HÖGBY KYRKA

Läs gärna hela dokumentet som finns bilagt!

Högby kyrka
I samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes 1871 revs de medeltida kyrkorna.
Högby medeltidskyrka
Högby medeltida kyrka var belägen ca 1 km norr om den nuvarande. Den rivna kyrkan
var uppförd av kalksten sannolikt på 1100-talet med ett rektangulärt långhus och ett
smalare absidkor. I väster fanns ett torn med avtrappad klockvåning, som sannolikt var
samtida med kyrkan eller tillbyggt strax efter. Platsen utgörs nu av en ödekyrkogård. En
romansk portalomfattning i sandsten från den gamla kyrkan murades in i det nya tornets
övre våning. Den överflyttades senare till Historiska museet i Stockholm. Museet hade
redan 1872 fått en medeltida järnsmidesornerad och läderklädd dörr som gåva av
församlingen, vilken inlämnades av byggmästaren August Nyström.
Ett flertal avbildningar av den gamla kyrkan finns bland annat av Brenner på 1670-talet,
av Koch, Ihrfors mfl från 1800-talets början. Särklassigt bäst är den dokumentation som
upprättades inför debatten om kyrkans rivning. Ritningarna togs fram för att visa att
särskilt tornet var i för dåligt skick för att reparera. Kyrkan visar stora likheter med den
bevarade kyrkan i Kaga. Kyrkans utseende finns också bevarat på ett par äldre
fotografier i länsmuseets arkiv. Kyrkan revs strax efter det att den dokumenterats 1871.

Västra Skrukeby medeltidskyrka
Västra Skrukeby kyrkplats utgörs idag också av en ödekyrkogård. Den rivna kyrkan var
uppförd av sten under äldre medeltid med rektangulärt långhus och smalare absidkor.

Också kyrkan i västra Skrukeby finns avbildad vid ett flertal tillfällen. Liksom vid
Högby har här både Brenner, Koch och Ihrfors gjort teckningar. Den bästa av dessa är
den återgivna av Simonsson från mitten av 1800-talet. Teckningen visar kyrkan med
långhus, kor och rundad absid. Framför ingången finns ett lågt vapenhus av trä. Över
långhusets västra del har en takryttare med klocktorn uppförts som ersättning för den
klockstapel som Brenner redovisar väster om kyrkan. På Brenners teckning finns också
antydningar om en sakristia norr om koret. Detta syns inte på teckningen ovan som visar
kyrkan från söder. Västra Skrukeby kyrka stod kvar som gemensam kyrka under
nybygget och revs först 1876.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.

Högby ödekyrkogård är idag en välskött fornlämning. Kyrkogården är liten och snarare
rundad än rektangulär. Den ligger på en mindre kulle strax norr om Högby Frälsegård
och utefter en mindre körväg mellan Frälsegården och Prästgården. Kyrkogården har en
intakt trädkrans och kyrkogårdsmur.

Den domineras idag helt av den berömda Högbystenen, en stor runsten som hittades i
samband med att kyrkan revs. Den satt då inmurad i kyrkans sakristia. Stenen är rest
mitt på kyrkogården. Stenen räknas som en av de förnämsta i landet. (nr Ög 82).

Texten lyder på framsidan thukir resthi stin thansi eftir asur sin muthur bruthur sin iar eatathis austr
i krikum och baksidan
kuthr karl kuli kat fim suni
feal at furi frukn teks amutr
aitathis asur austr i krikum
uarth ohulmi halftan tribin
kari uarth atuti
auk tauthr bui
thurkil rist runar

Toke reste denna sten efter Assur sin morbror, han ändades i Grekland.
Fem söner hade gode bonden Gulle
Föll vid Föret 1orädde kämpen Asmund
Ändades Assur österut i Grekland
Blev i holmgång Halvdan dräpt
Kåre i Dundee?2
Död är ock Boe
Torkel ristade runorna.

Ytterligare fem runstenar har funnits på den gamla kyrkogården. Ög nr 83 hittades vid
kyrkans rivning liggande på kant i södra väggen och är nu rest på prästgårdens ägor.
thura sati stint hansa aftir suin sin rs urstr o ual tu Tora satte denna sten efter sin son Sven som
dog i Frankrike.
Ög 84 satt inmurad i kyrkogårdsporten och är nu försvunnen. Texten är inte känd i hela
sin längd. thurkil uk ilka risthu sin Torkel och Helga satte sten.
Ög 85 satt likaledes inmurad i kyrkogårdsporten och är numera försvunnen. hilf risti stin
thansi iftir thuri Hilf reste denna sten efter Tore.
Ög 86 var en skadad kalkstenshäll (gravhäll) som efter framtagandet förbrändes till
kalkbruk tien thensa eftirfathur (s)ten denna ef(ter)fader..
Ög 87 var en kalkhäll med kors och runstensornament på båda sidor, Den upptäcktes
vid rivningen och restes i prästgårdens park. thurun risti auk thi bruthr sunir tusta iftir sin fathur
thurkil krist stin thansi aufti tusta Torun reste, och bröderna Tostes söner, efter sin fader, jag
Torkel ristade denna sten efter Toke (eller Toste).
Förutom de många runstenarna av vilka alltså endast två återstår finns två äldre
gravstenar i kalksten av tydlig 1600-talstyp resta på kyrkogården tillsammans med två
vårdar av sen 1700tidig 1800-talstyp. Den enda av dessa som är fullt läsbar är rest
över Magnus Wellington från Blixtorp, död 1856.
En arkeologisk undersökning genomfördes på kyrkogården 1996 i syfte att utröna om
det rykte som fanns att Högby gamla kyrka varit byggd på en stor gravhög ägde
riktighet. Vid undersökningen konstaterades att kullen bestod av raseringsmassor från
den gamla kyrkan som täckte den ursprungliga kyrkogården som var belägen i en
naturlig svag sandås. (Rapport Karina Nohrstedt UV-Uppsala 1996).
Västra Skrukeby ödekyrkogård

Kyrkogården finns idag kvar som ödekyrkogård. Den begränsas fortfarande av sina
ursprungliga kyrkogårdsmurar och sin ursprungliga trädkrans som till största delen är
intakt. Marken sköts av kyrkogårdsförvaltningen i Mjölby, som vårdar en större
sammanhängande gräsyta som i övrigt täcks med en del större buskar som syrener mm.
På häradskartan ligger Västra
Skrukeby på en skarv, varför
det mesta av byn finns på
Mjölbybladet och kyrkan och
ett par gårdar finns på
Väderstadsbladet. Till skillnad
från vid Högby framställs V
Skrukeby kyrkogård som om
kyrkan fortfarande finns kvar.
Den revs slutligen 1876, året
innan kartan publicerades. Vid
Högby redovisas endast den
nya kyrkan eftersom den
gamla revs 1871.
Av kartan framgår kyrkogårdens
något oregelbundna
form samt att kyrkan ovanligt
nog var belägen i kyrkogårdens
södra utkant, något
som också framgår av
Simonssons teckning av kyrkan ovan, sid 8. Västra Skrukeby kyrkogård övergavs
emellertid inte efter kyrkans rivning och den sista begravningen ska ha ägt rum på
1940-talet.

På kyrkogården står ännu 10 äldre vårdar, de flesta i kalksten med karaktäristiska
former för 1600-talet. En av gravarna är grusad och försedd med stenram och ett
smidesjärnsstaket. Vårdarna är genomgångna och tolkade av Gustafsson och Jonsson
2001 (Gustafsson/Jonsson 2001). Följande vårdar registrerades av dem.
1. AP Lindström d 1845
2. Anders Nilson i Hulje d 1680
3. Pär Ionson i Hulje ca 1650
4. Christ Bengtander i Skrukeby oifyllt ca 1650
5. Anders Bengtson i Vammelby d 1678
6. Bengt Månson i Vammelby d 1703
7. Måns Håkenson i Skrukeby d 1693
8. Majoren Broms och Sergeanten Björkdal d 1844 o 1836
9. Kyrkvärden Joh Danielsson Skrukeby Frälsegård d 1857
10. Nils Svenson i Hulje d 1693

Högby socken och Västra Skrukeby socken slogs samman under andra hälften av 1800-talet. De båda medeltida sockenkyrkorna revs och en gemensam kyrka för de båda församlingarna uppfördes på en ny kyrkplats. Den nya kyrkan uppfördes 1871 efter ritningar av arkitekt Albert Törnqvist vid Överintendentsämbetet. Bröderna August och Johan Robert Nyström var ansvariga byggmästare. Kyrkan uppfördes av sten med rektangulärt långhus och är orienterad med flersidig sakristia i väster samt torn i öster. Exteriören präglas av nyklassicism med för tiden typiska inslag av nygotik. Fasaderna är putsade och avfärgade i vitt och sadeltaket är belagt med skiffer. Huvudingången är via tornet i öster, men ingångar finns även i söder och i väster. Kyrkan ombyggdes totalt 1947-1949 under ledning av arkitekt Johannes Dahl i Tranås. Den indelades då i tre delar; en storkyrka, en lillkyrka och ett gravkapell. I kyrkans omedelbara närhet finns två f d skolbyggnader.

KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omgärdas av en halvmur, d v s en yttermantel av granitsten med motfyllning på kyrkogårdssidan. Den östra ingången utgör huvudingången till kyrkan och kyrkogården. Den är försedd med grindstolpar av röd granit och med smidesgrindar. I norr finns en ingång från skolan med en äldre smidesgrind, vilken eventuellt kan ha flyttats med från någon av de äldre kyrkogårdarna.

Beskrivningen och historiken kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering.

Högby kyrka
Den nya kyrkan är orienterad med koret i väster och tornet i öster. Anledningen var
sannolikt att den valda platsen var belägen väster om vägen och en traditionell placering
hade inneburit att koret vette mot vägen. Kyrkan är uppförd av sten med ett rektangulärt
långhus med ett flersidigt korutsprång i väster, som ursprungligen inrymde sakristia,
samt ett torn i öster. Kyrkobyggnaden uppfördes 1871 efter ritningar utförda 1860 av
arkitekt Albert Törnqvist vid Överintendentsämbetet. Albert Törnqvist (1819-1898) var
en flitigt anlitad kyrkoarkitekt i hela landet och hans kyrkor uppvisar för tiden moderna
dekorativa drag, men anknyter också i hög grad till den omedelbart föregående
periodens former i nyklassicism. I Östergötland har han bl a ritat kyrkorna i Gistad,
Fivelstad och Västra Ryd.

Byggmästarna och bröderna August och Johan Robert Nyström var ansvariga för
entreprenaden. Fadern Abraham Nyström (1789-1849) var tillsammans med August
(1814-1886) och Johan Robert (1817-1890) storbyggmästarna i Östergötland under
1800-talet. Mellan åren 1836 och 1851 stod de för sju nybyggen av kyrkor och nio
kyrkoombyggnader samt talrika uppdrag gällande profan bebyggelse. Sönerna
ansvarade dock bara för en kyrkoentreprenad, Högby kyrka. Troligen berodde det på att
de redan var fullt uppbokade med profan bebyggelse och den omfattande restaureringen
av Linköpings domkyrka.

Kyrkan fick ett för sin tid typiskt utseende med nyklassicistisk utformning, men med
såväl nygotiska som romanska inslag. Även interiören fick en tidstypisk prägel med
tredingstak indelat med bjälkar. Sakristian var avskild bakom koret med en skärm och
fönstren i öster gav koret ett indirekt ljus. Albert Törnqvist utförde även ritningarna till
inredningen, såsom predikstol, altaruppsats, läktarbarriär och orgelfasad. Bröderna
Nyström modifierade dock hans ritningar och inredningen präglas av deras tillägg.
Utmärkande för Nyströms kyrkoinredning är bl a utsmyckningen i form av liggande
eller stående rombfält med olika ornament, framför allt blomornament.
Nummertavlorna är placerade över dörrarna på korväggen. De är vändbara och nås från
våningen över sakristian. Takets ursprungliga färgsättning, som finns bevarad över
lillkyrkan och samlingssalen, återfinns även på en ritning i Nyströms ritningsarkiv. Det
är en djärv färgskala i ockra, rött och blått.
Kyrkan var i stort sett orörd fram till att en omfattande ombyggnad utfördes 1948-1949
under ledning av arkitekt Johannes Dahl i Tranås. Kyrkoherde Knut Harding var
pådrivande med ett förslag att dela upp den stora kyrkobyggnaden i tre delar; en
storkyrka, en lillkyrka och ett begravningskapell. Riksantikvarie Sigurd Curman yttrade
sig rörande ett preliminärt förslag till uppdelning av kyrkorummet 1946: Högby kyrka
hör till de minst lyckade kyrkobyggnaderna från 1800-talet i Östergötland och ämbetet
finner det ur kulturhistorisk synpunkt relativt likgiltigt om man på skisserat sätt
avskiljer de östligaste delarna. Dock synes det ämbetet kunna ifrågasättas huruvida icke
i detta fall ett bortrivande av kyrkans östligaste delar vore att föredraga. Kyrkan
ombyggdes efter planerna och Stockholms Tidningen skrev mycket träffande den 9/12
1949: En märklig restaurering har i dagarna slutförts i Högby kyrka utanför Mjölby.
Den jättelika kyrkan, uppförd på 1870-talet, har delats i tre delar; en stor kyrka med 500
platser, en medeltida kyrka med 125 platser och avsedd för vanliga gudstjänster samt
ett begravningskapell med underjordiskt bårhus. Det var verkligen en mycket märklig
ombyggnad som genomfördes. Hela korväggen flyttades mot öster och ett kort och brett
kyrkorum skapades, där orgelläktaren var intakt i öster. Innanför koret inreddes sakristia
och skrudkammare och på det gamla korets plats byggdes en liten kyrka i kyrkan. Den
så kallade lillkyrkan förlades vinkelrätt i den stora kyrkobyggnaden med kor i norr. Den
inreddes med helt ny bänkinredning och predikstol m m ritat av Johannes Dahl. En del
äldre föremål från de medeltida kyrkorna återuppsattes och kyrkorummet fick en
medeltida karaktär. I den forna sakristian inreddes ett gravkapell med portar i väster.
Under 1990-talets senare del utfördes en del förändringar efter ritningar utförda av
byggnadsingenjör Ture Jangvik i Linköping. Gravkapellet omändrades till samlingssal
och ett nytt glasat dörrparti placerades innanför portarna i väster.

Högby kyrkogård
Högby kyrkogård anlades samtidigt som kyrkan byggdes. Enligt tidens ideal fick den en
regelbunden rektangulär plan (med undantag av sydvästra hörnet som fick dras in på
grund av landsvägens dragning. Omgärdningen bestod av murar och en tät trädkrans
planterades innanför denna. Grusgångar delade in kvareren i geometriska mönster och
längs med murarna lämnades utrymme för en gravrad, här avsågs platser för socknens
främsta hemmansägare och ståndspersoner i familjegravar. På samma sätt reserverades
de inre gravkvarterens utsidor för familjegravar av samma typ. Kyrkogårdens inre i
övrigt planerades för enklare begravningar och begravning på linjen enligt tidens sed.
Kyrkogården utgjorde därvid ett viktigt stilmässigt komplement till kyrkan och gör så
än idag.
Kyrkogården har i stort behållit denna karaktär. En stor andel av de ursprungliga högre
statusgravarna som planerades utmed kyrkogårdens ytterkanter hyser fortfarande de
ursprungliga gravvårdar som tillkom i slutet på 1800-talet och i början av 1900-talet. I
det inre har större delen av linjegravvårdarna rensats bort, men ett fåtal återstår. En stor
andel enklare vårdar från 1900-talets början finns också kvar.

Den största ändringen i karaktären som gjorts är tillägget av minneslunden mitt i kvarter
III på 1990-talet.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården är kvadratisk med det sydvästra hörnet aningen avfasat. Kyrkan ligger en
svag aning dragen mot norr. Kyrkogården är en relativt stor landsbygdskyrkogård och
innehåller fem gravkvarter numrerade I-V varav de fyra första är placerade inne på
kyrkogården och kvarter V utgörs av gravarna längs med kyrkogårdens utsida.
Väster om kyrkogården finns en parkering och väster om denna en äldre skolbyggnad
(under renovering). Nordväst och väster om kyrkogården finns ytterligare en
skolbyggnad och en fotbollsplan, bortom dessa finns ett öppet jordbrukslandskap. I
öster och söder finns ett öppet jordbrukslandskap med, framför allt i söder, en vid utsikt
mot Hogstad och Mjölby stad.

Allmän karaktär
Högby kyrkogård är en relativt stor landsbygdskyrkogård som i hög utsträckning
behållit sin ursprungliga prägel av sent 1800-tal. Till denna karaktär hör den
rektangulära formen, trädkransen och muren. Kyrkogården bär ännu spår av en
ursprunglig ståndsindelning med mer påkostade gravar utmed anläggningens utkanter
och i ukanterna av de inre kvarteren samt med enklare platser inne på kyrkogården.
Flera av de vårdar som står längs utkanten är från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal och
bör vara de ursrpungliga.
Det inre präglas av regelbunda rygghäcksystem som är ett senare tillskott.

Omgärdning
Kyrkogården har samma omgärdning på alla sidor.
Kyrkogårdsmuren består av en halvmur med släntad insida som är ca 0,7 1,0 m hög
och uppbyggd av 0,2 1,0 m stor lätt tuktad gråsten. Invid muren står en tät trädkrans
av jämngamla träd av sedvanliga sorter. I väst 5 almar, 8 lindar och 1 lönn. I norr 5
almar, 1 lind och 6 lönnar. I öster 7 almar och 2 lönnar och i söder 5 almar, 1 lind och 7
lönnar. I öster tillkommer en 1 m hög oxbärshäck längs med murens nederkant.

Ingångar
Kyrkogården har två ingångar.
Framför kyrkans huvudingång i
väster finns en dubbelgrind av
gjutjärn med smidda ornament av
kryss, blomrankor och rundlar i
tre nivåer mellan enkla fyrsidiga
grindstolpar.

På norra sidan finns en utgång
vettande mot fotbollsplanen. Här
finns en individuellt utformad
smidesjärnsgrind mellan enklare
granitstolpar.
Grinden har ornament av
hängande smidda löv samt av
spjälor som böjer sig utåt i en
svag solfjädersform.

Vegetation
Förutom det som redan beskrivits i kapitlet om omgärdningen finns häcksystem inne på
kyrkogården.
I kvarter I finns från väster en idegranshäck som är 0,3 m hög. Denna startar från en
gemensam punkt mitt i kvarterets södra utkant och delar sig i tre armar. Öster om denna
finns en 0,2 m hög idegranshäck och en 0,4 m hög ölandstok.
I kvarter II finns sju nordsydliga rygghäckar, från väster en 0,4 m hög bok, en 0,4 m hög
hagtorn, en 0,7 m hög hagtorn, en 0,3 m hög oxbär, en låg ölandstok, ytterligare en 0,2
m hög oxbär samt en 0,2 m hög hagtorn.
I kvarter III finns en 0,4 m hög hagtorn som omfattar kvarteret i norr, väster och söder
och som lämnar en gravrad utanför. Inne i kvarteret finns fyra nordsydliga häckar, från
väster tre 0,6 m hög hagtorn samt en lägre 0,3 m hög häck av samma sort.
Det mindre kvarter IV omges på samma sätt av en nysatt idegranshäck. I det inre finns
två nordsydliga häckar av samma sort och höjd.

Gångsystem
Gångsystemen torde vara kyrkogårdens ursprungliga och består av naturgrus. Innanför
västingången finns en grusplan runt kyrkan. Grusgångarna löper sedan runt kyrkan och
fram till mitten av östra långsidan. Grusgångar följder kyrkogårdens utsidor lämnande
en gravrad utanför. Gångar löper också från mitten av norra och södra långsidan in till
kyrkan, delande gräsmattorna på kyrkogården i fyra delar vilka bildar naturliga kvarter.

Gravvårdstyper
Kvarter I består nästan helt av yngre breda vårdar av 1950- och 1960-talstyp. I
kvarterets utkant finns enstaka något äldre vårdar vilket stämmer utmärkt med vad
flygfotot från 1955 visade. Ett större grusat monument med flera stenar (familjen
Wessén) finns liksom en högre smal vård från 1898. I grav nummer 7 vilar polismannen
Robert Karlström, ett av offren för de uppmärksammade Malexandermorden 1999 i en i
övrigt anonym grav.

Kvarter II uppvisar stora olikheter. I kvarterets yttre, framförallt i dess östra och västra
utkant, finns enstaka äldre men mindre vårdar. I mitten av kvarteret är beläggningen
mycket gles och nästan alla vårdar verkar vara relativt nyligen borttagna. I detta område
finns en del enkla liggande gravvårdar av linjetyp bevarade, vilket gör det sannolikt att
detta är det gamla linjegravsområdet. Den enda avvikande gravvårdstypen är en
bautasten.
Kvarter III är bitvis mycket glest belagt med gravvårdar. 1960-1980-talets låga breda
gravvårdar dominerar totalt i området. Längst i öster finns ett mindre antal äldre vårdar
dock kvar. En grusad stenramsgrav finns kvar och den enda avvikande gravvårdstypen
är ett enkelt träkors.
Kvarter IV är också bitvis mycket glest belagt med gravvårdar. 1960-1980-talets låga
breda gravvårdar dominerar totalt även i detta område. Tre stenramsgravar är bevarade
varav en med ett högt kors.
Kvarter V har behållit sin ursprungligas karaktär av dyrare familjegravar med höga
smala vårdar i stora partier. Hela västra och södra sidan liksom halva norra och östra
sidan är intakt. På det övriga partiet har yngre vårdar ersatt. Vårdarna är från 1871 till ca
1950. Dessa är nästan undantagslöst resta över hemmansägare (titeln hemmansägare
eller lantbrukare förekommer 24 gånger) från de större gårdarna i närområdet, de enda
avvikande titlarna är riksdagsmannen, hustrun och lanthushållaren.

Bland typerna ingår några ovanligare som ett högt gjutjärnskors från 1879 (Vendela
Lovisa Wallström), en hög obelisk, en kalkstensvård med Thorvaldsenmedaljong och en
med en marmorsköld.
Om titlarna i kvarter V var enahanda så finns en större spridning i de inre kvarteren.
Även här dominerar dock lantmännen stort och titeln hemmansägare eller Lantbrukare
förekommer 17 gånger medan titlarna hustrun, hemmansägaredottern och farmaren
förekommer 1 gång vardera.
Av kyrkans folk finns 2 kyrkoherdar och kyrkvaktmästare medan kyrkvärden,
kyrkovaktaren och kantor förekommer vardera 1 gång. Från skolans värld kommer 4
lärarinnor och 1 vardera rektor, folkskollärarinna och fil lic. Bland högre ämbetsmän
finns 1 av vardera konsul, advokat och tullmästare. Militären representeras av 1
fanjunkare och 1 grenadjär. Den närliggande järnvägen av en banvakt och en reparatör
vid SJ.
Övriga titlar är reklamchef, arkitekt, köpman, trädgårdsmästare, smidesmästare och
stensättare.

Minneslund
Minneslunden är anlagd inne i kvarter III och ramas in av en 0,7 m hög hagtornshäck.
Ytan är närmast rektangulär och ingången ligger i sydvästra hörnet. Från ingången leder
en grusgång in till ett större gråstensblock omgivet av en rund sättning med gatsten.

Norr om detta finns en mindre damm och bakom denna planteringar med ginst, tuja,
ölandstok, idegran och cypress i olika höjder. På södra och västra långsidorna finns små
gatstenssättningar där parkbänkar är utsatta och i sydöstra hörnet finns en rabatt med
tujor. Framför denna växer en nyplanterad kastanj.

FÖRSAMLING 1995 - HÖGBY

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 899, 1900: 1074, 1995: 1943

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Västra Skrukeby definitivt införlivad 1890 (redan omkring 1850 betraktades de två socknarna som sammanslagna).

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 3 km norr om Mjölby på en markerad höjd i övergångslandskapet. Invid kyrkan ligger f.d. skolan, nu församlingshem. Norr om kyrkan ligger prästgården. 1890 slogs Högby samman med Västra Skrukeby socken. De gamla kyrkplatserna är nu öde. På Högby gamla kyrkplats har fragment av en tidig gravvård av Eskilstunatyp hittats, vilket antyder existensen av en kyrka redan under 1000-talet.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: belägen på annan plats (HÖGBY KYRKPLATS). Den rivna medeltidskyrkan var murad av kalksten och är till sin plan känd utifrån avbildning av Brenner ca 1670 och uppmätning från 1873. Den hade romansk planform, bestående av rektangulärt långhus och smalare absidkor, troligen från 1100-talet eller 1200-talets första hälft. Ett västtorn med avtrappad klockvåning och rundvälvda ljudöppningar hörde antingen till den ursprungliga anläggningen eller tillbyggdes snart därefter. På långhusets södra sida låg ett vapenhus och norr om koret en sakristia, troligen av medeltida datum. Det medeltida kyrkorummet var välvt i två travéer. Korvalvet ersattes med trätunnvalv och triumfbågen vidgades 1753. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på annan plats. Från den gamla kyrkobyggnaden återstår arkitekturelement som satts samman till en dopfunt, nu i nya kyrkan, samt ett skulpterat djurhuvud.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande kyrkan i putsad natursten uppfördes 1871 av bröderna August och Johan Nyström efter Albert Törnquists ritningar från 1860, gemensamt för socknarna Högby och Västra Skrukeby. Den uppfördes ursprungligen med ett rektangulärt långhus med ett polygonalt korutsprång i väster, som inrymde en med skärm avskild sakristia, samt torn i öster. Vid en restaurering 1948-49 ledd av Johannes Dahl uppdelades kyrkan på församlingens begäran i tre separata utrymmen: storkyrka, lillkyrka och gravkapell. Den större kyrksalen förlades i öster med ett förhöjt korparti i väster, bisättningsrum och gravkapell inrymdes i det förutvarande korutsprånget. Mellan storkyrkan och gravkapellet inrymdes i nord-sydlig riktning lillkyrkan med altare åt norr och på dess östliga sida sakristian och skrudkammaren, som på så sätt kan brukas för båda kyrkorummen.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Tornet avslutas uppåt med spetsiga gavlar och kröns av en åttkantig lanternin med spira. Den har gavelkrönt portal med profilerad omfattning åt norr, igensatt vid restaureringen 1948-49, och i öster, där huvudingången finns. Storkyrkan har idag ett tredingstak, lillkyrkan ett tunnvalv och gravkapellet det ursprungliga hjälmvalvet. Storkyrkans västvägg har en stor, raksluten mittnisch med profilerad murbåge inramande altaret och i väster en orgelläktare. Storkyrkans inredning är till stora delar är ursprunglig, däribland predikstolen. Altarprydnaden i storkyrkan utgörs av en kalvariegrupp skulpterad av Th. Pedersen i Odense och var en gåva till kyrkans 100-årsjubileum. Orgeln tillverkades 1872 av Åkerman & Lund. Lillkyrkan har glasmålning utförd av Ch. Crodel från München 1970, medan inredningen i övrigt huvudsakligen härrör från ombyggnaden 1948-49. Orgeln av R Kohlus, Vadstena, förvärvades till lillkyrkan 1966.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Bland inventarierna märks två 1400-talsaltarskåp (varav ett fungerar som altarprydnad i lillkyrkan), ett 1300-talskrucifix samt ett okänt kvinnligt medeltida helgon. Under storkyrkans orgelläktare finns bevarade pannåer med emblematiska, pietistiska motiv målade av S G Stoltz 1742, de härrör från den gamla kyrkans läktare. Fyllningar från läktarbarriären i Västra Skrukeby med målningar från 1769 av Håkan Rosengren hänger längs lillkyrkans väggarna. Storkyrkans dopfunt utgörs av en sammanställning av arkitekturelement från den gamla kyrkan, medan dopfunten i lillkyrkan är gjord 1660, möjligen i Michael Hackes verkstad i Skänninge och kommer från Västra Skrukeby. I gravkapellet finns Västra Skrukeby kyrkas altaruppsats från 1720 utförd av Bengt Wedulin från Hjo.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.