Vapenhuset har golv av tegel lagt i fiskbensmönster. Dess väggar och valv är prydda med kalkmålningar som framställer scener ur bibeln och allegoriska historier. Förutom ett mindre målningsfragment i långhuset är vapenhusets målningar de enda kvarvarande av de kalkmålningar som tillkom på Gustav Vasas tid år 1534. Målningarna kalkades över på 1750-talet.
Långhuset är välvt med tegelribbvalv som är slagna samtidigt som kyrkan byggdes. Det mittersta långhusvalvet har den rikaste utformningen med avseende på valvribbornas mönster.
Kyrkorummet ger ett ljust och öppet intryck tack vare de stora fönsteröppningarna och de rena, vitkalkade valven och väggarna. Kyrkans inre fick sin nuvarande karaktär vid en stor restaurering som genomfördes 1936 under ledning av arkitekten Ärland Noréen med John Österlund som konservator. Då togs kalkmålningarna fram i vapenhuset och på en mindre del av långhusets västvägg. Golven lades om med tegel och nya, slutna bänkkvarter sattes in. Bänkarna är marmorerade i blå toner och efterliknar den typ av bänkar som var vanliga på 1700-talet. Vidare återställdes en äldre färgsättning på predikstolen som också flyttades till sin ursprungliga plats på norra långhusväggen. Även läktarbarriären och altarringen restaurerades. Restaureringen var ett försök att återge kyrkan en mer traditionell karaktär efter den restaurering som genomförts ganska hårdhänt på 1880-talet då bl.a. bänkinredningen från 1700-talet hade ersatts av öppna bänkar.
Orgelläktaren i väster byggdes 1780. På läktaren finns två orgelverk. Det äldsta från 1783 är byggt av orgelbyggarna Olof Schwan och Mathias Svalberg. Även orgelfasaden är från 1783. Bakom 1700-talsorgeln byggdes ett nytt orgelverk år 1936 av orgelbyggaren Nils Hammarberg från Göteborg.
Altaret är av vitputsat tegel. På det står ett välbevarat altarskåp tillverkat i Antwerpen i början av 1500-talet som är kyrkans främsta klenod. Predikstolen i barockstil med ljudtak, trappa och dörr är ursprungligen från 1690-talet men fick sin nuvarande form och färg vid en ombyggnad på 1750-talet som utfördes av bildhuggaren Olof Gerdman. I koret finns även två obelisker från 1936 som tidigare stod på bänkkvarterens främre hörn men som nu står uppställda på sidorna om altaret.
Nummertavlan i koret av snidat och förgyllt trä, stående på ett postament, tillkom på 1780-talet. Utöver altarskåpet finns flera medeltida skulpturer: ett triumfkrucifix från 1200-talet, som hänger på korets norra vägg, och ett Mariaskåp från mitten av 1400-talet, med en förgylld skulptur av Maria och Jesusbarnet. Vidare finns en dopfunt av kalksten från 1200-talet. Dess fot är dock en modern rekonstruktion från 1936. På södra korväggen hänger en tavla med en oljemålning av Hökhuvuds kyrkomiljö, målad 1850 av P. Wilh. Cedergren.
Kyrkan har två malmkronor från 1600- och 1700-talet som hänger i långhuset. Vidare finns flera ljusarmar och ljusplåtar av mässing från samma tid.
Sakristian täcks av ett valv med helstensribbor. Väggar och valv är putsade och vitkalkade. Järndörren till sakristian fick sitt utseende efter ett inbrott 1841.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
