Fartygs-/båtlämning

Historik: Skonertskeppet byggdes på Westerviks Skeppsvarf för Westerviks Varfs Intressenter. Namnet vid dopet blev Imes. Huvudredare blev handlaren Gustav Ideström, Västervik och när han avled 1900, blev skeppsklarerare Knut Sjögren, Västervik, ny huvudredare. På våren 1906 såldes fartyget till skeppsklarerare J. P. Jönsson, Landskrona, som sålde henne 1907 till ett partrederi i Skillinge, med Måns Wickman som huvudredare och Per Jönsson Strömberg som befälhavare. Köpeskillingen uppgick till 11.000 kr. I december 1915 såldes fartyget till ett partrederi i Halmstad med sjömansombudsmannen C. O. Kihlberg som huvudredare. Namnet ändrades där till Moland. Redan den 16 februari, då hon befann sig på Nordsjön med propslast från Halmstad till West Hartlepool, råkade hon ut för hårt väder och fylldes med vatten sedan en brottsjö brutit upp en lastrumslucka. Därvid kantrade hon och lade sig med masterna i vattnet. Sedan riggen lossnat reste hon sig igen, och efter två dygn kunde besättningen räddas av ett assisterande fartyg, och Moland kunde bogseras in till Ymuiden i Holland. Hon återköptes där av sin huvudredare Carl Oscar Kihlberg för 5.000 kr. Efter reparation kunde hon i juli 1916 återsegla till Sverige

1917 var hon ute för ett nytt haveri då hon sprang läck i Östersjön på resa Skönvik-Bergen. Hon kom till Kalmar där hon lossades och reparerades. Den 16 juni 1918 tillträdde som befälhavare sjökapten Nils Alfred Carlsson, f. 1863, och denne följde sedan fartyget till slutet.
Händelseförlopp: Fartyget avgick från Sikeå den 16 november 1920 med en last av sparrar. Dagen därpå gick hon "på grund av dålig vind" in till Ratan för att ta lots.Resan fortsatte den 19 november för förlig vind genom Norra Kvarken. Vinden ökade samma dag till full storm och på natten svepte hårda stormbyar in över Kvarken. Sannolikt överraskades fartyget av en sådan stormby.

Den 24 november påträffades fartyget flytandes med kölen i vädret på pos. N62.22 - O19.46 söder om sydostbrottens fyrplats av Sveabolagets ångare Njord. Vraket togs på släp till Härnösand av samma fartyg. Den 26 november påbörjades besiktningen med dykare. Dykare A. Selling rapporterar följande från denna: "Arbetet som vidtog tidigt på förmiddagen under de ljusaste timmarna, blev i hög grad krävande och betydligt svårare än man från början tänkt sig. Den rådande tunga och tjocka luften samt den djupa slagskugga, som trots det ringa djupet, knappt åtta famnar vatten, rådde under haveristen, bidrog också i hög grad till härtill. Det största hindret var för en närmare undersökning erbjöd dock den spoilerade riggen och tacklingen, som jämte de sönderrivna och hängande seglen gjorde arbetet därnere till en vandring i ett veritabelt spindelnät. Resultatet om denna första besiktning blev också i stort sett endast den vunna vissheten om fartygets namn och hemort. För övrigt lyckades jag endast iakttaga att fartygets stormast och mesanmast stå kvar, Medan fock, och förmasten knäckts av jäms med nitnaglarna vid däck. Akterut om styrbord är bastingeringen illa tilltygad, troligen skadad när fockmasten gick överbord. Bogsprötet är knäckt rätt av och hänger intrasslat i barduner och tågvirke. (...) Något spår av livbåtarna står inte att upptäcka".

Efter besiktning vändes fartyget på rätt köl med hjälp av Henösands verkstad och varfs AB. Den 10 januari 1921 var besiktningsprotokollet klart och här framkom att fartyget var "fullständigt avmastad, förstäven borta ca 5 fot från kölen, båda bogarna utfläkta och söndertrasade, klyvarbommen borta, etc". Utlåtandet var att fartyget ej var värt att iståndsätta.

Befälhavare Carlssons lik anträffades senare på en flotte utanför Kaskö i Finland. De övriga sju besättningsmedlemmarna påträffades aldrig.
Bärgningar: Hela fartyget bärgades när det påträffades flytande med kölen i vädret. Hon vändes sedan och lossades varpå hon lämnades att sjunka.
Status: Fartyget låg med däcket i vattenytan länge innan hon bröts ned av is, väder och vind (status 1994).
Intervju med Holger Pettersson 1994 05 22:

Fartyget hittades flytande med kölen uppåt utanför Högbonden någon gång på 1920-talet (runt 1925) sent på hösten, en passagerarbåt bogserade in henne till Hernösands redd. Där låg Moland fastfrusen i isen upp och ner hela vintern. Efter vintern drogs skeppet till Hernösands Varf AB där hon vändes på rätt köl. Fartyget var lastat med sparrar (långt barkat virke), lasten bärgades. Moland låg med vatten upp till däcket intill kajkanten. Holger lekte där som barn och hittade bl a tallrikar och matrester ombord på skeppet. Så troligtvis hade besättningen omkommit eller lämnat skutan i livbåtarna. Eftersom skeppet inte låg i vägen lämnades Moland att förfalla och så ligger hon än idag förstörd utav is, väder och vind. Förmodligen är det en tremastskonare eller skonert.