Barkåkra kyrka

Kyrkobyggnaden består av ett kvadratiskt västtorn, långhus och en korsarm, kallad nykyrkan åt norr. På tornets norrsida finns ett trapphus. Kyrkan är vitputsad, har trappstegsgavlar, mestadels spetsbågiga fönster och sadeltak täckt med tegel. Tornet är från 1400-talet, långhuset från 1100- och 1400-talet och nykyrkan från 1640 och 1802.

Kyrkan är förmodligen grundlagd på en kallmur av natursten. Murarna är uppförda av gråsten med inslag av tegel. Trapphuset är byggt i tegel. Kyrkan är putsad med kvastad struktur och målad med vit silikatfärg. Dörr- och fönsternischer är slätputsade. Murarna saknar sockel, i östra delen av långhuset är grundstenar synliga.
Trappstegsgavlarna på långhus och torn är dekorerade med flera blinderingsnischer.
Långhuset har en fris av sågskift i övre delen av muren medan nykyrkan har en tandsnittsfris under takgesimsen.

Kyrkorummet nås via dörrar i väster, norr och öster. Samtliga dessa dörrar är från 1925 och klädda med ekpanel med ett zick zack mönster, invändigt är de uppbyggda med ramverk och fyllningar. Gångjärnen är dekorativa bockhornsgångjärn. Huvudingången i väster i tornet sitter i en spetsbågig nisch med två språng medan dörrarna i nykyrkan sitter i rundbågiga nischer, liksom dörren till sakristian i öster.
Marken sluttar mot öster och ingången till sakristian nås med en halvrund granittrappa med fyra steg.

Långhuset har åtta stora spetsbågiga fönster i tvåsprångiga nischer. Fönstren har en stomme av två vertikala och fyra horisontella stormjärn och däremellan kvadratisk indelning med blyspröjsar. Glaset är svagt färgat. I mitten finns glasmålningar. Solbänkarna är täckta med kalksten.
Nykyrkans rundbågiga fönster är också av järn. Tornet har dubbla spetsbågiga ljudöppningar i alla väderstreck. Solbänkarna är täckta med tegelpannor i nykyrkan och tornet.

Långhus, torn och nykyrka har sadeltak medan det lilla torntrapphuset har pulpettak. Samtliga tak, liksom trappstegsgavlarna, täcks av röda enkupiga tegelpannor sedan 1925. Takavvattningen är delvis av koppar delvis av brun plåt.

Barkåkra kyrka byggdes sannolikt på 1100-talet. Den bestod då av ett långhus med ett smalare kor med en halvrund absid i öster. Likt de flesta romanska kyrkor hade den antagligen små högtsittande fönster, ingång för män på södersidan och kvinnor på norrsidan. Sedan dess är kyrkan förstorad, tillbyggd, ombyggd och renoverad flera gånger.
Kyrkan var patronatskyrka från 1333 till 1517 till kantorn, en hög kyrklig ämbetsman vid domkapitlet i Lund.
Under 1400-talet slogs valven i kyrkan, koret revs och kyrkan förlängdes med två travéer i öster, tornet uppfördes i väster, en sakristia byggdes på korets norrsida och ett vapenhus framför södra ingången. Fönstren förstorades och blev fler. Kalkmålningarna är daterade mellan 1470 och 1520.
Efter reformationen ändrades gudstjänstordningen. Predikstol och bänkar tillkom och sidoaltare togs bort.
På 1640-talet byggdes Engeltofta gravkor på norrsidan.
Svåra tider runt 1600/1700-tal ledde till att kyrkan förföll. Under första delen av 1700-talet fick kyrkan ny bänkinredning, ny altaruppsats, nytt golv och blytaket renoverades.
Stor befolkningstillväxt krävde en större kyrka. 1802 gjordes en utbyggnad åt nordöst som var en utvidgning av Engeltoftas gravkor. Utbyggnaden kom att kallas nykyrkan och dess tak var belagt med spån.

1826 byggdes en ny femsidig absid för sakristia i öster och den gamla sakristian i norr revs på 1880-talet.
1861 gjordes en genomgripande renovering som innebar bland annat att en ny ingång togs upp mellan tornet och långhuset och det medeltida vapenhuset i söder revs. Takstolarna byttes ut och taket täcktes med koppar. Orgel installerades på en läktare i väster. Nya fönster sattes in.

Från 1900 diskuterades olika ombyggnader och förslag gjordes av arkitekterna Theodor Wåhlin och Henrik Sjöström som inte genomfördes.
Restaurering skedde 1924-25 efter ritningar av arkitekt Nils Blanck. Den innebar bland annat att sakristian från 1826 revs och inrättades istället bakom altaret, ytterdörrarna byttes, taket byttes från koppar till tegel. Nykyrkan fick nytt utseende exteriört med nya fönster, dörrar och mönstermurning. Invändigt revs orgelläktaren och orgeln flyttades till nykyrkan, bänkarna byggdes om för att bli bekvämare, nykyrkan välvdes med kryssvalv, nytt altare murades i koret och altartavlan flyttades fram. Golven byttes från tegel till kalksten. Medeltida kalkmålningar tog fram och konserverades. Pannrum byggdes under nykyrkan.

På 1950-talet putsades valvens ovansida, ventilationen sattes igen, på 1960-talet putsades fasaderna med cement och KC-bruk. Eventuellt ledde detta till putsnedfall inne i kyrkan på 1970-talet.
1971 sattes glasmålningar i långhuset in utförda av Randi Fisher och Ralph Bergholtz.
1981 genomfördes en restaurering efter handlingar av Arne Lindström som innebar att vapenhuset i tornet avskildes från långhuset med ny vägg, bänkar i bakersta delen togs bort, toalett och förråd inreddes i vapenhuset. Kalkmålningarna renoverades. Valven isolerades, ventilationshålen togs upp.
2005 byttes uppvärmningen till jordvärme.
2012 genomfördes en renovering efter handlingar av Hans Ponnert som innebar bland annat att altarringen minskades, bänkar togs bort i nordöstra långhuset dit dopfunten flyttades, kalkstensgolvet kompletterades, rengöring av väggar och kalkmålningar. Korbänkar flyttades från koret till vapenhuset och ersattes av stolar i koret.
En medeltida altarskiva av kalksten hittades på golvet under predikstolen vid flyttning av bänkinredningen.
2014 renoverades taket och kyrkan målades med silikatfärg.
2016 ersattes den tillfälliga rampen upp till koret med en permanent ramp i kalksten.

Vapenhus
Vapenhuset i tornets bottenvåning har golv av rödbrun slipad kalksten från 1925, putsade och kalkade ojämna väggar. Taket är välvt med ett kryssvalv som vilar på väggarna utan pilastrar. Dagsljus kommer från överljus till porten. Före detta korbänkar står på två sidor i vapenhuset. Mot långhuset finns en pardörr med ramverk med fyllningar, utformad som entréporten. Ovanför dörren hänger en modell av ett Drakenplan, en gåva från flygflottiljen. På ömse sidor om dörren till långhuset finns dörrar till toalett och förråd. Väggen till långhuset och wc, förråd tillkom 1981.

Långhus
Från vapenhuset kommer man in kyrkorummet som består av långhus, kor och korsarm (nykyrkan) i norr. Väggarna är putsade och vitkalkade. Golvet är täckt med rödbruna kalkstensplattor från 1925, under bänkkvarteren ligger brädor. Taket är täckt av kryssvalv med rektangulära ribbor vilande på tvåsprångiga pilastrar med dubbla kragband. I valvkappornas nedre del finns skvallerhål. Sköld och gördelbågar är svagt spetsbågiga. Ribborna är dekorerade med band i blågrått och rött och längs ribborna är dekorationsmålat med rundbågsfriser med kors. I valvkapporna är målat olika symboliska cirklar.
Slutna bänkar står på ömse sidor om mittgången. Predikstolen står i sydöst och dopfunten i nordöst.
Långhusets fönster har i mitten glasmålningar av Randi Fischer och Ralph Bergholtz från 1971.

Kor
Koret är upphöjt ett steg och har golv och väggar lika långhuset. Taket är välvt med två travéer med kryssvalv vars vederlag vilar på väggarna. Ribbornas är målade som i långhuset. Skvallerhålen är dekorerade med kalkmålningar som små naiva ansikten.
Fönstren har glasmålningar av Hugo Gehlin med evangelisternas attribut, ängel, lejon, oxe och örn.

Sakristia
Sakristian avdelas av ett träskrank med en tät nederdel och övre del av svarvade smala kolonetter från 1925. Dörrar på båda sidor om altaruppsatsen leder till sakristian. Golvet är täckt av brädor. En rundbågad spegeldörr leder till kyrkogården.

Nykyrkan
Nykyrkan består av två delar, Engeltofta gravkor (västra delen) från 1640 och utvidgningen 1802 (östra delen) som båda byggdes om 1925.
Båda delarna har putsade och vitkalkade väggar. Taken är täckta av ribblösa kryssvalv från 1925. Östra delen är inredd med bänkar. Golv av kalksten i gången och brädor under bänkarna. Två rundbågiga fönster med glasmålningar sitter inom en större rundbågig nisch. På norrväggen hänger en minnestavla över de 31 personer som dog i en flygolycka nära kyrkan 1964. Västra delen ligger två trappsteg högre och nås genom en rundbågig öppning. Golvet är täckt med en plastmatta. Denna del fylls av orgeln.

Genom ett trapphus på tornets norrsida nås de övre våningarna i tornet. Dörren är försedd med ett kraftigt kammarlås. Väggarna i trapphuset är av tegel liksom den smala murade trappan. En landgång ovan tornets valv leder till en plåtlucka till långhusvinden. Taklaget är förnyat 1861 och består av sparrar, hanband, stödben och tassar på dubbel lejd på yttermuren. Valven är isolerade. Tornets övre våningar nås med trätrappa, väggarna är av gråsten, golven av brädor. På plan 1 finns den gamla klockringningen, på plan två står klockstolen med två klockor.

Inredning och inventarier
Altaruppsatsen är från 1737, gjord av bildhuggaren David Jastro, och restaurerad 1983. Altartavlan omges av vridna kolonner med reliefer av växtornament och korintiska kapitäl. Uppsatsen kröns av ett listverk. Överst sitter en strålsol. Vid sidorna utanför uppsatsen står skulpturer av Moses med lagtavlorna och till höger Jesus.
Altartavlan inom guldram är målad 1739 av Johan Borg från Helsingborg. Motivet skildrar Jesus sista måltid.

Altaret från 1925 av blocktyp är murat, vitputsat och ritat av Nils Blanck. Skiva och sockel är av kalksten. Altaruppsatsen vilar på ett vitputsat murat fundament med horisontella kalkstenslister som är sammanbyggt med altaret.

Altarringen av trä är förmodligen från 1925. Planformen minskades 2012. Den består av flerfärgsmålade balusterdockor mellan tygklätt knäfall och överliggaret. Planen är U-formad.

Dopfunten av granit är troligen från 1100-talet. Cuppan är rund dekorerad med en fläta av tre band i övre kanten och rundstav i nedre delen. Foten är fyrkantig utformad som ett upp och nervänt tärningskapitäl. Den är dekorerad med djurmotiv inom rundbågiga fält på tre sidor, fjärde sidan är dekorerad med en lilja och kors.

Predikstolen av delvis målad ek är från 1600-talet. Fundamentet är från 1924. Korgen målades om 1934 och restaurerades 1983. Sidorna pryds av reliefer inom rundbågiga fält av de fyra evangelisterna med sina attribut. Dessa reliefer är omålade. Sidorna delas av pilastrar med kvinnofigurer. Texttavlor sitter i ovan och nederkant. Under korgen är målat växtornament. Korgen nås genom en rak sekundär trappa med räcke av ståndare och rep. Ovan predikstolen hänger en sexkantig polykromt bemålad baldakin med duva under.

Bänkinredningen är delvis från 1745 men mycket ombyggd 1925 för att bli bekvämare. Tre dateringar är målat på olika bänkar 1745, 1925 0ch 1981. Inredningen är sluten med raka gavlar. Dörrar, fronter och ryggstöd är uppbyggda av ramverk med fyllningar. En genomgående profilerad överliggare finns ovan dörrar och gavlar. Bänkarna är gråmålade med grovt marmoreringsmålade speglar och pilastrar på gavlarna.

Orgeln är byggd 1992 av Tostareds kyrkorgelfabrik. Orgelfasaden, från 1992, med synliga metallpipor är indelad i fem rundbågiga fält. Mittpartiet är högre med lägre sidopartier. Fasaden är gråmålad med rödmålade listverk.

Storklockan är gjuten 1643 av Hans Meyer i Helsingör. Lillklockan från 1786 är gjuten av Abra Malmberg. Båda klockorna har inskriptioner och dekor.

Övrigt
Kormatta ritad av Barbro Nilsson från Märta Måås-Fjetterström.
Vid dopfunten finns ett dopträd tillverkat 2013 av konstsmeden Lars-Otto Lindskog. I trädet hängs en glasdroppe upp för varje barn som döps.
En ikon, målad 2014 av Sven-Bertil Svensson, hänger i nedre delen av långhuset.
Utsmyckningarna av glas i fönsternischerna är gjorda 2015 av glaskonstnären Christian Svensson. Dessa tar upp motiven och färgerna i glasmålningarna som finns i fönstren i långhuset.