LEKARYDS KYRKA

Lekaryds socken omnämns första gången i de skriftliga källorna som Laekaryd år 1422. Kyrkan uppfördes under senmedeltiden och ersatte då en tidigare träkyrka. Ursprungligen hade kyrkan en port åt söder. Under 1700- och 1800-talet har fönstren ändrats och förstorats. Sakristian och vapenhuset byggdes till under 1790-talet, varvid entrén flyttades till det senare. Vid samma tid tillkom även läktare, orgel och altartavla.

Exteriöra förändringar

Kyrkan uppfördes som en salskyrka under senmedeltiden och hade då en portal i söder. På 1790-talet uppfördes sakristian i sten i nordost och kyrkans ingång flyttades till det nya vapenhus i sten som uppfördes i väster. Under 1700- och 1800-talet sänktes, utvidgades och ändrades fönstren till den utformning de har idag.

1954 genomfördes en yttre restaurering då fasadernas puts renoverades och avfärgades.
De då återupptäckta kalkmålningarna ansågs vara i för dåligt skick för att ta fram i sin helhet. Ett par mindre partier frilades och konserverades.

Fasadernas puts renoverades och avfärgades 1981. År 2001 tjärströks kyrktaket och klockstapelns tak.

Interiöra förändringar

På 1790-talet skedde en del förändringar av kyrkans interiör i samband med att sakristia och vapenhus uppfördes. Inredningen målades i vitt och guld och en ny altartavla av Pehr Hörberg anskaffades 1794. Två år senare uppfördes läktaren, med orgel och fasad av Per Schiörlin.

1921 genomfördes en omfattande restaurering efter ritningar av arkitekt A Roland, Stockholm, under ledning av ingenjör Paul Boberg. De fältindelade väggarna målades vita och pilastrar och andra detaljer marmorerades. Predikstol och bänkar gavs sin ursprungliga färg åter. Den gamla altartavlans omfattning restaureras och placeras på den södra långväggen, med altartavlan som återbördats från Gåvetorp. Läktartrapporna byggdes in och koret utvidgades genom att en bänkrad togs bort. Även korbänkarna borttogs.
Smålandsposten rapporterade efter avslutat arbete, den 27 september 1921:
Kyrkans inre ter sig nu synnerligen ljust och vackert, målat i en marmorering, som väl harmonierar med den ursprungliga, vilken man återfunnit under ett tjockt lager av vit limfärg och guld de gamlas sätt att restaurera och bevara våra helgedomar och deras konstskatter.

1948 tillkom dopfunt i kalksten, utförd av konstnär Jonas Fröding, Malmö.

1961 utfördes en omfattande restaurering under ledning av ingenjör Gösta Andersson och arkitekt Hans Lindén. En ny värmeanläggning installerades med pannrum i befintligt uthus och nya element insattes i kyrkan. Nytt golv med modern isolering lades in och innerväggarna putsades om. Fönstren försågs ny spröjsindelning och rutor i katedralglas. Bänkarna gjordes bekvämare och inredningen målades i gråblått med förgyllda lister. Nytt altare av ek tillkom och altartavlan konserverades. Predikstol och baldakin sänktes genom att korgens underdel togs bort. På läktaren togs alla bänkar bort. I vapenhuset lades golv av kalkstensplattor, skåputrymmen anordnades liksom vindfång. Sakristian försågs med nytt tegelgolv och fast skåpinredning. Nya armaturer sattes upp i både sakristia, vapenhus och på läktaren. Hörslinga, samt strålkastare för altaret monterades. Orgeln rengjordes och stämdes.

Den isolering av golven som skedde 1961 orsakade kraftiga mögelangrepp, eftersom ventilationen blev eftersatt. Detta upptäcktes i början av 1985. En omfattande mögelsanering inleddes i kyrkans golv, med schaktning av jordmassor. Ett nytt elvärme- och ventilationssystem installerades och innerväggarna kalkades. Predikstolens underdel sattes åter på plats och förgyllningsarbeten utfördes på altarring, predikstol och psalmnummertavlor. Två år senare restaurerades altartavlan.

År 2007 konserverades altaruppsatsen, predikstolen, timglasängeln samt ett begravningsvapen.

Kyrkan är uppförd i sten och består av ett rektangulärt långhus med utbyggt vapenhus i väster och dito sakristia i norr. Den ligger orienterad med koret i öster.

Vapenhuset har en kvadratisk grundform och ett mycket högrest tak. Det är smalare än långhusets gavel och ligger något asymmetriskt anslutet till denna, inte helt centrerat. Kyrkans huvudingång finns på den västra sidan och består av trädörrar i ett stickbågsformat valv. De är klädda med en panel som lagts i romb-mönster och fernissats. En trappa om två steg i släthuggen granit leder upp till denna. Över dörren finns ett litet stickbågsformat fönster med färgade rutor i blyspröjs.
På den södra sidan finns ett fönster i samma utförande, fast något större.
Vindskivorna är målade i brunt. Underslagets brädor är målade i beige och försedda med ett flertal ventilgaller i plåt.

Långhuset är rektangulärt till formen, med ett högrest tak. Detta är dock inte lika spetsigt som vapenhusets.
På den södra fasaden finns två för kyrkans storlek mycket stora rundbågsfönster, samt i den östra änden ett litet med högre placering. Spår finns i putsen efter två smala rundbågsfönster i storlek mittemellan de befintliga.
Den norra fasaden har motsvarande två stora fönster, samt är i den östra delen anslutet till sakristian. På den östligaste delen, över sakristians takfall, har delar av ett tidigare måleri tagits fram. Det utgörs av dekorativa bladornament i röd färg.
Gesims saknas. Underslagets brädor är målade i beige och försedda med ett flertal omålade ventilgaller i plåt. Vindskivorna är målade i brunt.

Sakristian är en lägre utbyggnad vars tak är betydligt flackare än kyrkans övriga. Den är rektangulär till grundformen och taknocken når upp till långhusets takfot.
Åt norr finns ett litet stickbågsformat fönster med färgade rutor i blyspröjs. Ovanför detta finns på gavelröstet en smal ventilationsöppning med vertikalt galler av järn.
På sakristians västra sida finns dess ingång. Porten av trä är modern, med panel lagd i fiskbensmönster och målad mörkbrun. Den har ett trappsteg i släthuggen granit och ovanför dörren sitter en modern armatur i opakt glas.
Sakristian saknar gesims. Underslagets brädor är målade i beige och på dess nordvästra sida sitter en ljudsignalanordning under en svart plastkåpa. Vindskivorna är målade i brunt.

Samtliga tak är täckta med tjärade spån. Hängrännor och stuprör är utförda i kopparplåt. Långhusets tak kröns av två flöjlar, den ena avbruten och den andra med årtalet 1737.
Fasaderna är genomgående slätputsade och avfärgade i vitt utan särskilda dekorationer. En markerad sockel saknas och putsen är neddragen till marknivån. Där finns två små ventilationsöppningar med vitmålade galler på sakristian, samt två större med omålat galler på långhusets södra sida.

Långhusets större fönster är av korsposttyp med vitmålade ytterbågar i trä. Dessa är försedda med smala rutor i ofärgat katedralglas. De mindre fönstren har alla bågar i vitmålat trä, men färgade rutor i blyspröjs.
Solbänkarna är utförda i släthuggen röd kalksten. Under sakristians fönster ligger dock en grovt huggen granitsten.