TOFTERYDS KYRKA

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Delar av den medeltida kyrkans norra mur ingår i den nya kyrkan, som byggdes 1833-35 av byggmästare Peter Pettersson från Tåå i Sandhults socken i Älvsborgs län, efter ritning 1832 av Fredrik Bäck, ÖIÄ. Församlingen föredrog Bäcks förslag framför det något enklare men likartade, som beställts av länsbyggmästare Carl Robert Palmér 1829 och insänts till ÖIÄ. Biskop Esaias Tegnér förrättade invigningen 1838. Exteriören är välbevarad, interiören har fått flera nya inslag i modern tid. I kyrkogårdens stenmur markeras huvudentrén av kraftiga, murade grindstolpar.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med rakslutet kor i öster, torn i väster, sakristia i norr. Två korfönster (tre på Bäcks ritning). Entréer i väst och på sydsidan. Byggd i sten, grovt spritputsad med slätputs kring fönster och hörn. Grålila taklist, grå sockel. Rött tegel på långhus- och sakristietak, plåt på torn- och lanternintak. Solbänkar av sandsten.

EXTERIÖR - Byggd enligt 1832 års ritning, med några förenklingar. Valmat tak på långhuset åt öster och på den lägre sakristian. Portalerna inramade av halvkolonner med högt överstycke, krönt av lunettfönster. Välproportionerad öppen lanternin med pilastrar i hörnen.

INTERIÖR - Långsträckt kyrkorum med vita väggar, flackt blågrått trätunnvalv, gråmarmorerad taklist med tandsnittsfris. Den raka korväggens två fönster försedda med glasmålningar 1935, övriga bibehållna med blåst glas från Kosta. Altaruppsats efter ritning av Bäck 1832 med gråmarmorerade kolonner som bär halvcirkelformat överstycke med strålsol. Den ursprungliga altartavlan, ett ljusbrunt kors med vit svepduk mot svart fond (okänd konstnär), nu på tornvinden. Den ersattes 1937 av den nuvarande målningen. Altarring med gallerverk, ursprungliga nummertavlor, raka korbänkar. Predikstolen utförd efter ritning av Bäck, som i sin tur följer förslag av Palmér. Målad i grågrönt med förgylld dekor. Öppna bänkar färgsatta 1978 i övervägande blått. Läktare med konvext mittparti och gallerverk likt altarringens. Bröstningen bemålad 1944 med nytestamentliga scener. Orgel byggd 1855 av August Rosenborg, Vadstena, med fasad ritad 1853 av Carl Gustaf Blom Carlsson. Läktarunderbyggnad med skärmväggar, ej till full höjd. Läktarstöd marmorerade i gråviolett.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Tofteryds kyrkogård har medeltida ursprung, men från denna tid
syns idag inget ovan mark. 1663 byggdes den första belagda klockstapeln,
vilken ersattes av en ny 1712. 1689 uppfördes en fyrkantig
port eller lucka i väster. En likadan uppfördes åt norr 1778. På kyrkogården
fanns en åttkantig grav tillhörig säteriet Möllnarp. Denna
täcktes av ett koniskt tak med järnspira och årtalet 1693. Eventuellt
härrör en på tre sidor profi lerad sandstenshäll vid sakristian från
denna grav, alternativt från gamla kyrkan (altarskiva?). 1829 beskrivs
kyrkogården som ganska ojämn och på sina ställen bergig, är liksom
kyrkan för trång och otillräckelig... Den omgifves af en illa uppförd
ringmur Vidare omnämns en nu försvunnen grav vid sakristian
med svartmålat Staquett och hvarjehanda planterade buskar tillhörig
aflidne Krono Befallningsman J P Westlund. Då fanns även två
nu försvunna 1700-talsvårdar. Kyrkogården utvidgades 1831 med
30 alnar åt öster och tre år senare med 12 alnar åt söder. Troligen i
samband med detta revs stigluckorna samt gravkoret och nuvarande
grindpartier kom till som svarar mot kyrkans ingångar. Sannolikt
daterar sig även trädkransen till stor del från denna tid.
1906 diskuterades en behövlig utvidgning av kyrkogården. Denna
avsågs att göras åt öster och en plan utarbetades av Herman Th ulin,
Värnamo. Detta skulle inbegripa avsevärda fyllnadsarbeten och arbetena
kom ej att utföras förr än 1921 och då enligt en omarbetad plan
av Byggnadsstyrelsens arkitekt Knut Nordenskjöld. Utvidgningen
blev en 16,5 meter bred remsa längs östra kortsidan. Dessa arbeten
sammanföll med anläggandet av en begravningsplats i Skillingaryd.
1932 ordnades den östra hälften av kyrkogården. Den oregelbundna
kyrkogårdsmuren fortsattes längs utvidgningen, varvid den gamla
öststräckningen helt enkelt fl yttades ut. Vidare påbyggdes delar av
befi ntlig mur i höjd och bredd för att få en enhetlig nivå. Ytan öster
om kyrkan på äldre delen, vilken var avsedd för allmänna gravar var
mycket ojämn och jämnades ut. Ett nät av rätvinkliga grusgångar
upptogs på östra halvan. 1949 omnämns att fl ertalet av de grusbäddar
man kan se på ett fl ygfotografi från samma tid omgavs av
ligusterhäckar. Under efterkrigstiden så har fl era av gravarnas grusbäddar
lagts igen för att underlätta skötseln. 1997 nyplanterades
några lönnar i trädkransen längs sydöstra sidan.

Allmän karaktär
Tofteryds kyrkogård har karaktär av en typisk landsortskyrkogård
omkring 1900. Den rektangulära kyrkogården kan grovt indelas i
tre delar. Den västra hälften som av kyrkan skiljs i en nordlig och en
sydlig del och den östra hälften. De rektangulära kvarteren indelas
till stor del av bevarade grusgångar. Här används för enkelhetens
skull en bokstavsbeteckning på kvarteren, A-X. Norr om kyrkan
återfinner vi från väster till öster A-H, söder om kyrkan I-N och i
öster O-X. I kvarteren norr och söder om kyrkan fi nns fl era äldre
vårdar, fl era påkostade. Kvarteren öster om kyrkan domineras av
efterkrigstidens låga vårdar. Terrängen sluttar där svagt åt öster. Direkt
till kyrkogårdens sydöstra hörn ansluter en bod. I anslutning till
gångarna finns glest placerade armaturer i form av runda glaslyktor
på tjärade stolpar, en enkel och ändamålsenlig form.

Omgärdning
Kyrkogården omges av en kallmur, på utsidan från drygt 1-2 meter
hög, högst i nordöstra hörnet. Murens tjocklek är knappt 1 meter.
Stenmaterialet utgörs av granitblock och hällar i skiftande storlek.
I den äldre delen är det främst mindre format. Man kan tydligt
se var muren byggdes på 1932 genom detta. På insidan är muren
närmast en stödmur i sydväst, i övrigt omkring en halvmeter hög.
Murkrönet är beväxt av mossor och sedum. Norra sträckningen
är rikligt överväxt med brunmossa. Mitt för sakristian har muren
kalvat något.

Ingångar
Kyrkogården har en huvudingång mitt i väster för tornporten och
en i söder mitt för sydporten. Vidare finns i den utvidgade delen
två ingångar i söder. Västra ingången är tredelad med fyra sprutputsade
(cementhaltig) grindstolpar. Dessa har fyrkantig plan
och kröns av tälttak av finhuggen sandsten med tillhörande klot i
samma material. De mellersta stolparna är något högre och bär en
pargrind. De båda övriga bär var sin enkelgrind. Grindarna som
troligen är samtida med kyrkan har ett rikt utförande i smide med
karaktäristiska järnband. Dessa är närmast identiska med grindarna
i grannsocknen Åker. Den södra ingången har två grindstolpar av
samma slag som nämnt. Dessa bär en smidd pargrind med nygotiskt
formspråk genom spetsbågar, tillverkad under 1800-talets slut. Fem
trappsteg av granit är placerade i muren. Vid östra sidan ansluter ett
fyrkantigt vattenkar av fogade granitkvadrar. De båda ingångarna
till utvidgningen bär strama spjälgrindar av smide från 1900-talet.
Den östliga en pargrind mellan grovt tuktade granithällar. Den
västra med fyra granittrappsteg i muren.

Vegetation
Kring kyrkogården växer en trädkrans, vilken längs den äldre delens
norra, västra och södra sidor utgörs av 14 äldre lönnar. Öster om
södra ingången och längs utvidgningens östra sida växer nyplanterade
lönnar. I nordost fi nns även tre äldre björkar. Trädkransens
gamla lönnar kan delvis vara samtida med kyrkan, särdeles de i
nordväst. På kyrkans norra sida domineras kvarteren av ett stort
sorgeträd i form av en äldre hängalm. På kyrkogårdens östra hälft
växer ytterligare sju sorgeträd i form av hängalmar, dock något yngre.
Ungefär en tredjedel av gravraderna har rygghäckar av måbär.

Gångsystem
Ett rätvinkligt nät av grusgångar knyter samman kyrkogården. Mellan
ingången i väster och tornporten är en stor grusyta med armar
som omsluter kyrkan. Från dessa utgår tvärgångar som inramar de
olika kvarteren. I västra hälften är kvarteren små medan de i öster
är stora rektangulära. Östra hälften delas i en nordlig och en sydlig
hälft av en mittaxel med utskjutande tvärgångar.

Gravvårdstyper
Kyrkogården kan uppvisa gravvårdar från 1600-talet fram till idag.
De äldsta är samlade i ett museikvarter i södra hörnet mellan torn
och långhus. Kyrkogårdens äldsta del, den västra hälften domineras
av det förra sekelskiftets resliga vårdar i form av obelisker och bautastenar,
vanligen i blankpolerad svart granit. Bland dessa fi nns ett
antal som bevarat sina grusbäddar, vilka en gång fanns över större
delen av kyrkogården. I den östra hälften är det efterkrigstidens låga
rektangulära vårdar som präglar bilden. Variationen är form är liten
och kan förklaras med såväl tidsandan som det begränsade antalet
tillverkare. Materialet är främst grå och röd granit, sistnämnda
vanligast bland de yngsta och som regel polerad. På samma del av
kyrkogården fi nns även en del allmänna gravar, d.v.s. kostnadsfria
gravar till skillnad från de enskilda köpegravarna. Dessa har enkla
småskaliga vårdar som sällan når upp till halvmetern i höjd. I form
anspelar de dock på de enskilda gravarnas vårdar. Vanliga bland
dem är även små liggare av svart granit. Ett kännetecken brukar
vara att gravarna ligger kronologiskt, folk begravdes i rad allt efter
frånfälle.

Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.

Kvarter A-H
Allmän karaktär
Nämnda kvarter upptar den norra sidan om kyrkan. Karaktären
är något disparat. A utgör en dubbel nord-sydlig gravrad längst i
väster med rygghäck. F och G utgör motsvarande i öster men utan
rygghäck. Mellan dessa befi nner sig B, en rad av vårdar längs norra
muren, i skuggan av ett sorgeträd och C-E, tre korta dubbla rader,
varav två med rygghäck och endast en eller två vårdar i varje rad.
Ursprungligen skiljdes B-E åt av grusgångar som nu är gräsbesådda.
Längs kyrkans norra långsida sträcker sig en rad som benämns H.
Mest framträdande är det förra sekelskiftets påkostade vårdar. Det
är relativt få vårdar.

Gravvårdstyper
Områdets äldsta vård utgör gjutjärnskorset från 1859 över prosten
J Blomén med tillhörande, numera gräsbesådd, stenram. Flera
kyrkoherdar har valt att gravläggas vid kyrkans norra sida. Invid
nämnda grav har under 1900-talet lagts en påkostad kalkstenshäll
över häradsprosten Jonas Johan Lagergren (död 1833) vilken enligt
inskriptionen förde andens svärd och höjde kunskapens fackla i
ord och toner som ingen före honom; jämväl långt utom pastoratet.
Hällen ligger inom en nu gräsbesådd stenram. Invid kyrkan
har en något mindre, men likartad häll lagts över kyrkoherden,
prosten och nykterhetskämpen Pehr Östberg (död 1846). Bådas
formspråk präglas av 20-talsklassicism. Invid sistnämnda står en
kraftig bautasten som pastoratet reste 1916 över kyrkoherde Grillsson.
Ytterligare tre kyrkoherdegravar fi nns: i B en polerad svart
bautasten över A J Berg (död 1870) med sonen studeranden, i A
ett svart granitkors från 1896 över H Sjögren och i F två liggare
över A W Rendahl (död 1946) med fru. Ovanlig är vården över
folkskolläraren och organisten Peter Sjödell med maka (död 1887),
formad som en ekstam med tillhörande krans. Rent individuellt
gestaltad är den Ljungberghska familjegraven. Denna hade ursprungligen
en grusbädd och omgavs med en kätting. Nu återstår
ett kraftigt altare av ljus granit med klovytor och krönande urna.
På baksidan är den metallurgiska symbolen för järn utsparad, vilken
anspelar på familjens koppling till Götafors järnbruk och det
faktum att tre generationer var järnhandlare. Framför altaret ligger
tre granithällar. Den äldsta är lagd över bruksförvaltaren Joh. Aug.
Ljungbergh (död 1930) med fru. Nästa är lagd 1961 över direktör
Oscar Ljungbergh, ägare till en av ortens största åkdonsfabriker. Den
yngsta är 1975. I A står en reslig svart granitvård med tempelgavel,
rest över civilingenjören C A E Ljungbergh 1903. Bredvid denna
fi nns kyrkogårdens troligen högsta vård, en över två meter hög
bautasten över poststationsföreståndaren Carl Th elanders grav, rest
1901. Kvarter F upptags av stora familjegravar där man märker två
stora grusbäddar med tillhörande bautastenar, den ena tillhörande
förrådsförvaltaren vid Kungl. Jönköpings regemente Per Wilhelm
Lundebergs (död 1906) familj, den andra över Johan Andersson
(död 1919) med fru och son. Sorgeträdet i G tillhör den Tollska
familjegraven, vilken markeras av ett storet kors i ljus granit. Som
många andra gravar har denna sannolikt haft grusbädd från början.
I övrigt består de små kvarteren av låga vårdar från främst 1930-50.
Vid sidan av ovan nämnda titlar fi nner vi några hemmansägare, en
fanjunkare, en skräddarmästare och en handlande.

Kvarter I-M
Allmän karaktär
Kvarter I-M utgörs av fem korta nord-sydliga gravrader längs kyrkans
södra sida. De skiljs åt av små grusgångar och har alla rygghäckar.
Gravvårdsbeståndet är blandat. I det grusade hörnet mellan
torn och långhus har några museivårdar placerats.

Gravvårdstyper
Kvarteren uppvisar ett blandat bestånd av vårdar från hela 1900-
talet. Äldsta vården är en svart polerad obelisk från 1912 över
hovslagare G A Andersson. Bland de äldre från tiden fram till och
med 20-talet är det mest resliga former: kors olikformade hällar,
obelisker eller bautastenar. Vid sidan av den vanliga svarta graniten
märks ett par vårdar av röd Tranåsgranit, varav den ena en stor
liggande häll från 1936 över folkskolläraren och organisten Karl
Hjärtstädt med fru. Ett par vårdar i M utgör exempel på de kraftfulla
låga former som blev vanliga under mellankrigstiden. Dessa
dikterades av regler kring maximihöjd. I stället bredde de ut sig
och var som regel samkomponerade med grusbäddar och stenram.
Båda dessa har dock mist sina bäddar. Den äldre är från 1926 och
har tidstypiska reliefer med liljor. Den yngre utgörs av ett gavelparti
med två lägre fl yglar, en vanlig modell. En ovanlig vård från 1920
anspelar genom sin pilform på 1600- och 1700-talsvårdar i länet.
Efterkrigstidens vårdar är spridda över hela epoken och har överlag
ett likartat utseende och är vanligen av grå granit. Tre vårdar från
omkring 1950 har karaktäristiska symboler av koppar på krönet.
Titlar är vanligt förekommande bland de äldre vårdarna och omfattar
förutom ovan nämnda: hemmansägare, köpman, kyrkovärd,
fj ärdingsman och landtbrukare. En vård bär en referens till Missionsförbundets
sångbok och vittnar därmed om frikyrkligheten
på orten. Museivårdarna vid tornet består av fem äldre exemplar.
Den äldsta är en rest sandstenshäll från 1672 med en änglafl ykt i
relief och inskription över Mårten Håkonsson och frun Kristina
Andersdotter i Torp. En liknande vård är från 1741 men bär endast
initialer. Båda är idag svårläsliga p g a vittring. Ett gravkors av
sandsten saknar inskription och en arm. Två gjutjärnskors daterar
sig från 1878 och 1901. Två sentida minnesmärken i rostfritt stål
respektive granit minner om skalden P J Forslind (1829-1908)
respektive häradsscholmästaren Lars Thorson Giötman (1645-
1705). De är resta 1986 respektive 1987.

Kvarter N
Allmän karaktär
Vad som här benämns N är det långsmala kvarteret mellan kyrkogårdens
sydvästra hörn och dess södra ingång. Detta kvarter består
av korta nord-sydliga rader med vårdar vända mot öster. Kvarteret
har en mycket enhetlig prägel av förra sekelskiftet genom sina resliga
vårdar.

Gravvårdstyper
Ungefär hälften av vårdarna är resliga typer från förra sekelskiftet
och den andra hälften låga efterkrigstidsvårdar. Genom sin storlek
är det de förra som helt präglar kvarteret. Vanligast är olika obeliskformer,
vanligen s.k. flata. Företrädesvis rör det sig om polerad svart
granit. Den äldsta vården är rest 1885 över manufaktursmeden S J
Malmqvist med fru. Två av familjegravarna har bevarad grusbädd
med stenram, något som ursprungligen de fl esta hade. Den ena
tillhör landtbrukaren Johannes Jönsson (död 1905) och den andra
nämndemannen Anders Johannessons familjegrav. Båda har typiska
flata obelisker. Den förra bädden är utvidgad åt norr och rymmer tre
små liggare från 1935-49. Ytterligare två obelisker härrör från 1896
respektive 1906 och är resta över två kyrkovärdar. En vinkelbruten
vård från 1912 över en husägare bär referens till Missionsförbundets
sångbok. De låga vårdarna spänner över en period från 1935 till
1987. De är av olikfärgad granit. Ett par av de äldre har utpräglat
klassiserande detaljer.

Kvarter O-X
Allmän karaktär
Nämnda kvarter upptar kyrkogårdens östra hälft och har alla en
likartad karaktär. Området ordnades och indelades 1932. Kvarteren
har alla två till fyra nord-sydliga rader, varav en stor del är dubbla.
I O, P och S har dessa rader rygghäckar. I fl era av kvarteren fi nns
ett sorgeträd. Ursprungligen så har stora delar av kvarteren upptagits
av allmänna gravar, men detta kan nu bara skönjas på enstaka
platser, främst i öster. Vad som idag dominerar är efterkrigstidens
låga vårdar.

Gravvårdstyper
Kvarteren består till största delen av efterkrigstidens låga, rektangulära
vårdar av tämligen enhetlig storlek och form. De daterar sig från
1930-talet fram till idag. Grå granit är vanligaste materialet medan
svart granit nästan bara förekommer bland de äldre och röd bland de
yngre. I de fem östligaste kvarteren är det 1930-, 40- och 50-talen
som dominerar. Bland dessa är fl ertalet familjegravar. Några är mer
särpräglade, detta gäller framför allt de fem vårdar från 50-talet som
har identisk kröndekor av koppar i form av en låga alternativt ett
kors inom bokstaven Omega. Inom dessa kvarter kan man tydligt
utpeka ett antal allmänna gravar, men det är svårt att få grepp om
någon kronologi eller om det någonsin rört sig om rena allmänna
gravkvarter. De allmänna gravvårdarna är småskaliga, knappast en
halvmeter höga och som regel av svart granit. De kan anspela på
enskilda gravars vårdar eller bara vara små liggare. Det här aktuella
tiotalet vårdar är från 1920-50-talet. I de västra kvarteren kan man
ännu klart urskilja en äldre generation gravar bland vårdarna från
1960-80-talet. Men de ger ingen entydig bild av allmänna gravkvarter,
även om enskilda vårdar tycks tillhöra allmänna gravar. Åldrarna
är disparat och ger inget sken av kronologisk ordning. Den äldsta
vården är en rest kalkstenshäll från 1881 över kyrkovärden A P
Johannesson och hans fru Chrestina i P. Andra äldre vårdar är två
fl ata obeliskerna av svart granit från 1893 och 1905 i kvarter O. I
allt rör det sig om ett tiotal vårdar. En kuriositet är den lilla enkla
marmorvården över E R Leander, Illinois, 47th Armed Infantry,
vilken dog 1944 under andra världskrigets slutskede. Bland övriga
intressanta vårdar fi nns en häll över Anna Britta Petersdotter (död
1919), Tofteryds sockens första småskolelärarinna. I R fi nns östra
halvans enda grav med grusbädd, tillhörande kyrkovaktmästares
familjegrav från 1937. Vid dess hörn växer ett av sorgeträden. Vidare
fi nns en familjegrav med ett marmorkors och ett äldre hjulkors av
kalksten i O. För sig själv i änden av P ligger Tolfska familjegraven
med sitt särpräglade smideskors och sex stycken liggare från 1916-
93. Familjegravar är ovanliga efter 1950-talet. Titlar förekommer
sparsamt men långt in i efterkrigstiden, för vissa yrken som exempelvis
lärarinna ännu på 1980-talet. Av titlar finns i övrigt: smedmästare,
nämndeman, kyrkvärd, hemmansägare, skräddaremästare,
trävaruhandlare, soldathemsföreståndare, korpral och byggmästare.
Vid muren och dumphögen fi nns ett par vårdar som sannolikt härrör
från allmänna gravar.

Bod
Byggnaden hör samman med kyrkogårdens utvidgning 1921. Den
vilar på en sockel av fogad marksten. Väggarnas regelverkstomme är
klädd med rödfärgad locklistpanel. I gaveln åt väster sitter en pardörr
av svartmålade bräder. Ovan denna är ett lunettfönster. Byggnaden
bär ett sadeltak med tvåkupiga lertegel. Ursprungligen bör boden
ha hyst begravningsvagn, idag är den redskapsförråd.