I slutet av 1930-talet inleddes ett omfattande planeringsarbete inom den svenska försvarsmakten med syftet att skapa permanenta krigsflygfält runt om i Sverige. I juni 1939 beviljade riksdagen medel till anläggande av 20 krigsflygfält. Då hade ännu ingen lämplig plats i Jämtland pekats ut, men senare samma sommar besvarade chefen för F 4 på Frösön en förfrågan i ämnet från chefen för flygvapnet. Förslaget från F 4 gick ut på att krigsflygfält kunde ställas i ordning dels i Hallviken, 1,5 mil söder om Strömsund och dels i Optand, 1 mil sydost om Östersund. Andra världskriget bröt sedan ut och riksdagen beviljade medel till ytterligare 15 krigsflygfält, som fick nummer 21-34. Flygfältet i Hallviken benämndes av sekretesskäl Arbetsplats 26 och Optand för Arbetsplats 27. Som krigsflygfält var dock nummerordningen omkastad så att Optand var fält 26 och Hallviken fält 27. Vid den här tiden betecknades därför Optand ofta som 27/26.
Markfrågan löstes så att flygvapnet förvärvade marken i Optand och Hallviken och arrenderade ut den som betesmark. I Optand handlade det om totalt 974 850 m2 fördelade på 40 fastigheter. Planerandet av flygfälten drog ut på tiden och fördyrades. Under sommaren 1942 påbörjades arbetet med att avverka skog och röja mark och under påföljande vinter och vår kunde, efter att ytterligare medel skjutits till, start- och landningsbanor iordningställas. I anslutning till fältet påbörjades också anläggandet av vägar, som skulle leda till uppställningsplatser med flygplansvärn, s.k. vallvärn. Det som inte var känt då, men stod klart något år senare, var att marken skulle komma att kräva omfattande dränering i framtiden.
Ursprungligen fanns planer på att i Optand anlägga 24 vallvärn enligt modellen hästskoformade jordvallar som skulle passa för bomb- och spaningsflygplan. Tanken att omvandla ett antal av värnen till täckta s.k. ladvärn, bl.a. för att möjliggöra reparationsarbeten under dåligt väder och i mörker, väcktes av flygvapenchefen. I Optand innebar det att tio stycken av de planerade värnen byttes ut mot ladvärn, d.v.s. hangarer kamouflerade som mangårdsbyggnader, ladugårdar och stora lador. Intill flygfältet skapades därför tre gårdsmiljöer av hangarer, där flygplanen kunde garageras. (Mer om ladvärnen under Byggnadsbeskrivningar.)
Ett av vallvärnen är idag särskilt tydligt och lättillgängligt. Det ligger strax nordväst om ett av ladvärnen (byggnad nr 163). Ursprungligen var vallvärnen även försedda med skyddsrum av trä i ändarna på jordvallarna. De raserades till stor del under 1960-talet. Dessutom fanns ett antal skyttevärn i terrängen runt omkring flygfältet, anlagda för närskyddet av Optand. Värnen utgörs av nedgrävda skyttegravar förstärkta av träplankor. Värnen var tänkta att bestyckas med kulspruta. Idag är de flesta av värnen svåra att upptäcka, då de är omgivna av vegetation och/eller hoprasade.
I början av 1943 planerades för ytterligare anordningar vid de krigsflygfält som var under uppbyggnad. Det beslutades bl.a. att matbaracker skulle uppföras vid åtta av flygfälten, däribland Optand. Vissa av fälten, bl.a. Optand, förseddes med elektricitet och några av ladvärnen med uppvärmningsanordningar.
Genom ett nytt försvarsbeslut 1942 trädde flygvapnets nya basorganisation i kraft. Tillfälliga flygfält på åkrar och tillfrusna sjöar övergavs i stort sett helt till förmån för de permanenta krigsflygfälten. Flygfälten i Optand och Hallviken var troligen så gott som färdigställda under sommaren 1943. De två jämtlandsfälten, nr 26 och 27, tillhörde då de största krigsflygfälten i landet.
Optands flygfält hade sammanlagt tre banor. Två av banorna mätte vardera 850 meter, och den tredje 950 meter. Ytskiktet var gräs. Förutom de tio ladvärnen fanns en expeditionsbarack, en flygtjänstbarack, en förläggningsbarack, en förrådsbarack, en matbarack samt ett avträde. Dessutom uppfördes ett antal mindre lador och sommarladugårdar i anslutning till fältet som kompensation för de som raserats när marken köpts in. De bidrog också till illusionen av jordbrukslandskap. Diverse andra kamouflagearbeten genomfördes också, t.ex. kring vallvärnen.
För själva skyddet av flygfältet uppstod snabbt ett behov av att kunna förvara ammunition i närheten. Två ammunitions- och flygbombskassuner byggdes för ändamålet några hundra meter öster om flygfältet. Båda byggnaderna uppfördes i armerad betong, men liknar lador till det yttre. En av dessa kassuner finns kvar idag. Av samma typ, fast kamouflerad som jordkällare var det skyddsrum för det s.k. flygfältsluftvärnets personal som byggdes strax öster om fältet. Skyddsrummet är omgivet av bas- och grupperingsplatser för flygfältsluftvärnets pjäser, anlagda som gropar i marken omgivna av skyddsvallar. I terrängen runt grupperingsplatserna finns dessutom ett antal närskyddsvärn. Ett luftbevakningstorn, som revs på 1970-talet, byggdes några hundra meter söder om fältet.
Av de totalt 39 krigsflygfälten som anlades under andra världskriget var fältet i Hallviken det fält som var i särklass mest dyrbart i pengar räknat. Optand tillhörde de dyrare fälten, men låg långt ifrån anläggningskostnaderna för Hallviken. Redan kort efter krigsslutet 1945 började flygstaben att planera för krigsflygfältens framtida användning och underhåll. En del av fälten kom att bli kvar för flygvapnets ändamål och en del uppläts för civilt bruk i varierande omfattning. En del fält öppnades upp, en del förblev hemliga. Från november 1946 tillhörde Optand kategorin övningsflygfält med definitionen icke-hemliga fält, som icke äro flottiljflygfält. Hallviken släpptes däremot inte iväg för civilt bruk i samma omfattning som så småningom Optand.
Under slutet av 1940- och fram till ca 1952-53 hade Optand en fortsatt strategisk betydelse. Fältet utnyttjades flitigt för flygvapnets övningar. Här garagerades planen J 26 Mustang och J 29 Tunnan. Fältet försågs vid den här tiden bl.a. med elektrisk flyghinderbelysning och ett LS-torn (luftspaningstorn) även det med flyghinderbelysning. LS-tornet, samt en stolpe med flyghinderbelysning finns kvar på ursprunglig plats intill det som nu är klubbstuga för Östersunds Flygklubb. LS-torn för optisk luftbevakning uppfördes på många platser runt om i landet. Tornen försågs med telefonutrusning, vilken förbands med ledning till en luftbevakningscentral. Optisk luftbevakning sköttes främst med hjälp av kikare och var vanligtvis inte i funktion i fredstid, annat än under övningar. Till luftbevakningen var en stor del frivilliga personer knutna, bl.a. lottor. Från 50-talet och framåt användes huvudsakligen radar för luftbevakningen, men den optiska metoden användes som komplement under hela kalla kriget. LS-torn har rivits i stor omfattning under senare år.
Redan omkring 1950 började Optands flygfält användas för civilt bruk. Östersunds Flygklubb fick då genom ett nyttjanderättsavtal möjlighet att disponera en barack och ett ladvärn för sin verksamhet. Ladvärnen blev efter kriget relativt snabbt otidsenliga och de nya, större planen krävde också längre och belagda banor. Några av ladvärnen kom att användas som mobiliseringsförråd.
Under 60- och 70-talen var flygvapnets intresse för fältet lågt och underhållsarbetet eftersatt. Vid sidan av Östersunds Flygklubb kom flera föreningar att etablera sig på Optand. Östersunds Fallskärmsklubb, Östersunds Segelflygklubb, Östersunds Modellflygklubb, Svensk flyghistorisk förening och Jemtlands Veteranbilklubb samsas idag om flygfältet. Flera nya mer eller mindre permanenta byggnader, bl.a. hangarer, uppfördes omkring fältet, inte bara av föreningarna utan av olika privatpersoner och företag.
I mitten av 1980-talet uppstod ett nytt intresse för Optand från flygvapnets sida. För att skapa en ny förbifart för biltrafiken utanför Östersunds stadskärna, blev det aktuellt att dra om E 14 (dåvarande E 75), som tidigare gick rakt igenom staden. Den nya sträckningen kom att dras alldeles förbi flygfältet, så att några av ladvärnen hamnade på fel sida om den nya vägen. I ett nytt koncept som flygvapnet utvecklat, kallat Bas 90, kunde dock en del av den nya motorvägen utnyttjas som en start- och landningsbana inom ramen för en krigsbas. Systemet att utnyttja landsvägar som start- och landningsbanor i s.k. vägbaser hade utvecklats huvudsakligen under 1960-talet och är enligt utredningen Försvar i förvar unikt för Sverige.
Bas 90-konceptet gick ut på att skapa ett skydd för personal, flygplan och övrigt materiel på marken genom rörlighet och spridning över en stor yta. I Bas 90 ingick vanligtvis en huvudbana (H) och tre kortbanor (B, C och D). Helheten bands ihop med taxibanor och uppställningsplatser för flygplanen. Kortbanornas längd och bredd anpassades för JA-37 Viggens förmåga att starta och landa på korta sträckor.
Optands flygfält kom att ingå i krigsbas FRÖ/OPE, vars huvudbana H låg på flygflottiljen F 4 på Frösön. Kortbana B var flygrakan på bilvägen ut mot civila flygplatsen på Frösön, bana C var flygrakan på E 14 vid Optand och bana D var huvudbanan på Optand, som därmed genomgick en rejäl ombyggnad. Banan förstärktes, breddades, förlängdes och fick en hård beläggning. Banorna C och D på Optand sammanbands med en taxibana med uppställningsplatser (se bifogad karta). Krigsbasens kommandocentral placerades på F 4 med en mindre ledningscentral i container som reserv på Optand. Ledningscentralen på Optand avlägsnades år 2005.
Bas 90 planerades i slutskedet av det kalla kriget och var inte färdigbyggt förrän efter Berlinmurens fall. Den första övningen på nya Bas 90 ägde rum 1990. Därefter genomfördes flygning med Viggen i stort sett någon vecka varje år på Optand.
År 1995 kunde flyghistoriska föreningen öppna Flyg- och Lottamuseet, vars förverkligande till stor del skett tack vare föreningens eldsjäl Hans Björkqvist. Museet visar ett 30-tal militära och civila flygplan samt andra föremål med anknytning till flygverksamhet. I den f.d. matsalsbaracken (nr 166) är museets Lotta-avdelning inrymd (se vidare nedan). År 2002 förvärvade flyghistoriska föreningen sju av ladvärnen av försvarsmakten, vilka idag huvudsakligen används som förråd. I ett av ladvärnen har en flygsimulator installerats.
År 2004 beslutades om nedläggning av Östersunds garnison. Sedan dess har försvarsmakten avvecklat sin verksamhet och genomfört sanering av området. Flygfältet såldes först till Östersunds kommun, som nyligen sålt det vidare till Östersunds Flygklubb.
KULTURHISTORISKT SAMMANHANG OCH MOTIVERING TILL BYGGNADSMINNESFÖRKLARING
Optands krigsflygfält representerar flera aspekter av det moderna industrisamhällets kulturarv, och är därmed en central anläggning för förståelsen av 1900-talet. För försvarsmakten kom Optand att ha två huvudsakliga syften, dels som krigsflygfält under andra världskriget och dels som krigsbas under kalla krigets slutskede. Även i inledningen av det kalla kriget hade dock Optand en strategisk betydelse som krigsbas, bl.a. för flygövningar. Först i och med nedläggningen av Östersunds garnison 2004 förlorade Optand sin strategiska betydelse.
Under tiden däremellan etablerade sig ett stort antal föreningar på Optand, vilka delvis kom att ta över de ursprungliga militära byggnaderna. Genom flyghistoriska föreningens försorg inrättades sedan Flyg- och Lottamuseet. Optands flygfält speglar därmed inte bara militär verksamhet, utan också en del av fritids- och föreningslivet under andra hälften av 1900-talet. Det militära kulturarvet och föreningsverksamheten har under de senaste åren smälts samman allt mer i och med planeringen av Optand Teknikland. Den upplevelsebaserade visionen Optand Teknikland kommer, om den genomförs fullt ut, att innebära en ny utvecklingsfas på Optand.
Optands flygfält kan visa upp en förhållandevis välbevarad anläggning från 1940-talets beredskapsår, men också visa på en kontinuitet och utveckling under de följande decennierna och därtill en vision för framtiden.
Bland övriga liknande anläggningar i landet är det sannolikt bara en som kan jämföras med Optand, nämligen krigsflygfältet Brattforsheden i Värmland, som förklarades som kulturreservat 2003. Brattforsheden, som också anlades under andra världskriget, hade en större strategisk betydelse under krigsåren än Optand, men kom däremot inte att spela någon större roll decennierna efter kriget. Såsom välbevarat krigsflygfält och krigs- och vägbas är sannolikt Optand unikt.
Förutom kulturreservatet Brattforsheden finns totalt fem byggnadsminnesförklarade flyganläggningar i landet. Dessa är Lindarängens flyghangar och Bromma flygplats i Stockholm samt Kustartilleriregementet KA 3 på Gotland, F 3 Malmslätt i Linköpings kommun och Skillingaryds läger i Vaggeryds kommun inom vilka flyghangarer ingår som delar i byggnadsminnena.
Optands krigsflygfält har militärhistoriska, samhällshistoriska och pedagogiska värden som gör anläggningen synnerligen märklig.
KÄLLA: Beslut Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Jämtlands län, 2008-05-14, Dnr 432-10539-04
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
