VIREDA KYRKA

Vireda kyrkogård har medeltida kontinuitet som begravningsplats, kyrkan uppfördes omkring mitten av 1300-talet men kan ha föregåtts av en tidigare kyrka. Kyrkan är en av få bevarade medeltida träkyrkor och har välbevarade målningar invändigt från 1500-talet. Den ursprungliga kvadratiska kyrkogården utvidgades mot öster 1911 och fick då den utsträckning den har än idag. De äldsta och mest påkostade gravvårdarna finns på kyrkogårdens västra del i närheten av kyrkan, den östra delen präglas av yngre kvarter med rygghäckar. Kyrkogården omgärdas av en kallmurad stenmur med varierande höjd, samt en oregelbunden trädkrans av lönn och lind.

Kyrkogården är idag resultatet av flera successiva förändringar under 1900-talet. Det kulturhistoriska värdet ligger främst i enskilda gravvårdar.

Kyrkogården har medeltida ursprung, samtida med kyrkan eller dess eventuella föregångare. Första gången kyrkogården finns utritad på en karta är 1641; ”Karta över Vireda prästgård och Boarp skattehemman”, utförd av Peder Jonsson Duker. Kartan visar att kyrkan är omgärdad av kyrkogården på alla fyra sidor, och att den har en till synes kvadratisk plan.

Den äldsta mer detaljerade avbildningen är en akvarell av Carl-Gustaf Hertsäll som föreställer kyrkan sedd från väster. Kyrkogården är omgärdad av en kallmurad stenmur med stiglucka på södra sidan och öster om denna går en stege över muren. Denna för att tjuvar och självmördare inte fick lov att tas in på kyrkogården genom stigluckan. På västra sidan finns utanför kyrkogården några skydd för kreatur längs med muren och där finns också en stege. De enda gravvårdar som syns är några enkla stenar i kyrkogårdens sydvästra hörn, ingenting syns på norra sidan. Kyrkogårdens utsträckning verkar inte var större än vad den kvadratiska planen på kartan från 1641 visade.
På akvarellen från 1825 syns att marken norr och öster om kyrkogården är uppodlad, förutom en liten gräsbeväxt yta precis norr om kyrkan.

År 1857, under kyrkoherde Weijmers tid, utvidgades kyrkogården åt norr och troligen är det den gräsbeväxta ytan som syns på akvarellen från 1825 som införlivades. År 1872 rivs stigluckan i södra muren och används som fyllnadsmaterial till vägbygget som pågår precis utanför muren. Istället sätts ett par järngrindar upp med stolpar av huggen sten.

Från 1911 finns en plan ritad av Carl Hansson över kyrkogården och då har den utvidgats väsentligt mot öster och sammanfaller med dagens utsträckning. Troligen har den utvidgats tidigare eftersom det fortfarande finns en del gravar som är äldre än 1911 i kvarteren. Kyrkogården är indelad i sex kvarter, numrerade gravplatser finns endast i det sydvästra kvarteret. Ytorna runt kyrkan är gräsbeväxta och går ändå fram till kyrkans vägg men har annars dagens utsträckning. Öster om kyrkan ligger fyra rätvinkliga kvarter, åtskilda från varandra av grusgångar.
1932 föreslås kyrkogården utvidgas mot norr, men förslaget genomfördes aldrig. Ritningen visar att gräsytorna runt kyrkan nu inte längre går ända fram till kyrkans murar utan åtskiljs med grusgångar. Endast på nordvästra sidan och väster om tornet går gräset fortfarande in till kyrkomuren.

1938 gjordes en ritning över kyrkogården av mätningsman Gösta P Strÿern. Kartan visar att de flesta gravvårdarna var sten- eller häckinramade och att gravarna i de två östra kvarteren var oregelbundet placerade. I det nordöstra hörnet finns en öppning i muren mot norr som idag är igensatt.

Professor Ivar Tengbom gjorde 1948 ett förslag till en ny stiglucka, men förslaget genomfördes aldrig. 1957 gjordes ett nytt förslag, av stadsträdgårdsmästare Ivar Andersson, till ändring av kyrkogården men det kom endast delvis till utförande. En del av de oregelbundet placerade gravarna flyttas så att linjerna stramas upp, och rygghäckar planterades. En del grusgravar såddes samtidigt igen. Förslaget gick också ut på att placera urngravar i en lång rad längs ändringsförslagets västra del, samt att belägga de flesta gångar med stenplattor. De två sistnämnda förslagen genomfördes aldrig.
1994 gjordes ett förslag för en minneslund, placerad i kyrkogårdens nordöstra hörn. Förslaget är ritat av L E Carlsson på Tekniska kontoret i Jönköping och överensstämmer med hur det är ser ut idag. Samtidigt lagades en del av norra stenmuren som hade raserats.

Vireda kyrkogård har medeltida kontinuitet som begravningsplats, kyrkan uppfördes omkring
mitten av 1300-talet men kan ha föregåtts av en tidigare kyrka. Kyrkan är en av få bevarade
medeltida träkyrkor och har välbevarade målningar invändigt från 1500-talet. Den ursprungliga
kvadratiska kyrkogården utvidgades mot öster 1911 och fick då den utsträckning den har än
idag. De äldsta och mest påkostade gravvårdarna finns på kyrkogårdens västra del i närheten av
kyrkan, den östra delen präglas av yngre kvarter med rygghäckar. Kyrkogården omgärdas av en
kallmurad stenmur med varierande höjd, samt en oregelbunden trädkrans av lönn och lind.
Kyrkogården är idag resultatet av flera successiva förändringar under 1900-talet. Det
kulturhistoriska värdet ligger främst i enskilda gravvårdar.

Vireda kyrkogård är utsträckt i öst-västlig riktning, där de östra kvarteren är de yngsta, utlagda
under 1900-talets första årtionde. De äldsta kvarteren i väster utmärker sig genom oregelbunden
form och huvudsakligen högresta stenar medan de östra kvarteren är striktare inordnade i ett
nord-sydligt linjesystem som förstärks av rygghäckar. Här är också stenarna lägre och bredare.
Samtliga gravkvarter är gräsbevuxna och endast huvudgångarna är grusade. Kyrkogården är
indelad i tio kvarter, numrerade I X.

Omgärdning
Kyrkogården är omgärdad av en sammanhängande stenmur, bestående av såväl tuktad som naturlig gråsten. På grund av att kyrkan med kyrkogård ligger på en västsluttning varierar murens höjd från ankelhöjd vid östra murens utsida till brösthöjd i väster. I väster är den huvudsakligen
uppförd som stödmur, så även på västra delen av den norra och södra muren. Stenarna är allmänt större i
södra muren än i de övriga. Muren är ca en en och en halv meter bred och beväxt med gräs, mossa och sedum. Innanför muren växer äldre lönnar och på södra sidan även några yngre lindar.

Ingångar
Kyrkogården har endast en ingång och den ligger i södra muren utmed landsvägen, direkt i rät
linje från kyrkans koringång. Ingången består av en dubbel järngrind med släthuggna koniska
grindstolpar med spets, utförda i grå granit. Smidesgrinden har en konkav överdel, kvadratiska
smala spjälor med sirliga utsmyckningar emellan. Ålder på grinden är okänd. Fram till 1872
fanns här en stiglucka som det året revs och då ersattes med järngrindar på samma plats.

Vegetation
Kyrkogården omges av en blandad trädkrans som främst består av lönn. I väster är det dock
öppet och i hörnen växer det två kastanjer med en lind respektive en lönn bredvid. Norra delen
av västmuren är beväxt med en syrenhäck, denna häck med samma utbredning syns även på
kartan över kyrkogården från 1911. Utmed norra muren växer fem jämngamla lönnar, förutom
kastanjen i västra hörnet. Längs östra sidan växer fyra lönnar och längs södra muren tre lönnar
längst i öster och mot väster fyra lindar. Tre stora tujor markerar kvartershörnen väster om
mittgången i östra delen. Rygghäckarna består till största delen av måbär, förom de längst i öster
av ölandstok och några häckar i kvarter IX av oxbär.

Gångsystem
Samtliga gångar inom respektive kvarter är igenvuxna med gräs. Gångsystemet inom kvarteren följer
gravlinjerna som i samtliga fall är orienterade i nord-sydlig riktning. Från kyrkogårdens huvudingång går
en stig till koringången och en till huvudingången i väster, vilket däremellan skapat en karaktäristisk
triangelformad gräsbevuxen plan mellan gångarna. Kvarteren III-IV och VI-VII är helt omgärdade av
grusgångar på alla sidor, medan de övriga är gräsbevuxna ända ut till stenmuren.

Gravvårdstyper
Det stora flertalet av kyrkogårdens gravar ligger i de rektangulära kvarteren öster om kyrkan.
De flesta gravvårdar i dessa kvarter är från perioden efter 1930-talet och kännetecknas av låga
och breda stenar i grå granit. I väster finns ett större inslag av äldre och mer högresta, huggna i
grå granit eller polerad diabas. Gravarna är stora och har ursprungligen varit betäckta med grus,
omgärdade med häckar eller stenkanter. I kvarter II finns en släktgrav för släkten Bråkenhjelm,
med fem stenar inhägnade av ett gjutjärnsstaket. Idag är samtliga grusgravar utom en täckta med
gräs, detsamma gäller kvarterens inre gångar. Både i kvarter VIII och IV finns bevarade rester
från allmänna linjen. Norr om kyrkan finns en gemensam gravvård över släkten Hammarberg i
form av en stor högrest polerad sten i grå granit, med 21 namn upptagna. Även i kyrkan finns ett
gravkor för medlemmar ur släkten Hammarberg, bland annat Henrik Hammarberg (1686-1768)
som i historieböckerna blivit känd som Stenbocks kurir.

Minneslund
En minneslund anordnades 1995 i nordöstra hörnet av kyrkogården. Minneslunden består av en
ca 4 x 4 meter gräsbeväxt och stenkantad plats, med en björk i mitten och två perennplanteringar
i hörnen mot östra muren. I ena planteringen finns en rund sten med texten Minneslund
inhuggen.

Byggnader
Förutom kyrkan finns inga byggnader på kyrkogården.

Övrigt
På ömse sidor om grusstigen innanför ingången står två svartmålade lyktstolpar, moderna men
av gammal modell. Övrig belysning saknas, liksom bänkar. Ungefär mitt vid södra muren finns
en enkelt anordnad plats för vattenkannor, sopor och vattenpåfyllning. Ett museikvarter för
anmärkningsvärda äldre vårdar ur bruk saknas, istället har enstaka stenar satts åt sidan vid norra
muren.

Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter I
Allmän karaktär
Kvarteret omfattar gravplats 1-33 och utgör sydvästra hörnet av kyrkogården. Det är ett av de äldsta
på kyrkogården och innehåller kyrkogårdens nu enda kvarvarande grusgrav. Kvarteret har en trekantig
form, är gräsbevuxet, och består till huvuddelen av högresta stenar. Marken sluttar uppåt mot stenmuren
eller är uppvallad mot den. Kvarteret är det minsta på kyrkogården, med en intim men öppen karaktär. Kvarteret begränsas i söder och väster av kyrkogårdens stenmur, den nordöstra avgränsningen utgörs av den grusade gången som leder från grindarna till kyrkans huvudingång i väster. Kvarteret är bevuxet med
gräs, i väster längs vägen mot Örserum växer en kastanj och en lönn, och i söder längs landsvägen mellan Jönköping och Linderås växer två lindar, samtliga träd som en del av trädkransen runt kyrkogården. Gångar i kvarteret har en nord-sydlig riktning och är täckta med gräs, den diagonala gången som är kvarterets nordöstra avgränsning är grusad liksom övriga förbindelsegångar på kyrkogården.

Gravvårdstyper
De höga och påkostade gravvårdarna dominerar, huvudsakligen i diabas eller grå granit. I norra
delen närmast kyrkan finns kyrkogårdens enda grusgrav bevarad, och i sydvästra hörnet står ett
vitmålat träkors från 1897. Gravarna sträcker sig tidsmässigt från 1897 till 1950 med
tyngdpunkt på 1910- och 20-talen.

Kvarter II
Allmän karaktär
Kvarteret omfattar gravplats 34-149 och ligger sydost om kyrkan. Den västra delen hör tillsammans med kvarter I till den ursprungliga kyrkogården. Karaktären är blandad med en jämn fördelning mellan låga
och breda gravvårdar samt några mer påkostade högresta. Den västra delen saknar rygghäckar och gravarna står med glesare mellanrum i linjerna, i den östra delen bryts de regelbundna gravlinjerna av den inhägnade gravråden över familjen Bråkenhjelm, vilket samlat ger ett intryck av hur oregelbundna kvarteren kan ha sett ut innan de rätades upp på 1950-talet. Kvarteret är helt omgärdat av grusgångar. I söder gränsar det till stenmuren och i norr till kvarteret VIII. I öster går mittgången som delar upp den äldre delen av kyrkogården från utvidgningen i början av 1900-talet. Två storväxta tujor står i östra delen i linje med kyrkogårdens mittgång. Gångar inom kvarteret är igensådda med gräs, två rygghäckar av måbär
följer gravlinjerna i nord-sydlig rikting inne i kvarteret.

Gravvårdstyper
Kvarteret har en jämn fördelning av låga och högresta stenar. I östra delen står en gravvård
bestående av fem stenar över familjen Bråkenhjelm inhägnade med gjutjärnstaket. Den äldsta
stenen är en sandsten med vittrad text över prästen Wänerberg från 1838. Huvuddelen av
gravarna är från 1920-och 30-talen, en sten är i rödvit marmor från 1930-talet och det finns även
ett vitmålat träkors från samma tidsperiod.

Kvarter III-IV
Allmän karaktär
Området som består av två kvarter beskrivs tillsammans, det omfattar gravplats 150-307 och utgör
kyrkogårdens sydöstra del. Söder om kvarteret, utanför kyrkogården, ligger Vireda skola och däremellan
går landsvägen. Kvarter III-IV präglas av de regelbundna och strikta rygghäcksplanteringarna, med relativt homogena gravvårdar. De båda kvarteren omgärdas tillsammans med grusgångar på samtliga sidor. Väster om kvarteret ligger kvareter II och norr om ligger kvareter VI och VII. I öster ligger
det långsträckta kvarteret V längs med östra stenmuren. Kvarteren är helt besådda med gräs, tre
rygghäckar av måbär och längs i öster en häck av ölandstok.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är huvudsakligen från mellan 1930- och 50-talen och låga och breda, antingen i
svart eller grå granit. I östra delen finns några stenar från 1930-talet som troligen är en rest från
allmänna linjen. En högrest äldre diabasvård har återanvänts med gamla texten kvar på
baksidan.

Kvarter V
Allmän karaktär
Kvarter V ligger längs med östra stenmuren och består av en gravlinje i nord-sydlig riktning med gravplatserna 308-342. Kvarteret ligger längs med östra stenmuren och sträcker sig från södra muren till
nordöstra hörnet där minneslunden ligger. Kvarteret saknar en riktig fondbildande karaktär med sina
blandade gravstenar, men huvuddelen har ändå konstnärligt påkostade gravvårdar. I kvarteret växer den östliga delen av kyrkogårdens trädkrans. Trädkransen består här av fyra stycken uppväxta lönnar. I övrigt är kvarteret helt besått med gräs.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är skiftande i utformning med låga liggande stenar så väl som några högresta.
Äldsta graven är från 1908 i form av ett fornkristet utsirat kors i röd granit, övriga är annars i
grå eller svart granit och från omkring 1960-talet. Flera är före detta grusgravar som nu som nu
såtts igen med gräs.

Kvarter VI-VII
Allmän karaktär
Det beskrivna området ligger i kyrkogårdens nordöstra hörn och består av två kvarter, VI och VII,
vilka omfattar gravplatserna 343- 495. Kvarteren är regelbundna och består av stora gravvårdar, huvudsakligen låga och breda. Tre rygghäckar i östra delen och gravlinjer utan rygghäckar i den västra delen. I nordvästra hörnet finns en större minnesvård över familjens von Otters släkt. Båda kvarteren är helt igensådda med gräs, inklusive gravvården över von Otter. Kvarter VI och VII gränsar i norr direkt mot
kyrkogårdsmuren, i söder och väster till kyrkogårdens gångsystem. I öster ligger kvarter V och minneslunden. Inom de två kvarteren finns tre rygghäckar, två av måbär och en av ölandstok. Längs kyrkogårdsmuren står två lönnar som en del av trädkransen, och i övrigt de båda kvarteren helt gräsbevuxna.

Gravvårdstyper
Gravarna är huvudsakligen från 1950-talet och senare, företrädelsevis låga och breda samt
huggna i grå och svart granit. I nordvästra hörnet finns två större familjegravar, båda med
stenkanter runt om men gräslagda innanför ramen. Äldsta graven i området är från 1907.

Kvarter VIII - X
Allmän karaktär
Kvarteret VIII - X sträcker sig från kyrkogårdens västra mur till mittgången i östra delen och ligger norr om kyrkan. Kvarteret består av tre äldre olika kvarter som nu genom igensådd av grusstigar har ntegrerats till ett. I öster ligger kvarter VI - VII och i västra delen gränsar kvarteret till kyrkan i söder varför den delen fått en oregelbunden gränslinje. Kvarterets västra del uppvisar en stor skillnad jämfört med dess östra del. Kvarteret är även ett av de mer blandade kvarteren på kyrkogården, med ett större
inslag av högresta stenar. Östra delen präglas liksom kvarter VII-VI och III - IV av rygghäckarna och de obrutna nord-sydliga gravlinjerna, marken är gräsbeväxt, och bortsett från några äldre högresta gravvårdar är samtliga stenar här låga och breda. Den västra delen präglas till viss del större öppna ytor som beror på igensådd av grusgångar, samt avsaknad av rygghäckar. Längst i väster står mer bekostade
gravvårdar över släkten Hammarberg samt en samlingsvård för samma släkt. Kvarteret
avgränsas i väster av stödmuren med en syrenhäck som avskiljer kyrkogården från landsvägen
utanför mot Örserum. Norra avgränsningen utgörs av kyrkogårdsmuren, östra avgränsningen av
den nord-sydliga mittgången och i söder av den öst-västliga mittgången som följer kyrkans
kontur. Hela kvarteret är gräsbevuxet. I nordöstra hörnet står en hög tuja i linje med de två
tujorna i kvarter III. Rygghäckarna är i östra delen av måbär och i väster av oxbär. Två lindar
växer norr om kyrkan mellan två gravlinjer och träd i angränsande trädkransen består av lind,
kastanj och tre lönnar.

Gravvårdstyper
Huvuddelen av gravvårdarna är breda och låga, utförda av grå eller svart granit. Några stenar
utmärker sig genom sin höjd och polerade stenyta, dessa finns företrädelsevis i västra delen eller
närmre kyrkogårdens mittgång. I kvarteret finns även två träkors, ett äldre och ett nyare från
1980-talet. Grusgravar saknas. Äldsta graven är från 1869 och kvarteret används för
gravsättning än idag.

Minneslund
Allmän karaktär
Minneslunden består av en ca 4 x 4 meter stor anläggning i kyrkogårdens nordöstra hörn, och anlades under 1990- talet. Minneslunden utgör det nordöstra hörnet av kyrkogården och inordnar sig diskret bland de övriga kvarteren. Minneslunden ligger direkt an mot kyrkogårdsmuren i norr och öster, en låg stenram avgränsar lunden mot söder och väster. En björk är planterad på gräsmattan mot norra muren, och mot
östra muren finns två blomsterrabatter med perennplanteringar. Själva minneslunden markeras av en rundad natursten med texten Minneslund inhuggen.

Kyrkogården har medeltida ursprung, samtida med kyrkan eller dess eventuella föregångare.
Första gången kyrkogården finns utritad på en karta är 1641; Karta över Vireda prästgård och
Boarp skattehemman, utförd av Peder Jonsson Duker. Kartan visar att kyrkan är omgärdad av
kyrkogården på alla fyra sidor, och att den har en till synes kvadratisk plan.
Den äldsta mer detaljerade avbildningen är en akvarell av Carl-Gustaf Hertsäll som
föreställer kyrkan sedd från väster. Kyrkogården är omgärdad av en kallmurad stenmur med
stiglucka på södra sidan och öster om denna går en stege över muren. Denna för att tjuvar och
självmördare inte fick lov att tas in på kyrkogården genom stigluckan. På västra sidan finns
utanför kyrkogården några skydd för kreatur längs med muren och där finns också en stege. De
enda gravvårdar som syns är några enkla stenar i kyrkogårdens sydvästra hörn, ingenting syns
på norra sidan. Kyrkogårdens utsträckning verkar inte var större än vad den kvadratiska planen
på kartan från 1641 visade.

På akvarellen från 1825 syns att marken norr och öster om kyrkogården är uppodlad,
förutom en liten gräsbeväxt yta precis norr om kyrkan. År 1857, under kyrkoherde Weijmers tid,
utvidgades kyrkogården åt norr och troligen är det den gräsbeväxta ytan som syns på akvarellen
från 1825 som införlivades. År 1872 rivs stigluckan i södra muren och används som fyllnadsmaterial
till vägbygget som pågår precis utanför muren. Istället sätts ett par järngrindar upp med stolpar av
huggen sten. Från 1911 finns en plan ritad av Carl Hansson över kyrkogården och då har
den utvidgats väsentligt mot öster och sammanfaller med dagens utsträckning.
Troligen har den utvidgats tidigare eftersom det fortfarande finns en del gravar som är äldre än
1911 i kvarteren. Kyrkogården är indelad i sex kvarter, numrerade gravplatser finns endast i det
sydvästra kvarteret. Ytorna runt kyrkan är gräsbeväxta och går ändå fram till kyrkans vägg men
har annars dagens utsträckning. Öster om kyrkan ligger fyra rätvinkliga kvarter, åtskilda från
varandra av grusgångar.
1932 föreslås kyrkogården utvidgas mot norr, men förslaget genomfördes aldrig. Ritningen visar
att gräsytorna runt kyrkan nu inte längre går ända fram till kyrkans murar utan åtskiljs med grusgångar.
Endast på nordvästra sidan och väster om tornet går gräset fortfarande in till kyrkomuren.
1938 gjordes en ritning över kyrkogården av mätningsman Gösta P Strÿern. Kartan visar att de flesta
gravvårdarna var sten- eller häckinramade och att gravarna i de två östra kvarteren var oregelbundet
placerade. I det nordöstra hörnet finns en öppning i muren mot norr som idag är igensatt.
Professor Ivar Tengbom gjorde 1948 ett förslag till en ny stiglucka, men förslaget genomfördes aldrig.
1957 gjordes ett nytt förslag, av stadsträdgårdsmästare Ivar Andersson, till ändring av
kyrkogården men det kom endast delvis till utförande. En del av de oregelbundet placerade
gravarna flyttas så att linjerna stramas upp, och rygghäckar planterades. En del grusgravar
såddes samtidigt igen. Förslaget gick också ut på att placera urngravar i en lång rad längs
ändringsförslagets västra del, samt att belägga de flesta gångar med stenplattor. De två
sistnämnda förslagen genomfördes aldrig.
1994 gjordes ett förslag för en minneslund, placerad i kyrkogårdens nordöstra hörn.
Förslaget är ritat av L E Carlsson på Tekniska kontoret i Jönköping och överensstämmer med
hur det är ser ut idag. Samtidigt lagades en del av norra stenmuren som hade raserats.