HARGS KLOCKARGÅRD, VÄSTRA HARGS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - VÄSTRA HARG

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1171, 1900: 1772, 1995: 502

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen drygt 10 km sydost om Mjölby i den inre delen av övergångslandskapet upp mot Sydsvenska höglandet med utsikt över en trång dal samt Västra Hargsjön. Vid kyrkan ligger en f.d. skola, nu församlingshem. På avstånd återfinns prästgård med pastorsexpedition samt Bosgården norr om sjön.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den rivna medeltidskyrkan var uppförd av gråsten, möjligen under 1200-talet. Dess ursprungliga planform är inte känd. År 1689 erhöll kyrkan en tillbyggnad av okänd funktion på nordsidan, bekostad av Brita Lagerfelt på Boo. Såväl kyrkorummet som tillbyggnaden i norr var dekorerad med figurativa målningar, av vilka några rester bevarats i tornkammaren och i Boo herrgård. De erinrar i sin stil om de målningar från 1750-talet som bevarats från Gammalkils kyrka. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes i nära anslutning till den gamlas plats.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Grund till ny kyrka lades 1795, men p.g.a. fattigdom, prästgårdens förintelse i en eldsvåda m.m. avstannade arbetet. Den nuvarande kyrkan kom att uppföras först 1814-15 under ledning av byggmästare Johan Homberg, som även upprättade ritningarna, troligen bearbetade vid ÖIÄ av Jacob Wilhelm Gerss. Kyrkan byggdes i sten och består av ett rektangulärt långhus med ett något indraget, rundat korparti, sakristia mitt på långhusets norra sida samt torn i väster.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Välbevarad nyklassicistisk exteriör med vitputsade murytor och stora, rundvälvda fönsteröppningar. Långhuset har sadeltak, koret en något lägre kontak och tornet en flack huv med fyrkantig lanternin; samtliga takfall är plåttäckta. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets sydsida. Interiören täcks av ett putsat trätunnvalv. Kyrkan har restaurerats och förändrats interiört 1895, 1924 (arkitekt Arre Essén) och 1954 (arkitekt Erik Lundberg). Nyklassicistisk inredning hållen i ljusa färger med förgyllda detaljer, en färgsättning som tillkom 1895. Kyrkan hade ursprungligen altarpredikstol, som upplöstes 1924. Altartavlan med motiv efter Rafael är målad 1921 av Rudolf Hugo Jäckel, i en omfattning ritad av Erik Lundberg. Altaret och altarringen förnyades 1954. Predikstolen tillkom ca 1815 och flyttades 1924 till nordväggen, då även ljudtaket tillfogades. Sluten bänkinredning, i huvudsak den ursprungliga, liksom korbänkarna och läktare. Orgeln från 1838 är tillverkad av N Ahlstrand i Norra Solberga. Korfönstrens glasmålningar efter skisser av Yngve Lundström tillkom 1925, läktarunderbyggnaden 1954.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - En dopfuntscuppa från 1200-talets främre hälft finns bevarad.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Västra Harg är en medeltida socken och en kyrka uppfördes sannolikt under 1200-talets första hälft. Den ersattes av en ny kyrka, som stod färdig 1815. Den nya kyrkan byggdes i tidens populära nyklassicistiska stil med en rektangulär planlösning, korabsid och torn i väster med en liten, enkel lanternin. Sakristian byggdes mitt på norra väggen. Fasaderna är spritputsade, avfärgade i vitt, med slätputsade omfattningar och pilastrar vid hörnen och intill portalerna i söder och i väster. Långhusets sadeltak, korabsidens något lägre tak och sakristians tak är täckta med falsad plåt. Fönstren är rundbågiga och har spröjsverk av gjutjärn. Ingångar finns i söder och genom tornet i väster. Även kyrkorummet har en öppen, nyklassicistisk prägel med slutna bänkkvarter. Socknen har många stora gårdar, vilket avspeglar sig på kyrkogården som har flera påkostade gravplatser bevarade.
KYRKOMILJÖN
Västra Hargs kyrka ligger i ett vägskäl vid foten av ett högt, skogsklätt berg och terrängen sluttar ner mot väster. Väster om kyrkogården rinner en bäck mot Hargssjön i norr och på andra sidan bäcken stiger terrängen åter i en lövskog. I söder och norr ligger öppen odlingsmark. Landsvägen går öster om kyrkan och här ligger den gamla skolan/sockenstugan som numer är församlingshem. Den uppfördes omkring 1850 och är i två våningar med fasader klädda med gulmålad locklistpanel. Sadeltaket är täckt med tvåkupigt taktegel. En dubbeltrappa leder till entrén och fönstren är markerade med raka överstycken. Norr om f d skolan ligger ett bisättningsrum inbyggt i sluttningen. I kyrkomiljöns närhet, men inte direkt synligt ligger prästgården på andra sidan en vik av Hargssjön, den nuvarande skolan, villabebyggelse och Boo gård.

Kyrkogårdens historik
En arealavmätningskarta från 1705 visar kyrkogården omkring den medeltida kyrkan.
En markering för stiglucka finns i södra och norra muren.
I C F Broocmans sockenbeskrivning från 1760 står det att kyrkans klockor hänger i en
trästapel. Det rör sig då om den medeltida kyrkan. Han noterar även att kyrkan ligger så
fördolt att man inte ser den förrän man kommer ända fram till den. I P D Widegrens
beskrivning från första delen av 1800-talet nämns en ganska vacker griftegård i
kyrkogårdens sydvästra hörn, omgiven av planterade almar och en häck av liguster. Vid
norra änden står ett monument av porfyr. Den nämns även i en kyrkobeskrivning från
mitten av 1800-talet. Troligen rör det sig om dagens gravvård nr 267-270 över Lovisa
Odencrants. Vården är daterad 1822, som är några år innan andra delen av Widegrens
sockenbeskrivning publicerades. Det är även innan kyrkogården utvidgades, så då låg
graven verkligen i det sydvästra hörnet.

I en beskrivning från 1829 av forntida minnesmärken i Västra Harg nämns samma
gravvård samt även en gravvård av granit på kyrkogårdens nordöstra sida. Vården är
rest över Christina Uggla Christoffersdotter, död 1781. Det är nu grav nr 972.
År 1875 inköptes mark för att utvidga kyrkogården åt väster. Övergången mellan den
äldre och den yngre delen syns tydligt i kyrkogårdsmuren. Den äldre och den yngre
delen har även varsin fastighetsbeteckning på den ekonomiska kartan från 1948 och
1983.

Ett fotografi från 1938 visar Spellinge kyrkstall, en mindre byggnad med locklistpanel.
På äldre, tyvärr odaterade bilder, kan man se att det ligger häckomgärdade grusgravar
vid gången till södra kyrkporten. Söder om kyrkan, i höjd med tornet, syns även höga
lövträd. I en artikel i Östgöta Correspondenten den 31 juli 1953 står det att det har
pågått en omläggning av kyrkogården under flera år. Syftet är att förvandla densamma
till en s k grön kyrkogård. Nu håller man på med den sydvästra delen och enligt
kyrkostämmobeslut kommer dessutom en kyrkogårdsbrunn att uppsättas för att ordna
bevattningsfrågan.

Västra Hargs kyrka
En kyrka uppfördes sannolikt under 1200-talets första hälft. Den ersattes av en ny
kyrka, som stod färdig 1815. Vid en arkeologisk schaktkontroll år 2004 påträffades
lämningar av den medeltida kyrkan intill nuvarande kyrkans norra fasad. Den nya
kyrkan byggdes i tidens populära nyklassicistiska stil med en rektangulär planlösning,
korabsid och torn i väster med en liten, enkel lanternin. Sakristian byggdes mitt på norra
väggen. Fasaderna är spritputsade, avfärgade i vitt, med slätputsade omfattningar och
pilastrar vid hörnen och intill portalerna i söder och i väster. Långhusets sadeltak,
korabsidens något lägre tak och sakristians tak är täckta med falsad plåt. Fönstren är
rundbågiga och har spröjsverk av gjutjärn. Ingångar finns i söder och genom tornet i
väster. Även kyrkorummet har en öppen, nyklassicistisk prägel med slutna bänkkvarter.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården saknar direkt kvartersindelning och har vid inventeringen delats in i fyra
delar med kyrkan som utgångspunkt: södra, sydvästra, nordvästra och norra delen.

Allmän karaktär
Kyrkogården sluttar från öster ner mot bäcken i väster. Den enda ingången till
kyrkogården är genom grindarna i öster. I kyrkogårdsmuren kan man tydligt se en skarv
där kyrkogården utvidgats väster om kyrkan. De höga träden i trädkransen, mestadels
lindar, bidrar till kyrkogårdens rumsliga karaktär. Området söder och väster om kyrkan
har en strikt karaktär genom rygghäckarna som går i nord/sydlig riktning. I sydväst
finns en öppen gräsyta som domineras av några större monument. Området norr och
nordöst om kyrkan är mer oregelbundet med ett flertal stora gravvårdar och
familjegravar - grusgravar med olika omgärdningar. Här finns även en rad gravar utmed
kyrkogårdsmuren. Väster om kyrkan finns det delar med linjegravskaraktär.
Gravvårdarna är enkla och består bl a av träkors. I sydvästra hörnet med fortsättning
utanför själva kyrkogården ner mot bäcken ligger en nyanlagd minnes- och asklund
(2005).

Omgärdning
Västra muren: är lika norra muren och har en del kilad sten. I sydvästra hörnet finns en
stentrappa ner mot ån och en containerplats omgiven av tujor. (Här har minnes- och
asklunden anlagts. Den invigdes 2005.)
Norra muren: är kallmurad och i sin västra del ca 0,5-1,4 m hög. Den är en stödmur som
består av oregelbundna skift med gråsten, stöttad med tre stolpar som är förankrade i
muren med bult. Murens östra del är mer regelbundet lagd med större stenblock i två till
tre skift. I nordvästra hörnet är muren lagd i fem skift och ca 2,5 m hög. Murens olika
utseende beror på en utvidgning av kyrkogården mot väster.
Östra muren: är en ca 0,5-0,9 m hög, kallmurad stödmur, med största höjd vid den
konkavt untformade östra grindöppningen, ställvis med cementfogar.
Södra muren: murens västra del är lik den västra muren och ca 1,2 m hög. Troligen är
den lagd samtidigt med västra muren och norra murens västra del vid utvidgningen av
kyrkogården. Även den södra muren ändrar karaktär och är i övrigt 0,9-1,6 m hög och
kallmurad av mindre sten.

Ingångar
Öster: en dubbelgrind i järnsmide med spjälor och i nedre delen rombmönster.
Grindstolparna är av gråsten med fyrkantig genomskärning och svagt pyramidformade
krön.

Vegetation
Väster: fyra lindar i trädkransen med stubbar efter lika många nedtagna träd mellan
dessa. Träden står på murkrönet.
Norr: sju lindar i trädkransen samt stubben efter ett nedtaget träd.
Öster: två stora askar växer på östra muren.
Söder: sex träd i trädkransen, i huvudsak lindar, varav två är unga träd.
På delar av kyrkogårdsmuren växer olika typer av buskar. Vid mittgången sydväst om
kyrkan står två kraftigt hamlade lindar. De kan eventuellt höra till en grupp lindar, där
åtta stycken fälldes 1990. Enligt en tidningsartikel, som handlade om fällningen, kan de
ha planterats i början av 1800-talet. Det skulle kunna vara när den nuvarande kyrkan
byggdes.

Gångsystem
En grusgång löper från grinden i öster till västra muren. En grusad gång går från
kyrkans södra port till södra muren och ytterligare en något längre söderut. Två grusade
gångar går i nord/sydlig riktning väster om kyrkan. En av dessa gångar ingår i den
grusgång som i huvudsak går runt hela kyrkogården. Området runt kyrkan är grusat.
Gruset är dels naturgrus och dels krossgrus.

Gravvårdstyper
I Västra Harg finns det flera stora gårdar och det präglar kyrkogården. Här finns några
familjegravar med höga gravvårdar, s k bautastenar. Dessutom finns det några
grusgravar omgärdade med stenram, häckar eller gjutjärnsstaket. Det finns även två
gjutjärnsvårdar, varav den ena är utformad som en gotisk portal och relativt tidig; 1820-
eller 1830-tal. De största gravanläggningarna och även de ålderdomligaste vårdarna,
som troligen står på ursprunglig plats, från sent 1700-tal och tidigt 1800-tal finns norr
eller sydväst om kyrkan. På kyrkogården finns även ett relativt stort antal enkla
gravvårdar bevarade som hört till det som brukar kallas för allmänna linjen. Det rör
sig om enkla gravvårdar, mestadels i granit, eller träkors som är fernissade eller
vitmålade. Övervägande antalet gravvårdar är dock från senare delen av 1900-talet, låga
och breda i formatet.

Minneslund
Fanns ej vid inventeringstillfället, men har senare anlagts och invigdes 2005. Den är
placerad i kyrkogårdens sydvästra hörn och går även ner till en grusad yta väster om
kyrkogården ned mot bäcken.

Byggnader
-

Övrigt
Belysning med kraftig stolpe och mångkantig lykta av äldre modell. Bänk i gjutjärn och
trä, målad grönt. Kyrkan är fasadbelyst.
Utmed västra muren ligger en del stenar som en museidel.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Gravplats nr 1-338 (södra delen)
Den södra delen omfattar gravplats nr 1-338 och ligger söder om kyrkan samt omfattar
raden med gravar i sydvästra delen närmast muren. Indelningen är konstruerad för
kyrkogårdsinventeringen.

Allmän karaktär
En gravvård står vid östra muren och enstaka vårdar står vid muren i sydvästra hörnet. I
övrigt saknas vårdar invid muren. I väster finns några gravanläggningar som hör till
socknens stora gårdar. I övrigt är karaktären mer enhetlig med rygghäckar i nord/sydlig
riktning. Riktningen understryks av den grusade gången från kyrkans sydportal. Gången
kantas av två klippta tujahäckar och avslutas i söder med ett träkors.
Södra delen från öster med tujahäckarna utmed gången från kyrkans sydportal.

Omgärdning
Kyrkogårdsmur i öster och söder.

Ingångar
Den östra grinden och öppning i väster mot bäcken.

Vegetation
Trädkrans. Invid östra muren finns 16 stycken klippta måbärsbuskar. Rygghäckar, bl a
en av ölandstok och en spireahäck. Två formklippta tujahäckar kantar den nord/sydliga
gången och ytterligare rygghäckar växer väster om dessa, bl a en måbärshäck. Samtliga
häckar går i nord/sydlig riktning.

Gångsystem
Gång med naturgrus runt östra delen. Gångens västra del går fram till kyrkans sydportal.
En smal grusgång går runt partiet med gräs utan häckar och de stora gravanläggningarna
i sydvästra delen. Gången fortsätter sedan mot söder.

Gravvårdstyper
I den östra delen är det huvudsakligen låga och breda stående vårdar i grå granit. Ett
undantag är ett svart granitkors från sent 1800-tal. Gravläggningarna är i de flesta fall
från 1940-talet och framåt med några äldre vårdar längst i öster, bl a naturstenar med
uthuggna textovaler. I den mellersta delen är i huvudsak låga och breda stående vårdar i
grå granit. De flesta gravläggningarna är från 1930-talet och framåt, en del äldre. I
västra delen dominerar den stora familjegraven med sex s k bautastenar omgivna av ett
gjutjärnsstaket. Här finns även äldre granitvårdar och en marmorvård från 1822 med
vapensköld.

Byggnader
-

Övrigt
I söder står en gjuten brunn med kullersten i cementen. Idegran växer runtom och här
ligger några gångstenar av kalksten. Plats för soptunna och vaser.

Gravplats nr 339-571 (sydvästra delen)
Den sydvästra delen omfattar gravplats nr 339-571 och ligger sydväst om kyrkan.
Indelningen är konstruerad för kyrkogårdsinventeringen.

Allmän karaktär
Området består helt av en gräsyta utan grusgravar. Rygghäckarna är delvis borttagna
men vårdarna står kvar efter det system de hade när häckarna var kvar. Tre häckar står
kvar. I delar av området är det utglesat mellan vårdarna. Karaktären av
linjegravsområde är delvis bevarat genom de mindre gravvårdarna.
Sydvästra delen från norr.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i väster.

Ingångar
-

Vegetation
Träden i trädkransen. Tre rygghäckar som från öster till väster består av: sibirisk
ärtbuske (?) ca 1,0 m hög, häckoxbär ca 1,2 m hög och en tujahäck ca 0,5 m hög.

Gångsystem
Grusgång med naturgrus ramar in kvarteret och löper närmast den västra muren.

Gravvårdstyper
Flera enkla gravvårdar som hört till den s k allmänna linjen där gravplatsen var
kostnadsfri. Det är vårdar av mörk granit eller träkors. Av årtalen att döma har man
begravt från nordöst till sydväst med de äldre årtalen från 1929 och fram till 1947.
Troligen har hela västra delen av kyrkogården varit upplåten till linjegravssystemet. I
övrigt är det i huvudsak låga och breda vårdar i grå granit med gravläggningar från
1930-talet och framåt.

Byggnader
-

Övrigt
Väster om grusgången vid västra muren ligger ett antal borttagna stenar i en museidel.

Gravplats nr 572-801 (nordvästra delen)
Den nordvästra delen omfattar gravplats nr 572-801 och ligger nordväst om kyrkan.
Indelningen är konstruerad för kyrkogårdsinventeringen.

Allmän karaktär
Området består helt av en gräsyta utan grusgravar. Området har en relativt strikt
karaktär, då de flesta rygghäckarna står kvar. Karaktären av linjegravsområde är delvis
bevarat i den västra delen genom de mindre gravvårdarna.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i väster.

Ingångar
-

Vegetation
Träden i trädkransen. En rygghäck mitt i kvarteret är borttagen. I övrigt består
rygghäckarna från öster till väster av rosenspirea, en ca 1,0 m hög sibirisk ärtbuske (?)
och två ca 1,0 m höga måbärshäckar.

Gångsystem
Grusgång med naturgrus ramar in kvarteret och löper närmast den västra muren.

Gravvårdstyper
I huvudsak låga gravvårdar i röd eller grå granit. Enstaka gravläggningar från 1900-
1925. Huvuddelen är från 1950 och framåt. I den västra delen finns träkors och andra
mer anspråkslösa vårdar som har hört till linjegravarna eller den s k allmänna linjen.
Troligen har hela västra delen av kyrkogården varit upplåten till linjegravssystemet.

Byggnader
-

Övrigt
I väster, utmed muren, ligger några bortplockade stenar i en museidel.

Gravplats nr 802-971 (norra delen)
Den norra delen omfattar gravplats nr 802-971 och ligger norr om kyrkan samt omfattar
även några gravar väster och nordväst om kyrkan samt en rad gravar utmed norra
muren. Indelningen är konstruerad för kyrkogårdsinventeringen.

Allmän karaktär
Området har en oregelbunden karaktär. Söder om kyrkan finns en rad med sena
gravläggningar norr om den nord/sydgående grusgången, utmed norra
kyrkogårdsmurens västra del finns enstaka gravar och norr om kyrkan finns både äldre
och sentida gravar utan synlig kvartersindelning. Utrymmet norr om kyrkan är
begränsat och ger en rätt sluten karaktär trots att det finns en öppen gräsyta.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i norr och öster.
Ingångar
Östra grinden.

Vegetation
Träden i trädkransen. Utmed muren växer några buskar. Här finns även två höga tujor
och en plantering med vårblommor och rosor. Två grusgravar är omgärdade med
buxbomshäckar och en grusgrav har små utplacerade plantor av buxbom.

Gångsystem
Grusgång utmed kyrkogårdsmuren med en rad gravar invid muren, grusat runt kyrkan.
Gruset är både naturgrus och krossgrus.

Gravvårdstyper
Flera stora familjegravar i form av grusgravar omgärdade av stenram, häck eller
gjutjärnsstaket. Två granitkors av svart respektive rödgrå granit från 1911 och 1928, en
större familjegrav av granit med sex vårdar infällda i bakre delen och liggare. Bland
de äldre vårdarna märks tre liggande hällar i granit från 1800-talet med något svårläst
inskription. En vård av röd kalksten rest över Christina Uggla Christoffersdotter, död
1781 omnämns i en beskrivning från 1829. Gravvården står troligen på ursprunglig
plats. Invid östra muren finns ett trepasskors och en vård i form av en gotisk port, båda i
gjutjärn och från 1865 respektive 1825.

Byggnader
-

Övrigt
Invid kyrkan finns en mångkantig vattenbrunn av resta kalkstensskivor med
kalkstensplattor som en gång runt i gruset. Soptunna och vaser.