Håbo-Tibble kyrka

Kyrkans romanska dopfuntscuppa antyder på att här fanns en kyrka redan vid 1100-talets slut.
Det rakt avslutade koret, daterat till 1100-talets slut, är kyrkans äldsta del. Korets mått anses tyda på att det inte var tänkt för en romansk kyrka, utan sannolikt var ett mindre kapell.

Kapellet förvandlas till sockenkyrka då ett långhus tillfogas koret under 1200-talets andra hälft. Sakristian tillfogas långhuset senare under samma århundrade eller omkring 1300 och det södra vapenhuset byggs till under 1490-talet. Det västra vapenhuset uppförs år 1797 men ändras till begravningskapell år 1915.

Kyrkan har en romansk planform i långhus och kor med tillfogad sakristia och vapenhus.

Kyrkans medeltida murar i långhus, sakristia och det södra vapenhuset är byggda av gråsten med tegel i omfattningar, valv och i det östra gavelröstet. Gavelröstets tegel är lagt i munkförband och försett med blinderingar, senare delvis ändrade i samband med en höjning av koret år 1759. Korets höjning är utfört så att korets tak har samma höjd som långhuset.

Vapenhuset i väst är uppfört år 1797 av korsvirke med tegelfyllnad, men är sänkt en våning vid ombyggnaden till begravningskapell..

Utvändigt är kyrkan sedan år 1759 spritputsad med slätputsade omfattningar, avfärgad i ljust gult med vita omfattningar och blinderingar. Taken täcks av sadeltak, med undantag för sakristians pulpettak och är sedan år 1813 lagda med enkupigt tegel. Taknockarna är försedda med vindflöjlar av järn med årtalet 1759 urstansat. Vindskivorna, av svarttjärat trä med profil i nederkant, skall ha satts upp samma år. Södra vapenhusnocken är sedan ombyggnaden år 1915 försett med ett kors.

Kyrkans har stickbågiga fönster i djupa nischer. Fönsteröppningarnas antal och storlek utfördes under 1700-talet. De brunmålade, kopplade fönsterbågarna är försedda med antikglas i blyspröjs tillkomna år 1915. Korfönstret är förstorat två gånger under 1800-talets början och är sedan år 1915 försett med järnsmidesbågar och en glasmålning signerad Yngve Lundström, tillverkad av N.P. Ringströms glasmästeri.

Kyrkans har stickbågiga fönster i djupa nischer. Fönsteröppningarnas antal och storlek utfördes under 1700-talet. De brunmålade, kopplade fönsterbågarna är försedda med antikglas i blyspröjs tillkomna år 1915. Korfönstret är förstorat två gånger under 1800-talets början och är sedan år 1915 försett med järnsmidesbågar och en glasmålning signerad Yngve Lundström, tillverkad av N.P. Ringströms glasmästeri.

I vapenhusets rundbågiga portal sitter en svarttjärad bräddörr som under 1700-talet kläddes med fiskbensställd panel samt har en medeltida rosformad nyckelskylt och ring av smidesjärn. Över vapenhusingången sitter ett brandförsäkringsmärke av tenn från året 1817.
Det södra vapenhuset är försett med en pardörr i 1700-talsutförande med rutmönstrade nedre fyllningar.

Ursprungligen hade kyrkan ett plant innertak eller en öppen takstol. Valven slogs i koret vid 1300-talets början och har ribbor med päronformad genomskärning och kupiga kappor vilande på flersprångiga hörnpilastrar och sköldbågar. Långhusets kryssvalv är yngre och dateras till 1400-talets mitt. Valven har helstensribbor, något olika konstruerade i östra och västra travéen, vilande på flersprångiga väggpilastrar och svagt spetsbågiga sköldbågar.
I mötet mellan kor och långhus har den breda triumfbågen vidgats sekundärt.

Valven är försedda med kalkmålningar med figurativa framställningar och rik ornamental dekoration. Målningarna härrör från två perioder under 1400-talet. De tidigaste målningarna hör till den s k sköna stilen i den s k Strängnässkolan och dateras till tiden omkring 1450. De yngre målningarna har samband med Albertus Pictor och hans ateljé varför de dateras till 1400-talets sista årtionden.

Kalkmålningarna vitkalkades år 1759 men togs fram vid en större restaurering under ledning av Sigurd Curmans år 1915. Vid restaureringen togs de olika målningsskikten fram i olika grad och försågs med inskrifter som talar om vilket målningslager de respektive partierna tillhör. I kyrkans västra del över långhusportalen är en målad minnestavla över 1915-års restaurering.

Inredningen i långhus och kor utgörs av en sammanhållen inredning, i huvudsak från 1700-talet med genomgående blå marmoreringsbemålning. Altarring, predikstol, bänkinredning och läktarbarriär är utförda under 1700-talet. Altaret kom till år 1915 då även 1700-talets färgsättning på inredningen togs fram.

Altaret från 1915 är utfört av trä med en fyllning med avnupna hörn målad, altarringen tillkom år 1771 och är utförd av trä med raka fyllningar. Altaruppsatsen har en bred rokokomässig ram och skulpturer framställande tron och hoppet. Uppsatsen härrör från år 1763 och är utförd av Olof Gerdman.

Predikstolen tillkom 1706 och har likheter med Burchardt Precht verkstadstraditioner. I predikstolens korgfält är medeltida träskulpturer uppställda, sannolikt härrörande från ett försvunnet altarskåp.

Bänkinredningen från år 1760 är sluten och har dörrar med rektangulära fyllningar.

Orgeln står på ett podium i väst. En orgelläktare revs vid Curmans restaurering år 1915 och en ny orgel införskaffades och uppställdes på podiet. Podiet är slutet genom återanvändning den gamla orgelläktarens barriär från 1760. Till orgeln användes den äldre fasaden från 1835 års orgel, tillverkad av P.Z. Strand efter ritningar av C.G. Blom Carlsson.

Golven i långhus och kor utgörs av kalksten och i bänkkvarter och innanför altarring med trägolv.

Sakristian från 1200-talets andra hälft har ett ursprungligt halvt tunnvalv. Väggar och valv är vitputsade och golvet utgörs av ett lackat brädgolv. Bräddörren till kyrkorummet är järnbeslagen åt långhuset och försedd med medeltida nyckelskylt. I den norra väggen finns ett nischskåp försett med järnlucka. Den under 1700-talet upptagna ingången till predikstolen är försatt med en trälucka. Sakristiefönstret är vidgat under 1700-talet och är invändigt försett med inre bågar troligen från år 1915 och galler. Den yttre bågen har 1700-talshaspar.

Det södra vapenhuset från 1490-talet har ett ursprungligt kryssvalv. Väggar och valv är försedda med kalkmålningar daterade till 1490-tal, samtida med delar av långhusets kalkmåleri. I den östra väggen finns en nisch, möjligen avsedd för en skulptur. Golvet utgörs av tegelgolv. Dörren mellan lång- och vapenhus är järnbeslagen och kom till år 1915.

Det västra vapenhuset inrett till begravningskapell har en absid och ett altare i den igensatta ingången till långhuset. Taket utgörs av ett trätunnvalv och längst väggarna finns fasta nischer av trä med sittbänkar. Rummet är dekorerat med målningar utförda av målaren Filip Månsson. På väggarna är målade texter påminnande om ombyggnaden till begravningskapell; Dekoreringen faststäldes år 1917. S. Curman, arkitekt och F. Månson, målare. Till tacksamt minne av föräldrar bekostades detta gravkors dekorering av familjen Sverenius, Önsta. Du död, war är din udd; du helvete, war är din seger.

Kyrkans dopfunt är tillverkad av sandsten vid 1100-talets slut med ett utförande som har gotländska funtar som närmaste förebild. Endast dopfuntens cuppa finns kvar och står på en fot av kalksten från 1200-talet hämtad från Håtuna kyrka.

Till kyrkans utsmyckning hör bl a en f d altartavla från år 1763, uppsatt intill triumfbågen. På motsatta sidan hänger ett begravningsvapen från 1600-talet.

Till kyrkans klenoder hör bl a ett senmedeltida sakramentsskåp samt en mässhake från 1400-talet.