RÖDDINGE KYRKA

Kyrkans planform utgörs av långhus om två travéer, korsarmar i norr och söder, ett utvändigt något smalare kor, halvrund absid i öster samt fullbrett torn i väster. Norr om koret finns en kvadratisk sakristia och i korets sydöstra hörn en mindre strävpelare som troligen utgörs av en rest av de tidigare bredare korsarmarna. Spåren efter södra korsarmen syns även i ett två varv högt oputsat murverk i natursten. De medeltida byggnadsdelarna, långhus och torn, är uppförda med kraftiga murverk av natursten som sannolikt är grundlagda på traditionellt vis på kallmurar av natursten. Tornets trappstegsgavlar är murade i tegel. Övriga byggnadsdelar är murade i tegel och vilar på en gjuten betonggrund. Fasaderna är spritputsade och vitkalkade med slätputsade dörr- och fönsteromfattningar. Mot takfoten avslutas fasaderna med en vitmålad takfotsbräda. Tornets, korsarmarnas och korets gavlar avslutas med trappstegsgavlar. Absidens branta hjälmtak är avtäckt med rödmålad plåt i skivtäckning med förskjutna tvärfalsar, medan övriga takfall, som förutom på sakristian utgörs av sadeltak, har takbeklädnad av rött enkupigt tegel. Samma material återfinns på tornets trappstegsgavlar, medan strävpelaren och övriga trappstegsgavlar är avtäckta med munk- och nunnetegel.

Kyrkans huvudentré i väster utgörs av en rundbågig muröppning med en rakt avslutad enkeldörr i fur klädd med ekpanel och sparkplåt i koppar. Framför ett lunettformat överljus i ek med färgat antikglas sitter ett svartmålat smidesgaller med integrerad lykta. Torntrappan nås via en rakt avslutad dörr i tornets södra fasad, vilken är klädd med rödmålad plåt och avtäcks av ett mindre skärmtak, även detta klätt med rödmålad plåt. Det kraftiga och korta tornet saknar fönster men har i klockvåningen stickbågiga ljudöppningar i alla väderstreck utom öster, av vilka den västra är något större. De inåtgående ljudluckorna är utförda i stående brunmålad panel och utanför dessa finns räcken av smide. I tornets fasader syns ett flertal ankarslutar i svartmålat smide med varierande utformning, flera relativt stora. Dekorativa fasadutsmyckningar i form av listverk, mönstermurningar eller liknande saknas på kyrkan med två mindre undantag. Krönet på tornets västra trappstegsgavel pryds av ett putsat och rödmålat listverk utformad som en stiliserad fronton med kors. På motsvarande plats i östra torngaveln finns ett cirka en meter långt strömskift.

Långhusets rundbågiga fönster, två i söder och två i norr, är indelade i en övre och en undre småspröjsad luft. Bågarna av trä är kopplade och utvändigt målade med brun oljefärg. Solbänkarna är här och på övriga fönster utförda i skiffer. Korsarmarna har ett fönster i vardera gavel, även dessa rundbågiga i brunmålat trä, men något högre än långhusets och indelade i fyra småspröjsade lufter. Över det södra fönstret finns dekorativa ankarslutar i svartmålat smide som bildar årtalet 1929. Korets enda fönster som återfinns i sydfasaden är utformat likt långhusfönstren men mindre och sakristians två fönster i norr som ytterligare mindre versioner. Kyrkans andra entré återfinns i sakristians östfasad genom en enkel dörr med gestaltning snarlik västentréns. Dörren nås via en fem steg hög trappa i gjuten betong under vilken en trappa leder ner till det underliggande pannrummet. Absiden har mindre rundbågiga i fönster i sydöst och nordöst, med bågar av brunmålat trä och blyspröjsat antikglas med stormjärn.

Kyrkobyggnaden
Röddinge kyrka uppfördes under sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal enligt traditionellt romanskt kyrkobyggnadsmönster med långhus, smalare och lägre kor samt troligen en halvrund absid i öster. Under 1400-talet tillkom torn i väster, vapenhus i söder och kyrkorummet slogs med kryssvalv som försågs med kalkmålningar. Ytterligare kalkmålningar, vilka tillskrivits Everlövsgruppen, tillkommer kring år 1500.

Under 1600- och 1700-talen genomgår kyrkan troligen inga större förändringar. Tornets västentré tas upp 184445, då även tornet och absiden får ny takplåt. 1877 sker större omvandlingar då kor, absid och vapenhus rivs och korsarmar liksom nytt kor och absid tillkommer. 1924 uppförs en vägg i den tidigare rundbågiga muröppningen mellan kyrkorummet och vapenhuset i tornets bottenvåning.

Tredjedag jul 1928 drabbas kyrkan av en allvarlig brand som lyckas stävjas innan den angriper de västra delarna med det medeltida långhuset och tornet alltför hårt. Korpartiet, 1800-talets korsarmar liksom fast inredning och inventarier skadas däremot kraftigt eller förstörs helt. Återuppbyggandet inleds året därpå under ledning av länsarkitekt Nils A. Blanck, där kyrkan återfår ett mer medeltida uttryck med mindre korsarmar och korparti som avslutas med trappstegsgavlar. En sakristia med underliggande pannrum adderas i mötet mellan koret och norra korsarmen. Interiören får i stort det utseende den har än idag, med klinkergolv, platta innertak i trä i korsarm och kor, ny fast inredning samt inte minst genom friläggandet av långhusvalvens medeltida kalkmålningar, vilka hade påträffats vid en restaurering 1885 men då åter kalkats över. Kyrkan kunde återinvigas 1930.

1944 tillkommer ny altartavla av konstnären Axel Kulle, som vid återuppbyggandet av kyrkan hade försett de platta innertaken med dekorationsmålerier. 195556 genomförs restaurerings- och installationsarbeten, återigen av Nils A. Blanck. Utöver exteriört och interiört underhållsmåleri ådringsmålas bänkinredning, kalkmålningarna rengörs, nya dörrar med ekpanel tillkommer och elektrisk belysning och uppvärmning installeras. Åren därpå, 195758, rivs orgelpodiet i långhuset och ett nytt byggs upp i södra korsarmen där en ny orgel tillverkad av Mårtenssons orgelfabrik i Lund placeras.

1978 återfinns kyrkans offerstock från 1600-talet som hade stulits två år tidigare, varpå den konserveras av konservator Sten Peterson. Året därpå ersätts tornets takplåt med tegel. Avvattningssystem och avtäckningar utförs i kopparplåt. Kyrkans medeltida dopfunt som hade skadats kraftigt i samband med branden 1928 konserveras under första hälften av 1980-talet och återkommer till kyrkan 1986 med nytillverkad fot av stenhuggare Mats Johansson. 1990 installeras elektrisk klockringning och lucköppning och året därpå tillkommer en ljusbärare tillverkad av Bertil Bengtsson i Hörby genom donation. Vid en yttre renovering 2006 förstärks takkonstruktionen. 20o7 havererar dopfunten och tio år senare deponeras den slutligen hos Historiska museet i Lund. Den dopskål i glas som använts tillsammans med dopfunten sedan 1962 försågs 2007 med ett enkelt stativ i trä.

Interiör
Kyrkans interiör har genomgått få förändringar sedan återuppbyggandet efter branden 1928. Om inte annat anges i texten nedan härrör material, ytskikt, inredning etc. från denna tid.

Genom kyrkans huvudentré i väster nås vapenhuset i tornets bottenvåning. Golvnivån är två steg lägre än marknivån och golvet har fiskbensmönstrad beläggning av rektangulär hälsingborgsklinker i varierande rödbruna kulörer . Väggarna är liksom rummets ribbvalv putsat och vitkalkat. Valvkapporna har skvallerhål i svicklarna. I norra väggen finns en svagt spetsbågig nisch där en äldre gravhäll är uppställd på en putsad och vitkalkad sockel. Kyrkportens gråmålade insida är utformad i ramverkskonstruktion med små kvadratiska helfranska fyllningar. Mot kyrkorummet i öster leder en rakt avslutad pardörr med samma utformning och draghandtag av mässing. Dörren sitter i en putsad vägg som upptar en tidigare rundbågig valvöppning.

Det två travéer långa vapenhuset är den enda återstående ursprungliga byggnadsdelen. Golvet är i mittgången belagt med samma klinker som i vapenhuset medan de öppna bänkkvarteren står på ett upphöjt fernissat furugolv. Väggarna är putsade och vitkalkade och fönstrens innerbågar är, liksom övriga innerbågar, målade i en bruten vit kulör. Ribbvalven som slogs på 1400-talet pryds av dekorativa kalkmålningar som frilades vid restaureringen efter branden. Målningarna är tillkomna under två perioder. De tidigaste, som endast finns bevarade i det östra valvet, utfördes i samband med valvslagningen och utgörs av ornamentala dekorationer på valvribbor och valvbågar samt fragmentariska delar av textband och figurer som till största del döljs av de yngre målningarna. Dessa tillkom runt år 1500 och har tillskrivits Everlövsmästaren eller Everlövsgruppen, vars arbeten karaktäriseras av ett livfullt och folkligt måleri med schablonartat framställda figurer och förenklade varianter av äldre ornamentik. Målningar finns förutom i ett tjugotal skånska kyrkor också bevarade i Danmark, där verkstaden emellertid benämns efter målningarna i Brarups kyrka på Falster. Bland motiven i Röddinge kyrka märks scener ur Skapelseberättelsen, Syndafallet, Utdrivandet ur Edens lustgård, Yttersta domen och S:t Mikaels vägande av själarna, Dödsynderna, Den rike och den fattige mannens böner samt en fragmentarisk scen som har tolkats framställa Korsfästelsen.

Korsarmarna och korsmitten avskiljs från långhus och kor med spetsbågiga gördel- och triumfbågar som på så vis bildar ett sammanhängande tvärskepp med nordsydlig riktning. Den separata rumsbildningen förstärks av det plana innertaket vars panelbrädor pryds av dekorationsmålningar utförda av konstnären Axel. A. Kulle. Målningarna, som främst går i rött, delar in taket i ett kvadratiskt mönster och utgörs dels av mindre stjärnor, dels av större medaljonger med bildframställningar, ornamentik och Kristusmonogram samt de fyra evangelisterna gestaltade som sina attribut. Mittgången, som är belagd med samma klinker som vapenhus och långhus, flankeras liksom i långhuset av bänkar med riktning mot koret. I södra korsarmens södra del finns även bänkar med riktning mor norr och på motsvarande plats i norra korsarmen står kyrkans orgel på ett uppbyggt podium av furu vilket inramas av en skärmvägg som är samkomponerad med bänkinredningen. På norra korsarmens västra vägg sitter ett epitafium i sten från 1700-talet inmurad och fastklamrad. På motsvarande plats i södra korsarmen finns en vag ritsning i putsen som markerar platsen för en gravhäll eller epitafium som skadades hårt i branden och därför putsades över. På triumfbågens södra sida står predikstolen.

Kor och absid har ett steg högre golvnivå och samma klinker som i övriga kyrkorummet. Väggarna och absidens hjälmvalv är vitputsade medan koret har samma typ av plana innertak som i korsarmarna, vilket här bär dekorationsmåleri i form av en större Kristusframställning i en mandorla flankerad av änglar. Till sakristian norr om koret leder en rakt avslutad dörr med samma gestaltning som dörrarna i vapenhuset. Rummet har samma klinkergolv som i övriga kyrkan, vitputsade väggar och plant brunbetsat brädtak.

Torn- och klockvåningen nås via en inmurad trappa i tornets södra mur. Tornrummets golv utgörs till största del av ovansidan av bottenvåningens valv och på de tunt putsade väggarna syns ännu sotspår efter branden 1928. Taket utgörs av klockvåningens golvbjälklag. På östra väggen sitter en elcentral för bland annat klockringning. Över trapploppet ligger ett enkelt brädgolv på vilket en mindre trätrappa som leder upp till klockvåningen vilar. Klockrummet har obehandlat brädgolv av breda tiljor och väggarna är som på klockvåningen tunt vitputsade. Taket utgörs av den öppna takstolen och det brädade undertaket. Rummet upptas av klockbocken i ek där kyrkans enda kyrkklocka hänger. Kyrkvinden nås från en mindre branddörr i klockvåningens östra vägg. Belysning och gångramper saknas. Valven är oisolerade. Takstolskonstruktionen i furu från 1929 är av svensk typ med enstaka bindbjälkar.

Inredning och inventarier
Röddinge kyrkas inredning och inventarier nytillverkades i stor utsträckning efter branden 1928. Om inte annat anges är nedanstående föremål från denna tid och ritade av länsarkitekt Nils A. Blanck.

Altaret är placerat under tribunbågen mellan kor och absid och utgörs av ett murat och vitputsat blockaltare med altarskiva av slipad röd kalksten. Framsidan pryds av ett målat ringkors i rött och gult.

Altaruppsatsen utgörs av en triptyk med målningar av Axel A. Kulle utförda 1944. Kulle hade vid återuppbyggandet försett de plana innertaken med dekorationsmålerier. På Blancks ritningar för restaureringen av kyrkorummet finns en version med en altaruppsats i mer historiserande stil, men även en som helt överensstämmer med den modernistiskt utformade triptyk vi ser idag. Om det är tillverkningen av triptyken eller endast dess målningar som dröjer till 1944 är oklart. Målningarna har modernistiskt färg- och formspråk och framställer Jesu dop flankerat av Jesu födelse och Golgatavandringen. Den gråmålade triptyken vilar på en konsolformad predella målad i bruten vit kulör och kröns av ett förgyllt latinskt kors.

Den halvrunda altarringen är uppbyggd av figursågade balusterdockor ådringsmålade i brun kulör med grönmarmorerade och enkelt profilerade under- och överliggare. Hand- och knäfall är klädda med grått tyg.

Predikstolen är placerad i mötet mellan södra korsarmen och koret. Den sexsidiga korgen är liksom trappans barriär uppbyggd som ramverk med fyllningar. Ramverken är ådringsmålade i brunt, fyllningarna grönmarmorerade och profilerna är målade i rött, blått och vitt. Korgen saknar fot och fortsätter i sin fulla bredd ner till den murade sockel den vilar på.

Kyrkans romanska dopfunt sprack vid släckningsarbetena 1928 och har trots flera reparationer och konserveringar inte åter kunnat tas i bruk. Sedan 2017 är den deponerad på Historiska museet i Lund. Dopfatet i mässing från 1600-talet kunde restaureras efter branden och används sedan 1962 tillsammans med en dopskål av glas, tillverkad och skänkt av Fyleverken.

Den öppna bänkinredningen flankerar mittgångarna i långhus och korsmitten. I södra korsarmen är de yttre bänkraderna placerade med riktning mot orgeln i norra korsarmen. Ryggstöden och gavlarna är uppbyggda som ramverk med fyllningar. De raka gavlarna med enkelt profilerade överliggare är ådringsmålade i två bruna nyanser medan sittbänkar och ryggstöd är brunbetsade. Bänkarna har psalmbokshållare och fotstöd. I kyrkans underhållsplan förekommer uppgifter om att sittbänkarna och ryggstöden efter branden i möjligaste mån återanvändes från den tidigare bänkinredningen, samtidigt som det i samma handling vid upprepade tillfällen uppges att bänkinredningen totalförstördes.

Orgeln med 10 stämmor fördelade på två manualer plus pedal är tillverkad 1958 av A. Mårtenssons Orgelfabrik i Lund och tycks då ha ersatt ett tidigare harmonium som ska ha varit placerat i långhuset. Den femdelade orgelfasaden har ett enkelt modernistiskt formspråk med högre mittparti och är försett med utsmyckningar i form av ornamentik och bibelord i förgyllning och rött.

Kyrkans enda kyrkklocka i malm göts på 1400-talet och hör därmed till en av de äldsta i Skåne. Den bär majuskelskrift på latin och pryds av ett sigill med en våg, en sol och en måne samt Madonnan omgiven av en mandorla.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör nämnas en offerstock som tros vara från 1600-talet, en gravhäll och ett epitafium, båda från 1700-talet, samt flertalet äldre metallföremål.