VETA KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - VETA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 677, 1900: 922, 1995: 2436

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger ca 8 km nordost om Mjölby i övergångslandskapet utefter gamla riksvägen mellan Linköping och Mjölby tillsammans med klockargården, ett församlingshem jämte några villor och en jordbruksfastighet. På kyrkogården finns klockstapel och ett bårhus. Kyrkoherdebostället ligger ca 400 m öster om kyrkan. Veta har varit tingsplats.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan har korsformad plan bestående av ett rektangulärt långhus, ett smalare och påfallande långsträckt kor, dominerande korsarmar i norr och söder samt en sakristia på korets nordsida; mellan sakristian och den norra korsarmen är en värmekammare inrymd. Av den ursprungliga kyrkan, troligen uppförd under 1100- eller tidigt 1200-tal, återstår långhuset och större delen av koret. Att koret ursprungligen varit absidförsett visar bågformiga sockelstenar som återanvänts vid den därpå följande ombyggnaden av koret, till befintlig form, vilket torde ha skett under 1300-talet. Sakristian uppfördes under 1400-talet. Under sakristian fanns det Gripenwaldtska gravvalvet, igenfyllt 1820. År 1687 uppfördes den södra korsarmen. Den norra korsarmen, uppförd 1759, bekostades av generalmajor Simon Jacob Wennerstedt till Solberga och innehöll under golvet även den Wennerstedtska familjegraven. I samband med denna tillbyggnad omorienterades kyrkorummet och altaret förlades till norra korsarmen, sakristian förlades till det gamla koret. 1885 tillkom tillbyggnaden (värmekammaren) mellan sakristian och norra korsarmen. Vid en restaurering 1913 togs åter sakristian från 1400-talet i bruk. Ett litet vapenhus i trä tillfogades 1973.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Medeltidskyrkan har skilda sadeltak över långhus och kor, tillbyggnaderna från 1700-talet valmtak. Exteriören präglas i viss mån av restaureringen 1913, bl. a. frilades då det oregelbundna naturstensmurverket, fönsteromfattningarna nyhöggs och den spirkrönta takryttaren över korsmitten tillkom. Ingång i väster samt på den södra korsarmsgaveln. Det medeltida kyrkorummet välvdes under 1400-talet, såväl långhus som kor i två travéer. I kyrkan finns kalkmålningar bevarade från flera perioder. På korets nordmur finns rester kvar av den romanska utsmyckningen, möjligen framställande en donatorsbild. I samband med valvslagningen utsmyckades valven med arkitektoniskt förstärkande dekorationsmåleri. Ganska snart därefter har en övermålning skett med figurrundlar i Risingemästarens stil. En ny figurdekoration tillkom år 1588, vilken dateras genom en bevarad inskrift. Altartavlan är målad vid 1700-talets mitt av okänd konstnär. Predikstolen från 1689 omgjordes av Ramund Bangelius 1712. Kyrkan har sluten bänkinredning.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten är tillverkad av Mårten Hacke i Skänninge och skänktes till kyrkan 1689.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek.
Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan.
På en arealavmätning av Veta by från 1689 visas kyrkan troligen med en symbol en
kyrka med kors på båda gavelspetsarna. Det är inte någon direkt mur markerad, men av
eventuella gränsmarkeringar att döma har kyrkogården den utsträckning som är
markerad på senare kartor. En arealavmätning som gjordes endast sju år senare visar
flera byggnader, ungefär i kyrkogårdens utsträckning, framför allt i söder och öster. Det
kan eventuellt röra sig om kyrkstallar. Vid laga skiftet av Veta by år 1843 upprättades
en skifteskarta där man klart ser kyrkans placering på kyrkogården. Den ligger, som
idag, tätt invid norra kyrkogårdsmuren och alldeles intill sakristians nordöstra hörn, inne
på kyrkogården, syns en byggnad. Kyrkogårdens utsträckning verkar stämma överens
med dagens i norr, väster och söder. Vid västra ingången är det troligen en stiglucka
markerad och man ser även en markering för klockstapeln. Klockstapeln uppfördes
1728 och ersatte en tidigare stapel.
Eyvind Unnerbäck har gjort en byggnadshistorisk undersökning av Veta kyrka
(odaterad). I inledningen till rapporten ger han några fakta om kyrkogården. Han
nämner en kyrkoport från slutet av 1700-talet som var uppförd av Gabriel Wennerstedt
och att ytterligare två kyrkoportar ska ha funnits. De två senare revs år 1888 och ersattes
med järngrindar.
I C F Broocmans sockenbeskrivning från 1760 står det att det i kyrkans ringmur på östra
sidan vid södra hörnet finns en runsten. Denna runsten nämns även av P D Widegren i

början av 1800-talet. Han skriver även att kyrkan saknar torn, varför dess klockor blivit
inrymda i en hög och prydlig trästapel på den vackra kyrkogården, där, år 1797, en grav
för Lejonhjelmska familjen blev uppmurad och överbyggd. På kyrkogården ligger enligt
Widegren även 1:o kyrkoherden Sam Wigius och hans hustru Emerentia Austronia och
2:o kyrkoherden Mag, Joh. Eric Blohm. Även W Tham nämner den Lejonhjelmska
Kyrkoporten från slutet av 1700-talet.
graven i sin beskrivning från 1855. År 1918 skriver A Ridderstad att den överbyggda
graven för släkten Lejonhjelm har förfallit och är nedtagen. En sten, som funnits över
dörren till detta gravkor återfinns i en av kyrkans innerväggar. Runstenen tas ur
kyrkogårdsmuren år 1894 och enligt en rapport från Riksantikvarieämbetet flyttas
runstenen från krykogårdssläntens sydsida till nuvarande placering.
På en karta över Veta griftegård från 1885 har man senare antecknat om
kyrkogårdsutvidgningen i öster att den är dikad år 1905 och att stenmuren å norra, östra
och södra sidan är byggd av Johan Modigh från Rimforsa. Utvidgningen ser ut att vara
från den punkt i norra kyrkogårdsmuren, där muren vinklas svagt. Eyvind Unnerbäck
skriver i sin byggnadshistoriska undersökning att den västra muren omsattes år 1888,
norra muren flyttades ut två alnar och den södra en aln. Han nämner även att det funnits
en bod invid västra kyrkogårdsporten och att en av dess väggar utgjorde en del av
kyrkogårdsmuren. Den revs i samband med att ett skjul iordningställdes år 1885 mellan
sakristian och norra korsarmen.
En odaterad målning i Veta församlingshem visar en stiglucka, troligen vid dagens
norra grindhål, samt en byggnad som ligger i kyrkogårdsmuren precis norr om kyrkan.
Den västra grindöppningen har samma utseende som idag.

Från mars 1930 finns en beskrivning av förslag till utvidgning av begravningsplatsen.
Förslaget blev aldrig utfört, men i beskrivningen nämns att man vill plantera lindar och
eventuellt almar för att erhålla god anslutning till den gamla kyrkogårdens rika
vegetation.
Ett fotografi från 1935 visar en tät trädkrans runt kyrkogården. Närmast öster om
kyrkan syns inga särskilda gravmarkeringar men längre åt öster ligger häckomgärdade
gravar. På området söder om kyrkan, nuvarande kvarter C, syns endast ett fåtal
gravvårdar på ett fotografi från 1937.
Enligt tidningsartiklar invigdes gravkapellet 1939. Gravkapellet bekostades av medel ur
Anders Anderssons kyrkobyggnadsfond från 1838 och ritades av Norrköpings
stadsarkitekt, Kurt von Schmalensee.

1955 fanns det häckomgärdade grusgravar i fem rader närmast öster om kyrkan. I östra
delen av nuvarande kvarter F fanns det enstaka gravar, men kvarter E verkar ha legat
oanvänt. Den utvidgade, östra delen av kyrkogården har ett annat trädslag i trädkransen
än övriga kyrkogården. Ett fotografi från 1964 visar grusgravar invid kyrkogårdsmuren
i väster och söder. Fotografier från 1965 visar ett lågt staket i järnsmide framför
familjegrav B 56-61 och att stora delar av kyrkogården, bl a kvarter D och delar av
kvarter E, hade häckomgärdade grusgravar.
År 1995 beslutade Länsstyrelsen i Östergötlands län om tillstånd till breddning av
muröppningen i sydväst. Åtgärden var föranledd av ett besiktningsutlåtande från
räddningstjänsten.

VETA KYRKOGÅRD
Kyrkan med omgivande kyrkogård ligger på östgötaslättens södra del. I socknen ligger
delar av tätorten Mantorp, men Veta kyrka upplevs fortfarande som en landsortskyrka.
Kyrkogården har en rektangulär planform i väst/östlig riktning med en minneslund
söder om själva kyrkogården. Kyrkan ligger i kyrkogårdens nordvästra hörn och
långhuset är orienterat i väst/östlig riktning men med två stora korsarmar, en i norr och
en i söder. Den norra korsarmen går intill kyrkogårdsmuren.

Veta kyrka
Kyrkan uppfördes troligen under 1100-talet eller tidigt 1200-tal. Koret utökades på
1300-talet och sakristian byggdes på 1400-talet. De tidigaste kalkmålningarna i kyrkan
utfördes troligen något efter kyrkans uppförande. Kalkmålningar finns även från två
perioder av 1400-talet, då även kyrkan valvslogs, från 1500-talet och från tidigt 1900-
tal. Under 1600- och 1700-talen tillkom den södra respektive norra korsarmen. Kyrkans
ursprungliga delar byggdes i kalksten och övriga delar är i gråsten med inslag av
kalksten, bl a delar av den äldsta kyrkans profilerade sockel. Fasaderna står idag
oputsade och taken är täckta med tegel. Kyrkans huvudingång är genom det sentida
vapenhuset i söder. Det finns en del medeltida öppningar synliga i fasaden, men i övrigt
är fönstren och även västportalen från den omfattande restaureringen 1913-14. Även
interiören präglas av denna restaurering liksom av de medeltida valven och
målningarna.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av sex stycken kvarter: A-F.

Allmän karaktär
Kyrkogården omges av en kallmurad halvmur av gråsten. Trädkransen innehåller olika
trädslag men domineras av askarna i väster och björkarna i öster. Dessutom växer fyra
höga lindar på kyrkogårdens östra del. Kyrkan ligger mycket nära den norra
kyrkogårdsmuren och kvarter A, som ligger runt kyrkan, har en tät karaktär. I övrigt
är kyrkogården mer öppen men relativt strikt indelad genom rygghäckarna (nord/sydlig
riktning). Det finns enbart en grusgrav.

Omgärdning
Västra muren: ca 0,7-1,0 m hög, av ca 0,5-1,0 m stor huggen gråsten. Kallmurad i
mestadels tre skift. En del stenar har kilmärken. På krönet växer gräs och en del sedum.
Kyrkogården är släntad upp mot muren. I marknivå norr om grinden finns siffrorna
1888 inhuggna.
Norra muren: ca 0,75 m hög, kallmurad i två till tre skift av ca 0,6-1,0 m stora gråstenar.
En del stenar har kilmärken. Kyrkogården är släntad upp mot muren. Muren går i
vinkel ungefär där kyrkogården enligt uppgift utvidgats åt öster. Murens karaktär ändras
inte nämnvärt, men stenblocken verkar vara något längre.
Östra muren: ca 0,9 m hög, kallmurad av ca 0,5-2,0 m stora, huggna gråstensblock i två
skift. Kyrkogården är släntad mot murkrönet.
Södra muren: är i utförande lika angränsande västra och östra muren. I sydväst finns en
öppning i muren där en grusgång leder ut till ekonomibyggnaden. Öppningen är skodd
med gråsten. Utanför muren ligger här även en jordkällare.
Hela kyrkogårdsområdet, inklusive minneslunden, avgränsas i söder av en ca 1,1 m hög
idegranshäck.

Ingångar
Väster: stiglucka med spritputsade fält omgivna av slätputsade ramar. Det
koppartäckta taket är välvt och krönt av ett strålkors i koppar. Spjälgrindar av trä som
kröns av en sol i trä. Stigluckans fundament är av kalkstensskivor.
Norr: grindöppning, där grinden är borttagen. Fyrkantiga grindstolpar av gråsten med
toppformat krön.
Nordöst: en dubbel smidesgrind med dekorativt utformade rundlar och ovaler. Grinden
sitter direkt i muren.
Öster: en dubbel trådgrind som leder till gräsytan söder om kyrkogården och till en
nerfart till gravkapellet. Grindarna kröns av järnkors. Fyrkantiga grindstolpar av granit
med avfasade hörn och toppformat krön.
Söder: muröppning till minneslunden och muröppning till ekonomibyggnaden.

Vegetation
Väster: trädkrans med tre askar på murslänten söder om grinden. Asken närmat grinden
har mycket grov stam. Två relativt unga lindar norr om grinden. På muren/murslänten
växer en krypande tuja och fem tuktade idegransbuskar.
Norr: trädkrans med en hög ask och en relativt ung lind väster om kyrkan. Öster om
kyrkan växer två lindar och en björk. Kryptujor och prydnadsen vid norra ingången,
måbärsbuskar vid nordöstra grinden. På murslänten öster om kyrkan finns även fyra
större och tre mindre idegransbuskar.
Öster: trädkrans med fyra grova björkar på murslänten.
Söder: trädkrans med tre relativt unga lindar på murslänten.
Fyra stora lindar växer som hörnmarkeringar i kv E och F. Den klippta gräsytan
sydöst om gravkapellet omges av en gles idegranshäck. Här finns även en del ädelgran
och björkar. Fem stora formklippta tujor växer utmed grusgången till gravkapellet
mellan kv D och E. Enligt gravkartan har de varit 12 stycken. En ornäsbjörk står mellan
kyrkan och klockstapeln och två ornäsbjörkar väster om kyrkan. Väster om kyrkan finns
även två idegranshäckar som flankerar västingången. I hörnet mellan södra korsarmen
och kyrkans östra del växer ett stort lövbuskage som skymmer gravhällarna.

Gångsystem
Grusgång med krossgrus runt kyrkogården, dock ej norr om själva kyrkan, med en rad
gravar närmast kyrkogårdsmuren. En gång med röd cementsten från västra grinden till
vapenhuset i söder. En grusgång till den grusade planen framför västportalen.
Grusgångar från grindar och muröppningar, dock ej från östra grinden. Två mindre
grusgångar i nordsydlig riktning öster om kyrkan och en bredare grusgång från
gravkapellet över halva kyrkogården.
Från grusvägen norr om kyrkogårdsmuren går en enkel körväg utmed östra muren till
östra grinden.

Gravvårdstyper
Väster om kyrkan finns två gjutjärnskors, två marmor/kalkstensvårdar från 1860-
respektive 1870-talet och sentida granithällar. Invid kyrkan i söder finns gravhällar från
1600-talet i kalksten samt en stående kalkstensvård med årtalet 1608. Öster om
sakristian står en kalkstensvård över kyrkoherden Wigius, rest av sönerna på 1790-talet,
i kyrkogårdens sydöstra hörn finns en kalkstensvård från 1858 och söder om kyrkan ett
kalkstenskors från 1839. I övrigt märks ett par större familjegravar vid södra
kyrkogårdsmuren och en rad med barngravar nordöst om kyrkan.

Minneslund
Söder om själva kyrkogården och väster om gravkapellet ligger en stor klippt gräsyta
som används som minneslund. Vid kyrkogårdsmuren och runt springbrunnen finns en
gång av röd cementsten. Gröna träsoffor står vid gången. I norr finns själva
minnesstenen med plantering och en hängbjörk, tåreträd. En nysatt idegranshäck
avgränsar bisättningsområdet. Mot muren växer rosor och i övrigt bl a asp och kryptuja.

Byggnader
Gravkapellet ligger till största delen söder om själva kyrkogården, med en grusad gång
som leder fram till kapellet över kyrkogården. Kapellets fasader är klädda med tjärat
spån. Det toppiga taket är skivtäckt med kopparplåt i småplåtsformat. Även portarna är
kopparklädda. Över ingången finns en ängel som håller i ett kors och taket kröns av ett
förgyllt kors. Till porten leder en trappa av kalksten. En nergång till källaren finns på
baksidan. Blyinfattade fönster.
Klockstapeln söder om kyrkan är klädd med tjärad träspån. Spånen på stödbenen har
insvängd och spetsad nederdel. Även luckorna till klocköppningarna är tjärade. Den
svängda huven, korset och kulan är täckta med kopparplåt.

Övrigt
Väster om kyrkans norra korsarm står en runsten som tidigare legat i kyrkans sockel,
Raä fornl nr 13. Stenen är fyrkantig med text på två sidor.
Söder om själva kyrkogården och öster om gravkapellet finns en gräsyta med granar och
björkar där bortplockade stenar ligger undanlagda och där 10 gravvårdar står
utplacerade. Här är också plats för avfall närmast muren.
Belysning med enkla lyktstolpar med klotglas. Olika typer av parkbänkar.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter A Gravplats nr A 1-52
Kvarteret omfattar gravplats nr A 1-52 och ligger väster och sydöst om kyrkan. Utanför
kyrkogården ligger i väster en grusad parkeringsplats samt i norr en väg och en
asfalterad parkeringsplats. På kyrkogården gränsar kvarteret i öster till kvarter F och i
söder till kvarter B och C.

Allmän karaktär
Strikt karaktär i väster men i övrigt splittrat då kvarteret ligger runt kyrkan.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i väster och norr.

Ingångar
Västra grinden och norra grindöppningen.

Vegetation
Lindar och askar i trädkransen. Idegransbuskar i väster och en idegranshäck vid västra
grinden. Två stycken ca 1,0 m höga klippta tujahäckar flankerar gången till
västportalen. Kryptuja och krypen vid norra grindöppningen.

Gångsystem
Grusgång runt kvarteret utom norr om kyrkan. Huvudgången fram till vapenhuset i
söder är lagd med cementsten i tegelformat. Grusgång och grusplan framför
västportalen.

Gravvårdstyper
Ett gjutjärnskors, ett marmorkors vid en barngrav, granitkors och flera sentida hällar i
väster. Intill kyrkan, i sydväst, finns ett gjutjärnskors och en kalkstensvård med
textplatta, kors och duva i marmor. På en gräsyta sydöst om kyrkan ligger tre
ålderdomliga gravhällar, tre senare hällar, en äldre kalkstensvård och en sentida vård.
Öster om kyrkan står en kalkstensvård från 1790-talet. Ett relativt litet kvarter med
gravläggningar från 1854 till 1990-talet. Eventuellt står någon av de äldre vårdarna på
ursprunglig plats. Det flesta gravvårdarna är av grå granit eller kalksten.

Kvarter B Gravplats nr 1-159
Kvarteret omfattar gravplats nr B 1-159 och ligger utmed kyrkogårdsmuren i väster,
söder, öster och i norr fram till kyrkan. Kvarteret omger övriga kvarter och utanför
kyrkogårdsmuren ligger församlingshemmet i väster, minneslunden m m i söder,
åkermark i öster och bete, tomt och väg i norr.

Allmän karaktär
Utglesad karaktär med stora gräsytor. En del stora familjegravar med höga gravvårdar.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren.

Ingångar
Västra grinden, muröppning i sydväst, en muröppning i söder till minneslunden och en
vid gravkapellet samt grinden i nordöst.

Vegetation
Askar i trädkransen i väster, unga lindar i söder, samt en stubbe efter ytterligare ett träd,
grova björkar i öster och björk och lindar i norr. Invid gravkapellet, som har ingång från
kvarteret, växer prydnadsbuskar. Fem idegransbuskar i väster, idegranshäck och
kryptuja vid västra grinden, buskar vid nordöstra grinden och sju stycken
idegransbuskar vid muren i norr.

Gångsystem
Grusgång in mot övriga kyrkogården.

Gravvårdstyper
En kalkstensvård från 1858 i sydvästra hörnet. I söder finns två stora familjegravar med
en stor mittvård och mindre vårdar med namn. Gravanläggningarna är förenklade. I norr
närmast kyrkan finns en rad med barngravar. I norr står även ett par högre granitvårdar.
Gravläggningar från 1858 till sen tid. De flesta vårdarna är i röd, grå eller svart granit.

Övrigt
Vid gången till ekonomibyggnaden finns ett vattenfyllt cementrör som brunn och vaser.

Kvarter C Gravplats nr C 1-191
Kvarteret omfattar gravplats nr C 1-191 och ligger söder om kyrkan. I väster och söder
gränsar det till kvarter B, i norr ligger kyrkan och i öster kvarter D.

Allmän karaktär
En enhetlig karaktär. Rygghäckar och gravvårdar i nord/sydliga rader.

Omgärdning
-

Ingångar
-

Vegetation
Från väster består de nord/sydliga rygghäckarna av: en ca 1,0 m hög klippt
idegranshäck, prydnadsros, häck av berberis och en måbärshäck. Söder om klockstapeln
växer två stycken ca 1,0 m höga klippta tujahäckar och öster om klockstapeln en ca 1,1
m hög klippt oxbärshäck som är gemensam med kv D

Gångsystem
Grusgång i väster, norr och söder.

Gravvårdstyper
Ett kalkstenskors från 1839, i övrigt är det huvudsakligen låga och breda vårdar. En
gravläggning från 1839 och en från 1910 finns nära kyrkan. Övriga gravläggningar är
från 1948 till 2002. De flesta gravvårdarna är av grå, svart eller röd granit.

Övrigt
Söder om klockstapeln finns ett vattenfyllt cementrör som brunn och vaser.

Kvarter D Gravplats nr 11-105
Kvarteret omfattar gravplats nr D 11-105 och ligger sydöst om kyrkan. I väster ligger
kvarter C, i norr kvarter F, i öster kvarter E och i söder kvarter B.

Allmän karaktär
Strikt karaktär med enstaka stora gräsytor.

Omgärdning
-

Ingångar
-

Vegetation
I väster avslutas kvarteret av en ca 1,1 m hög klippt oxbärshäck som är gemensam med
kvarter C. Övriga rygghäckar åt öster är en rosenspiréa och en ca 1,1 m hög klippt
oxbärshäck. Längst i öster står tre stycken ca 2,5 m höga klippta tujor med svängd
konisk form, avhuggna i toppen. De står utmed gången till gravkapellet.

Gångsystem
Grusgång i norr och söder samt en grusgång som går i nord/sydlig riktning i kvarterets
östra del. I öster grusgång till gravkapellet.

Gravvårdstyper
Enstaka höga vårdar i svart granit men i huvudsak låga och breda vårdar.
Gravläggningar från cirka 1923 till 2002 och de flesta gravvårdar är i svart, röd eller grå
granit.

Kvarter E Gravplats nr 1-114
Kvarteret omfattar gravplats nr E 1-114 och ligger i kyrkogårdens sydöstra hörn. I
väster ligger kvarter D, i norr kvarter F och utanför kyrkogården i öster och söder finns
åkermark, respektive en gräsyta med undanlagda gravvårdar och borttagna vårdar som
står uppställda.

Allmän karaktär
Kvarteret har en enhetlig karaktär med låga och breda vårdar och rygghäckar.

Omgärdning
-

Ingångar
-

Vegetation
En hög lind i sydvästra respektive sydöstra hörnet, som motsvarar de två lindarna i
kvarter F. Två stycken ca 2,5 m höga, klippta tujor i svängd konform med avhuggen
topp står vid gången till gravkapellet. Rygghäckarna är från väster: en ca 1,1 m hög
klippt oxbärshäck, en häck av rosenspirea och en klippt ca 1,0 m hög tujahäck. Samtliga
i nord/sydlig riktning.

Gångsystem
Grusgång runt kvarteret. I väster utgörs gången av gång till gravkapellet.

Gravvårdstyper
Övervägande låga och breda gravvårdar i grå, svart och röd granit. Enstaka vårdar är
från 1920-talet. De flesta är från andra delen av 1900-talet.

Övrigt
Vid gången till gravkapellet finns ett vattenfyllt cementrör som brunn och vaser.

Kvarter F Gravplats nr 1-250
Kvarteret omfattar gravplats nr F 1-250 och ligger på kyrkogårdens norra del, öster om
kyrkan. I väster ligger kyrkan, och i söder kvarteren D och E, utanför kyrkogården i norr
går en grusväg och i öster ligger åkermark.

Allmän karaktär
Kvarteret är enhetligt med rygghäckar och gravvårdar i nord/sydliga rader. Vissa partier
har glest mellan vårdarna, så trots indelningen är karaktären rätt öppen.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i norr och öster.

Byggnader
-
Övrigt
-

Ingångar
Nordöstra grinden.

Vegetation
Två höga lindar i kvarterets nordöstra del motsvarar de två lindarna i kvarter E.
Rygghäckarna är från väster: en ca 1,0 m hög klippt oxbärshäck, rosenspirea, en ca 1,0
m hög klippt måbärshäck, en ca 1,2 m hög klippt idegranshäck, en ca 1,2 m hög klippt
oxbärshäck, rosenspirea och en ca 1,0 m hög klippt tujahäck.

Gångsystem
Grusgång går runt kvarteret. Grusgång i nord/sydlig riktning i västra delen av kvarteret,
går över i motsvarande rad i kvarter D.

Gravvårdstyper
I den västra delen står ett ringkors och det finns en grusgrav med stenram. I övrigt är de
flesta vårdar låga och breda med gravläggningar huvudsakligen från 1920-talet till 2001.
De flesta gravvårdarna är i grå, röd eller svart granit.

Byggnader
-
Övrigt
-

Veta är en medeltida socken och kyrkan uppfördes troligen under 1100-talet eller tidigt 1200-tal. Koret utökades på 1300-talet och sakristian byggdes på 1400-talet. De tidigaste kalkmålningarna i kyrkan utfördes troligen något efter kyrkans uppförande. Kalkmålningar finns även från två perioder av 1400-talet, då även kyrkan valvslogs, från 1500-talet och från tidigt 1900-tal. Under 1600- och 1700-talen tillkom den södra respektive norra korsarmen. Kyrkans ursprungliga delar byggdes i kalksten och övriga delar är i gråsten med inslag av kalksten, bl a delar av den äldsta kyrkans profilerade sockel. Fasaderna står idag oputsade och taken är täckta med tegel. Kyrkans huvudingång är genom det sentida vapenhuset i söder. Det finns en del medeltida öppningar synliga i fasaden, men i övrigt är fönstren och även västportalen från den omfattande restaureringen 1913-14. Även interiören präglas av denna restaurering liksom av de medeltida valven och målningarna.
KYRKOGÅRDEN MED KLOCKSTAPEL OCH GRAVKAPELL
Kyrkogården omges av en kallmurad halvmur av gråsten. Vid den västra grinden/stigluckan finns årtalet 1888 inhugget i muren. Detta år lades muren om. Huvudingången till kyrkogården är genom stigluckan. Den har spritputsade fält omgivna av slätputsade ramar. Det koppartäckta taket är välvt och krönt av ett strålkors i koppar. Spjälgrindarna av trä kröns av en sol i trä. Kyrkoporten, eller stigluckan uppfördes i slutet av 1700-talet och bekostades av Gabriel Wennerstedt. Trädkransen innehåller olika trädslag men domineras av askarna i väster och björkarna i öster. Dessutom växer fyra höga lindar på kyrkogårdens östra del. Kyrkan ligger mycket nära den norra kyrkogårdsmuren och kvarter A, som ligger runt kyrkan, har en "tät" karaktär. I övrigt är kyrkogården mer öppen men relativt strikt indelad genom rygghäckarna (nord/sydlig riktning). Det finns enbart en grusgrav. Bland äldre gravvårdar märks hällar från 1600-talet söder om kyrkan, två gjutjärnskors, marmorvårdar från 1800-talet samt en kalkstensvård från 1790-talet rest över kyrkoherde Wigilius. I övrigt märks ett par större familjegravar vid södra kyrkogårdsmuren och en rad med barngravar nordöst om kyrkan.

På kyrkogården står klockstapeln från 1727-28. Den är klädd med tjärad spån och även luckorna till klocköppningarna är tjärade. Spånen på stödbenen har insvängd och spetsad nederdel. Den svängda huven, korset och kulan är täckta med kopparplåt. Söder om kyrkogården ligger gravkapellet. Det invigdes 1939 och ritades av stadsarkitekten i Norrköping Kurt von Schmalensee, som svarade för majoriteten av kyrkorestaureringarna i Östergötland vid mitten av 1900-talet. Kapellets fasader är klädda med tjärat spån. Det toppiga taket är skivtäckt med kopparplåt i småplåtsformat. Även portarna är kopparklädda. Över ingången finns en ängel som håller i ett kors och taket kröns av ett förgyllt kors. Till porten leder en trappa av kalksten. En nergång till källaren finns på baksidan. Blyinfattade fönster. Gången fram till gravkapellet markeras av höga tujor.