SÖRBY KYRKA

Kyrkans planform utgörs av långhus, lägre och smalare rakavslutat kor i öster samt rektangulärt västtorn. Under koret finns en tunnvälvd gravkammare. I långhusets möte med tornet finns ett förhöjt väggparti, troligen rester från det medeltida västtornet. De ursprungliga byggnadsdelarna, koret och långhusets två östliga travéer, är uppförda i rött tegel i munkförband och skalmurskonstruktion. Murverken i den västra delen av långhuset, som utgörs av det senmedeltida tornets nedre del, är utförda i gråsten med inslag av tegel, sannolikt återanvänt från den ursprungliga västgaveln. Tornet från 1870-talet är murat i tegel. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i vitt, enligt kyrkans underhållsplan (2004) med kalkfärg. Eventuellt förekommer även kalkcementfärg. Markerade socklar saknas men utskjutande grundstenar framträder här och var. Långhusets och korets östgavlar liksom tornfasaderna åt norr och söder avslutas med trappstegsgavlar. Samtliga byggnadsdelar har sadeltak avtäckta med rött enkupigt tegel.

Kyrkans enda ingång utgörs av den spetsbågiga västportalen som kragar ut i tre språng. Ett putsat listverk i fasaden markerar spetsbågens övre del. Kyrkporten är en rakt avslutad pardörr i ek som indelas i kvadrater av band i svartmålat smide. Varje kvadrat pryds av en stiliserad blomma i smide. I det slätputsade tympanonfältet återfinns en lykta med gult frostat glas. Ovanför portalen finns ett rosettfönster i grönmålat gjutjärn med tvåsprångig omfattning. I nord- och sydfasaderna finns mot vapenhuset vardera ett högt och smalt spetsbågigt fönster i grönmålat gjutjärn med tresprångig omfattning. Övre delarna av fönsteröppningarna markeras med listverk enligt samma princip som för västportalen. Solbänkarna är klädda med grönmålad plåt. Klockvåningen har spetsbågiga ljudöppningar med ljudluckor av liggande grönmålad panel, två i väster och öster samt en vardera i norr och söder. De två västra är något mindre än de i norr och söder, medan de östra är ännu mindre och placerade högre upp, på var sida långhusnocken. Frånsett i öster har öppningarna solbänkar av betong och listverk i fasaden likt västportalen. Tornets hörn markeras av subtila hörnlisener som genom grunda hålkäl övergår till trappstegsgavlarna. Väst- och östfasaderna avslutas med takfotsgesimser i tre språng. I höjd med klockvåningens golvbjälklag finns ett flertal enkla ankarjärn i smide. Gavelröstena pryds av hjulkors i slätputsad relief. I mötet mellan torn och långhus finns grunda strävpelare.

Långhuset har tre fönster i norr och tre i söder. Öppningarna är rektangulära, med småspröjsade fyrluftsfönster i grönmålat trä. Ovan fönstren återfinns målade blindfönster som ger illusionen av spetsbågiga fönster. Fönsterblecken är av grönmålad plåt. Koret har ett fönster i norr och ett i söder, lika långhusets frånsett att blindfönstren här är lunettformade. Långhusets och korets fasader avslutas upptill av en rundad spritputsad takfotsgesims. Korgaveln i öster har ett litet rundfönster med båge av grönmålat trä, placerat djupt in i murverket. Gavelröstet ovan rundfönstret pryds av blinderingar i form av tre rundlar samt två högsmala blinderingar vars något odefinierade övre form befinner sig någonstans i gränslandet mellan svagt spetsbågigt och rundbågigt.

Sörby kyrka uppfördes under 1200-talets första hälft enligt romansk byggnadstradition med långhus samt lägre och smalare rakt avslutat kor i öster. Murverken utfördes i tegel lagt i munkförband, där inflytandet från Gumlösa kyrka, som är Lunds stifts äldsta daterade tegelkyrka från 1192, lär ha varit avgörande. Någon gång under medeltiden, tidigast på 1300-talet, adderades ett västtorn som vid senare okänd tidpunkt inkorporerades i långhuset genom att de övre delarna revs. På 1400-talet valvslogs kyrkorummet och möjligen var det även under detta århundrade som ett vapenhus uppfördes framför sydportalen. Under koret finns en gravkammare som tillkommit senast under tidigt 1700-tal.

Under 1600-talet var kyrkans tak åtminstone tidvis blytäckta. Vid en brand i byn 1724 fattade det eld i de dåvarande spåntaken, men branden lyckades stävjas. 178586 uppfördes läktare i kyrkorummet, dels en herrskapsläktare i norr, dels en läktare för Drengar och Husmän i väster. Fram till 1790-talet hade de ursprungliga romanska byggnadsdelarna i tegel varit oputsade, medan långhusets västra del (det tidigare tornet) och vapenhuset var putsade. Nu putsades kyrkan enhetligt och vitkalkades. Även kyrkorummet hade ursprungligen varit oputsat, vilket murverken på vinden ovan valven ännu visar.

1834 rivs vapenhuset, sydportalen muras igen och ny huvudingång tas upp i västgaveln. Den romanska nordportalen hade satts igen vid tidigare okänd tidpunkt. Öster om koret adderas en absidial sakristia. Nya, större fönsteröppningar tas upp och utvändigt avfärgas kyrkan gul. Under ledning av domkyrkoarkitekt Helgo Zettervall genomförs 187677 en exteriör och interiör restaurering och ombyggnad. Nuvarande västtorn uppförs och trappstegsgavlar och nya fönster tillkommer på långhus och kor. Invändigt byts bänkinredningen ut och orgel installeras på läktaren. I och med tornets tillkomst rivs den fristående klockstapeln på kyrkogården.

1944 tas den ursprungliga färgsättningen på predikstol och baldakin fram av konservator Hans Erlandsson. Elektrisk belysning installeras 1951. Under åren 195658 genomförs restaureringsarbeten ledda av arkitekt Leon Nilson och dennes son arkitekt Torsten Leon-Nilson. Exteriört rivs absiden och ett rundfönster i korets östgavel som tillkommit 1798 tas åter upp. Vid underhållsarbeten på fasaderna lokaliseras lägena för de ursprungliga nord- och sydportalerna. Vissa fönster byts ut och samtliga fönster förses med innerbågar. Invändigt påträffas såväl gravkammaren under koret som resterna efter ett medeltida altare, på vars plats ett nytt altare muras upp. Korgolvet beläggs med nytt tegel, ny altarring och nya innerdörrar tillkommer, elektriskt uppvärmningssystem installeras och de gamla rökkanalerna i kyrkorummet rivs. Eventuellt är det också vid denna tidpunkt som bänkinredningen får sin ljusare färgsättning. Ny sakristia samt teknik- och förrådsrum inrättas i vapenhusets södra del. Ny orgel med fasad och ryggpositiv integrerad i ny läktarbarriär ritad av Torsten Leon-Nilson installeras. 1960 förses rundfönstret i öster med glasmosaik utförd av konstnären Karl-Einar Andersson. Leon-Nilson ritar ny pardörr till västentrén som tillkommer 1963 och projekterar 1968 utbyte av dåvarande taktäckning av rödmålad plåt till falsat tegel. Vid exteriöra underhållsarbeten 1972 markeras nord- och sydportalernas läge i fasadputsen.

Nya exteriöra underhåll av fasaderna genomförs 1993, då det konstateras att tornet till stor del är putslagat med kalkcementbruk och därför avfärgas med kalkcementfärg. I samband med arbetena utförs murverksdokumentationer där bland annat en ingång i det medeltida tornets sydvästra fasad lokaliseras. På långhusets södra fasad påträffas rester av målade blindfönster. 1996 installeras elektrisk bänkvärme och två år senare ljudanläggning. Orgeln från 1950-talet ersätts 2003 av en digitalorgel och läktarbarriären byggs om eftersom det tidigare ryggpositivet avvecklas.

2006 genomförs en omfattande interiör restaurering. Åtgärderna omfattar putslagning, ommålning av puts och snickerier, renovering av golv under bänkar, nytt tegelgolv i långhus, vapenhus och sakristia samt renovering av altarring. Bänkinredningen byggs om för större bekvämlighet och får ny färgsättning i grått. En gravsten i mittgången täcks med skyddsglas. Nya innerfönster av vinkeljärn tillkommer och nytt textilskåp inrättas på orgelläktaren. Den elektriska belysningen kompletteras, nya radiatorer och bänkradiatorer liksom ny ljus- och ljudanläggning samt nytt inbrotts- och brandlarm installeras. Konserveringsarbeten utförs på krucifix samt predikstol med baldakin enligt konserveringsprogram upprättat av konservator Herman Andersson AB. I kortaket påträffas draperimålningar som stilmässigt dateras till 1700-talet. Möjlig upphovsman bedöms vara konterfejaren Olof Pilo som under andra delen av århundradet bodde i socknen och återkommande utförde arbeten för församlingens räkning.. I kortaket konstateras även spår av en blå bemålning som sannolikt hör 1800-talet till. Målningsfragment av enklare karaktär påträffas i långhusets östra travé samt på nordväggen och anslutande sköldbåge. Därtill framkommer två nischer på vardera sida om triumfbågen, sannolikt medeltida sidoaltarnischer. 2015 repareras storklockan och 2018 tillverkas utrymningstrappor som placeras invändigt och utvändigt vid ett fönster i norr.

Interiör
Genom västentrén nås vapenhuset i tornets bottenvåning. Golvet är belagt med grå kvadratisk tegelklinker och yttermurarna är vitputsade. Mot norra muren är en gravhäll från 1748 fastklamrad. I söder finns utrymmen för sakristia och teknikrum, vars väggar liksom det plana innertaket är klädda med profilhyvlad panel målad i en bruten vit kulör. Gjutjärnsfönstrens insidor är liksom innerbågarna om två lufter av vinkeljärn målade i mörkgrå/svart oljefärg. Läktartrappan i bemålat trä i nordväst är delvis inklädd med samma panel som väggar och tak. Avväxlingsbjälken till tornets andra våning bärs upp av en träkolonn vars nedre del har oktagonalt tvärsnitt. Träkolonnen ingick i absidens takkonstruktion från 1834 och flyttades till vapenhuset vid restaureringen 195658 då absiden revs. Kyrkportens insida är liksom den rakt avslutade pardörren mot kyrkorummet i öster klädd med vitmålad stående panel.

Långhusets golv är belagt med gulröd kvadratisk klinker. De öppna bänkkvarteren som flankerar mittgången står på upphöjda gråmålade brädgolv. I mittgången ligger längst i väster en gravhäll från 1600-talet täckt med skyddsglas. Väggar och valv är slätputsade och vitmålade. Långhusets västra travé utgörs av det medeltida tornets nedre del och har bredare murverk än de två ursprungliga östra travéerna. Västtravéns kryssribbvalv är troligen samtida med tornets tillkomst. Sköldbågarna är svagt spetsbågiga medan tornbågen i väster och gördelbågen i öster är djupa och spetsbågiga.

Långhusets två östra travéer täcks av stjärnvalv vars ribbor vilar på låga pilastrar med enkelt utformade kapitäl frånsett mot östväggen där de bärs upp av kraftiga postament med kvadratiskt tvärsnitt. Sköld- och gördelbågar är spetsbågiga. Mot koret i öster avgränsar en rundbågig djup triumfbåge med markerade imposter. I östväggens puts markeras två tidigare nischer, troligen kopplade till medeltida sidoaltare. I triumfbågen hänger två stentavlor, i norr ett series pastorum och i söder ett epitafium. Fönsternischerna är korgbågiga och fönsterbänkarna sluttande. De kopplade träfönstrens vitmålade innerbågar har fyra ospröjsade lufter. Vid två av fönstren finns utrymningsvägar i form av enkla gråmålade trätrappor.

Koret har ett steg högre golvnivå och golvet är belagt med mörkröd kvadratisk klinker. I anslutning till triumfbågen ligger två äldre gravhällar över kyrkoherdarna Hans Pedersen Winslöff och makan Karin Enertz samt Balzar Platius och makan Edela. Väggarna och kryssribbvalvet är slätputsade och vitmålade. Valvets ribbor vilar på pilastrar utan kapitäl. Väster om fönstren finns små, lågt sittande rundbågiga nischer, en i norr och en i söder. Fönstren är utformade lika långhusets. Rundfönstret i östväggen har blyinfattat färgat glas som framställer stiliserade kors.

Den framskjutande orgelläktaren i väster upptar hela kyrkorummets bredd och vilar på fyra pelare med oktagonalt tvärsnitt, kvadratiska baser och profilerade kapitäl med figursågade konsoler. Barriären är uppbyggd i ramverkskonstruktion med förkroppade under- och överstycken samt en sentida förhöjning av smitt rundstål. Färgsättningen går i grått med röda detaljer.

Tornets andra våningsplan utgörs i öster av ett tornrum med ringanordning för klockorna och ingång till orgelläktaren. Rummet har obehandlat brädgolv medan väggarna och det plana innertaket är slätputsade och vitmålade. Västra delen av våningsplanet utgörs av ett trapprum där en smal trätrappa leder vidare till klockvåningen, som har samma ytskikt som på tornvåningen, men här är väggarnas puts tunnare och södra gavelröstet är oputsat. Taklaget är öppet upp till nock och takstolskonstruktionen utgörs av sex takstolar i furu med varierande konstruktion.

I öster nås kyrkvindarna via en liten rektangulär muröppning med järnskodd trälucka. Takstolarna över långhuset är uppbyggd av högben, stickbjälkar, saxsparrar, övre och undre hanbjälkar samt stödben. De är tillverkade av dymlat och tappat ekvirke som till största del är medeltida. Korvinden nås via en stickbågig öppning. Korets takstolskonstruktion är snarlik långhusets men här med inslag av bindbjälkar som är inmurade i valven och därmed är samtida med valvslagningen eller äldre. På vindarna finns rester av romanska fönsteröppningar liksom en trappa i murverket till det medeltida tornet. Valven är oisolerade.

Inredning och inventarier
Altaret från restaureringen 195658 är murat i tegel och vitputsat med altarskiva av mörk kalksten.

I altaranordningen ingår ett triumfkrucifix som enligt olika uppgifter är från 1400- eller 1500-talet, med senare tillkommet kors och bemålning. Triumfkrucifixet hänger på östväggen under rundfönstret och flankeras av fyra äldre oljetryck med bibliska motiv i förgyllda ramar.

Altarrundeln i lackad ek är samtida med altaret och uppbyggd av glest placerade svarvade balustrar som bär upp en enkel överliggare. Knäfallet är stoppat och klätt med rött tyg tillkommet 2006.

Predikstolen av snidat polykromt bemålat trä är tillverkad 1593. Snarlika predikstolar från samma tid finns i bland annat Farstorps, Finjas och Hörjas kyrkor. Korgens sidor pryds av rundbågemotiv med snidade skulpturer föreställande evangelisterna med respektive attribut. Hörnen markeras av kolonnetter med korintiska kapitäl och änglahuvuden som vilar på postament med maskaroner. Mellan dessa finns dels inskriftsfält med latinsk text på svart botten, dels blomsterdekor. Inskriftsfält finns även i det förkroppade överstycket. Nedtill avslutar en skuren lambrekäng och korgen vilar på en sekundär fot med hexagonalt tvärsnitt. Färgsättningen går främst i rött, grönt, blått, grått samt förgyllning. Baldakinen är senare tillkommen och är uppbyggd av ett förkroppat listverk med inskriptioner som kröns av skurna sköldar och tureller. I innertaket hänger en duva.

Kyrkans dopfunt har en cuppa i rödgrå granit eller möjligen gnejs som uppges vara från 1100-talet, och i så fall skulle vara äldre än kyrkan. Den runda cuppan pryds nertill av en rundbågefris med godronnering och upptill av en enkel bandstav. Cuppan vilar på en klockformad fot i grå granit tillkommen 1954. Ett fotografi från 1926 visar cuppan som blomkruka på Sörbytorp, sannolikt har den återkommit till kyrkan i samband med tillverkningen av den nya foten.

Den öppna bänkinredningen tillkom vid Helgo Zettervalls restaurering 187677. Gavlarna har kopplade rundbågar i lågrelief och avslutas upptill av spetsbågiga krön. Ryggstöden är genombrutna, uppbyggda av två bräder. Bänkarna har psalmbokshållare och södra kvarteret har även kläd- eller hatthängare i form av knoppar i trä. Färgsättningen går i grått med röda detaljer i gavlarna.

Kyrkorgeln från 1956 av Wilhelm Hammersam, Köpenhamn med fasad från den tidigare orgeln av A.V. Lundahl från 1877 är sedan 2003 ersatt av en digitalorgel av märket Viscount. Den tidigare orgeln och fasaden ska enligt uppgift ha kastats.

Kyrkan har två kyrkklockor som enligt kyrkans underhållsplan ursprungligen är från 1700-talet och enligt dess inskriptioner är omgjutna 1811 respektive 1812 av J.H. Fries. Båda klockorna pryds av spetsbåge och akantusfriser.