HÅSJÖ NYA KYRKA

Den första nya kyrkan i Västanede uppfördes i trä 1874-76 av byggmästaren Nils Henning Victor af Trolle.
Ritningar, från vilka väsentliga avsteg gjordes för åtminstone korpartiet, utfördes av Ludvig Hedin 1872. Kyrkan bestod av torn, treskeppigt långhus och polygonalt kor. Mittskeppet och det under samma tak belägna koret täcktes av ett tredingstak, absiden av valmat tredingstak och sidoskeppen av plana tak. Kyrkan restaurerades 1900-01 efter ritningar av arkitekten N. Källander och försågs med dekormålningar efter förslag av arkitekten Agi Lindegren. 1901 totalförstördes kyrkan vid en brand.

Kyrkogården bör vara samtida med den första kyrkan.

På samma plats som den brunna kyrkan uppfördes 1909-11 den nuvarande kyrkan av byggmästaren O.P. Hellman i Östersund efter ritningar av Adolf Emil Melander.

Kyrkogården omger kyrkan på alla sidor. Den grusade uppfarten med björkallé i väster leder rakt fram till långhusets sidoentré, eftersom kyrkan är orienterad med koret i söder. Kyrkogården omgärdas här av en hög granhäck och vid ingången genom häcken står två höga grindstolpar murade av natursten. Klockstapeln är uppförd samtidigt som kyrkan och ligger till vänster om uppfarten. Granhäcken forsätter längs den norra sidan av kyrkogården. I söder och öster är det däremot gärdesgård.

Kyrkogården är gräsbevuxen och uppbyggd av tre terrasser som binds samman av grusade gångar. De äldsta gravvårdarna ligger på ett gräsbevuxet område söder om kyrkan. Där finns både formgjutna kors med figurer i gjutjärn och enkla kors med mässingsplattor och gravstenar. På terrassen i öster ovanför kyrkan ligger den yngsta delen av kyrkogården som har mer av skogskyrkogårdskaraktär med tallar. Här ligger minneslunden. Strax intill kyrkan i öster ligger ett äldre bårhus med kombinerad redskapsbod. Den har liggande tjärad dubbelfasspontpanel och valmat tegeltak. Bredvid ligger ett nytt bårhus från 1962-63 med stående lockpanel och tegelklätt sadeltak.

KYRKOMILJÖN
Håsjö nya kyrka och klockstapel ligger i byn Västanede på en högt belägen sydsluttning som gränsar till barrskog. Vid den alléomgärdade uppfarten till kyrkogården i väster ligger församlingshemmet från 1920-talet med ett uthus, och på tomten bredvid finns prästgården byggd i samma stil som församlingshemmet. Anledningen till att bygdens nya kyrka uppfördes här under slutet av 1800-talet var att det ägt rum en förskjutning av bebyggelsen i Håsjö socken.

KYRKOANLÄGGNINGEN
Kyrkogården omger kyrkan på alla sidor. Den grusade uppfarten med björkallé i väster leder rakt fram till långhusets sidoentré, eftersom kyrkan är orienterad med koret i söder. Kyrkogården omgärdas här av en hög granhäck och vid ingången genom häcken står två höga grindstolpar murade av natursten. Klockstapeln är uppförd samtidigt som kyrkan och ligger till vänster om uppfarten. Granhäcken forsätter längs den norra sidan av kyrkogården. I söder och öster är det däremot gärdesgård.

Kyrkogården är gräsbevuxen och uppbyggd av tre terrasser som binds samman av grusade gångar. De äldsta gravvårdarna ligger på ett gräsbevuxet område söder om kyrkan. Där finns både formgjutna kors med figurer i gjutjärn och enkla kors med mässingsplattor och gravstenar. På terrassen i öster ovanför kyrkan ligger den yngsta delen av kyrkogården som har mer av skogskyrkogårdskaraktär med tallar. Här ligger minneslunden. Strax intill kyrkan i öster ligger ett äldre bårhus med kombinerad redskapsbod. Den har liggande tjärad dubbelfasspontpanel och valmat tegeltak. Bredvid ligger ett nytt bårhus från 1962-63 med stående lockpanel och tegelklätt sadeltak.

Kyrkobyggnaden består av ett högt basilikaformat, treskeppigt långhus med sadeltak över mittskeppet och med låga sidoskepp med separata sidotak. Koret i söder och vapenhuset med läktaren i norr är lägre än långhuset. Långhusets sidoentréer i öst och väst har utskjutande vindfång och sadeltak. Samtliga tak täcks av tegel. Både kyrkobyggnaden och klockstapeln är utvändigt klädda med tjärad spån. Det är mönsterlagt såtillvida att rader med raka spån återkommer efter fyra rader C-spån. Båda byggnaderna har en påtaglig höjdsträvan och stommen vilar på en hög huggen stensockel. Kyrkans kleristorieparti har höga, rundbågiga, tätspröjsade fönster med fyra bågar. Sidoskeppen har låga, parställda, rundbågiga fönster med endast en båge i varje. Dess låga fönster återfinns på klockstapelns bottenvåning. Samtliga fönster har innanfönster. Koret i söder är rakt avslutat och har en vidbyggd sakristia i väster med separat ingång och valmtak. Ett rundbågefönster släpper in ljus i koret från öster. På korets sydöstra sida finns ett arkiv med ingång från koret.

Den första nya kyrkan i Västanede uppfördes i trä 1874-76 av byggmästaren Nils Henning Victor af Trolle. Ritningar, från vilka väsentliga avsteg gjordes för åtminstone korpartiet, utfördes av Ludvig Hedin 1872. Kyrkan bestod av torn, treskeppigt långhus och polygonalt kor. Mittskeppet och det under samma tak belägna koret täcktes av ett tredingstak, absiden av valmat tredingstak och sidoskeppen av plana tak. Kyrkan restaurerades 1900-01 efter ritningar av arkitekten N. Källander och försågs med dekormålningar efter förslag av arkitekten Agi Lindegren. 1901 totalförstördes kyrkan vid en brand.

På samma plats som den brunna kyrkan uppfördes 1909-11 den nuvarande kyrkan av byggmästaren O.P. Hellman i Östersund efter ritningar av Adolf Emil Melander. Byggnadstillstånd söktes 1906 och arkitekt Melander i Stockholm vidtalades för ett förslag, som han skickade till församlingen följande höst. Den blev mindre än den föregående kyrkan och fick en helt annan uppbyggnad med sin högre resning och med den fristående klockstapel, som dominerar anläggningen. Kyrka och klockstapel utformades medvetet för att ge associationer till lokal, jämtländsk arkitektur med lökkupolen och spåntäckningen. Byggnaderna fick också konstruktivt betonade master, inspirerade av norska stavkyrkor, under den tjärade spånbeklädnaden.

Ursprungligen uppfördes kyrkan med en hög utsmyckad takryttare som dolde en skorsten centralt över korpartiet i söder. I korets sydgavel fanns utrymmen för förråd samt skorsten. Det fanns två ingångar från utsidan till dess utrymmen. 1920 installerades en ny värmeledning i kyrkan med kanaler från vilket öppningar i golvet med galler ledde in varmluft, s.k. kalorifersystem. Allt detta togs bort vid restaureringen 1961-63.

FÖRSAMLING 1995 - HÅSJÖ

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 259, 1900: 1449, 1995: 939

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Håsjö socken har två kyrkor, båda av trä (se även HÅSJÖ GAMLA KYRKA). Håsjö nya kyrka från 1900-talets början ligger i Västanede ett par kilometer västerut på en högt belägen sydsluttning inbäddad i barrskog, på samma plats som en nedbrunnen kyrka från 1800-talets andra hälft.

RASERAD KYRKA / RUIN - III: En ny kyrka i trä uppfördes 1874-76 i Västanede av byggmästaren Nils Henning Victor af Trolle. Ritningar, från vilka dock väsentliga avsteg gjordes, åtminstone för korpartiet, utfördes av Ludvig Hedin 1872. Kyrkan bestod av torn, treskeppigt långhus och polygonalt kor. Mittskeppet och det under samma tak belägna koret täcktes av tredingstak, absiden av valmat tredingstak och sidoskeppen av plant tak. Kyrkan restaurerades 1900-01 efter ritningar av arkitekten N. Källander och försågs med dekormålningar efter förslag av arkitekten Agi Lindegren. 1901 totalförstördes kyrkan vid en brand.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - IV: På samma plats som den brunna kyrkan uppfördes 1909-11 en ny kyrka av trä av byggmästaren O. P. Hellman i Östersund efter ritningar av Adolf Emil Melander. Den blev mindre än den föregående kyrkan och fick en helt annan uppbyggnad med högre resning och med en fristående klockstapel, som dominerar anläggningen. Den består av ett rakavslutat kor i söder med vidbyggd sakristia i väster, ett högt basilikaformat långhus med låga och smala sidoskepp och en utbyggnad vid norra gaveln, vars övre våning rymmer läktaren och nedre vapenhuset. Inuti korets sydgavel finns utrymmen för förråd, skorsten m.m., i sydost arkiv.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan har medvetet utformats för att ge associationer till lokal, jämtländsk arkitektur. Klockstapeln har lökkupol; kyrkan och stapeln har konstruktivt betonade master, inspirerade av norska stavkyrkor. Långhus, kor, vapenhus och vindfång täcks av sadeltak, sidoskeppen av pulpettak, sakristian av valmtak. Väggarna är klädda med tjärad spån. Sidoskeppen har små kopplade fönster, mittskeppet stora rundbågiga tätspröjsade fönster i kleristorievåningen. Kyrkan har ingångar genom vapenhuset i norr och genom utskjutande vindfång mitt på långsidorna. Interiören präglas av långhusets basilikaform. Sidoskeppen är grunda och öppnar sig mot mittskeppet med låga stickbågiga arkader. Mittskeppet har synlig takstol. Väggar och tak täcks av slät, trävit panel. Altaruppsatsen, med altartavla av konstnären Gabriel Strandberg 1921, är från byggnadstiden, liksom de öppna bänkarna. Predikstolen och orgelläktaren från samma tid förändrades 1962-63. Orgelfasaden från omkr. 1900 utfördes för den brunna kyrkan, men hann aldrig installeras. Interiören nuvarande karaktär tillkom vid en restaurering 1962-63 efter förslag av John Åkerlund från 1952. Före dess täcktes väggarna av vitmålad pärlspånt med snickerier och korbågen och bågen över läktaren, vilka nu är rundbågiga, hade klöverbladsform. Samtidigt avlägsnades en stor takryttare över kortaket, vilken dolde en skorsten.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002

FÖRSAMLING 1995 - HÅSJÖ

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 259, 1900: 1449, 1995: 939

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Håsjö socken har två kyrkor, båda av trä (se även HÅSJÖ GAMLA KYRKA). Håsjö nya kyrka från 1900-talets början ligger i Västanede ett par kilometer västerut på en högt belägen sydsluttning inbäddad i barrskog, på samma plats som en nedbrunnen kyrka från 1800-talets andra hälft.

RASERAD KYRKA / RUIN - III: En ny kyrka i trä uppfördes 1874-76 i Västanede av byggmästaren Nils Henning Victor af Trolle. Ritningar, från vilka dock väsentliga avsteg gjordes, åtminstone för korpartiet, utfördes av Ludvig Hedin 1872. Kyrkan bestod av torn, treskeppigt långhus och polygonalt kor. Mittskeppet och det under samma tak belägna koret täcktes av tredingstak, absiden av valmat tredingstak och sidoskeppen av plant tak. Kyrkan restaurerades 1900-01 efter ritningar av arkitekten N. Källander och försågs med dekormålningar efter förslag av arkitekten Agi Lindegren. 1901 totalförstördes kyrkan vid en brand.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - IV: På samma plats som den brunna kyrkan uppfördes 1909-11 en ny kyrka av trä av byggmästaren O. P. Hellman i Östersund efter ritningar av Adolf Emil Melander. Den blev mindre än den föregående kyrkan och fick en helt annan uppbyggnad med högre resning och med en fristående klockstapel, som dominerar anläggningen. Den består av ett rakavslutat kor i söder med vidbyggd sakristia i väster, ett högt basilikaformat långhus med låga och smala sidoskepp och en utbyggnad vid norra gaveln, vars övre våning rymmer läktaren och nedre vapenhuset. Inuti korets sydgavel finns utrymmen för förråd, skorsten m.m., i sydost arkiv.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan har medvetet utformats för att ge associationer till lokal, jämtländsk arkitektur. Klockstapeln har lökkupol; kyrkan och stapeln har konstruktivt betonade master, inspirerade av norska stavkyrkor. Långhus, kor, vapenhus och vindfång täcks av sadeltak, sidoskeppen av pulpettak, sakristian av valmtak. Väggarna är klädda med tjärad spån. Sidoskeppen har små kopplade fönster, mittskeppet stora rundbågiga tätspröjsade fönster i kleristorievåningen. Kyrkan har ingångar genom vapenhuset i norr och genom utskjutande vindfång mitt på långsidorna. Interiören präglas av långhusets basilikaform. Sidoskeppen är grunda och öppnar sig mot mittskeppet med låga stickbågiga arkader. Mittskeppet har synlig takstol. Väggar och tak täcks av slät, trävit panel. Altaruppsatsen, med altartavla av konstnären Gabriel Strandberg 1921, är från byggnadstiden, liksom de öppna bänkarna. Predikstolen och orgelläktaren från samma tid förändrades 1962-63. Orgelfasaden från omkr. 1900 utfördes för den brunna kyrkan, men hann aldrig installeras. Interiören nuvarande karaktär tillkom vid en restaurering 1962-63 efter förslag av John Åkerlund från 1952. Före dess täcktes väggarna av vitmålad pärlspånt med snickerier och korbågen och bågen över läktaren, vilka nu är rundbågiga, hade klöverbladsform. Samtidigt avlägsnades en stor takryttare över kortaket, vilken dolde en skorsten.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002