Allmän karaktär
Kyrkogården består av en gammal och en nyare del, åtskilda av den
f.d. landsvägen mot Bosebo. Gamla kyrkogården intar ett krönläge
öster om vägen medan den nya kyrkogården ligger i slänten vid vägens
västra sida. Söder om nya kyrkogården står ett bårhus. Gamla
kyrkogården har en nord-sydlig utsträckning som följer terrängen.
Kyrkan delar kyrkogården i en nordlig och en sydlig del, den södra
sluttar åt syd och sydost. Norr om kyrkan återfi nns kvarter A och B,
längs östra kyrkogårdsmuren kvarter C. Kvarter D utgör en triangel
söder om långhuset och kvarter E upptar kyrkogårdens sydvästra
del. På nya kyrkogården bildar kvarter F K den äldsta delen från
1907 i söder och kvarter L O den nyare delen från 1961 i norr.
Omgärdning
Gamla kyrkogården omges av kallmurar av marksten, till stor del
från 1866 och 1899. Kring kyrkogårdens södra del och längs hela
östra sidan är de stödmurar av omkring en meters höjd. Stenarna
är beväxta med mossor, sedum och ormbunkar. På murkrönen i
södra hälften och östra muren sitter av säkerhetsskäl svartmålade,
sentida järnstaket. Det är oklart när dessa uppsatts och om det fanns
tillstånd. Kring 1907 års kyrkogård är i söder och väster kallmurade
stödmurar av samma karaktär som ovan nämnda. Mot vägen i öster
är en låg stödmur av tuktad och fogad granit. På alla murarna sitter
sentida järnstaket av samma slag som ovan. Dess berättigande
på såväl södra som östra muren kan ifrågasättas p.g.a. i söder den
ringa höjden och det uppskjutande murkrönet, i öster en befintlig
vägbalk. 1961 års kyrkogård avgränsas åt väster av en hög stödmur
av kanthuggen, kallmurad granit, krönt av järnräcke som ovan.
Längs östra sidan är en kort sträcka kallmur.
Ingångar
Gamla kyrkogården har två stora ingångar i söder och väster. Den
södra befi nner sig mitt på denna kortsida och den västra är i linje
med tornporten. Båda har tuktade granitstolpar från 1800-talet
med fasade hörn. Endast den södra har kvar sitt smidda grindpar
från samma tid. Västra ingången har vidare tre trappsteg av tuktad
granit med smidesräcken. De båda ingångarna i norr saknar såväl
stolpar som grindar. I östra kyrkogårdsmuren fi nns en smärre murtrappa
med sentida järngrind. 1907 års kyrkogård har i sitt avfasade
sydöstra hörn en ingång med smidd pargrind och granitstolpar med
fasade hörn från anläggningstiden. 1961 års kyrkogård har ingång
mitt för gamla kyrkogårdens västentré. Det smidda grindparet från
1907 satt tidigare i en nu borttagen nordingång. Det hänger mellan
två kanthuggna granitstolpar.
Vegetation
Egentlig trädkrans fi nns inte kring någon av kyrkogårdarna utan
omgivande vegetation ramar in dem. Utanför gamla kyrkogårdens
östra mur växer gamla ekar och lönnar. Väster om nya kyrkogården
är tät lövvegetation, bl.a. stora gamla ekar. Innanför gamla kyrkogårdens
norra mur växer ett par lönnar och en gammal blodbok.
På nya kyrkogården har sparats fem stora, gamla ekar i karaktärsskapande
syfte.
Gångsystem
Gångarna går på såväl gamla som nya kyrkogården mellan gravkvarteren
och är alla asfalterade. Den stora gången från södra ingången
på gamla kyrkogården kantas av låga stödmurar innan den delar
på sig och omgärdar kvarter D. Ytan mellan västra ingången och
kyrkporten är belagd med tuktade gråstenshällar.
Gravvårdstyper
Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från medeltiden fram till idag.
Med stor sannolikhet medeltida är de hällar som ingår i stödmurarna
innanför södra ingången med ristade kors. Från 1600- och 1700-talen
fi nns enkelt huggna vårdar i granit med ristade inskriptioner. Ett
par exempel fi nns på smidesvårdar från samma tid. Från den första
industriella gravkonstproduktionen stammar några gjutjärnsvårdar
från 1800-talet. Med sekelskiftet 1900 kom högresta, maskintillverkade
gravvårdar av granit i form av bl.a. obelisker och bautastenar,
sin tids statusmarkörer efter döden. Under mellankrigstiden fi ck
stenarna en annan form, låg och bred. Ofta gavs de klassiserande
drag med tempelgavel och kolonner. En stor del av gravarna från
förra sekelskiftet och tiden fram till 1950 har haft grusbädd och inramning,
vanligen med häck, av vilket idag endast ett fåtal exempel
kvarstår. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former
samt mer uniforma. Detta gravskick kan betraktas som ett uttryck
för ståndssamhällets slutliga utjämning. I senare tid har vårdarna
en mer individuell prägel med avseende på material och form. Det
förekommer även att äldre vårdar återanvänds genom att de vänds
eller får sin gamla inskription borthuggen, i det förra fallet behåller
vården sin personhistoriska information.
Bårhus
Bårhuset från 1964 är uppfört av lättbetong med ljusgrå lockpanel.
Östra kortsidans pardörrar är klädda med kopparplåt. Det fl acka
sadeltaket täcks av svartmålad skivtäckning. I västgaveln sitter en
fönsterslits.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersuppdelning, se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A är en något utfylld platå med kallmurad stödmur av
marksten i öster och söder. I det sydöstra hörnet är en trappa av
gråstenshällar. I östra hälften är nord-sydliga rader av kistgravar med
vårdarna vända mot väster. I nordvästra hörnet är ett kvadratiskt,
av cypresser inhägnat, område med urngravar från 2000 till idag.
Sydvästra delen av kvarteret är outnyttjat.
Gravvårdstyper
Kistgravarnas vårdar är från 1936 51 med den för tiden vanliga
låga profi len, endast en av de tre familjegravarna har en mer storskalig
sten. Nästan alla vårdar är av svart granit. Några har genom
sin form med utskjutande fl yglar uppenbarligen haft grusbädd från
början. Endast två vårdar bär titel: nämndemannen och åkeriägaren.
Urngravarna har små rundade naturstenar. Längs kyrkogårdsmuren
i väster och norr fi nns en stor mängd äldre borttagna vårdar. 18
enkelt tillhuggna vårdar av granitfl is stammar från perioden 1637
1788 (utifrån några tydda inskriptioner). Två grövre granitblock
med inristade kors skulle kunna vara medeltida. Två kors är i smide,
varav det ena prytt med löv och tupp. Åtta gjutjärnskors stammar
från 1800-talets andra hälft, åtminstone två av dem är gjutna vid
Åminne bruk (ÅE på baksidan). Alla järnkors är rostangripna och i
behov av ommålning. Vidare fi nns ett 50-tal granitvårdar från 1800-
talets slut och 1900-talets förra hälft. Flera av dem är påkostade och
några bär titel. Särskilt intressant är en liten vård från 1945 över en
svenskamerikan stupad i andra världskriget.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B vid kyrkans nordsida sluttar svagt åt öster. Gravarna ligger
i nord-sydliga rader med vårdarna övervägande vända mot öster.
Gravvårdstyper
Gravvårdbeståndet är blandat såväl till ålder som form. Äldst är
en handhuggen parsten i sandsten från 1793 över prosten Johannes
Gaslander, vilken troligen är kyrkogårdens äldsta vård på ursprunglig
plats. Från omkring 1900 märks två mycket högresta
gravvårdar, en bautasten respektive ett hjulkors, båda i ljus granit.
I övrigt är det vårdar med låg profi l från 1900-talets förra hälft
och mitt. Ovanlig i sin form är en urna på sockel. Ursprungligen
har de fl esta gravarna haft grusbädd och inhägnad. Idag återstår
bara en grusgrav från 1934 i oförändrat skick. Flertalet vårdar bär
titel: hemmansägare, lärarinna, fanjunkare, kyrkovärd, landsfi skal,
häradsskrivare, kronolänsman, kantor och folksskollärare, läraoverksadjunkt,
småskollärarinna.
Kvarter C E
Allmän karaktär
Kvarter C E upptar större delen av kyrkogården. Gravarna ligger
i nord-sydliga rader med vårdarna vända mot gångarna. Kvarter C
är i sin södra del något terrasserad. En mindre del av gravarna är
familjegravar.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet domineras av låga, rektangulära stenar från
omkring 1940 fram till idag. Ett mindre antal äldre, mer högresta
vårdar fi nns dock. Äldst är en obelisk i röd granit från 1876 följt
av fyra gjutjärnskors från 1877 97. Vanliga former är obelisk och
bautasten, men även mindre vanliga typer fi nns, exempelvis en
trädstam av granit från 1893 och en bautasten med ekrelief från
1923. Två kyrkoherdegravar fi nns i närheten av kyrkan, en obelisk
från 1894 över H D Östberg och ett marmorkors från 1958 över W
Harsten. Flera vårdar bär titel: landsfi skal, kyrkovärd, lantbrukare,
hemmansägare, löjtnant, järnhandlare, skräddarmästare, lärarinna,
korpral, byggmästare. Tidigare upptogs kvarteren helt av grusgravar
med främst häckinramning. Endast fyra grusbäddar fi nns idag kvar,
alla med stenram. En av dem markeras genom två resliga cypresser.
I viss utsträckning har äldre vårdar i sen tid återanvänts. Vid södra
ingången fi nns nio gråstenshällar i stödmuren, varav åtminstone
fyra har inristade kors och sannolikt är medeltida gravstenar.
Kvarter F K
Allmän karaktär
Kvarter F K tillkom 1907. Områdets norra del är terrasserad i
fyra nivåer (kvarter F, H, J, K) med gravarna längs nord-sydliga små
gångar. Terrasserna kantas av kallmurade stödmurar av småskalig
marksten. Området knyts samman vid sin södra sida av granittrappor,
längs vilka ett svartmålat järnstaket sträcker sig. En stor gammal
ek växer i områdets sydöstra hörn. Den lägre liggande södra
delen (kvarter G och H) består av gravar längs kyrkogårdsmuren
och ett oregelbundet kvarter med gravar vända mot gångarna. I det
sistnämnda växer en hängalm, ett s.k. sorgeträd. Ett fåtal gravar är
familjegravar.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet utgörs nästan uteslutande av låga gravstenar från
mellan- och efterkrigstid, de äldre ofta i svart granit och de yngre
i ljus. Äldsta vården är rest 1927 över en 100-åring. Denna och
ett fåtal andra vårdar från ca 1930 har en mer högrest form. Under
en häll från denna tid ligger kyrkoherde C O Carlsson. Några av
de senare vårdarna har ett mer påkostat utförande än den vanliga
rektangulära formen. Flera av gravarna från 1900-talets förra hälft
har haft grusbädd. I viss mån har äldre vårdar återanvänts i sen tid.
Några vårdar bär titel: fabrikör, lantbrukare, svenskamerikan, urmakare,
hemmansägare, föreståndarinna, byggmästare, inspektor.
Kvarter L O
Allmän karaktär
1961 års kyrkogård är terrasserad i tre nivåer. Mellan nedre och
mellersta terrassen är en hög kallmurad stödmur av kanthuggen
granit, krönt av ett svartmålat järnräcke. I sydöstra hörnet är två
ramper som förbinder de olika nivåerna. Även dessa kantas av ett
järnräcke. Mellan nedre och mellersta nivån går vidare en granittrappa
med järnräcke. Den mellersta terrassen förbinds även med
en parkeringsyta via en stig med smal granittrappa. På nedre och
mellersta terrassen är nord-sydliga rader av kistgravar med vårdarna
vända mot gångarna. På översta terrassen som är en slänt fi nns urngravar
placerade mellan utsparade lövträd.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet utgörs uteslutande av låga, rektangulära vårdar
från 1962 till idag. Stenar från 1960- och 70-talen dominerar med
ett avskalat formspråk, ofta i grå granit. De yngre har en större
variation i material. Familjegravar och titlar förekommer inte. På
två ytor har närmare ett 50-tal borttagna vårdar från gamla kyrkogården
samlats, huvudsakligen högresta stenar av svart granit från
förra sekelskiftet. Urngravarna har små rundade naturstenar och
enkla liggande stenar från 1986 till idag.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
