Lägenhetsbebyggelse

Torplämning, Estamåla, ca 59 x 37 m (NV-SÖ), bestående av två husgrunder, en trolig brunn, två rösen, samt en fägata och en äldre väg till ladugården. Platsen har varit bebodd av soldater mellan 1686 och 1866. Stora mängder sten från lämningarna har använts i början av 1900-talet för att bygga ladugården på Estamåla gård. Detta gör att flera anläggningar helt eller delvis saknar delar i grundkonstruktionen. I fastighetens norra gräns går en fägata och S-V om ladugården går en gammal väg.

Det äldre soldattorpet finns utritat på kartor från 1816 och 1818 bedöms därför vara det äldsta torpet på platsen. Utifrån dessa historiska kartor var torpet 7,2 m x 4,5 m (N-S). Torpets västra sockel låg troligen direkt på den platta bergssidan. Synliga delar av grunden är 5 m x 1,75 m, byggd av mindre naturstenar. Ett schakt och en provgrop grävdes inom torpgrunden, sandmylla. Inom lämningen hittades fem historiska fynd.

Soldattorpet på krönet tros vara det yngsta av de två torpen och är troligen byggt runt 1837. Grunden är 7,9–8 m x 5 m (V-Ö). Grunden är gjord av naturstenar och stenar. Stenarna är 0,7 x 0,4 m till ca 0,4 x 0,3 m stora. I lämningen växer flera större träd (ek och oxel). Spisen och murstocken i köksdelen är i dåligt skick, eftersom ett träd har växt i konstruktionen och sprängt sönder den. Spisröset är utspritt över en yta på 4,9 m. Inom lämningen hittades sju historiska fynd och det grävdes ett schakt på 1 x 1 m, sandmylla. Grunden har den storlek och utseende som blev praxis enligt den nya förordningen inom Konga kompani 1837. Soldattorpsbyggnaden är flyttad vid minst två tillfällen och är troligen den byggnad som numera står på Estamåla gård.

Norr om kröngrunden finns en anläggning som kan vara en brunn. Den har två handlagda konstruktioner med stenlagda skikt. Den norra delen är ca 0,6 x 0,6 m och den södra är 1,3 x 0,9 m.

Söder om kröntorpet ligger ett röse (N-S), med större huggna stenblock på 1,20 x 0,5 m, till mindre natursten på 0,1 x 0,1 m. Lämningen är som störst 6 m x 3 m. Stenarna som ligger i röset är oregelbundet formade och i mycket olika storlek, vilket tyder på att det är ett röse och ingen byggd anläggning.

Vid östra gränsen finns ett vällagt röse, 11 x 5 m (SV-NÖ), 1,7 m högt. Röset består av både berg och naturliga stenar, de största är 1,3 x 1 m. Röset är på karta från 1915 angivet som ”rör” , vilket är dialektalt för stenrör eller röse.

I torpområdets västra del har det legat en ladugårdsbyggnad. Det finns inga spår kvar idag men de tänkta måtten i terrängen mättes in utifrån storskiftes kartor från 1816 och 1818. Ett provschakt grävdes på 1 x 1 m, inga kulturlager. Femton historiska fynd hittades vid ladugårdsområdet, bl.a. ett mynt - Karl XIV Johan, ¼ Skilling, präglat 1821.