SÅNGA KYRKA

Omgivningen
Sånga kyrka ligger intill landsvägen Stockholm-Färentuna på ett impediment omgivet av ett svagt kuperat slättlandskap. Det omgivande kulturlandskapet utgörs av väl sammanhållna bymiljöer med karaktäristiska lägen på impediment i odlingslandskap med äldre vägsträckningar.

Det gamla sockencentrumet utgörs av kyrkan med omgivande kyrkogård, en klockstapel, två äldre skolbyggnader, kyrkstuga samt två moderna villor. Genom kyrkbyn löper en väg omgiven av hamlade träd ned till Prästgården vid Igelviken.

Anläggningen
Kyrkoanläggningen omfattas av kyrkan med omgivande muromgärdad kyrkogård, två stigluckor, en redskapsbod och ett bårhus uppförda i anslutning till muren samt en klockstapel belägen utanför muren öster om kyrkan.

Kyrkogårdens kallmurade gråstensmur är tillkommen i flera etapper. Ursprungligen var den troligen murad i bruk, putsad och täckt av en trähuv. Den äldsta delen av kyrkogården intill kyrkan har utvidgats åt väster 1832 och 1919. En trädkrans av hamlade lindar och askar utmärker den äldsta delen av kyrkogården medan den yngre delen är planterad med björkar. Ett par av träden i den äldre trädkransen härrör troligen från en trädplantering som gjordes 1846.

Kyrkogården utgörs av grästäckta kvarter med raka grusade gångar. Gravvårdarna står i rader i gräskvarteren där endast enstaka gravplatser har kvar sina stenramar. I det nordvästra hörnet är en diskret minneslund anlagd omgärdad av en låg häck.

Ingångar genom muren sker genom två stigluckor. Den södra är av medeltida ursprung och uppförd av gråsten och tegel som slätputsats med vit avfärgning och täckts av ett sadeltak i plåt. Gavlarna är blinderade i form av ett kors och ett rombiskt fält, varför stigluckan dateras till 1400-talets andra hälft. Genomgången är tunnvälvd och försedd med sittplatser av träbänkar på vardera sidan och stängs med en panelad bräddörr. Den östra stigluckan är uppförd 1674 av gråsten och tegel med sockel av sandsten. Den är slätputsad med vit avfärgning och har ett plåttäckt sadeltak. Portgången är täckt av ett putsat tegelvalv och försedd med halvrunda sittnischer. Den panelade brädporten härrör från 1830.

Vid kyrkogårdens nordöstra hörn finns en rödmålad bod med fasspontpanelade fasader och tak täckt av tvåkupigt betongtegel. Strax utanför muren i norr står sedan 1950 ett vitputsat bårhus av tegel med skiffertäckt sadeltak. Det är uppfört efter ritningar av arkitekten B Schill. Vid byggnaden, som är uppförd i anslutning till och med ingång genom en genombrytning av bogårdsmuren, har anordnats en muromgärdad, kalkstensbelagd gård.

Klockstapeln från 1950 ligger på en liten höjd öster om kyrkan utanför bogårdsmuren, på platsen för den gamla stapeln som brann 1949. . Den är uppförd efter ritningar av konstnären I Anderson och arkitekt B Schilloch är en öppen, tjärad klockbock som täcks av en spånklädd huv av sadeltaksmodell. Klockorna härrör från den gamla stapeln och är gjutna 1660, troligen av klockgjutaren Johan Meyer i Stockholm.

Kyrkobyggnaden
Kyrkan är till sin form en salkyrka med rakt avslutat kor i öst och västtorn med hög spira. I norr ansluter en sakristia från 1300-talet och i söder ett vapenhus från 1400-talet. Kyrkan är uppförd av vald och kluven gråsten med hörnkedjor av sandsten. Tegel förekommer i valv, dörr- och fönsteromfattningar samt i gavelröstenas översta delar. Av den äldsta romanska kyrkan återstår tornets murar, långhusets västra gavel samt västra delen av långhusets norra mur.

Omgivningen
Sånga kyrka ligger intill landsvägen Stockholm-Färentuna på ett impediment omgivet av ett svagt kuperat slättlandskap. Det omgivande kulturlandskapet utgörs av väl sammanhållna bymiljöer med karaktäristiska lägen på impediment i odlingslandskap med äldre vägsträckningar.

Det gamla sockencentrumet utgörs av kyrkan med omgivande kyrkogård, en klockstapel, två äldre skolbyggnader, kyrkstuga samt två moderna villor. Genom kyrkbyn löper en väg omgiven av hamlade träd ned till Prästgården vid Igelviken.

Kyrkomiljön
Kyrkoanläggningen omfattas av kyrkan med omgivande muromgärdad kyrkogård, två stigluckor, en redskapsbod och ett bårhus uppförda i anslutning till muren samt en klockstapel belägen utanför muren öster om kyrkan.

Kyrkogårdens kallmurade gråstensmur är tillkommen i flera etapper. Ursprungligen var den troligen murad i bruk, putsad och täckt av en trähuv. Den äldsta delen av kyrkogården intill kyrkan har utvidgats åt väster 1832 och 1919. En trädkrans av hamlade lindar och askar utmärker den äldsta delen av kyrkogården medan den yngre delen är planterad med björkar. Ett par av träden i den äldre trädkransen härrör troligen från en trädplantering som gjordes 1846.

Kyrkogården utgörs av grästäckta kvarter med raka grusade gångar. Gravvårdarna står i rader i gräskvarteren där endast enstaka gravplatser har kvar sina stenramar. I det nordvästra hörnet är en diskret minneslund anlagd omgärdad av en låg häck.

Ingångar genom muren sker genom två stigluckor. Den södra är av medeltida ursprung och uppförd av gråsten och tegel som slätputsats med vit avfärgning och täckts av ett sadeltak i plåt. Gavlarna är blinderade i form av ett kors och ett rombiskt fält, varför stigluckan dateras till 1400-talets andra hälft. Genomgången är tunnvälvd och försedd med sittplatser av träbänkar på vardera sidan och stängs med en panelad bräddörr.

Den östra stigluckan är uppförd 1674 av gråsten och tegel med sockel av sandsten. Den är slätputsad med vit avfärgning och har ett plåttäckt sadeltak. Portgången är täckt av ett putsat tegelvalv och försedd med halvrunda sittnischer. Den panelade brädporten härrör från 1830.

Vid kyrkogårdens nordöstra hörn finns en rödmålad bod med fasspontpanelade fasader och tak täckt av tvåkupigt betongtegel. Strax utanför muren i norr står sedan 1950 ett vitputsat bårhus av tegel med skiffertäckt sadeltak. Det är uppfört efter ritningar av arkitekten B Schill. Vid byggnaden, som är uppförd i anslutning till och med ingång genom en genombrytning av bogårdsmuren, har anordnats en muromgärdad, kalkstensbelagd gård.

Klockstapeln från 1950 ligger på en liten höjd öster om kyrkan utanför bogårdsmuren, på platsen för den gamla stapeln som brann 1949. . Den är uppförd efter ritningar av konstnären I Anderson och arkitekt B Schilloch är en öppen, tjärad klockbock som täcks av en spånklädd huv av sadeltaksmodell. Klockorna härrör från den gamla stapeln och är gjutna 1660, troligen av klockgjutaren Johan Meyer i Stockholm.

Kyrkobyggnaden
Kyrkan är till sin form en salkyrka med rakt avslutat kor i öst och västtorn med hög spira. I norr ansluter en sakristia från 1300-talet och i söder ett vapenhus från 1400-talet. Kyrkan är uppförd av vald och kluven gråsten med hörnkedjor av sandsten. Tegel förekommer i valv, dörr- och fönsteromfattningar samt i gavelröstenas översta delar. Av den äldsta romanska kyrkan återstår tornets murar, långhusets västra gavel samt västra delen av långhusets norra mur.

Sånga kyrka uppfördes under 1100-talets senare hälft i en typisk romansk planform med långhus med anslutande smalare absidförsett kor och västtorn. Sin nuvarande raka avslutning i öst fick kyrkan i början av 1300-talet då långhuset förlängdes och försågs med sakristia. Under 1400-talet tillkom vapenhuset och kyrkan valvslogs och försågs med kalkmålningar. Tornspiran tillkom under 1700-talet, men bevarar sin 1500-talsform.

Sånga kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger inom riksintresse för kulturmiljövården.

Sånga sockenkyrka omnämns första gången 1308. Sockennamnet skrevs 1310 Sunga. Sånga har varit en ö och bär kanske ett gammalt önamn. Det kan vara besläktat med verbet sjunga som här syftar på vattnets ljud. När kyrkan uppfördes under 1100-talets senare hälft låg den centralt och lättåtkomligt med båt på en höjd intill det sund som då delade Färingsö i två hälfter. Kyrkan uppfördes av sten med en romansk planform med ett smalare möjligen absidförsett kor och västtorn.

Under 1300-talet revs det äldre koret samtidigt som långhuset förlängdes österut så att kyrkan blev en salkyrka och sakristia byggdes till. Vapenhuset byggdes till under 1400-talet. Västtornets uppåt avsmalnande form anses visa på att Sånga äldsta kyrka har haft kontakt med Sigtunas romanska kyrkoarkitektur. Kyrkan helgades åt Jungfru Maria och Johannes döparen.

Färingsö, tidigare kallat Svartsjölandet, består av fyra socknar. Sånga är sedan 1992 moderkyrka till Skå, Färentuna och Hilleshög sockenkyrkor

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Boëthius, Ulf, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bratt, Peter, Mälaröarna kulturhistoriska miljöer, Gällivare 1994
Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 1995
Tuulse, Armin, Sveriges kyrkor, Uppland, Volym 77, Band VI, Häfte 2, Färentuna Härad, Stockholm 1956
Tuulse, Armin, Sånga kyrka, Upplands kyrkor-61, andra reviderade upplagan, Strängnäs 1979

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Sånga kyrka uppfördes under 1100-talets senare hälft i en typisk romansk planform med långhus med anslutande smalare absidförsett kor och västtorn. Sin nuvarande raka avslutning i öst fick kyrkan i början av 1300-talet då långhuset förlängdes och försågs med sakristia. Under 1400-talet tillkom vapenhuset och kyrkan valvslogs och försågs med kalkmålningar. Tornspiran tillkom under 1700-talet, men bevarar sin 1500-talsform.
Sånga kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger inom riksintresse för kulturmiljövården.
Sånga sockenkyrka omnämns första gången 1308. Sockennamnet skrevs 1310 Sunga. Sånga har varit en ö och bär kanske ett gammalt önamn. Det kan vara besläktat med verbet sjunga som här syftar på vattnets ljud.
När kyrkan uppfördes under 1100-taletse senare hälft låg den centralt och lättåtkomligt med båt på en höjd intill det sund som då delade Färingsö i två hälfter. Kyrkan uppfördes av sten med en romansk planform med ett smalare möjligen absidförsett kor och västtorn.
Under 1300-talet revs det äldre koret samtidigt som långhuset förlängdes österut så att kyrkan blev en salkyrka och sakristia byggdes till. Vapenhuset byggdes till under 1400-talet. Västtornets uppåt avsmalnande form anses visa på att Sånga äldsta kyrka har haft kontakt med Sigtunas romanska kyrkoarkitektur. Kyrkan helgades åt Jungfru Maria och Johannes döparen.
Färingsö, tidigare kallat Svartsjölandet, består av fyra socknar. Sånga är sedan 1992 moderkyrka till Skå, Färentuna och Hilleshög sockenkyrkor.
KÄLLFÖRTECKNING
Arkivmaterial
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Skriftligt material
Boëthius, Ulf, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bratt, Peter, Mälaröarna kulturhistoriska miljöer, Gällivare 1994
Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 1995
Tuulse, Armin, Sveriges kyrkor, Uppland, Volym 77, Band VI, Häfte 2, Färentuna Härad, Stockholm 1956
Tuulse, Armin, Sånga kyrka, Upplands kyrkor-61, andra reviderade upplagan, Strängnäs 1979

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Sånga kyrka är belägen på Svartsjölandet, på en höjd nära Igelviken. I söder och öster finns två stigluckor, uppförda under 1400-talet respektive 1674. I nordost ligger en kyrkbod, och på kyrkans norra sida finns ett bårhus, byggt 1950 efter ritningar av arkitekten B. Schill. På en liten höjd ca 100 meter öster om kyrkan står en klockstapel, uppförd 1949 efter ritningar av I. Andersson och B. Schill. Kyrkan har rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr, vapenhus i söder och torn i väster. De putsade murarna består av natursten, med tegel i gavelröstenas översta delar, omfattningar samt valv. Samtliga yttertak utgörs av sadeltak, tornet kröns av en spira. Ingång till kyrkan sker via vapenhuset. Av den äldsta romanska kyrkan från slutet av 1100-talet återstår tornet samt delar av långhusets västra parti. Omkring 1300 förlängdes kyrkan åt öster till salkyrka, och i samma skede uppfördes sakristian med kryssvalv av tegel. Vidare öppnades ringkammaren i tornet mot långhuset och erhöll tegeltunnvalv. Omkring 1430-70 tillkom vapenhuset i söder samt kyrkorummets kryssvalv. De förändringar som skett av kyrkans exteriör sedan medeltiden har främst gällt fönsteröppningarna. Den nuvarande höga och spetsiga tornspiran från 1730 har anor från slutet av 1500-talet. Interiören präglas främst av kalkmålningarna från omkring 1470, som togs fram och kompletterades vid en omfattande restaurering 1900-02 under ledning av arkitekten Agi Lindegren. I vapenhuset finns en sällsynt svit som återger de 15 tecken som ansågs förebåda världens undergång. 1949 genomfördes en restaurering under ledning av arkitekten B. Schill och konservatorn S. Dahlén, som bl.a. omfattade ny sluten bänkinredning, utvidgning av läktaren och rengöring av kalkmålningarna.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996