Gosedjuret Stampe från omkring 1950

Docka, eller mjukisdjur, kaninen Stampe har ett sönderälskat huvud av papier maché och en kropp som byttes ut när den gamla tog slut. Stampe har en röd träningsoverall och sjalett om huvudet. Mona minns sin stora favorit från 1950-talets början:
"Stampe var en kanin som levde nära mig, den stora tröstaren. Öronen ramlade först av, sedan gick kroppen sönder och byttes ut. Vid ett tillfälle hade mamma hittat ett nytt, fräscht Stampe-ansikte. Hon ville byta ut det nötta och slitna ansiktet på min käraste vän. Men det blev det inte tal om". Mona Wiman f. Mehlqvist 2016.
Foto P2016-0006, Mona med Stampe och dockan Mats (SLM37369).

Mona berättar vidare: "Den ursprungliga Stampe hade öron och huvud i ett tyg med stora mörkröda prickar. Kroppen var liten och stubbig, fylld med något som liknade hö eller större sågspån. Mitt första möte med Stampe var när min pappa stack ner hans glada nuna i barnvagnen till mig. Jag hörde senare berättas att mamma och pappa befarade att jag skulle bli skrämd. Men det blev kärlek vid första ögonkastet. En liten babynäve fattade tag i det ena kaninörat och slet ner honom i vagnen. Kärleken var till en början hårdhänt. Öronen rycktes av och försvann, kroppen kramades sönder. Mamma tillverkade ett nytt tyghuvud, rött med vita prickar och Stampe fick en ny dockkropp. Mamma sydde på ett par av mina gamla babysockor på Stampes nya kropp. De här förändringarna betydde inget för mig, det var fortfarande min älskade Stampe. Gränsen gick vid byte av ansikte. Det är sönderälskat, slitet, sprucket, men där sitter själva personligheten. Mamma hade hittat ett exakt likadant ansikte och föreslog ett byte. Därav blev intet, för jag protesterade vilt. Som den kloka mamma hon var förstod hon att hon skulle avstå från ansiktsbytet. När jag gjorde mig illa eller var ledsen sökte jag förstås tröst hos mamma och pappa men alltid tillsammans med Stampe. Vi var oskiljaktiga och barndomens starka känslor för den kaninen sitter kvar hos pensionären Mona!"