Text på kortet: "Medby Bro sn. April 1987".

Miljö 1 Färlev - Skottfjället.

Jordbruk med strandängar. Tradionellt placerad bebyggelse, delvis mycket ålderdomlig. Utmarksmiljö med torp och torpgrunder i äldre kulturlandskap. Rösegrupp, högar.
Området sträcker sig från Färlevfjordens innersta del över den uppodlade dalgången med gårdarna Färlev och Medby upp mot Skottfjället i kommunens nordligaste del. På Skottfjället, mellan Svartevattnet och Fossebacka, finns en samlad rösemiljö bestående av fem rösen i karaktäristiska krönlägen. Längre mot sydost i sluttningen ned mot dalen finns fyra hällristningslokaler, förutom den som ligger vid byn Färlev, samt flera högar och stensättningar.
Gården Färlev omtalas för första gången 1134. Möjligen var den då en så kallad kungsgård, en tidig form av kronoägd, större jordbruksfastighet med speciella underhållsskyldigheter för traktens allmoge. Under historisk tid har den varit kronogård och tjänstebostad för försvars- och förvaltningspersonal. Färlev är också känt som ett gammalt handelscentrum. Härifrån utgick en del av det stora bohuslänska havreexporten under 1800-talet.
Färlevs tre gårdar ligger fortfarande väl samlade med åkrarna i nordväst och betesmarker på strandängar ned mot Färlevfjorden. Gården Medby omnämns i 1580 års jordabok. Gården har ett karaktäristiskt höjdläge. Huset som är timrat i två våningar under ett högt, brutet tak med avvalmade gavelspetsar, ger ett mycket ålderdomligt intryck. Enligt uppgift från ägaren är det uppfört 1754. I vinkel mot bostadshuset står det ett timrar magasin av hög ålder.
Under den stora befolkningsökningen på 1800-talet blev Skottfjällets utmarker tagna i anspråk för små nyodlingar och torpbebyggelse. Torpstugor och husgrunder utgör fina inslag i det kulturlandskap med odlingsmark, hägnader och vägar, som är ett resultat av 1800-talets kolonisation av fjället. Vid Rörmyrarna syns resterna av en kvarndamm med fördämningsvall. Från Orredalen över Fossebacka ned mot Färlevslätten löper en vacker, beteshävdad dalgång genomfluten av en bäck med flera fina fall. Källa: "Kulturmiljöer i Lysekils kommun sid.183".

Färlev under förstoringsglaset.
Ett bra sätt att börja när vill få reda på hur ett landskap har utvecklats är att titta på gamla kartor.
Den äldsta lantmäterikartan över Färlevområdet saknar datering, men är troligen från 1600-talet. Vi ser Färlevs by med sina fyra gårdar samlade på bergskullen och vi ser Medbys två gårdar i motsvarande läge på sin bykulle. Åkermarken ligger samlad runt de båda bytomterna. Runt vardera inägokomplex går en hägnad som gränsar av åkerlappar och slåtterängar mot utmarken utanför. Åkrarna ligger i ensäde, dvs besås år efter år utan att få ligga i träda, och ger nog inte särskilt stor avkastning. De små åkrarna och de långt större ängsmarkerna visar att jordbrukets tyngdpunkt ligger i boskapsskötsel. Västerut öppnar sig ett par fägator upp mot det samfällda Skottfjällets skogsbeten.
Vägen från Håby över Älvbacken går rakt igenom Färlevs bykulle och fortsätter mellan åkertegarna till Medby, passerar mellan de två husen västerut fram till en grind på gränsen till Fjälls ägor.
År 1749 stod Färlevgårdarna inför ett storskifte av inägorna. Inför detta gjordes en uppmätning och beskrivning av markerna. Den nya kartan visar i stort sett samma landskap som den äldre, men i beskrivningen får vi veta lite mera om hur jordbruket fungerade. Skottfjället nämns som en "Skiön och vidlyftig Utmark". De stora sammanhängande slåtterängarna norr och öster om byn och längs hela sjösidan har gått i ständig cirkulation mellan de fyra gårdarna i en fyraårig cykel utan vila, och blivit helt utarmade på näringsämnen. Lantmätaren har några bistra ord att säga om detta ängsbruk som skötts på ett så "oordenteligt och obrukeligt" sätt.
I "Ingeborgs hage", ett stycke mark söder om Nöteberget, har alla fyra Färlevgårdarna "åtskillige små och stora rimsor uti största oreda". Att detta var ett tungrott system som inte precis befrämjade grannsämjan framgår av skiftesbeskrivningens inledning: "Tå parterne å alla sidor, til förekomande af den ledsamhet och besvär, som ett vidlyftigt Byelag många och oenige grannar emellan, medföljer, samt at winna sin åstundan, nebml. grannsämja och enighet sins emellan, samt tillfälle at bätre kunna skiöta och vårda sin tilfallande ägendom hädanefter än hitils, kommo äntel. med hvar annan i vänlighet öfver ens, at hvar gård skulle bekomma sin andel af Åker och Eng, så mycket som möyeligit woro, uti et stycke af hvart slaget, närmast til des belägenhet".
De fyra Färlevgårdarna om 1 mantal vardera var alla kronogårdar till Stångenäs kompani och Bohusläns Dragoner. Övergården och Södergården delades av vardera tre hushåll, Östergården av fyra, medan Nedergården beboddes av en enda korpralsfamilj. Det var alltså elva hushåll som deltog i skiftet.
År 1798 är det dags för ett nytt storskifte på Färlevs inägor. Den nya kartan visar att det är ganska trångt mellan husen på byplatsen. Åkermarken har utvidgats på ängens bekostnad, och i en närbelägen del av utmarken har man tagit upp en nyodling som kallas Intagsgiljorna.
1822 är turen kommen till den stora samfällda utmarken på Skottfjället, som inom Bro socken delas upp mellan Färlev, Medby och Fjäll. Initiativet hade kommit från häradshövdingen, tillika riddare och kansliråd, på Medby.
I handlingarna till förrättningen talas om utmarkens resurser vid sidan av skogsbetet: Där är fiskevatten och torvtäkt, stentäkt till gärdesgårdar, fria vägar, och vattenflöden som boskapen får begagna om det är brist på vatten. Men också om rättigheterna till "ekehygge" och till kvarndrift, båda av ålder knutna till hemmanstalet. I Önne bäck, som utgör gräns mot Fossebacka, finns på kartan sex kvarnhus markerade på något så när jämnt avstånd från varandra. Dessutom visar kartan fem enskilda avgränsande bebyggelseplatser spridda uppe på fjället, med omgivande små markstycken, I akten finns de namngivna: Rörmyrorna, Danikarne, Orredalen, Långemyr och Bråskedalen.
År 1825 begärdes enskifte för Färlevs ägor. Det skiljer bara tjugosju år mellan storskifteskarteringen 1798 och den som blev gjord för enskiftet, men det är en radikalt förändrar bild vi får av Färlevgårdarnas kulturlandskap. Ängarna har dragits undan till de sankaste lägena vid fjordkanten och längs vattendragen. Nu är det sädesodlingen som dominerar på allt mer uppstyckade åkrar.
Och här finns många munnar att mätta. Bebyggelsen i byn har förtätats ytterligare och längs Intagsgiljorna vid foten av Skottfjället har en rad nya ställen etablerats. Rörby uppe på fjället har delats i två enheter.
Väster om Rörby har ett sankområde reglerats till damm, kanske för drift av små skvaltkvarnar som man inte brytt sig om att markera på kartan. Önne bäck däremot ståtar med åtta kvarnhus på sträckan från Orredalen ner till Intagsgiljorna.
En kartläggning av Medby år 1833 ger en liknande bild av åkermarkens expansion över gammal ängsmark som på Färlev, men olikheterna är också tydliga. Låt oss börja med att se på tomtplatsen.
Här ligger fortfarande bara husen till två enheter, Över- och Nedergården. En stor trädgård, planlagd i prydliga kvarter, bildar en vacker övergång mellan tomtkullen och odlingsmarken. Åkrarna är inte särskilt uppstyckade, och där de delats har det skett i en sträng symmetri. Varje torpställe med omgivande odlingsmark har avsiktligt placerats på ungefär lika avstånd från varandra, inga klungbildningar har tillåtits ske. Här har vi ett kulturlandskap med något av godskaraktär, till skillnad från de omgivande gårdarnas.
En ny kartering av Medby år 1893 visar en maximalt utnyttjad mark för sädesproduktion och ger i övrigt samma intryck av fullständig kontroll över landskap och bebyggelse som sextio år tidigare.
Detta är förstås ingen tillfällighet. Det är en återspegling i landskapet av de uppsatta myndighetspersoner som sedan gammalt var knutna till Medby. På 1680-talet hade gården köpts in av kronan för att fungera som domarsäte. Fram till 1800-talets mitt beboddes gården av häradshövdingarna i Sunnervikens domsaga. Ett bra exempel på hur olika ekonomiska och sociala strukturer skapar sina olika kulturlandskap, trots att de naturgeografiska förutsättningarna är identiska!
Och hur ser landskapet ut idag? Färlev och Medby är fortfarande en levande jordbruksbygd med åkrar, betesmarker och strandängar. Husen i Färlevs by ligger som förr uppradade tätt emot bykullen. Uppe på sin lilla höjd tronar det gamla domarsätet Medby, uppfört på 1700-talet. Men den stora, välplanerade trädgården är borta, och bakom uthusen stryker järnvägen från Lysekil förbi.
Längs Önne bäck hittar man på flera platser ruiner och andra rester efter kvarnarna. Uppe på Skottfjället kan vi med hjälp av hembygdsföreningens torpinventering återfinna många av 1800-talets torp och backstugor, i några fall som kvarstående byggnader, men mest bara som mer eller mindre tydliga ruiner.
Även om deras med möda röjda åkrar nu har växt igen eller planterats med gran kan man ännu urskilja en hel del: gärdesgårdar, odlingsrösen, rester av en fägata eller en väg fram till ett ihoprasat spisröse, kanske med en liten fyrkantig grund och en trappsten. Den som tar sig för sådana upptäcksfärder får spännande och tänkvärda upplevelser av en historia som inte ligger så långt ifrån oss. Källa: "Kulturmiljöer i Lysekils kommun sid. 111".

Längst in vid Gullmarens innersta förgrening, Ferlevkilen, ligger på en liten bergskulle den gamla kronogården Medby, som under gångna tider varit boställe för häradshövdingarna i Sunnervikens domsaga. Åbyggnaderna på gården dominerar nejden, och med sina ålderdomliga drag utgör de ett pittoreskt inslag i landskapsbilden.
Någon bestämd uppgift på när det nuvarande manhuset uppfördes på Medby, har man ej, men troligen var det på 1680- eller 1690-talet, då gården inköptes av kronan för att användas till domaresäte. Före denna tid ägdes egendomen av två bönder. Den benämndes under den danska tiden "Meidtboenn" och i 1580 års jordebok, den äldsta bevarade för Bro socken, finner vi, att de båda ägarna, Jon och Haldüert, i skatt vardera betalar 1 tunna och 1 skäppa bjugg (=korn), 6 marker smör, 2 skrül mjöl samt s.k. foringsavgäld för vardera två hästar. Detta visar, att gården redan då var satt i en ganska hög kultur. Numera omfattar egendomen c:a 310 tunnland, därav 80 tunnland åkerjord.
Att domarna just vid 1680-talet kom att flyttas ut till särskila boställen, berodde på en omläggning av deras löneförhållanden vid denna tid. Förut hade man i Bohuslän föjlt den gamla danska seden att ha sorenskrivare, som vanligen bodde på sina egna gårdar och i lön hade 6 öre silvermynt årligen av varje helbonde. Sorenskrivarnas efterträdare, häradshövdingarna, fick efter år 1687 lön på stat med 300 daler silvermynt om året. Dessutom erhöll de räntan från boställena. För att denna skulle bli så hög som möjligt, måste de öva tillsyn över gårdarnas skötsel. Mycket ofta bebodde de också själva sina gårdar och brukade jorden med hjälp av drängar. Många domare var också skickliga jordbrukare, som t.o.m. införde förbättringar och nymodigheter av olika slag på egendomarna, som ofta blev mönster för bönderna i orten.
En bland de första domarna, som bebodde Medby, var sedermera lagmannen Sten Cederfelt, som vistades här på 1720-talet. I Bro gamla födelse- och dopbok står anteckningar om ett högtidligt barnsöl, som ägde rum på Medby den 7 augusti 1728, då domaren Cederfelts son, Christen, döptes. Då utvecklades med all säkerhet ett mycket högtidligt skådespel på gården, där all den tidens prakt och förnämitet kunde skådas. De närvarande var sålunda idel herrskapsfolk från de kringliggande större egendomarna. Faddrarna utgjordes av amiralinnan, Fru Christina Strömstierna på Vese, överstelöjtnantskan, fru Christina Köhler på Holma i Brastad, löjtnant Claes Arrhén von Kapfelman på Röe, löjtnant Johan Siwertz på Åby i Tossene och fältväbeln Sven Burman på Gläborg. Dopförrättare var sannolikt kontraktsprosten Andreas Bornander i Bro.
Häradshövding Cederfeldt var gift med Greta Poppelman, dotter till biskopen Johannes Poppelman i Göteborg. Hans svärmoder hette Rebecka Wallerius, och hon var dotter till biskop Wallerius, Poppelmans företrädare. Länge stannade emellertid inte herrskapet Cederfeldt på Medby. Då Sten Cederfeldt blev lagman, flyttade han nämligen till skredsviksgården Röd, som hans fader sedan tidigare hade inköpt och förlänat namnet Cederslund. Här bodde lagmannen kvar till sin död 1772.
Av Bro församlings gamla kyrkoböcker finner vi vidare, att häradshövdingen Carl Rähmn bebodde Medby från 1750-talet till in på 1770-talet. Efter hans död gifte sig hans änka, fru Johanna Juljana Strömdahl, med auditören Herr Olof Gabriel Aräll, som vid den tiden även bebodde Medby och skötte gården. I det senare äktenskapet föddes vid jultiden år 1777 en flicka, Lovisa Beata, som blev högtidligen kristnad på Medby den 4 januari 1778. Intressant är att lägga märke till de närvarande faddrarna, som var följande: Regementsadjunten Herr Carl Rähmn, kammarskrivaren vid Stora General-Sjötulls-Kontoret Herr Hans Hindrick Rähmn, Fru Ryttmästaren Nierdtz och Fru Christina Margareta von Betzsén.
Sedan mitten av 1800-talet har domarna i Sunnerviken övergett Medby och bosatt sig på andra håll. Gården har därför varit utarrenderad. Bland arrendatorerna under 1800-talet märkas Alfred Gerle, B.M. Eriksson och Anders G. Larsson. Henning Larsson tillträdde år 1920, och dennes son, Lennart Larsson, friköpte egendomen 1958. Källa: "Stångenäs sid. 191" av sven Rydstrand.