Fartygs-/båtlämning

Historik: ELSE byggdes 1919 (1920) i Nakskov för A/S Motorseglarselskabet Nakskov, i vilket varvet förmodligen hade åtskilligt. Av rederinamnet framgår att LUDWIG THEISEN, som hon hette, redan då var motoriserad. Ägarbyte sker 1923 och H T Rasmussen i Nakskov går in som huvudansvarig.
Skutan säljs 1925 till J Raamodt i Tallin och under estländsk flagg ändrades namnet till ILMATAR. Nytt ägarbyte sker 1928, då fartyget övertas av Th Kain i Loksa, Estland. Åter namnbyte till VEGA.
VEGA flyttar 1932 som flera andra stor skutor till den skattebilliga ön Guernsey, som tillhör ögruppen Normandiska öarna i engelska kanalen. Guernsey Shipping Co Ltd blir nya ägare och döper om skutan till ST PETERS.
Något år senare återvänder skeppet till Tallinn och ägare blir nu J Linkruus som ändrar namnet till VENUS.
I mars 1939 befinner sig Johan Theodor Johansson (sedermera Stenevad) i Tallinn och köper då VENUS för 58 000 svenska kronor. Han döper om henne till INGEGERD. Efter en del år i Bohuslän, som bl.a. givit skutan en ny 4-cylindrig Skandia, säljs hon 1943 på nytt. På våren 1945 säljs hon för 195 000 kronor till skeppsmäklare John Erik Samuelsson m.fl. i Oskarshamn.
INGEGERD säljs 1951 till Johan Hjalmar Thoresson m.fl. i Skillinge och får då namnet ELSE.

Förlisningsförlopp: 1952-05-28 kolliderar ELSE 5–6 sjömil söder om Abbekås med M/S Alstern av Helsingborg. ELSE befinner sig på resa mellan Lübeck och Södertälje, tom. Fartyget sjunker men besättningen räddas. Tät tjocka låg över olycksplatsen. Besättningen bestod av kapten Tuve Larsson, styrman Albert Andersson, jungmännen Bo Persson (Klippan), Sven Hansson (Karlskrona) och Matti Äro (Norrköping) samt lättmatrosen Wodan Austel från Tyskland och den finske kocken J E Finne.

"Det var första resan i år, berättade 55-årige kapten Tuve Larsson, som för tredje året stod i styrhytten när kollisionen skedde. Vi hade bara hunnit ned till Lübeck med en propslast och var på återväg. Helt kort gick jag ned i mässen för att se till ett spritkök, medan en jungman stod till rors och en annan var på däck. På återväg till styrhytten hörde jag en signal som uppfattades som en styrbordssignal från ett fartyg som jag samtidigt upptäckte på 400–500 meters avstånd med kurs mot ELSE. I tanke att det främmande fartyget skulle hinna före ELSE, beordrade jag hårt babords roder och frikoppling av propellern! Det räckte inte och med stor kraft törnade Alster mot sidan omkring 9 meter från aktern. Vatten rusade in i lastrummet. Genom att Alstern sakta körde framåt kunde stäven bilda fördämning tills alla på skonaren hade satt sig i säkerhet via mesanmasten som föll över Alsterns stäv. Då den drogs ur hålet i skrovet var det bara fråga om sekunder, innan ELSE gick till botten. Vi togs om hand i Trelleborg och fick nya kläder. Sedan åkte var och en hem till sitt."