VERUMS KYRKA

Verums kyrka antas ha uppförts under 1100- eller 1200-talet med långhus samt lägre och smalare rakavslutat kor i öster. Senare tillkom ett vapenhus framför sydportalen, troligen under senmedeltiden.

1669 tillverkas 30 nya bänkar samt skrift- och klockarstol av Rasmuss Snedkare i Kristianstad. Väggpanel och nytt golv under bänkarna tillkommer samtidigt och två år senare bänkar på läktaren. Av räkenskaperna framgår att kyrkan vid denna tid och tidigare under 1600-talet hade blytak över långhuset medan kor och vapenhus var avtäckta med tjärade ekspån. 1699 ersätts den gamla läktaren av en ny, tillverkad av snickaren Swen Ståhl. Troligen tillkommer gravkoret under koret under förra hälften av 1600-talet för släkten Grip på Skeinge och nyttjas sedan under 1700-talet av de dåvarande ägarna släkten Wrangel von Brehmer. Enligt en sägen ska emellertid gravkoret ha nyttjats för innehavarna av Skeingeborg redan på 1300-talet.

Ny predikstol införskaffas 1702 och två år senare tillkommer nya innertak. 1712 tas en ny fönsteröppning upp, troligen i väster, två befintliga förstoras och nya fönster i ek sätts in. Läktaren får samtidigt nya trappor och tre år senare utvidgas och höjs den. 1757 får kyrkan ny altaruppsats tillverkad av Johan Ullberg, predikstolen får ny trappa och bänkinredningen repareras.

Den kraftiga befolkningsökning som inleds under 1700-talet och eskalerar under påföljande århundrade leder i Verum likt på många andra håll till att den medeltida kyrkan behöver byggas ut. Förslag till en så kallad nykyrka i norr hade tagits fram redan på 1790-talet av byggmästare Nils Billing, men utbyggnad genomförs först 180708. Utbyggnaden upptar hela det medeltida långhusets längd och då taket över långhuset rivs och ersätts av ett gemensamt sadeltak över nykyrka och långhus med nock i nordsydlig riktning förändras kyrkans karaktär påtagligt. Taket avtäcks med furuspån och södra gavelröstet utförs i panelklädd timmerkonstruktion. Ny entré placeras i norr och de medeltida fönsteröppningarna förstoras för att få samma storlek som nykyrkans fönster. Invändigt får kyrkorummet nya brädgolv, nya bänkar, ny läktare och brädklädda valv. Material från äldre bänkinredning och läktare tycks i viss mån ha återanvänts. Triumfbågen rivs för att skapa bättre sikt till koret, altarringen utvidgas och predikstolen får återigen ny trappa. Utöver kalkavfärgningen av murverken dröjer målningsarbetena till 1810, då fönstren målas i guldockra och ytterdörrarna troligen i grönt. Även bänkarna målas i guldockra medan kulören för övrig inredning i trä är okänd.

Nästa ombyggnad sker 1837, då vapenhuset rivs och en halvrund absid inrymmande sakristia uppförs öster om koret. Ny entré upptas i väster med panelklätt förhus. Året därpå tillkommer fyra nya bänkar innanför den igensatta sydportalen och nytt golv läggs innanför altarringen. 1876 får kyrkan nya fönster.

Efter förslag av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin utförs 1912 en mycket genomgripande och omdanande restaurering då kyrkan i allt väsentligt får sin nuvarande gestaltning. Arbetena leds av byggmästare Per Pettersson i Mellan-Grevie. Det medeltida långhuset förlängs åt väster och får återigen sadeltak i östvästlig riktning, medan nykyrkan i norr behåller sina takfall och därmed mer får tydligare karaktär av tillbyggnad. I väster uppförs ett torn med torntrappor, strävpelare och underliggande källare för värmeledningscentral. Samtliga byggnadsdelar förses med dekorativa gaveltinnar i hörn och nock. Nya blyinfattade fönster med stormjärn och katedralglas tillkommer liksom nya ytterportar i ek. Absiden får ett större fönsterparti i ek, i syfte att dels skapa ett generöst ljusinsläpp till det medeltida korfönstret som förses med glasmålningar, dels att tydliggöra att absiden är ett sentida tillägg. Samtliga solbänkar beläggs med kalksten. Enligt Wåhlins förslag skulle taken avtäckas med munk- och nunnetegel, men bevarade stickespån under nuvarande tegel tyder på att detta material istället använts, sannolikt av ekonomiska skäl. Invändigt tillkommer golvbeläggning av kalksten, delvis synlig takstol och innertak klädda med pärlspont samt nya innerdörrar. Läktaren byggs om, predikstolen får ny trappa och altaruppsatsen flyttas. Ny bänkinredning, baldakin till predikstolen, altarring, nummertavlor, ett triumfkrucifix samt dopfunt i täljsten tillverkas. Ny fast inredning inklusive takpanel och innerdörrar brunfernissas och de vitmenade väggarna pryds med bårder i kalkfärg. 1913 installeras ny orgel.

Sedan Wåhlins arbeten har kyrkan genomgått få förändringar. Domkyrkoarkitekt Eiler Græbe restaurerar kyrkan 1949, men de mest framträdande förändringarna är att elektrisk belysning installeras, innerväggarnas bårder kalkas över och att brunfernissade snickerier och inredning täckmålas med oljefärg. Därtill tillkommer ny inredning i sakristian. Utvändigt tycks ändringarna begränsas till att fönstrens slätputsade omfattningar spritputsas. Möjligen är det även nu som enkupigt tegel läggs över stickespånen.

1976 höjs läktarbarriären med en överliggare i metall och 1986 konserveras altaruppsatsen av konservator Herman Andersson. 1995 utförs interiöra ommålningar av fast inredning och snickerier som tycks ha följt Græbes färgsättning. Predikstolen och ett triumfkrucifix konserveras av Herman Andersson. Vid exteriöra underhållsarbeten 1998 ersätts sentida putslagningar av cementhaltigt bruk med hydrauliskt eller rent kalkbruk. Fasaderna kalkavfärgas frånsett norra tornfasaden som 1984 målats med Keim silikatfärg och därför åter målas med samma färgtyp. I samband med arbetena utförs murverksundersökningar där det konstateras att kyrkan varit slätputsad fram till utbyggnaden 1807 samt att hörnkedjorna under en period varit målade i rött och därefter i grått. 2005 får sakristian ny ytterdörr byggd med den äldre som förlaga. Efter stöld av stuprören i koppar 2010 ersätts dessa av stuprör i vitmålad plåt.

Interiör
Genom västentrén nås vapenhuset i tornets bottenvåning. Golvet är belagt med kvadratiska röda och grå kalkstensplattor i mönsterläggning med fris. Väggarna är putsade och målade i en bruten vit kulör och det plana vitmålade innertaket är klätt med pärlspontpanel på synliga bjälkar. Kyrkportens insida har tre fyllningar per dörrblad. Ramverken är målade i blågrått och fyllningarna i en ljusare grå kulör, en färgsättning som återkommer på kyrkans samtliga inre dörrblad. Över dörrbladen finns en inmurad finhuggen kalksten utformad som en arkitrav med inskriptionen TILLBYGGD MOT VÄSTER OCH RESTAURERAD ÅR 1911 i högrelief. I norr och söder leder dörrar med tolv fyllningar till trapphusen med spiraltrappor av slipad betong mot orgelläktare respektive källare och tornvåningar. I väster nås kyrkorummet via en pardörr med 14 fyllningar per dörrblad.

Långhus och nykyrka har samma golvbeläggning som i vapenhuset men upptas till största del av fyra öppna bänkkvarter som står på upphöjda furugolv. I mittgångarna ligger gångmattor i ljusgrå textil, av vilka den i långhuset döljer nedgången till det plomberade gravkoret under koret. De slätputsade väggarna är upp till halva fönsterhöjden målade i en sandgrå eller ljusbeige kulör och däröver i vitt. Taken är öppna till nock och är klädda med pärlspont mellan de synliga takstolarna med dekorativt utformade tassar, stödben och hanband. Såväl panel som takstolar är målade i ljusgrått. Långhusets västra del och nykyrkans norra upptas av orgel- respektive åhörarläktare med samkomponerad gestaltning. Den mindre orgelläktaren bärs i framkant upp av fyra pelare med för Wåhlin karaktäristisk jugendinspirerad skuren ornamentik, bland annat blomstermotiv i kapitälen. Den större åhörarläktaren vilar istället på åtta pelare. De svagt framskjutande barriärerna vilar på konsoler och är uppbyggda av ömsom figursågade balustrar med skuren blomsterornamentik, ömsom smalare raka spjälor. Barriärerna är gråmålade och de nedre delarna i bruten vit kulör. Åhörarläktaren nås via en trappa i trä utmed nykyrkans norra vägg, med gråmålad barriär utformad snarlikt läktarnas pelare och blåmålade sätt- och plansteg. Nykyrkans vindfång nås via en pardörr lika den mot vapenhuset och rummet har samma ytskikt som vapenhuset. Den rundbågiga ytterdörrens insida har åtta fyllningar.

Koret har tre steg högre golvnivå och avskiljs även från det övriga kyrkorummet genom en hög rundbågig triumfbåge där ett triumfkrucifix är placerat på en trabesbjälke. Trappstegen är utförda i svart kalksten medan golvet, som har samma beläggning som långhus och nykyrka, i sin helhet täcks av en vävd röd matta med dekorativa inslag. Innanför altarringen avbildas kyrkan som den såg ut innan Wåhlins restaurering. I östra delen av koret är golvet ytterligare ett steg högre och nivåskillnaden upptas av synlig röd kalksten. Koret täcks sedan 1912 av ett tunnvalv, troligen i tegel, som liksom väggarna är putsat och vitmålat. I östväggen är det ursprungliga romanska korfönstret bevarat och av Wåhlin försett med polykroma glasmålningar som belyses från den bakomliggande absidens större fönsterpartier.

Norr om altaret finns en rakt avslutad murverksöppning där en kort gång genom murverket leder fram till en dörr med arton fyllningar tillkommen vid Eiler Græbes restaurering 1949. Sakristians golv är belagt med en gul linoleummatta och väggarna och det plana innertaket är slätputsade och vitmålade. Insidan av prästingångens dörrblad har tio fyllningar och fönsterbågar och karmar är liksom utvändigt utförda i fernissad ek. Mot östra väggen finns ett enkelt uppmurat altare i rött tegel och mot västväggen ett textilskåp, både tillägg av Græbe.

Första tornvåningen upptas i sin helhet av orgelverket och nås via norra trapphuset, medan andra tornvåningen, klockvåningen och tornvinden nås genom södra trapphuset. Golven utgörs av obehandlade brädgolv på kraftiga furubjälkar. Murverken är på tornvåningen vitputsade men har på klockvåning och tornvind endast brett utstrukna fogar. Halvvägs upp i trappan mellan tornvåningen och klockvåningen finns en liten murverksöppning som leder in till det lilla utrymmet mellan yttertaket och det isolerade innertaket.

Inredning och inventarier
Kyrkans fasta inredning härrör till största del från Theodor Wåhlins restaurering. Om inget annat anges är nedanstående föremål ritade av Wåhlin och tillkomna 1912.

Altaret utgörs av ett blockaltare klätt med slipad grå kalksten. Framstycket har huggen dekor i form av ett IHS-monogram omgivet av en stiliserad törnekrona, blomstermotiv och strålglans.

Altaruppsatsen från 1757 av snidat och polykromt bemålat trä är tillverkad av den i Skåne välrepresenterade träsnidaren Johan Ullberg från Hurva, senare med verkstad i Finja. Ullbergs produktion av altaruppsatser och predikstolar följer ett tidigt etablerat formspråk, i den stil som något nedlåtande brukar kallas bondbarock, som han under sin nästan 40-åriga yrkesbana upprepar med mindre variationer. Nederst finns en marmoreringsmålad predella som i Ullbergs altaruppsatser annars vanligen bär bibelcitat på svart botten. Altartavlan framställer Nattvardens instiftande i skuren relief och inramas av två spiralvridna kolonner med akantuskapitäl flankerade av friskulpturer med attributen ankare och fackla respektive palmblad och bok. Kolonnerna bär upp ett entablement som kröns av en kartusch med förgyllt bibelcitat omgivet av akantus. Kartuschen flankeras av två skulpterade putti med värjor, spjut och palmblad. Färgsättningen går bland annat i rött, blått, vitt, grått, förgyllning och försilvring samt marmoreringar i grått, rött och gult. Altaruppsatsen är sedan Wåhlins restaurering placerad på östra långhusväggen norr om triumfbågen.

Den halvrunda altarringen är utformad lika läktarbarriärerna och gråmålad. Hand- och knäfall är stoppade och klädda med blågrått tyg.

Predikstolen i snidat polykromt bemålat trä är enligt vissa uppgifter tillverkad 1702 av bildhuggaren Erik Degelier från Kristianstad. Enligt andra uppgifter ska Degelier istället ha renoverat en äldre predikstol som församlingen fått i gåva. Korgen har sexsidig planform med tre synliga sidor som pryds av rundbågemotiv med snidade skulpturer föreställande tre av de fyra evangelisterna (Johannes saknas) med respektive attribut. Hörnen markeras av karyatider med korintiska kapitäl som vilar på postament med änglaansikten. Mellan dessa finns svarta textfält utan inskription. Korgen avslutas nedtill av en lambrekäng av skuren akantusdekor. Även överstycket har textfält indelade av änglaansikten, här med evangelisternas namn i förgylld text under en tandsnitt- och kymationfris. Färgsättningen går främst i rött, vitt, blått och svart samt förgyllning. Baldakinen är ritad av Wåhlin och tillverkad 1912 men ansluter till predikstolens barockspråk och lånar formelement som akantuslambrekäng, kymationfris och änglahuvuden. Den är uppbyggd som ett listverk med textfält med förgylld inskription ovanpå vilket står volutformade kartuscher. Från hörnen som markeras av brinnande oljelampor utgår svängda ribbor med skulpterade änglaansikten upp mot en blå korsglob med förgyllt kors. Även den nuvarande predikstolstrappan är ritad av Wåhlin med barriär utförd i samma stil som predikstolens sidor.

Dopfunten i täljsten har rund fot där volut- och bladformade tassar hänger över det kvadratiska fundamentets hörn. Det runda skaftet är kannelerat och den runda cuppan bär inskriptionen LÅT BARNEN KOMMA TILL MIG i högrelief under en kraftig repstav.

Den öppna bänkinredningen som flankerar mittgångarna i långhus och nykyrka har ryggstöd och bänkskärmar i ramverkskonstruktion. De raka gavlarna avlutas upptill av rundlar med skuren stiliserad blomsterornamentik och sammanlänkas med främre ben. Dessa avslutas med mindre rundlar som omfattar skurna bänknummer. Gavlarna är målad i en dämpad gul kulör medan ryggstöd, skärmar, sittbänkar samt gavlarnas blomstermotiv är målade ljust rött och gulgrått. Bänkarna har psalmbokshylla, fotstöd och i vissa fall bevarade trådhängare. På bänkarna ligger stoppade sittdynor klädda med gult tyg. Bänkar finns även på åhörarläktaren, placerade på gradänger.

Orgeln med 15 stämmor fördelade på två manualer plus pedal installerades 1912 och tillverkades av A. Magnussons Orgelbyggeri, Göteborg. 1953 omdisponerades den av Frederiksborgs Orgelbyggeri, Hillerød, Danmark. Den nygotiska fasaden, i sin helhet målad i en dämpad gul kulör, ritades av Wåhlin och är uppbyggd med raka pilastrar som bär upp ett entablement prytt av skuren akantusornamentik och en lambrekäng med trepass i rundbågar. I det högre mittpartiet indelas pipfältet av en rundbågearkad. Såväl mitt- som sidopartier kröns av fialer.

Kyrkan har två kyrkklockor. Lillklockan från 1589 är av malm och pryds av listdekor, rundbågefriser, två ansikten samt inskription på latin. Storklockan i brons är gjuten 1911 av Johan Beckman i Stockholm. Den är rikt dekorerad med bland annat friser av ekblad, törne, vinrankor och tuppar, två änglar hållande det allseende ögat samt en medaljong med en svan.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör särskilt nämnas ett medeltida rökelsekar i malm samt en kyrkstöt från 1778. Wåhlin har utöver redan nämnda föremål bidragit med fyra psalmnummertavlor samt ett stort triumfkrucifix utfört i gotisk stil, med en lidande Kristus med törnekrona, fastspikade fötter och sticksår i sidan. Triumfkrucifixet är placerat i triumfbågen på en trabesbjälke med skuren akantusdekor.

Kyrkans planform utgörs av långhus, smalare och lägre kor med halvrund absid i öster, nykyrka i norr med utanpåliggande vindfång samt västtorn med torntrapphus i norr och söder. Det norra trapphuset leder till orgelläktaren och sträcker sig till långhusets takfall medan det södra trapphuset är en våning högre. Hörnen på tornets västfasad markeras av strävpelare i tre språng som avslutas i höjd med klockvåningens golvbjälklag. Under koret finns ett gravkor och under tornet källare för värmecentral.
Murverken, som härrör från uppförandetiden under 1100-tal eller 1200-tal samt ombyggnaderna 1807, 1837 och 1912, är samtliga utförda i tuktad gråsten. Långhus, kor och absid har gjutna socklar som för de medeltida delarna kan antas ha underliggande ursprungliga socklar. Nykyrkans sockel är spritputsad och gråmålad medan byggnadsdelarna från 1912, långhusets västförlängning, tornet och nykyrkans vindfång, har granitsocklar. Fasaderna är spritputsade och vitkalkade. Putsade tresprångiga takfotsgesimser avslutar fasaderna på samtliga byggnadsdelar utom absiden, som har profilerad takfotslist med tandsnitt i fernissad ek. Gavelröstena pryds sedan 1912 av tinnar i hörn och nock. Absidens hjälmtak är avtäckt med kopparplåt i skivtäckning med parallella tvärfalsar medan övriga byggnadsdelars sadeltak är avtäckta med rött enkupigt tegel.

Västportalen i tornet fungerar som huvudentré och utgörs av en slätputsad och tresprångig rundbåge med rakt avslutad pardörr som nås via en två steg hög trappa i granit. Dörrbladen är klädda med stående fernissad ekpanel och indelas av järnband i kvadrater med kors. Tympanonfältet över dörren upptas av en huggen gul kalksten som vilar på två kannelerade konsoler i samma material. Stenen pryds av en ros omgiven av bibelcitatet LOFVEN HERREN I HANS HELGEDOM i relief. Tornets övre våningar har ljusinsläpp genom fem högsmala slitsar i murverket, två på varandra stående i väster och söder samt en i norr. Torntrapphusen har små rundbågiga och blyspröjsade fönster med båge och karm i svartmålat trä, två i södra trapphuset och ett i norra. Klockvåningen har tre rakt avslutade ljudöppningar i vardera väderstreck, placerade i rundbågiga blinderingar. I norr och söder är dessa blinderingar högre och sträcker sig upp i gavelröstena, där de mittersta högre blinderingarna har varsitt rektangulärt litet träfönster. Ljudluckorna är klädda med svartmålad plåt. Under västfasadens ljudöppningar syns årtalet 1912 skrivet med dekorativa svartmålade ankarslutar.

Långhuset har fyra rundbågiga fönster i söder och ett i norr väster om nykyrkan. Dessa utgörs av inmurade, blyinfattade katedralglas placerade mot stormjärn och fästa till band av smidesjärn. Glasen är utöver en gul rundbågig bård ofärgade. Solbänkarna är belagda med kalksten. Koret har två fönster i norr respektive söder, betydligt mindre än långhusets men i övrigt enligt samma princip.

I absidens sydfasad återfinns en prästingång genom en rakt avslutad fyllnadsdörr i fernissad ek med tio fyllningar vilken nås via en fyra steg hög granittrappa. Dörren tillverkades kring 2005 efter förlaga från 1912 och har sparkplåt i koppar och modernt instickslås. Absiden har fem fönsterpartier av vilka de tre åt öster utgörs av tre lufter och de i norr och söder, det senare över prästingången, har två lufter. Bågarna av fernissad ek är rakt avslutade med blyinfattat katedralglas. Fönsterlufterna flankeras av kannelerade kolonnetter, även dessa i fernissad ek och fönsterpartierna ansluter upptill till den tidigare beskrivna takfotsgesimsen i samma material.

Nykyrkan har åt väster och öster vardera två fönster lika långhusets. I det utskjutande vindfånget i norr återfinns en slätputsad rundbågig och ensprångig portal. Det enkla dörrbladet är rundbågigt och utvändigt utförd med samma fernissade ekpanel och järnbeslagning som västportalen. Ovanför vindfånget finns tre rundbågiga fönster, ett högre flankerat av två lägre. I gavelröstets spets finns tre blinderingar indelade enligt samma princip och under dessa en rad med svartmålade ankarslutar.