förord

vad står det?
Till Underwisaren
(Skrifwet 1803)

Det är till eder, I underwisare, som jag i synnerhet bör wända mig till med denna min lilla afhandling; det ären I, som skolen döma, om den har någon förtjenst, om den i någon mån lättat er möda och gagnat barnet. Om så skett, skall det glädja mig; och de stunder, jag derpå anwändt, äro ej då förgäfwes bortgångna. Hwem känner icke mödan och swårigheten af er förrättning: men känna wäl alla wärdet och wigten af densamma? Af alla menskliga sysselsättningar - har wäl någon ett större inflytande på enskiltas och hela samhällens wäl, än barnauppfostran: har någon mera i sin makt att lemna staten nyttiga medborgare, att dana goda medmenniskor, än uppfostraren! I sen då, I uppfostrare, widden och wärdet af ert wärf. I sen ock de tusende swårigheter I hafwen att öfwerwinna, för att kunna hinna till höjden af ert mål. I gifwen ej blott edra lärlingar den nödigaste underwisning i läsningen; nej det är I, som nedläggen i det späda och oerfarna hjertat de första begrepp om Gud, dygden och en sann menniskokärlek. I leden den unga telningen till kärlek för det goda, sanna och nyttiga. I gifwen och grundläggen de föresatser och lärdomar, som med tiden skola bereda edra elevers sanna wäl, och göra dem till wärdiga menniskor, nyttiga för andra, lyckliga för sig sjelfwa. Är då er förrättning icke wigtig, är den icke wärd hela ert bemödande, hela er omtanka. Hafwen då tålamod, ledsnen