ALGUTSRUMS KYRKA

null, Medeltid och fram till 1818
En kyrka uppfördes på ungefär samma plats som den nuvarande. Enligt Ragnhild Boström uppfördes först ett långhus samt en smalare absid med kor. I slutet av 1100-talet byggdes ett torn i väster. Senare utvidgades långhuset mot norr så att tornet kom att stå osymmetriskt i förhållande till långhuset. Under 17- och början av 1800-talet skede en del större ombyggnadsarbeten. Bl a inbyggdes tornet mor norr och fönstren förstorades.

1818
Beslut om ombyggnad med förlängning av kyrkan mot öster togs 1818. Vid kontraktets upprättande med häradsmurmästaren Johan Söderström från Kåtorp ändrades dock beslutet på dennes inrådan till att gälla även en ny sydmur, så att det osymmetriskt placerade tornet skulle hamna mitt på västgaveln. Nils Isak Löfgren har tecknat av kyrkan 1818 innan ombyggnaden och 1822 när delar av kyrkan är riven, se bildbilagan.

1822
Byggnadsarbetena utfördes av Söderström 1822, sannolikt biträdd av dåvarande snickaren Peter Isberg, men Isbergs medverkan är inte helt klarlagd. Det medeltida tornet stod ursprungligen kvar, indraget i den nya huskroppen. Ritningarna upprättades lokalt och blev aldrig insända till Överintendentsämbetet för godkännande. En teckning av Löfgren med planskiss visar att det medeltida tornet byggdes in i det nya långhuset. Planskissen visar också att kyrkorummets bänkinredning var indelad i tre kvarter, ett i norr och två i söder samt att korbänkar med fyra rader fanns såväl i norr som i söder. Längst bak i kyrkan fanns också bänkar i två rader både i norr och i söder. På skissen finns ytterligare markeringar längst bak i kyrkan för en bänk i norr och en i söder. I koret fanns en altarpredikstol med uppgång via en trappa från sakristian. En läktare finns markerad på skissen. (Se bildbilagan)

1840
Altarpredikstolen upplöstes och predikstolen flyttades till nordväggen. Arbetet utfördes av Peter Isberg. Hur korets östvägg såg ut efter detta är oklart. Någon typ av altarprydnad måste dock ha funnits. Troligen användes altarskåpet. Hålet i väggen mellan sakristian och koret måste ha satts igen. Möjligen var det även vid denna tid som sakristian förändrades så att innertaket gjordes plant istället för välvt.

1864
Det nuvarande tornet uppfördes 1864 av byggmästaren Peter Isberg och dennes son Johan Isberg efter ritningar av Ludvig Hawerman, daterad 1857. (En ritning tillskriven Isberg finns också bevarad, denna med inspiration från tornet i Runsten). Uppförandet av den nya tornet föregicks av rivning av det gamla. Kyrkorummet utvidgades därvid åt väster till det gamla tornets västra vägg. Möjligen återanvändes något av det gamla tornets västra murar, men detta är inte helt klarlagt. Invändigt innebar förändringen att läktaren fick flyttas och utvidgas. Samtidigt renoverades också kyrkan invändigt.
Det var meningen att den nya lanterninen skulle uppföras av sten. Tornet byggdes därför med inmurade nischer, sk tromper i tornets fyra hörn som stöd för en åttkantig lanternin. Av någon anledning kom lanterninen aldrig att uppföras i sten, utan byggdes av trä som till stora delar plåtkläddes redan vid
uppförandet. Hawermans ritning följdes i övrigt för lanterninens utformning. Urverk installerades i lanterninen. Tornet i övrigt förändrades en del jämfört med ritningen, troligen på grund av Isbergs önskemål. Tornets takfot utfördes med kalkstenskonsoler, fler fönster sattes in och kring torningången utfördes en portal som inte alls följde ritningen. På lanterninens takfot målades en meanderbård. Ingång till sakristian togs upp i öster. Ingången fick en omfattning av kolonnetter från den medeltida kyrkan. Den 17 september 1865 var hela färdigställd och arbetena avsynades.

1881
Ny altaruppställning med det medeltida altarskåpet infogat. Ritning på detta finns i ATA signerar F R Ekberg.

1884
Interiören ommålades. Orgel byggd av Åkerman & Lund, Stockholm, efter ritning av O A Mankell, installerades. Fotografier tagna av en man vid namn Billow 1918 visar hur kyrkan såg ut efter 1884 års renovering. Kyrkorummet var målat med ljust tak, marmorerad taklist och ljusa väggar. Kring ljuskronorna i mitten av taket fanns ett sirligt dekorationsmåleri, likt tårtpapper. Färgsättningen är svår att veta något om. Det som framgår av fotografierna är dock att bänkinredningen var målad med ljusa spegelfält, mörkare spegellist medan övrigt hade en mellanmörk kulör. Läktarbarriären verkar ha haft samma färgsättning. Kolonnerna under läktaren var målade i ljus kulör men med vad som ser ut som förgyllda kapitäl. Längst bak under läktaren fanns både i norr och söder en smal bänk som stod för sig själv. En brudbänk stod i norra delen av koret. (Den andra stod i tornet). På läktaren fanns bänkar i gradänger i norr och söder. Under läktaren var två läktartrappor placerade en från söder och en från norr. Dopfunten stod i den norra delen av koret. Tavlorna som numera hänger i sakristian hängde på norra korväggen.

1895
Fönsterspröjsningen förändrades till diagonalrutad, med stjärnliknande spröjsning i halvrunda och kvartsrunda fönster. Detta gällde torn och långhus. Om bågarna i sakristian byttes ut 1895 är inte klarlagt, men de blev i vilket fall inte diagonalspröjsade. Fönstersnickerierna målades i vitt. Värmekamin installerades i norr, längs den norra långhusväggen i gången mellan de två norra kvarteren. Det tidigare sammanhållna norra kvarteret delades därmed i två.

1899
Reparation av orgeln utförd av orgelbyggare E Wirell, Wirestad.
Församlingens arkiv

1901
Reparation av orgeln utförd av P A Lindahl, Kalmar Orgelfabrik.

1922
Troligen var det detta år som en ytterligare kamin installerades, nu mitt på södra långhusväggen.

1922-23
Församlingen ansökte om att få lägga om tegeltaket. Kungliga byggnadsstyrelsen meddelade att man måste använda enkupigt tegel lika befintligt och inte tvåkupigt som församlingen föreslagit. Även ny underpanel och spån lades under teglet. Församlingen bedömde att en tredjedel av det befintliga teglet var odugligt. Därför måste man ha kompletterat med enkupigt nytt eller begagnat tegel.

1926
En uppmätning gjordes interiört av Ernst Wranne. Ritningarna visar att en kamin stod mellan de två norra bänkkvarteren och ytterligare en väster om södra entrén. Vid den sistnämnde hade bänkraderna kortats av kring kaminen.

1927
Stor exteriör och interiör renovering utfördes under ledning av byggnadsingenjör E Wranne, Kalmar och med byggmästare C J Ekblom, Borgholm, som entreprenör för murningsarbetena. För målningsarbetena stod målarmästare G Gustafsson, S:t Sigfrid.
Fasaderna tvättades och lagningar gjordes med kalkbruk och avfärgning med kalkfärg. (Enligt arkivuppgifter från sammanställning gjord av Bröderna Olsson inför utvändiga arbeten 1974 omputsades långhuset helt och hållet 1927) Utvändiga snickerier målades med oljefärg med fönster i vitt och dörrar i brunt. Översyn skedde av tornhuvens takkonstruktion. Tornets plåttak och lanterninens plåtinklädda delar samt av övriga plåtdetaljer på kyrkan reparerades också. Bl a gjordes plåtintäckningen på lanterninens kupor nya. Smidesräcket vid lanterninen justerades och målades. Kulorna av ek ersattes med nya. Korset på långhusets östra nockparti renoverades. Tornets taklist med konsoler rengjordes, lagades och fogströks. Lanterninen fick delvis en ny färgsättning. Bl a togs meanderbården längs med lanterninens takfot bort. Hela kyrkan fick nya solbänkar av kalksten, något djupare än de tidigare. Den västra portalen rengjordes och lagades. Inskriptionsplattan omförgylldes. Sakristians portal var vid denna tid i dåligt skick. Kolonnerna som var delvis överputsade och kalkfärgade rengjordes och reparerades. Kapitälen i puts lagades också. Portalens överstycke ersattes med ett nytt. Även andra kompletteringar i portalen utfördes. Yttertrapporna fogströks.
Invändigt lades nytt trägolv i bänkkvarteren och i koret. Kalkstensgolv i långhusets mittgång och sidogångar samt i vapenhuset lagades och fogströks. Även läktarens golv reparerades. Bänkinredningen byggdes om något för bättre sittkomfort. Troligen glesades också avståndet mellan bänkarna ur. Ombyggnaden gällde inte läktarens bänkar eller bänkarna under läktaren. Fönster och dörrar justerades och målades. Väggarna rengjordes och putslagades samt kalkavfärgades. Takpanel och taklist reparerades. Interiören målades, enligt beskrivning, i samma kulörer som före renoveringen. Taket och väggarna målades vita och bänkarna i grönaktig ton med vita speglar. Vinden isolerades.

Predikstolens trappa förändrades. Nummertavlorna fick ny placering i korets yttre hörn i stället för på östväggen som tidigare. Ommålning och omförgyllning utfördes av predikstol, altaruppställning, orgelfasad och nummertavlor. Altarskåpet och krucifixet omförgylldes. Byggnadsstyrelsen hade inte godkänt dessa arbeten varför församlingen fick reprimander från såväl länsmuseet som från Byggnadsstyrelsen. Skadan bedömdes dock inte vara så stor eftersom föremålet vid 1800-talets mitt hade fått sina ursprungliga färglager övermålade. Församlingen bannades vid tiden också för att ingen byggnadsarkeologiskt undersökning hade gjorts under renoveringen av kyrkan i dess helhet. Kyrkan återinvigdes den 21 oktober 1927.

1936
En uppmätningsritning utfördes av E Wranne över östra porten och bänkarna. Här kan man se resultatet av 1920-talets stora renovering

1939
Ett detaljerat förslag om installation av nytt värmesystem med lågtrycksånga togs fram. Förslaget skulle bl a ha inneburit ett pannrum under sakristian. Förslaget var framtaget av Värmeaktiebolaget Oscar Nilsson & Son, Kalmar och byggarbetena skulle utföras av Bröderna Olsson, Färjestaden. Av någon anledning kom arbetet inte till stånd och kaminerna blev kvar fram till 1951. Efter ett kyrkostämmeprotokoll fört den 30 juli 1939 beslutade församlingen att begära hjälp från byggnadsstyrelsen att göra upp ett program om en rad åtgärder som man önskade sig:
- Innerfönster i koret med katedralglas, i övrigt med antikglas. Blyspröjsar med rektangulär indelning.
- Nya golv i tornrummen där så erfordras.
- Behandling med cyanväte mot trämask
- Renovering av sakristian
- Målning av kyrkans interiör
- Innerdörrar vid södra utgången.
Ett program gjordes upp 1940 men arbetena kom inte till stånd förrän 1951 (se nedan).

1939
Församlingen sökte byggnadsstyrelsens råd angående maskangrepp i trävirket i kyrkan.

1940
Kyrkan besöktes av arkitekten i kungliga byggnadsstyrelsen Bernhard Schill för upprättande av program för vissa restaureringsåtgärder. Detta beskrivs i en tidningsartikel i Kalmar läns tidning den 2 januari

1940.
I artikeln framgår att arkitekten föreslog utvändiga putsarbeten, att han anmärkte på att det fanns trämask i tornet och att han föreslog igenmurning av det halvrunda fönstret i koret. Vidare föreslogs att bänkinredningen skulle få en mer betonad avslutning mot koret t ex markerad av pyramider.
Konservering av brudbänkarna föreslogs också liksom anordnandet av en dopplats och omhängning av ljuskronor. Nya kollekthåvar av tyg i stället för de gamla i järnplåt föreslogs också. Inget blev vid denna tid utfört.

1942
Omhängning av klockorna samt installation av ringmaskin utfördes av M & O Ohlsson Klockgjuteri och armaturfabrik, Ystad.

1946
Planer fanns på att göra ett pannrum i bårhuset nordost om kyrkan för värmeinstallationer i kyrkan. Utfördes ej.

1946
Församlingen fick tillstånd till rökning med cyanväte mot trämask i kyrkan. I samband med dessa arbeten orsakades en del skador. Bröderna Olsson i Färjestaden fick i uppdrag att åtgärda dem. Delar av långhusets västra gavelvägg rengjordes och kalkades. Delar av golvet mellan orgeln och gavelväggen på läktaren samt i främre delen av södra sidogången och i koret byttes ut mot nytt furugolv. Ommålning av delar av orgelfasaden samt bänkskärmar och taket under läktaren utfördes också.

1947
Det uppmärksammades åter att angrepp av trämask och husbock fanns i tornet och att de var så stora att de hotade stabiliteten i konstruktionen. Delar av det bärande virket byttes ut i samband med sanering.

1949
Inför en stor planerad renovering som skulle påbörjas 1951 gjordes en undersökning av sprickbildning i kyrkans yttermurar. Vid grävning konstaterades att grunden var neddragen till frostfritt djup. En stabilitetsundersökning gjordes också. Sprickbildningen konstaterades var av liten betydelse.

1951-53
Stor interiör och exteriör renovering ledd av biträdande länsarkitekt Gunnar Lindsten, Kalmar. Det arbete som projekterades kom bara delvis att utföras. Nedan följer en beskrivning av det som utfördes. Entreprenör var byggnadsfirman Bröderna Olsson, Färjestaden. För färgsättning och konservatorsarbeten stod Sven Wahlgren, Jönköping. Målaremästare var Gunnar Lindberg, Eriksöre. Fasadernas puts lagades och kalkavfärgades. (Enligt uppgifter från firman Bröderna Olsson putsade tornet om helt och hållet vid denna renovering). Lanternintaket belades med kopparplåt som ersättning för svartplåt som togs bort. Lanterningen var före renoveringen målad i grå och gulbruna färgtoner. I tidningsartikeln står att lanterninen målades i en ljusare färgskala än tidigare. Enligt programmet skulle lanterninens trä ses över och repareras före målning. Järnräcket målades. Nya fönster med återgång till ursprunglig spröjsning isattes i långhuset. Fönstersnickerier målades med oljefärg. Dörrar skrapades rena från färg och fernissades. Nya hängrännor och stuprör monterades på kyrkan.

Invändigt putslagades och kalkavfärgades väggarna i hela kyrkan. Kaminerna i långhuset togs bort. Kyrkorummets trätunnvalv målades i varmt ljusgrått (var även innan renovering grått). Ett vindfång byggdes mot söder med vikdörrar. I södra delen av koret ordnades en dopplats med dopfunt och krucifix. Detta ledde till att några av de främre bänkarna kortades av. Möjligen var det också vid detta tillfälle som den främsta bänkraden mot koret togs bort. Nya innerfönster med blyinfattat antikglas monterades i befintliga karmar. Vid södra entrén ordnades ett vindfång med vikdörrar. Under södra läktaren avskiljdes ett utrymme med vikdörrar, avsett som förrum eller kapprum vid vigslar eller liknande. Gravhällen över prästen Erland flyttades från sakristian till långhusets norra vägg. Ljuskronorna hängdes om i dubbla rader. På norra läktaren togs några bänkar bort för att bereda plats för kören. I koret uppsattes primklockan i en ny ställning.

Snickerierna målades med oljefärg. Bänkarna justerades på något vis, hur är oklart. Hela interiören gavs en kraftigare färgsättning än tidigare. Bänkinredningen, som tidigare varit målad i grågrönt och gråvitt, målades nu i terrakottafärg i de inre delarna och med skärmar och dörrar i olika toner av grått och ramstycken i djupt blå lasyr. Altaromfattningen konserverades och fick enligt beskrivningen behålla sina ursprungliga kulörer. Predikstolen konserverades och återfick, enligt beskrivningen, sina ursprungliga färger. Altaret målades i kraftig grön färgton. Altarringen målads i djupt tegelrött och grått. Tornets hela träkonstruktion sågs över och reparerades inklusive takstolar. Vind ovan kyrkorum, sakristia och vapenhus isolerades. Sakristian fick en ny inredning med förvaringsskåp för textilier m m. Elektrisk värme (bänkvärme och väggradiatorer), kraft och ljus installerades efter handlingar framtagna av civilingenjör Tor Engström, Kalmar. Detta innebar bl a att ljuskronorna elektrifierades. Invigdes av biskop Malmeström den 16 juni 1953

1957
Den madonnaskulptur som kommer från Algutsrums kyrka och som finns på Kalmar läns museum var utlånad till Statens historiska museum för utställningen Folkkungatid.

1960-61
Omläggning av södra takfallet på långhuset och sakristian med återanvändning av de gamla pannorna. På norra takfallet borttogs samtidigt två takfönster och upplagning av taket gjordes där. På södra sidan borttogs två av tre takfönster.

1961
Nytt orgelverk tillkom bakom den äldre fasaden. Tillverkare: A Mårtenssons Orgelfabrik AB.

1963
Kyrkan besöktes och besiktigades av en Henrik Kjellberg, troligen konservator. Han observerade att altarskåpet hade bevarad ursprungsbemålning under senare skikt.

1964
Församlingen firade tornets 100-årsjubileum. Fasadbelysning uppsattes.

1966
Toalett installerades i vapenhuset under ledning av arkitekt Gösta Gerdsjö, Kalmar. Den befintliga torntrappans nedre del upp till vilplan flyttades något västerut. Vilplanet förlängdes därefter, liksom trappräcket. Under torntrappan skapades ett utrymme för toalett.

1968
Konservering av triumfkrucifixet och porträttet av kyrkoherde Sven Lothenius utfördes av konservator Sven Wahlgren, Jönköping. Triumfkrucifixet befriandes från övermålning och förgyllning och reparerades något vid maskangrepp. Porträttet överfördes på stödjeduk och spändes upp på ny kilram samt frilades från fernissa och påmålning, samt retuscherades och gavs ny fernissa.

1970
Efter tre års konservering var altarskåpet färdigkonserverat. Konservator: Sven Wahlgren, Jönköping.

1970-talets mitt
På 1970-talet planerades i flera omgångar exteriöra arbeten. Från 1974 finns arbetshandlingar framtagna. Dessa revideras sedan 1975. Planerna innebar putslagningar med kalkbruk och målning med Dryvall Medium, en gång och en gång strykning med Dryvall slätfärg vit. Fönstren skulle också målas men inte övriga snickerier. Byggnadsfirman Bröderna Olsson, Färjestaden AB var påtänkta för arbetet. Nya arbetshandlingar togs dock fram för ungefär samma arbete: putslagning, avfärgning och målning av fönster och stuprör och hängrännor. Slutbesiktning skedde 1977 och Nybro måleri utförde arbetet.

1979
Exteriöra plåtarbeten utfördes på lanterninen, projekterade av Ladéns Ingenjörsbyrå, Kalmar. Bl a lagades lanternintaket och lanterninen målades, troligen även korset. Möjligen var det vid denna tid som urverken och urtavlorna togs bort.

1982
Omläggning av långhusets norra takfall.

1983
Högtalarsystem installerades av Ackes Radio Ljud AB.

1983
Nya elinstallationer utfördes av Kjells Elektriska, Kjell Rosengren, Gårdby med Tor Engströms konsultfirma som kontrollant.

1983
Stor invändig renovering under ledning av Ivar Petersson vid Byggkonsult BA Bengtsson AB efter förslag antaget av kyrkostämman den 5 september 1982. Huvudentreprenör var Byggnadsfirma Arne Lövkvist AB, Kalmar. Måleriarbetet utfördes av Herb. Hagbloms måleri AB, Kalmar.
De främsta bänkarna, en i söder och en i norr togs bort. Under läktaren togs flera, troligen tre, bänkar bort. Mot predikstolen avkortades bänkarna. Södra läktartrappan avlägsnades och under läktaren byggdes en inbyggnad för väntrum, kapprum, hwc i söder samt kök/diskrum och förråd i norr. Nya spegeldörrar tillverkades till de nya utrymmena med befintliga som förlaga. Stengolv i vapenhus, mittgång och tvärgång rengjordes och foglagades med kalkbruk. Stora delar av stengolvet fick tas upp för nedläggning av rör. Kompletteringar gjordes med ny kalksten från Mysinge Stenhuggeri. Kyrkorummets trägolv slipades och lackades. Lagning av putsade väggar med kalkbruk och målning med silikatfärg. Bänkinredningen målades i olika grå och grågröna kulörer med terrakottafärgade speglar. Det tunnvälvda trätaket målades i himmelsblått. Vinden fick ny isolering. Anticimex gjorde vissa saneringsarbeten på vinden. Några nya armaturer installerades. Kyrkan återinvigdes efter renoveringen den 19 juni 1983.

1985
Bildväv av Sara Olaisson, Runsten, uppsattes på väggen bakom dopfunten. Bildvävnaden i ull och lin har mottot Vägvisare

1987
Ny elektrisk klockringningsutrustning installerades av Bergholtz Klockgjuteri AB.

1990
Besiktning av kyrkans inventarier utfördes av Anna Billing-Wetterlund vid Jönköpings länsmuseum. För flera av inventarierna bedömdes skicket vara allvarligt p g a för låg relativ luftfuktighet i kyrkan.

1992
Stor utvändig renovering under ledning av Arkitektkontoret Eriksson & Westerlund AB och med entreprenaden delad mellan Herbert Hagblom AB, Kalmar (målningsarbeten) och BPA Vent- och Plåt AB (plåt och smide). Fasadernas puts sågs över och putslagningar utfördes med hydrauliskt kalkbruk. Fasaderna målades med Serponit Kalkfärg våt i vitt på allt utom takfotslist på tornet som gavs en gulröd kulör. Många av kyrkans plåtarbeten byttes ut mot ny fabriksmålad plåt. Kyrkans fönster och dörrar liksom övriga snickerier målades. Stenportalen mot väster lagades med kalkbruk. Innanför västra porten utfördes putslagning och målning med Kalkfärg våt. Vid torningången i väster målades siffrorna i på kalkstensplaketten. Korset på östra gavelspetsen fästes och ett takläckage åtgärdades. Två nya stuprör uppsattes vid sakristian.
På tornet och lanterninen utfördes de mest omfattande arbetena. Torntaket fick en helt ny plåtbeklädnad med mörkgrön plåt. Det samma gällde lanternintaket. Räcket på torntaket fick nya kulor och fyrkantiga plåtar samt rostskyddsbehandlades och målades i svart. På tornet sattes stuprör upp för avledning av vatten. Rötskadade delar av lanterninens väggar och övriga konstruktion byttes ut. All plåt byttes ut. Nya ovala fönster uppsattes. Luckorna gjordes helt nya av tryckimpregnerat virke. Beslag för maskinell lucköppning samt gångjärn återanvändes. Lanterninen fick en ny färgsättning i vitt, gult och rött, framtagen av arkitekt Margit Westerlund. (Före renoveringen var lanterninen färgsatt i vitt, beige, gulbrunt och brunt.) Lanterninens kors målades i gult. Dränering utfördes kring tornet vid de nya stuprören. Det planerade arbetet med att byta ut plåten på kulorna över lanternintakets fönster utgick.

1992
Förgyllnings- och konserveringsarbeten utfördes på altaruppsatsen, altarringen, kapitälen till läktarkolonner, läktarbarriärens lister samt lyrmedaljong, nummertavlorna nedanför läktaren, orgelfasaden, predikstolen, strålsolens strålar ovan södra utgången samt dörröverstyckena till sakristian. Förgyllningsarbetena utfördes av Mittbrodt´s Restaureringsverkstad och Georg Anderssons Måleri, konserveringsarbetena av konservatorer vid Jönköpings länsmuseum.

1993
Altarskåpet konserverades av konservatorer vid Jönköpings länsmuseum.

1994
Garantibesiktning efter den utvändiga ommålningen (2 års garanti). En del brister konstaterades: spjälkning och skador på foder vid tornluckor. Gångjärn på tornluckor rostar. Sprickor över fönster i plan 1.

1995
Triumfkrucifixet konserverades av konservator vid Jönköpings länsmuseum, Leif Berg.

2001
Församlingen ansökte om att få avyttra ett utbytt orgelverk, nämligen delar till Åkerman & Lundorgeln från 1884. Länsstyrelsen avslog ansökan.

2002
Nytt knäfallstyg i blått (ungefär samma kulör som tidigare).

2002
Nya elradiatorer uppsattes längs med kyrkorummets väggar.

2002
Ny ljudanläggning installerades.

2004
En brandlucka i stål monterades i passagen mellan torn och kyrkvind.

2004
Takomläggning på långhusets södra takfall utfördes av Nybyggarna i Färjestaden AB, Lars-Göran Argus. På spånbeläggningen lagdes oljehärdad takboard och ny strö- och bärläkt. Det gamla teglet återanvändes, kompletterat med tegel av samma sort taget från skolan i Södra Möckleby. Det konstaterades att huvuddelen av teglet på kyrkan är Hebytegel. Teglet kramlades fast med S-krok av rostfritt stål. Hängrännor och ståndrännor justerades. En ny fotplåt lades längs takfoten. Den svartmålade vindskivan med tandsnittsdekoren vid gaveln mot öster spikades åter fast. Vid återmonteringen flyttades takfönstret någon i sidled för att passa till pannorna (mindre än en pannbredd).

2006
Två nya ljusringar av mässing tillkom i koret och två av de befintliga ljuskronorna fick en ny placering ovan de främre bänkkvarteren. Arkitekt: Margit Westerlund, Borgholm.

2006
Efter problem med sviktande golv i mitten av koret sågades en öppning upp i brädgolvet, för inspektion av konstruktionen. En skiva lades in under golvreglarna, så att konstruktionen fick stöd mot underlaget. De befintliga brädorna återmonterades.

2007
Vård- och underhållsplanering utförd

II.4 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING (inom parentes använda förkortningar)
Kalmar läns museums topografiska arkiv (KLM) Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet (ATA) Lantmäteriet Församlingens arkiv Ahlqvist, Abraham, Ölands historia och beskrifning, 1827 (tolkad och avskriven av Jan-Åke Jansson, Mörbylånga 2002) Borg, Raine, Smålands medeltida dopfuntar Volym II Catalogue raisonné, Göteborg 2002 Boström Ragnhild, Algutsrums kyrka, I: Algutsrum en sockenbeskrivning, Emmaboda 1985 Boström, Ragnhild, De öländska kyrkorna en översikt I: Kyrkobyggnader 1760-1860 del 2 Småland och Öland, Stockholm 1993 (SvK) Erixon, Sigurd (red) Sveriges Bebyggelse Landsbygden del IV, Uddevalla 1959 Forslund Marcus (red), Natur och Kultur på Öland, Kalmar 2001 Håkansson, Gunnar, Öländska personminnen bevarade i äldre gravstenar, epitafier och andra kyrkliga föremål, Göteborg 1942 Lindahl Göran, Högkyrkligt lågkyrkligt frikyrkligt, Diakonistyrelsens bokförlag 1955 Mörkfors, Gunnel, Nyklassicistiska kyrkorum: utvecklingen i Östergötland 1760-1860, I: Kyrka i bruk red. Mörkfors, Olsson, Linköping 1996 Palm Alrik, Algutsrum En sockenbeskrivning, Kalmar 1949 Sjöström Ingrid, Kyrkorna från perioden 1760-1860 en sammanfattande översikt I: Kyrkobyggnader 1760-1860 del 2 Småland och Öland, Stockholm 1993 (SvK) Ullén, Marian. Öland, landskapets kyrkor, Riksantikvarieämbetet, Stockholm 2003. Ullén Marian, Stiftsindelningen och kyrkobyggandet i Växjö stift 1760-1860 I: Kyrkobyggnader 1760-1860 del 2 Småland och Öland, Stockholm 1993 (SvK) Vår hembygd, Öland 2002-2003, Mörbylånga kommun, Gävle 2003 Nationalencyklopedien på Internet Muntliga uppgifter lämnade av: Astrid Nilsson, vaktmästare Algutsrums församling

När det nya långhuset byggdes 1822 fick sockenborna i Algutsrum ett stort och ljust kyrkorum, så som tidens smak föreskrev. Det höga tunnvälvda taket bidrog till detta tillsammans med de stora fönstren. Bänkinredningen, indelad i tre kvarter med rundat parti mot koret i öster, rymde många människor. I koret fanns ytterligare bänkar. Läktaren var stor och i avsaknad av en orgel fanns många sittplatser. Kyrkorummet var troligen målat i ljusa färger. Vitt, pärlgrått och guld var det vanligaste vid tiden, ibland med någon accentfärg. Inslag av blått verkar ha varit särskilt vanligt på Öland. Mitt på östra korväggen satt en altarpredikstol med uppgång genom en muröppning i sakristian. Altarpredikstolen integrerade den predikstol som 1775 tillverkats för den gamla kyrkan. Kring 1800 var altarpredikstolar på modet som ett resultat av en liturgisk utveckling där det predikade ordet skulle ges samma värde som altarets sakrament. På Öland tillkom åtta altarpredikstolar vid tiden. Endast tre är bevarade än idag, nämligen de i Ventlinge, Ås och Hulterstad. Redan 1840 upplöstes altarpredikstolen i Algutsrum och predikstolen sattes upp på norra korväggen, ett arbete som utfördes av Peter Isberg. Ombyggnaden 1864, då tornet uppfördes, innebar också förändringar i kyrkorummet. Långhuset drogs längre västerut, läktaren byggdes om, bänkinredningen kompletterades och kyrkorummet i allmänhet genomgick en renovering. På 1880-talet fick koret en ny stor altaruppställning bestående av en målning av Ölandsmålaren Nils Johan Jonsson från Glömminge Strandskog på Öland, sammansatt med det medeltida altarskåpet och en arkitektoniskt uppbyggd omfattning. En orgel med fasad i för tiden typisk stil uppsattes vid samma tid på läktaren. Kyrkorummet renoverades också. Färgsättningen var ljust hållen i vitt och grönt och taklisten marmorerad. Kring lampfästena i taket målades dekormåleri. 1927 års stora renovering gjordes med varsam hand. Färgsättningen behölls men bänkarna i långhuset byggdes om något för bättre komfort. De två efterföljande stora renoveringarna på 1950- respektive 1980-talet har inneburit något större förändringar. På 1950-talet kompletterades kyrkorummet med innanfönster och vindfång. En dopplats ordnades i koret vilket innebar att bänkarna där kortades av något. Några bänkar togs också bort på läktaren. Gravhällen över prästen Erland blev ett nytt inslag på väggen i kyrkorummet. Färgsättningen gjordes nu kraftigare i terrakotta och grått till blått. Vid 1980-talsrenoveringen fortsatte man att bygga på denna färgsättning men tonade ner terrakottainslagen och gjorde de grå nyanserna ljusare med dragning åt grönt. Till detta lades ett blått takvalv. Läktarunderbyggnaden tillkom också vid denna tid vilket innebar en större förändring i kyrkorummets västra del.

De kyrkorum som byggdes i den nyklassicistiska andan hade symmetrin som den starkaste ledstjärnan. Ljus och rymd var också ledord som följdes. I Algutsrum valdes en rakt avslutad korvägg som understryker kyrkorummets salskaraktär. Den stora altaruppsatsen markerar altaret och riktningen mot öster medan orgeln med dess dekorerade fasad fungerar som pendang i väster. De symmetriska kraven följs upp av korets fönster på var sida om altaret liksom de båda dörrarna till sakristian båda motiv som är typiska för nyklassicistiska kyrkor. Orgeln flankeras enligt samma princip av fönster. Korbänkarna i norr och söder förstärker den symmetriska tanken tillsammans med bänkinredningen i övrigt som löper längs med långhusets mittgång. Under läktaren fullföljdes symmetrin av två läktartrappor med bakomliggande stora fönster. Motivet förändrades 1983 då läktarunderbyggnaden tillkom.

Algutsrums kyrka har mycket av det ursprungliga nyklassicistiska uttrycket bevarat trots de förändringar som genomförts under åren. Läktarunderbyggnaden som byggde in två stora ljusinsläpp och decimerade antalet bänkar samt den något kraftigare färgsättningen är de största förändringarna som genomförts i kyrkorummet.

Bland kyrkans fasta och lösa inventarier finns många intressanta objekt värda att nämna. Till kyrkans nyklassicistiska helhet bidrar särskilt altaromfattningen och orgelhuset samt läktarbarriären. Bänkinredningen är sannolikt från 1822 men kompletterad 1864 och något förändrad i långhuset 1927. Såväl korbänkar som bänkarna på läktaren är kvar i sitt ursprungliga utförande, även om de på norra läktarsidan minskats i antal. Till äldre inventarier hör predikstolen i sirlig rokoko som tillverkades för den gamla kyrkan 1775 av kyrkobildhuggaren Jonas Berggren, Målilla. Berggren står bakom ett stort antal altaruppsatser och predikstolar främst i Småland och på Öland, men även i Östergötland, under 1700-talet. Det medeltida altarskåpet hör också till de inventarier som överfördes från den gamla till den nya kyrkan. Altarskåpet har ännu idag placeringen ovan altaret på ett ovanligt sätt integrerat i en uppställning med målning av den lokale målaren,N J Jonsson och omfattning från 1880-talet. Det lilla altarskåpet kunde inte längre i den nya stora kyrkan fylla hela korväggens krav på utsmyckning, vilket kan förklara den ovanliga lösningen. Dopfunten av kalksten togs också från den gamla kyrkan liksom triumfkrucifixet, båda av medeltida ursprung. Återanvändandet av predikstol, altarskåp och dopfunt knyter samman nuvarande kyrkan med den gamla. Att återanvända äldre inventarier har varit en vanlig tradition på Öland, då man sällan hade råd att låta göra helt ny inredning i samband med en nybyggnad.

Många av gravhällarna i kyrkans golv är medeltida. De på väggarna uppsatta hällarna i långhuset och vapenhuset hör också denna tidsperiod till. Bevarade medeltida hällar förekommer i många kyrkor på Öland, men är mycket ovanliga på fastlandet. Även med öländska mått mätt utgör hällarna i Algutsrum en osedvanligt stor samling. Hällen i vapenhuset med den knäböjande mannen anses vara en av de märkligaste från Sveriges medeltid medan den i väggen i långhuset med helfigurframställning av en präst anses ha mycket hög konstnärlig kvalitet. Till gravminnen i kyrkorummet hör också de tavlor som sammansatts av kistplåtar, en tradition som verkar ha varit särskilt omhuldad i Algutsrums socken på 1800-talet.

Av kyrkans övriga utrymmen måste framförallt vapenhuset och den andra våningen i lanterninen lyftas fram. Vapenhuset har mycket av sin ursprungliga enkla 1800-talskaraktär bevarad med kalkstensgolvet och de odekorerade väggarna. Lanterninen som sådan är ovanlig på grund av sin storlek och de tre våningsplanen. I andra våningsplanen finns en utsiktsvåning inredd med målade, fältindelade väggar, mönsterlagt golv och sittbänkar. Här hölls förr bland annat kyrkorådsmöten. Utrymmet är helt unikt på Öland och ovanligt även i ett nationellt perspektiv.