kristina.

Mellan klockstapeln och kyrkan ligger en bisättningskällare i betong som används till förråd.

1928 vidgades kyrkogården åt väster och norr. Västra delen har en rektangulär form med raka grusgångar i nordsydlig riktning som begränsas av en gråstenskallmur och kantas av träd. Eventuellt stämmer den med ett förslag till utvidgning ritat 1925 av arkitekt Sven Markelius.
En tidigare stiglucka i väster är ersatt med grindstolpar och grindar framför kyrkans västportal. Utvidgningen i norr är mera kuperad och med en svängd grusgång från stigluckan i norr till kyrkans entré i väster. Här ligger även kyrkogårdens minneslund som togs i bruk 1981. Strax intill står skulpturen "Fågelflykt" av Torolf Engström.

Kyrkogårdens vidgning i söder från 1953 har sin entré i öster med granitstolpar och grind av smidesjärn. Den inhägnas av en bruksmur i gråsten och kantas av kastanjer i öst och björkar i söder. Denna del av kyrkogården, utformad av arkitekt K M Westerberg, karaktäriseras av höga, formklippta häckar av tuja i nordsydlig riktning, som indelar området i långsmala kvarter med gravstenar i gräs. Från kyrkogårdens sydöstra entré går en asfalterad, belyst stig västerut längs den äldre muren och trädkransen.

1984 togs den senaste utvidgningen i väster i sluttningen nedanför prästgården i bruk. Här är de resta gravstenarna tätt placerade i en grässlänt med spridda lövträd och sittplats vid en damm med en stor sten i mitten.

Kyrkogårdens grusgångar binder samman de olika delarna, vars huvudstråk alla leder mot kyrkan.

Kyrkobyggnaden
Järfälla kyrka är orienterad i öst-västlig riktning. Kyrkans äldsta murar, förhöjda under medeltiden, är uppförda av obearbetad gråsten. Murtegel har använts i sakristian, vapenhuset, övre partiet på långhusets västgavel samt i portal- och fönsteromfattningar.

Järfälla kyrka uppfördes under 1100-talets sista fjärdedel och kyrkans dopfunt dateras till 1100-talets andra hälft. Av den romanska kyrkan återstår långhusets två östliga travéer med sydportal samt korets västparti med rester av ett troligen planerat östtorn. Under 1300-talet utvidgades kyrkan åt väster och fick ett gotiskt fönster i söder, sakristia byggdes i norr och fick samtidigt som koret ett gotiskt ribbvalv i tegel. Samtidigt eller något senare förlängdes koret mot öster med ett lägre men välvt parti.

Under 1400-talets mitt byggdes vapenhus i söder med valv som slogs samtidigt med långhusets tre kryssvalv av tegel med helstensribbor. Under samma århundrade utvidgades långhuset med ytterligare en travé som täcktes av ett tegelvalv med halvstensribbor. Samtidigt fick kyrkan västportal.

1751 genomfördes en omfattande reparation av kyrkan. 1825 vidgades fönsteröppningar åt söder och fönster togs upp mot norr.

En grundlig restaurering utfördes 1927 följd av mindre kompletteringar på 1960-talet och de första åren på 2000-talet. Adlerbergska gravmonumentet på kyrkogården restaurerades 2005.

Järfälla kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

HISTORIK
Järfälla utgjorde tillsammans med Spånga en större sammanhängande järnåldersbygd som först i och med den medeltida sockenindelningen klövs i två socknar. Namnet Järfälla skrevs 1303 Gerfelli och tolkas som den kilformiga utmarken. Kyrkan uppfördes på en av de förhistoriska gårdarnas mark, intill den gamla häradsvägen, som troligen har förhistoriska anor. Två runstenar ska ha varit placerade vid kyrkan. Närheten till Bällstaån visar att Järfälla kyrka, i likhet med så många andra uppländska medeltidskyrkor, byggdes invid en viktig vattenled.

Under medeltiden etablerades nya gårdar i socknens norra och västra, mera skogrika trakter. Folkmängden ökade, vilket ledde till flera utvidgningar av kyrkan under medeltiden. Under 1600-talet bildades flera säterier som innebar en markkoncentration till ett fåtal ägare. 1751 donerade ägarna till Jakobsberg och Säby gårdar, kammarherre Olof Adlerberg och hans maka Anna Sofia Gyllenborg, 300 daler till kyrkans reparation.

Jordbruk och boskapsskötsel var länge järfällabornas viktigaste näringsfång. Men vid förra sekelskiftet avstyckades tomter för Järfällas första villasamhälle på Barkarbys och Kyrkbyns ägor. Ett 25-tal villor byggdes innan kronan köpte upp marken för ett militärt övningsområde på Järvafältet och Barkaby flygfält. 1900-talet har inneburit en kraftig befolkningsutveckling för Järfälla församling, som 1992 delades i fyra församlingar där Järfälla kyrka tillhör Barkaby församling.