Strömbergets kraftverk

Enligt en historisk översikt av vattendomar i Bäveån-Risån, framtagen av Uddevalla Energi AB, har fallhöjden vid Strömberget utnyttjats av kyrkan sedan urminnes hävd. Ett fotografi på Strömbergets kvarn före en brand 1886 är publicerat i denna historik.

År 1916 övertog Uddevalla kommun det dåvarande elektricitetsverket. Redan då började kommunen planera för ett nytt kraftverk på Strömberget, eftersom elbehovet växte och inköpen från Trollhätte kraftverk var dyra. Strömbergets turbin och generator togs i drift 1920.

Kyrkan ägde fallet vid Strömberget ända fram till 1947, då Uddevalla stad köpte både Strömberget och Sankt Anna.

Sedan dess har ett antal om- och tillbyggnader skett i etapper. Förändringarna har huvudsakligen handlat om att bereda plats för Uddevalla Energi AB:s olika behov av kontors-, personal-, garage- och förrådsutrymmen.

År 1992 beslutade energistyrelsen att ge ett ekonomiskt stöd på 450 000 kronor för att bygga laxtrappor vid både Strömberget och Sankt Anna. Arbetet utfördes av gatukontoret som beredskapsarbete i samarbete med Hushållningssällskapet.

Strömberget var det första kraftverket som byggdes längs Risån-Bäveån. De kommande decennierna färdigställdes ytterligare fyra kommunalt ägda kraftverk för att utnyttja fallhöjden på cirka 75 meter från Öresjö ner till Uddevalla S:t Anna 1936, Kollerö 1937, Fossumsberg 1943 och Groröd 1964.

Källor:
Ägaren

Strömbergets kraftverk ligger intill Bäveån mitt inne i centrala Uddevalla. I kraftverksbyggnaden, som under årens lopp har genomgått ett antal om- och tillbyggnader, inryms idag både det ursprungliga kraftverksaggregatet och det kommunala energibolaget Uddevalla Energi AB.

Dammens vattenspegel avgränsas österut av en bro. Spegeln mellan bron och kraftverket är cirka 100 x 30 meter det vill säga 3 hektar. Bäveån är något bredare än sin naturliga bredd även öster om bron, men uppfattas på denna sida mer som en kanal. Den norra åstranden är stenskodd, medan den södra i stort sett saknar skoning.

Nedströms kraftverket fortsätter ån/kanalen med stenskodda kanter genom hela Uddevalla centrum. Den blir successivt bredare och bredare innan den mynnar ut i Byfjorden som utgör en vik av Skagerrak.

Dammen är en överfallsdamm av betong. Vid höga vattenflöden kan en stor maskindriven utskovslucka en planlucka av stål öppnas för att öka tappningen av överflödigt vatten ytterligare. Intaget ligger separat i den norra delen medan avbördningen sker i dammens södra del. Intill överfallets utskovströskel har en fiskväg skapats för att möjliggöra fiskens vandring uppströms.

Intaget till kraftverket sker via en kort intagskanal av betong. Intagsgallret rensas maskinellt och intagsluckorna är tre spettluckor av trä. Utloppet sker direkt till ån/kanalen.

Fallhöjden vid Strömbergets kraftverk är 6 meter. Vattenflödet genom turbinen är 5 kubikmeter per sekund vid full drift. Fallhöjden är 6 meter. Kraftstationen har en utskovslucka som skibord för tappning av överflödsvatten. Den genomsnittliga årsproduktionen är cirka 440 000 kWh (0,44 GWh).

Maskineri
Strömbergets kraftverk har en dubbel francisturbin, tillverkad 1920 av Kristinehamns mekaniska verkstad, med tillverkningsnummer 1408. Turbinen har en liggande axel som driver en synkrongenerator Asea, nr 4819982, med en effekt på 260 kVA (208 kW) och ett varvtal på 250 varv per minut. Mataren finns kvar men är tagen ur drift. Det är en Asea LB 70, med tillverkningsnummer 4819983. Regleringen av turbin och generator sker idag med modern teknik och kontrollutrustningen är placerad i maskinrummet. De gamla kontrolltavlorna av marmor och finns kvar på sin ursprungliga plats.

Strömbergets kraftverk ligger intill Bäveån mitt inne i centrala Uddevalla. I kraftverksbyggnaden, som under årens lopp har genomgått ett antal om- och tillbyggnader, inryms idag både det ursprungliga kraftverksaggregatet och det kommunala energibolaget Uddevalla Energi AB.

Dammens vattenspegel avgränsas österut av en bro. Spegeln mellan bron och kraftverket är cirka 100 x 30 meter det vill säga 3 hektar. Bäveån är något bredare än sin naturliga bredd även öster om bron, men uppfattas på denna sida mer som en kanal. Den norra åstranden är stenskodd, medan den södra i stort sett saknar skoning.

Nedströms kraftverket fortsätter ån/kanalen med stenskodda kanter genom hela Uddevalla centrum. Den blir successivt bredare och bredare innan den mynnar ut i Byfjorden som utgör en vik av Skagerrak.

Dammen är en överfallsdamm av betong. Vid höga vattenflöden kan en stor maskindriven utskovslucka en planlucka av stål öppnas för att öka tappningen av överflödigt vatten ytterligare. Intaget ligger separat i den norra delen medan avbördningen sker i dammens södra del. Intill överfallets utskovströskel har en fiskväg skapats för att möjliggöra fiskens vandring uppströms.

Intaget till kraftverket sker via en kort intagskanal av betong. Intagsgallret rensas maskinellt och intagsluckorna är tre spettluckor av trä. Utloppet sker direkt till ån/kanalen.

Fallhöjden vid Strömbergets kraftverk är 6 meter. Vattenflödet genom turbinen är 5 kubikmeter per sekund vid full drift. Fallhöjden är 6 meter. Kraftstationen har en utskovslucka som skibord för tappning av överflödsvatten. Den genomsnittliga årsproduktionen är cirka 440 000 kWh (0,44 GWh).

Maskineri
Strömbergets kraftverk har en dubbel francisturbin, tillverkad 1920 av Kristinehamns mekaniska verkstad, med tillverkningsnummer 1408. Turbinen har en liggande axel som driver en synkrongenerator Asea, nr 4819982, med en effekt på 260 kVA (208 kW) och ett varvtal på 250 varv per minut. Mataren finns kvar men är tagen ur drift. Det är en Asea LB 70, med tillverkningsnummer 4819983. Regleringen av turbin och generator sker idag med modern teknik och kontrollutrustningen är placerad i maskinrummet. De gamla kontrolltavlorna av marmor och finns kvar på sin ursprungliga plats.

Enligt en historisk översikt av vattendomar i Bäveån-Risån, framtagen av Uddevalla Energi AB, har fallhöjden vid Strömberget utnyttjats av kyrkan sedan urminnes hävd. Ett fotografi på Strömbergets kvarn före en brand 1886 är publicerat i denna historik.

År 1916 övertog Uddevalla kommun det dåvarande elektricitetsverket. Redan då började kommunen planera för ett nytt kraftverk på Strömberget, eftersom elbehovet växte och inköpen från Trollhätte kraftverk var dyra. Strömbergets turbin och generator togs i drift 1920.

Kyrkan ägde fallet vid Strömberget ända fram till 1947, då Uddevalla stad köpte både Strömberget och Sankt Anna.

Sedan dess har ett antal om- och tillbyggnader skett i etapper. Förändringarna har huvudsakligen handlat om att bereda plats för Uddevalla Energi AB:s olika behov av kontors-, personal-, garage- och förrådsutrymmen.

År 1992 beslutade energistyrelsen att ge ett ekonomiskt stöd på 450 000 kronor för att bygga laxtrappor vid både Strömberget och Sankt Anna. Arbetet utfördes av gatukontoret som beredskapsarbete i samarbete med Hushållningssällskapet.

Strömberget var det första kraftverket som byggdes längs Risån-Bäveån. De kommande decennierna färdigställdes ytterligare fyra kommunalt ägda kraftverk för att utnyttja fallhöjden på cirka 75 meter från Öresjö ner till Uddevalla S:t Anna 1936, Kollerö 1937, Fossumsberg 1943 och Groröd 1964.

Källor:
Ägaren

Enligt uppgift har fallhöjden vid Strömbergets utnyttjats av kyrkan sedan urminnes hävd. På en geometrisk karta från år 1690 är fyra kvarnar och en såg markerade här och intill ligger Quarne berget. I slutet av 1800-talet uppförde en ny turbindriven kvarn vid Strömberget vilken vid sekelskiftet 1900 kompletterades med ett elverk för produktion av belysningsel till stadens invånare. Kvarnen och elverket drevs av privata aktörer men fallet ägdes alltjämt av kyrkan.

År 1916 övertog Uddevalla stad anläggningen och arrendet av fallet. Som en följd av ett växande elbehov planerade staden för en anläggning med större kapacitet vilken var färdigt att tas i bruk 1920. Kvarnverksamheten varade fram till 1930-talet. Därefter har ett antal om- och tillbyggnader skett. Den tidigare kraftstationen utgör endast en mindre del av den nuvarande byggnaden. Förändringarna har huvudsakligen handlat om att bereda plats för kontors-, personal-, garage- och förrådsutrymmen. 1947 blev staden ägare till fallet.