SANNA KYRKA

null, Vid sekelskiftet 1900 utnyttjade Svenska kyrka sina två huvudkyrkor; Kristine och Sofia kyrkor. Därutöver användes Slottskapellet och Östra kapellet främst som begravningskapell samt begravningskapellet på Dunkehalla kyrkogård. Ceciliakapellet på Vilhelmsro var uppfört särskilt för sjukhemmets patienter och personal. När staden växte under tidigt 1900-tal skapades det tidigaste underlaget till vad som skulle utvecklas till stadsdelskyrkor och vid mitten av 1920-talet uppfördes Sofia församlingshem, på Brahegatan, efter ritningar av stadsarkitekten August Atterström. Samtidigt hade man tagit upp tanken på en kyrkolokal eller ett församlingshem på Vättersnäs. Frikyrkligheten var redan väletablerad på Vättersnäs och man kan se alla kyrkobyggnadsprojekt fr o m Sofiakyrkan som Svenska kyrkans sätt att möta väckelserörelsens framväxt i staden. 1900-talets församlingshem kom också att i viss mån likna frikyrkornas samlingslokaler genom integrationen av gudstjänstrum, samlingssalar, kök och vaktmästar-/predikantbostad.
I maj 1928 upprättade arkitekten Oskar Öberg slutgiltiga ritningar till ett Församlingshem vid Apollovägen på Vättersnäs. På tomten hade tidigare en stor ladugård tillhörig gårdsägaren Wetterholm legat. Wetterholm ägde större delen av Vättersnäs, eller Sanna som det äldre namnet var. Byggnaden uppfördes på entreprenad av byggmästare Kjell så att den stod klar för invigning september 1929.
Enligt samtida tidningsartiklar var exteriören målad i mörk färgton på en svart sockel. Invändigt var kyrksalens väggar klädda med mörk plywood. Altarbordet pryddes av ett krucifix som skänkts år 1773 till Kristine kyrka, vilket varit deponerat hos Norra Smålands fornminnesförening, länsmuseets föregångare.
Byggnaden är hållen i en helgjutet genomförd nationalromantisk stil där exteriörens material, trä, tegel och koppar, skapar karaktären. Sett i ett större sammanhang torde stilen ha uppfattats som tämligen omodern och tillbakablickande 1929 då t o m 1920-talsklassicismen var i sin slutfas. Den invändiga boaseringen ansluter sig dock i högre grad till den samtida tidsandan.
Kyrkobyggnaden tillbyggdes på 1960-talet genom att de utskjutande kapprummen utökades mot söder. Denna tillbyggnad gjordes helt i anslutande stil och ritades av KP Byggkonsult AB, Jönköping genom Karl Herman Petersson.

Exteriör
Byggnaden är uppförd i 1½ våning med en sammansatt byggnadsplan. Huvudkroppen sträcker sig i öst-västlig riktning medan köks- och bostadsdelen skjuter ut mot norr och den senare ombyggda kapprumsdelen ligger mot söder. Byggnadens fasad utgörs av liggande panel på förvandring i rosa kulör. Knutbrädor, takfot och foder är släta och målade i vit kulör. Flertalet fönster är av tvåluftstyp med horisontella och vertikala spröjsar. Fönsterna är vitmålade. Huvudentrén har ett utskjutande tak som vilar på två kolonner av trä.
Byggnaden har sadeltak där de utskjutande byggnadskropparna har valmtak. Taken är belagda med enkupiga tegelpannor. På taknocken finns en takryttare av kopparplåt med klockor. Taket avvattnas med hängrännor och stuprör av stålplåt som målats vita.
Byggnaden vilar på en sockel av betong som målats svart. Gjutformens brädor har lämnat tydliga avtryck i sockelns yta. I sockeln finns mindre spröjsade källarfönster i svart kulör.
Den nya tillbyggnaden söder om kyrksalen uppfördes med sockel av betong och stomme av regelverk, Fasaden kläddes med panel identisk med byggnadens panel i övrigt. Ytterdörrarna gjordes likadana som huvudingångens dörrblad, dock med mindre lämplig glasning. Tillbyggnadens tak gjordes helvalmat och belades med enkupiga tegelpannor. En handikappramp skapades mellan den tidigare utbyggnaden och den nya.
För fasadens vidkommande utfördes en färgarkeologisk undersökning. Denna visade att fasaden ursprungligen varit målad i svartbrun kulör. Vilken färgtyp som använts är osäkert med sannolikt har linoljefärg använts. Dock tycktes vissa spår antyda att en fernissaliknande lasyr med svartbrun kulör skulle kunna använts. Ovanpå detta färgskikt, vilket ev kan vara flera i liknande kulör, fanns den befintliga rosa kulören. Denna plastfärg tillkom troligen omkring 1980. Undersökningen visade vidare att fasadens detaljer, såsom fönster- och dörromfattningar, hörnpilastrar, takgesims m m, haft samma kulör som panelfasaden. Dessa var vitmålade inför ombyggnaden. Fönsterbågarna tycks ha varit vitaktiga alltsedan uppförandet.
Vid ommålningen vidtog en diskussion angående ny färgsättning. Alla inblandade var överens om den rosa färgens olämplighet. Från antikvarisk synpunkt föreslogs en återgång till ursprunglig färgsättning, men p g a önskemål från byggherren Svenska Kyrkan diskuterades en något ljusare brun kulör. Olika kulörprov ströks upp på fasaden och den slutliga kulören till hela fasaden bestämdes till NCS S 7020-Y50R. Endast fönsterbågarna målades vita, NCS S 0502-Y. Sockeln målades svart. Litteraturuppgifter uppger att den varit svarttjärad från början. Den exteriöra målningen utfördes med alkydoljefärg på en trären yta. Ytan hade avfärgats med hjälp av s k speedheater.