Norra bruksgatorna

De första bostadsgatorna utanför fabriksområdet som uppfördes på initiativ av Wilhelm
Odelberg var de norra bruksgatorna Grindstugatan, Värmdögatan och Ekedalsvägen.
Uppdraget att rita husen gick till porslinsfabrikens dåvarande konstnärliga ledare Magnus
Isaeus. Bostäderna, som uppfördes mellan 1873 och 1880, var avsedda för fabrikens
yrkesskickliga anställda. Bebyggelsen längs Grindstugatan och Värmdögatan placerades i
räta led i enlighet med traditionell brukskaraktär. Husen längs Grindstugatan kom att bli
samhällets första fåfamiljshus för fabrikens anställda och med detta skapades uppdelningen
av bruket i ett bostadsområde och ett industriområde. Bostäderna uppfördes i 1-1 ½ plan
med tomter för odling och fruktträdgård. Under 1900-talets början anlades Skeviksgatan och
Höjdgatan som bebyggdes med en förstorad variant av Värmdögatans hustyp.
I de södra delarna av området, söder om Gamla Skärgårdsvägen, ligger ett fåtal villor
belägna. Söder om Ekedalsskolan ligger bostadshuset Haga. Huset är byggt under 1870-tal
efter samma typritning som användes vid Värmdövägen, men har kvar det mesta av
snickarglädjen i förhållande till Värmdögatans hus. Bredvid Haga ligger Villa Strandvik som
uppfördes 1911 åt brukspatronen Wilhelm Odelbergs son Axel. Ferdinand Boberg sägs vara
arkitekten bakom Villa Strandvik och huset har i senare tid fungerat som fabrikens
representationshus. Öster om Villa Strandvik ligger de så kallade Franska byggena, tre
tegelhus uppförda 1873-1875 som bostäder åt yrkesskickliga porslinsarbetare. Intill det östra Franska bygget ligger Blomkulan som byggdes 1872 som ett envåningshus i trä av
grindstugatsmodell. 1942 blev huset ett daghem och fick då dagens funktionalistiska
utseende.
Gatunamnet Grindstugatan härstammar från att gatan leder fram till den gamla landsvägen
mot Värmdö där en grindstuga från slutet av 1700-talet ligger, senare kallad Ebbalund.
Utöver torpet Ebbalund, som är ett av få hus från tiden före fabriken, tillhör även
bostadskasernen Höjden från 1870 området.

Den äldsta bruksbebyggelsen är en viktig länk i Gustavsbergs brukshistoria där vägnätet,
husens placering, förgårdsmarken, de kuperade trädgårdarna med häckar och träd bidrar till
den kulturhistoriska miljön. De raka gatorna och de regelbundet grupperade husen ger en
tydlig karaktär som redovisar det sena 1800-talets brukssamhälle. Byggnaderna har en
relativt välbevarad arkitektur från byggnadstiden vilket bidrar till miljöns upplevelsevärde. En
påfallande grönska karaktäriserar området då merparten av byggnaderna är indragna från
gatan med en förgårdsmark som omgärdas av häckar och höga träd i alléer. Detta bildar
främst vid Grindstugatan, Värmdögatan och Skeviksgatan tydliga gaturum.

De första bostadsgatorna utanför fabriksområdet som uppfördes på initiativ av Wilhelm
Odelberg var de norra bruksgatorna Grindstugatan, Värmdögatan och Ekedalsvägen.
Uppdraget att rita husen gick till porslinsfabrikens dåvarande konstnärliga ledare Magnus
Isaeus. Bostäderna, som uppfördes mellan 1873 och 1880, var avsedda för fabrikens
yrkesskickliga anställda. Bebyggelsen längs Grindstugatan och Värmdögatan placerades i
räta led i enlighet med traditionell brukskaraktär. Husen längs Grindstugatan kom att bli
samhällets första fåfamiljshus för fabrikens anställda och med detta skapades uppdelningen
av bruket i ett bostadsområde och ett industriområde. Bostäderna uppfördes i 1-1 ½ plan
med tomter för odling och fruktträdgård. Under 1900-talets början anlades Skeviksgatan och
Höjdgatan som bebyggdes med en förstorad variant av Värmdögatans hustyp.
I de södra delarna av området, söder om Gamla Skärgårdsvägen, ligger ett fåtal villor
belägna. Söder om Ekedalsskolan ligger bostadshuset Haga. Huset är byggt under 1870-tal
efter samma typritning som användes vid Värmdövägen, men har kvar det mesta av
snickarglädjen i förhållande till Värmdögatans hus. Bredvid Haga ligger Villa Strandvik som
uppfördes 1911 åt brukspatronen Wilhelm Odelbergs son Axel. Ferdinand Boberg sägs vara
arkitekten bakom Villa Strandvik och huset har i senare tid fungerat som fabrikens
representationshus. Öster om Villa Strandvik ligger de så kallade Franska byggena, tre
tegelhus uppförda 1873-1875 som bostäder åt yrkesskickliga porslinsarbetare. Intill det östra Franska bygget ligger Blomkulan som byggdes 1872 som ett envåningshus i trä av
grindstugatsmodell. 1942 blev huset ett daghem och fick då dagens funktionalistiska
utseende.
Gatunamnet Grindstugatan härstammar från att gatan leder fram till den gamla landsvägen
mot Värmdö där en grindstuga från slutet av 1700-talet ligger, senare kallad Ebbalund.
Utöver torpet Ebbalund, som är ett av få hus från tiden före fabriken, tillhör även
bostadskasernen Höjden från 1870 området.

Den äldsta bruksbebyggelsen är en viktig länk i Gustavsbergs brukshistoria där vägnätet,
husens placering, förgårdsmarken, de kuperade trädgårdarna med häckar och träd bidrar till
den kulturhistoriska miljön. De raka gatorna och de regelbundet grupperade husen ger en
tydlig karaktär som redovisar det sena 1800-talets brukssamhälle. Byggnaderna har en
relativt välbevarad arkitektur från byggnadstiden vilket bidrar till miljöns upplevelsevärde. En
påfallande grönska karaktäriserar området då merparten av byggnaderna är indragna från
gatan med en förgårdsmark som omgärdas av häckar och höga träd i alléer. Detta bildar
främst vid Grindstugatan, Värmdögatan och Skeviksgatan tydliga gaturum.

De första bostadsgatorna utanför fabriksområdet som uppfördes på initiativ av Wilhelm
Odelberg var de norra bruksgatorna Grindstugatan, Värmdögatan och Ekedalsvägen.
Uppdraget att rita husen gick till porslinsfabrikens dåvarande konstnärliga ledare Magnus
Isaeus. Bostäderna, som uppfördes mellan 1873 och 1880, var avsedda för fabrikens
yrkesskickliga anställda. Bebyggelsen längs Grindstugatan och Värmdögatan placerades i
räta led i enlighet med traditionell brukskaraktär. Husen längs Grindstugatan kom att bli
samhällets första fåfamiljshus för fabrikens anställda och med detta skapades uppdelningen
av bruket i ett bostadsområde och ett industriområde. Bostäderna uppfördes i 1-1 ½ plan
med tomter för odling och fruktträdgård. Under 1900-talets början anlades Skeviksgatan och
Höjdgatan som bebyggdes med en förstorad variant av Värmdögatans hustyp.
I de södra delarna av området, söder om Gamla Skärgårdsvägen, ligger ett fåtal villor
belägna. Söder om Ekedalsskolan ligger bostadshuset Haga. Huset är byggt under 1870-tal
efter samma typritning som användes vid Värmdövägen, men har kvar det mesta av
snickarglädjen i förhållande till Värmdögatans hus. Bredvid Haga ligger Villa Strandvik som
uppfördes 1911 åt brukspatronen Wilhelm Odelbergs son Axel. Ferdinand Boberg sägs vara
arkitekten bakom Villa Strandvik och huset har i senare tid fungerat som fabrikens
representationshus. Öster om Villa Strandvik ligger de så kallade Franska byggena, tre
tegelhus uppförda 1873-1875 som bostäder åt yrkesskickliga porslinsarbetare. Intill det östra Franska bygget ligger Blomkulan som byggdes 1872 som ett envåningshus i trä av
grindstugatsmodell. 1942 blev huset ett daghem och fick då dagens funktionalistiska
utseende.
Gatunamnet Grindstugatan härstammar från att gatan leder fram till den gamla landsvägen
mot Värmdö där en grindstuga från slutet av 1700-talet ligger, senare kallad Ebbalund.
Utöver torpet Ebbalund, som är ett av få hus från tiden före fabriken, tillhör även
bostadskasernen Höjden från 1870 området.

Den äldsta bruksbebyggelsen är en viktig länk i Gustavsbergs brukshistoria där vägnätet,
husens placering, förgårdsmarken, de kuperade trädgårdarna med häckar och träd bidrar till
den kulturhistoriska miljön. De raka gatorna och de regelbundet grupperade husen ger en
tydlig karaktär som redovisar det sena 1800-talets brukssamhälle. Byggnaderna har en
relativt välbevarad arkitektur från byggnadstiden vilket bidrar till miljöns upplevelsevärde. En
påfallande grönska karaktäriserar området då merparten av byggnaderna är indragna från
gatan med en förgårdsmark som omgärdas av häckar och höga träd i alléer. Detta bildar
främst vid Grindstugatan, Värmdögatan och Skeviksgatan tydliga gaturum.

De första bostadsgatorna utanför fabriksområdet som uppfördes på initiativ av Wilhelm
Odelberg var de norra bruksgatorna Grindstugatan, Värmdögatan och Ekedalsvägen.
Uppdraget att rita husen gick till porslinsfabrikens dåvarande konstnärliga ledare Magnus
Isaeus. Bostäderna, som uppfördes mellan 1873 och 1880, var avsedda för fabrikens
yrkesskickliga anställda. Bebyggelsen längs Grindstugatan och Värmdögatan placerades i
räta led i enlighet med traditionell brukskaraktär. Husen längs Grindstugatan kom att bli
samhällets första fåfamiljshus för fabrikens anställda och med detta skapades uppdelningen
av bruket i ett bostadsområde och ett industriområde. Bostäderna uppfördes i 1-1 ½ plan
med tomter för odling och fruktträdgård. Under 1900-talets början anlades Skeviksgatan och
Höjdgatan som bebyggdes med en förstorad variant av Värmdögatans hustyp.

I de södra delarna av området, söder om Gamla Skärgårdsvägen, ligger ett fåtal villor
belägna. Söder om Ekedalsskolan ligger bostadshuset Haga. Huset är byggt under 1870-tal
efter samma typritning som användes vid Värmdövägen, men har kvar det mesta av
snickarglädjen i förhållande till Värmdögatans hus. Bredvid Haga ligger Villa Strandvik som
uppfördes 1911 åt brukspatronen Wilhelm Odelbergs son Axel. Ferdinand Boberg sägs vara
arkitekten bakom Villa Strandvik och huset har i senare tid fungerat som fabrikens representationshus. Öster om Villa Strandvik ligger de så kallade Franska byggena, tre
tegelhus uppförda 1873-1875 som bostäder åt yrkesskickliga porslinsarbetare. Intill det östra
Franska bygget ligger Blomkulan som byggdes 1872 som ett envåningshus i trä av
grindstugatsmodell. 1942 blev huset ett daghem och fick då dagens funktionalistiska
utseende. I området finns även bostadskasernen Höjden, uppförd 1874. Det fanns tidigare
flera bostadskaserner i Gustavsberg. Förutom Höjden är fabrikens äldsta bostadskasern,
Övre stenhuset även bevarad.

Gatunamnet Grindstugatan härstammar från att gatan leder fram till grindstugan vid den
forna landsvägen mellan Stockholm och Värmdö och som i delar finns kvar i öst-västlig
riktning med gatunamnet Gamla vägen. Grindstuga från slutet av 1700-talet, döptes om till
Ebbalund i början av 1800-talet efter torparen G. Andersons hustru Ebba. Ebbalund är ett av
få bevarade hus i Gustavsbergs som är tillkommit före bruksepoken.

Den äldsta bruksbebyggelsen är en viktig länk i Gustavsbergs brukshistoria där vägnätet,
husens placering, förgårdsmarken, de kuperade trädgårdarna med häckar och träd bidrar till
den kulturhistoriska miljön. De raka gatorna och de regelbundet grupperade husen ger en
tydlig karaktär som redovisar det sena 1800-talets brukssamhälle. Byggnaderna har en
relativt välbevarad arkitektur från byggnadstiden vilket bidrar till miljöns upplevelsevärde. En
påfallande grönska karaktäriserar området då merparten av byggnaderna är indragna från
gatan med en förgårdsmark som omgärdas av häckar och höga träd i alléer. Detta bildar
främst vid Grindstugatan, Värmdögatan och Skeviksgatan tydliga gaturum.