ÖKNA KYRKA

Ökna ingick fram till någon gång under 1500-talet i Alseda socken
och följaktligen fanns inget behov av en egen kyrka. Efter utbrytningen
byggdes dock ett kapell på samma plats där den nuvarande
kyrkan står. Kapellet var i trä och möjligen var klockstapeln i sten.
Om någon regelrätt kyrkogård anlades invid kapellet är osäkert.
Den nuvarande kyrkan invigdes 1767 och sedan dess har kyrkogården
funnits. Den ursprungliga delen var liten och bredde främst
ut sig söder, öster och väster om kyrkan. Utvidgningar har skett
vid tre tillfällen den första 1938 då länsarkitekt Malte Erichs stod
för ritningarna. Utvidgningen var ursprungligen tänkt att ha en
mer fyrkantig form med efter påtryckningar från Byggnadsstyrelsen
arbetade Erichs om ritningarna till den halvrunda form som
utvidgningen sedan fi ck. 1938 lämnades även in ett förslag på ett
nytt ångpannehus av ingeniör F Larssons konstr. Byrå, Växjö. 1965
skedde nästa utvidgning, i slänten nedanför den övriga kyrkogården.
Slänten fi ck fyllas ut för att skapa en plan yta som lämpade sig för
begravning. För ritningarna stod den här gången arkitekt Lars Stalin,
Jönköping. I samband med denna utvidgning revs det gamla ångpannehuset
och ett nytt bårhus uppfördes med pannrum i källaren.
Den senaste utvidgningen skedde 1996 mot väster. Detta område
har ännu inte tagits i bruk för begravningar utan fungerar mer som
park och kontemplationsplats. En minneslund anlades 1998.

Allmän karaktär
Dagens kyrkogård är ett resultat av en utbyggnad i tre etapper
vilket har gett den en asymmetrisk form och delar som inbördes
är olika. Ett rektangulärt område runt kyrkan är den äldsta delen.
Två tredjedelar av denna del har rygghäckar. Vid detta områdes
östra gräns finns en halvrund utvidgning som med strikt struktur
och korsande gångar påminner om barockens parkideal. Runt hela
kyrkogården, i slänten nedanför, finns det tredje området som är
smalt och välanpassat till den omgivande naturen. Väster om kyrkan,
utan närmare anslutning till den övriga kyrkogården, finns den
senaste utvidgningen som snarare ger intryck av park än kyrkogård
där stora öppna gräsytor ramas in av ung växtlighet.

Omgärdning
Kyrkogårdens olika delar omgärdas av kallmurar. Runt den äldsta
kyrkogårdens rektangel finns omväxlande stödmur och fristående
mur medan det längs med den halrunda delen i öster samt den nedre
kyrkogårdsdelen bara finns stödmur. Den senaste utvidgningen i
väster omgärdas av fristående kallmur. Murarna är fint lagda med
både huggen sten och mindre natursten.

Ingångar
Till kyrkogården finns fyra ingångar. I norr finns de senaste med
likadana smidesgrindar med modern och konstnärlig utformning.
De är målade i svart. Grindarna är fästa i grindstolpar av murad
natursten med cementfog. Väster om kyrkan finns de andra två
ingångarna, en yttre och en inre. Den yttre leder in till det grusade
område där tiondeboden står. Den dubbla smidesgrinden har ett
rutmönster ytterst och mot mitten ett kors fäst i en omgärdande ram.
Grinden är fäst i enkla granitstolpar med rak avslutning. Den inre
grinden leder in till själva kyrkogården. Den är av en äldre modell
med sirligt smidesmönster med S-former. Dess grindstolpar är lika
de till den yttre grinden.

Vegetation
Den nya kyrkogården från 1996 omgärdas av en trädkrans med lind
och rönn. Området delas av en anlagd bäck i vilken de växer vattenväxter
av olika slag. Längs bäcken står även lind. I övrigt understryks
den parklika karaktären av rosor och olika sorters spirea. Den
övriga kyrkogården har rygghäckar på den äldsta och yngsta delen
och enstaka träd, rönn, ek, björk och alm, asymmetriskt placerade.
Den halvrunda utvidgningen har en avenbokshäck i väster och en
måbärshäck i öster och den västra grusgången kantas av buxbom.

Gångsystem
Grönytorna delas av ett enkelt system av grusade gångar, vilka
framför kyrkans västingång ersatts med stenplattor.

Gravvårdstyper
Ökna kyrkogård har gravvårdar daterade från 18882006 och
uppvisar främst 1900-talets och nutidens gravvårdsideal. De olika
kyrkogårdsdelarna är tydliga årsringar i de moden som skiftat under
årens lopp med dels högresta och pampiga vårdar med i ett fåtal fall
grusbäddar med omgärdning, dels enkla trävårdar från det forna
allmänna linjen i det äldsta kvarteret vid kyrkan. På utvidgningen
i öster syns tydligt det efterkrigstida idealet med låga och breda
vårdar och enkel dekoration medan 1960-talsdelen kan uppvisa
det sena 1900-talets stenar.

Byggnader
I direkt anslutning till kyrkbacken, nordväst om kyrkan står tiondeboden.
Byggnaden vilar på en murad grund av granit. Dess
kvadratiska stomme är timrad och utanpå den har boden försetts
med en locklistpanel avfärgad med röd slamfärg. Mest iögonfallande
är tiondebodens tak som utgörs av ett valmat säteritak. Det
är täckt med ett brädtak som tjärats. Tiondeboden står idag på en
avgränsad plats som i likhet med den övriga kyrkotomten omgärdas
av en stenmur.
I slänten sydost om kyrkans torn fi nns en bårhuset som även inrymmer
panncentral från 1965. Byggnaden är ritad av Lars Stalin
och är uppförd i tegel och dess platta tak är klätt med plåt. I norr
finns en dubbeldör i ek fl ankerad av två väggfasta klotlampor i glas
och i söder finns ytterligare en ekdörr samt ett fönster på den övre
våningen. Byggnadens moderna formspråk och kublika form gör att
den skiljer sig från den övriga, mer ålderdomliga, kyrkomiljön.

Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.

Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A innefattar den äldsta kyrkogården runt kyrkan. Det är
ett ojämnt rektangulärt område med ungefär lika stora ytor runt
hela kyrkobyggnaden. Området är gräsklätt och cirka två tredjedelar
av kvarteret har meterhöga rygghäckar av måbär. I nordväst
växer en tujahäck.

Gravvårdstyper
Kvarteret präglas av vårdar i svart eller grå granit, endast ett fåtal är i
röd granit och de är enbart moderna vårdar. I söder är det få vårdar
som höjer sig över rygghäcken. Det stora flertalet av vårdarna är av
den efterkrigstida modellen med låga och breda former med stram
utformning. De äldsta vårdarna är från 188090-talen. De är resliga
stenar med i flera fall nu borttagna grusbäddar. Sex stycken av dessa
gravar har kvar sin grusbädd, vilka är av pedagogisk betydelse. Av
vårdarna från 1900-talets förra hälft finns flera som skulle kunna
härledas till allmänna linjen, bland annat fyra trävårdar. Norr om
kyrkan finns flera högresta vårdar i diabas. En handfull vårdar har
titel bland andra nämndeman, godsägare, f d husaren, stenhuggare,
fabrikör, köpman och lantbrukaren.

Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B är området öster om kyrkan, resultatet av utvidgningen
från 1938, ritad av Malte Erichs. Området sluttar lätt mot öster
och ramas in av en stödmur med måbärshäck runt den runda delen
och en avenbokshäck mot kyrkogården i väster. Den halvrunda
formen med strikt gångsystem, rund vilplats i väster och gravkvarter
som påminner om parterrer för tankarna till barockens stringenta
parkideal.

Gravvårdstyper
Kvarterets tillkomsttid 1938 innebär att de fl esta gravvårdarna har
den rektangulära form som blev modern under 1930-talet och har
varit det in i våra dagar. Kvarterets äldsta gravvårdar är från 1941.
Områdets strikta uppbyggnad understryks av vårdarnas homogena
utformning där samtliga dessutom är av grå eller svart granit.
Kvarterets uttryck är uniformt men inte enformigt. Enligt Erichs
ritning från 1934 var gravplatserna längs kanterna avsatta till familjegravar
och de tre centrala delarna till allmänna gravar. Idag finns
ett endast fåtal allmänna gravvårdar bevarade. Titlarna är fåtaliga:
smeden, distriktschefen, banvakt, pappersmästare, målaremästare,
hemmansägare, handlanden samt lantbrukaren.

Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C tillkom i och med utvidgningen 1965 efter ritningar av
Lars Stalin. Kvarteret är anpassat till den omgivande terrängen och
är som ett smalt band runt den äldre kyrkogården. Mot stödmuren
som omgärdar kvarter A och B fi nns en gräsbevuxen slänt. Över
hela området finna korta rygghäckar av måbär.

Gravvårdstyper
Vårdarnas ålder sträcker sig från 1971 till nutiden. De har samtliga
låga proportioner men deras utformning visar på skillnaderna
i tillkomsttid. De äldre är enklare med mindre dekoration som till
exempel överliggare eller diskret kristen symbolik. Yngre vårdar är
mer individualiserade i sitt uttryck med asymmetriska former.

Kvarter D
Kvarteret innefattar utvidgningen från 1996 och här har ännu inga
begravningar ägt rum. Kvarteret har i dagsläget mer karaktär av
park än kyrkogård.

Minneslund
Minneslunden anlades 1998 på den södra delen av kvarter C. En
gatstenskantad grusgång leder från två håll in i minneslunden där
en halvcirkelformad måbärshäck ramar in ett högt träkors. Här
finns även en sten märkt Minneslund, en bänk och en plats för
blommor.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan med sitt ovanliga, runda torn ligger på en höjd med vidsträckt utsikt. Bygget påbörjades 1766 under ledning av murmästarna Sven Johansson i Graneberg, Lars Krasse i Ämmaryd samt byggmästare Erik Ekelund. Kyrkan invigdes 1767 av biskop Olof Osander. Inre målning utfördes först 1772. Tornets övre delar utformades 1837 av byggmästare Israel Wennerholm i Torpa. Kyrkan är relativt välbevarad och hör till de första i länet som försågs med det omtyckta breda, halvcirkelformade koret.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med lika brett rundat kor i öster, runt torn i väster, sakristia i norr, med sydentré mitt emot. Byggd i sten, spritputsad med slätputsade omfattningar, avfärgad i vitt, sockeln putsad i grått. Taket täckt med svartplåt, lanternin i trä, vitmålad. Förgyllt kors.

EXTERIÖR - Ritning saknas. Det runda tornet förmodas i sina nedre delar vara äldre än kyrkan, ev en fristående murad klockstapel till den föregående träkyrkan, byggd 1559. Tornet förhöjdes 1837 och försågs med öppen lanternin med balustrad. En ritning 1830 beställd från ÖIÄ till nytt fyrkantigt torn användes inte.

INTERIÖR - Kyrkan har genomgått många renoveringar, varvid färghållningen varierats, men det visa kyrkorummet med sitt breda kor och tunnvalv bibehåller de nyklassicistiska huvuddragen. De öppna bänkarna, som 1899 ersatte de slutna, byttes 1889 mot nuvarande. Över altaret i korvalvet och över läktaren har framtagits två målningar tillskrivna målaren Justelius, Eksjö, målade 1772. De var övermålade 1900-28. Eventuellt finns fler målningar i taket. Predikstolen utfördes 1828 av Israel Wennerholm (samma typ som i Karlstorp, enkel med litet ljudtak). Altartavlan, "Korsnedtagningen", målad 1840 av Sven Gustav Lindholm, Kalmar, är placerad i pilasteromfattning. Dessförinnan hade kyrkan kvar äldre inventarier från träkyrkan. Orgel, ursprungligen byggd 1838-40 av Sven Nordström, Norra Solberga. Lackat furugolv, nylagt i koret. Gultonat antikglas i korfönstren, klart i långhusfönstren.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993