ÖRKENEDS KYRKA

Kyrkomiljö
Örkened socken ligger i skogsbygd i nordöstra Skåne, gränsande både till Blekinge och Småland. Landskapet är omväxlande med bitvis kraftigt kuperad terräng och inslag av mossar, sjöar och vattendrag. Området har varit glest befolkat under förhistorisk tid och ända in i medeltiden. Fornlämningarna är få och framför allt koncentrerade till vattendragen och sjöarna. Förekomst av slagg vittnar om en primitiv järnhantering som utvanns ur myrmalm. Även tjärframställning har varit en viktig näring.

Namnet Örkened skrevs 1299 Örken och har betydelsen ödemark. Örkened ingick till en början i Glimåkra socken men bröts ut 1570 för att bilda en egen socken. Prästen delade man dock med Glimåkra och först 1867 blev församlingen eget pastorat. Enligt sägner ska kristen mission i området ha utgått från Munkalid
som är en backe mellan Lönsboda och Glimåkra vid Tommaboda. I Tommaboda finns även en plats med tradition kallad prästakällan där prästen stannade och drack vatten och vattnade sin häst när han färdades mellan Glimåkra och Lönsboda.

Under krigen mellan Danmark och Sverige på 1600-talet blev Skånes norra gränstrakter ett lämpligt tillhåll för de skånska friskyttarna, Snapphanarna. Snapphanarnas trohet till danska kungen ledde till att stora delar av socknen brändes 1678 på svenska kungens befallning. Endast några gårdar i byarna Edema och Örnanäs skonades.

Invånarna i socknen livnärde sig före industrialiseringen på en blandekonomi av jordbruk och boskapsdrift. Inkomsterna från gårdarna drygades ut med binäringar från bland annat korg-, lie- och bösstillverkning. Under 1800-talets slut började man bryta diabas i området vilket växte till en stor industri genom järnvägens etablering.

Den äldsta bebyggelsen i Örkened låg koncentrerad kring kyrkan. När järnvägslinjen SOEJ, Sölvesborg-Olofström-Elmhults järnväg, invigdes 1901 förlades en station väster om kyrkan som fick namnet Lönsboda. Kring stationen växte ett nytt stationssamhälle upp av bostadsbebyggelse blandat med industri- och verkstäder, handel och serviceinrättningar. Kyrkan ligger ännu centralt i Lönsboda samhälle intill ett stort vägskäl. Kyrkan och kyrkogården omges av bebyggelse från framför allt tidigt 1900-tal och framåt. Vid entrén till kyrkogården från väster finns en liten plantering och ett monument över stenbrytningen i trakten. Konstverket är utformat av Kenneth Johansson och består av ett antar behuggna stenar från de olika stenbrotten Duvhult, Hägghult, Gylsboda och Graveboda. Intill vägskälet väster om kyrkogården finns framför allt bebyggelse i form av affärshus. Några hundra meter väster om kyrkan går järnvägen som delar samhället på mitten. Söder och sydväst om kyrkogården ligger gamla banken och öster om därom ligger medborgarhuset med bibliotek. En gård söder om kyrkogården fungerar idag som församlingshem. Sydost om kyrkogården ligger ett litet rödmålat hus som tillhör församlingen och går under namnet Sigrids. Här drevs förr ett café och längre tillbaka var det handelsbod.

Kyrkogård
Enligt den äldsta kända kartan över Örkeneds by från 1696 låg kyrkan på en liten rund kyrkogård med ingång från söder. På kyrkans norra sida avtecknas ett torn vilket bör vara klockstapeln. Vid denna tid var trakten ännu mycket glest bebyggd. Bebyggelsen i byn bestod i stort sett endast av en gård och väster om kyrkan låg fattighuset och öster om kyrkan ett torp. Kyrkogården utvidgades sannolikt i sam-band med att den nya kyrkan byggdes vid 1700-talets slut. En karta från tiden kring laga skifte, omkring år 1830, visar den nya kyrkan i norra delen av en ore-gelbundet formad rektangel. Kyrkogården omgavs vid denna tid av kallmurar av gråsten med ingångar i form av stigluckor. Längs vägen väster om kyrkan låg små bodar, kyrkstallar för långväga kyrkobesökare. 1838 lades de västra och södra sidorna av muren om och nya grindöppningar gjordes med stolpar av sten. År 1930 utökades kyrkogården mot öster. 1947 invigdes ett gravkapell norr om kyr-kan ritat av arkitekt Arne Lindström, Kristianstad. Lönsboda samhälle fortsatte att växa och 1950 anlades den nya kyrkogården öster om de gamla delarna. Det nya området fick en smal solfjäderform avgränsad med stenmur i norr och nordost och staket samt häck i sydost och sydväst. Innanför begränsningen planterades björkar. Gravplatserna på nya kyrkogården lades i dubbla rader avskilda av aven-bokshäckar. Någon gång kring 1970 anlades den östra kyrkogården i östra utkan-ten av samhället. Denna del utvidgades ytterligare år 1987, enligt ritningar av K-Konsult, Kronoberg. År 1988 uppfördes en ny ekonomibyggnad norr om gamla kyrkogården som bland annat inrymmer expedition, bårhus, värmecentral och garage. I samband med detta revs det gamla gravkapellet norr om kyrkan.

Kyrkogården ligger relativt högt över omgivningarna med höga trappor upp till kyrkogården från nordväst och väster. Den gamla kyrkogårdsdelen omges av kallmurad gråstensmur med grindöppningar i söder och väster. En stenmur finns också mot den nya kyrkogårdsdelen i väster. Grindarna är av smidesjärn med grindpelare av huggen granit. Vid norra trappuppgången till kyrkogården saknas grind. Nya kyrkogården längst i öster begränsas dels av en blockstensmur dels av naturstensmur. I norr finns ett par grindpartier av järn och i sydost finns en öpp-ning i muren utan grind. En trädkrans av lind finns kring gamla kyrkogården.

Den gamla kyrkogården är till största delar grästäckt med undantag av huvud-gångarna som är asfalterade eller täckta med singel eller betongplattor. Gravste-narna, merparten i diabas/mörk granit står i raka rader från norr till söder. Flerta-let gravstenar har en anspråkslös karaktär. På de senare kyrkogårdsdelarna står gravvårdarna mer tätt medan stora familjegravplatser är mer typiskt för den äldsta delen i väster. Här finns också enstaka grusgravplatser bevarade med omgärdning-ar i form av stenram, staket eller buxbom. Gravvårdarnas titlar anger framför allt yrken knutna till hantverk eller industri medan titlar kopplade till lantbruk är ovanliga. Bland gravvårdarna finns en gravsten tillhörande Harry Martinssons far Martin Olofsson. Gravstenen står uppställd vid södra muren men står inte på ur-sprunglig plats då den tidigare stått på det så kallade allmänna varvet. Intill kyr-kans södra fasad står en ålderdomlig grönskimrande häll av okänt ursprung, med en M-formad inhuggning. Även nya kyrkogården är grästäckt och uppbyggd med gångstråk enligt en solfjädersformad plan. Merparten av gravvårdarna är upp-ställda mot rader av rygghäckar av avenbok orienterade norr till söder. Gravvår-darna tillhör huvudsakligen 1900-talets mitt och är låga rektangulära vårdar av svart eller grå granit. I södra delen finns det så kallade Arkivet, en samling åter-lämnade och flyttade gravvårdar.

Intill norra kyrkogårdsgränsen finns en ekonomibyggnad som inrymmer pastors-expedition, personal- och förrådsutrymmen, toalett för kyrkogårdens besökare, bårhus och begravningskapell. Byggnaden är en låg envåningsbyggnad med put-sade och vitmålade fasader, mörkt brunmålade snickerier och valmat sadeltak av röda, tvåkupiga betongpannor.

Källor och litteratur
Underhållsplan för Örkeneds kyrka, Ponnert arkitekter 2009.

Sockenkyrkorna kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008.

Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg, Riksantikvarieämbetet, 2015.

Kulturmiljöprogram för Skåne, Länsstyrelsen i Skåne, Websida besökt 2020-04-14: https://www.lansstyrelsen.se/skane/besoksmal/kulturmiljoprogram.html

Örkeneds kyrkogård, Vård- och underhållsplan, Åsa Jakobsson, Cissela Ohlsson, Reg-ionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne, 2017.

Örkeneds kyrka, kort beskrivning, informationsblad, Örkeneds församling. Odat.

Lunds stift Orgelinventering, Örkeneds kyrka, Anders Johansson, 2019.

Riksantikvarieämbetets söktjänst Fornsök. Webbsida: https://app.raa.se/open/fornsok/

Lantmäteriets karttjänst Historiska kartor. Webbsida: https://historiskakartor.lantmateriet.se/historiskakartor/search.html

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860

Grunden lagd 1784. Kyrkobyggnaden dock uppförd först 1786-88 och invigd 1788. Tornet färdigt 1790. Ledare för bygget var murarmästare Nils Billing (huvudansvarig), Måns Olsson och timmermästarna Måns och Sjunne Holmgren. Eventuellt var Olof Tempelman upphovsman till den 1777 godkända, osignerade ritningen.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med utbyggd sakristia i öster och torn i väster med huvudingång. Ritningen visar emellertid en grundplan i form av ett latinskt kors. Avsikten var att vid behov kunna tillbygga korsarmar och murarna är tunnare där dessa skulle ha placerats. Långhusets tio fönster är härigenom något oregelbundet grupperade. En relativt oansenlig ingång finns på den tilltänkta södra korsarmens plats.

Uppförd av gråsten, spritputsad och vitkalkad. Takfallen täcks med kopparplåt, ursprungligen spåntak.

EXTERIÖR - Byggd efter 1777 års ritning men utan korsarmar. För övrigt gjordes smärre förenklingar beträffande fasaden. Så slopades taklist, hörnmarkeringar samt omfattningar kring muröppningarna. Tornhuven fick däremot behålla sin ovanligt rika utformning, men lanterninen gjordes något smalare och takfallet blev därigenom mera accentuerat. Ett för kyrkotypen främmande inslag är att fönsterbågar och portar numera står omålade.

INTERIÖR - Interiören är välbevarad och tidstypisk. Den klassicerande altaruppställningen tillkom 1790 och utfördes av Johan Millberg i Landskrona medan altartavlan, som visar Korsnedtagandet, målades av Martin David Roth i Lund. Predikstolen av 1600-tals typ överfördes från den gamla kyrkan och försågs med ett nytt ljudtak och underrede. Även bänkinredningen tycks delvis vara övertagen, så har ca hälften av bänkdörrarna äldre bemålning med olika trädmotiv medan ett dörrfält är dekorerat med ett motiv i form av ett brinnande hjärta. Läktarbarriärens fyllningar pryds av grisaillemålningar visande Kristus och apostlarna, troligen utförda av Carl Strömberg på 1830-talet. Nuvarande orgelfasad är från 1874.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. D 1, Skåne och Blekinge. 1989.