Allmän karaktär
Nöttja kyrkogård är en liten kyrkogård kring en medeltida kyrka. Den är upphöjd i förhållande till omgivningen
och har därmed en väldränerad jordmån, med viss tendens att torka ut under sommarhalvåret.
En stödmur av flata naturstenar omger den åt alla fyra väderstreck.
Innanför trädkransen är ytorna öppna och saknar annan växtlighet än något enstaka träd och ett fåtal
buskar. Marken är gräsbevuxen.
Den äldre delen av kyrkogården är indelad i fyra kvarter. Dessa är till följd av kyrkans något asymmetriska
placering olika stora. Den nyare delen är indelad i tre kvarter, också de i olika storlek och
form.
Både den äldre och nyare delen av kyrkogården har stora partier som inte utnyttjats till gravsättning.
Detta ger bitvis ett mycket glest och ödsligt intryck. Gravkvarteren präglas också av uppblandning mellan
nya och gamla gravar, moderna gravstenar intill gamla och högresta stenar varvat med låga. Det finns
ett flertal grusgravar kvar, med stenramar, och dessa är spridda över den äldre delen. Här finns också ett
stort antal gravvårdar från 1800-talets andra hälft. Den nyare delen domineras av nyare gravstenar, från
1930-talet och framåt, där de flesta är låga och rektangulära till formatet. Ingen allmän linje finns och i
de befintliga kvarteren på den äldre delen råder en viss asymmetri i gravarnas placering.
Omgärdning
Den äldre delen av kyrkogården ligger på en höjd i förhållande till den lägre omgivningen. Den omgärdande
stödmuren av kallmurade flata naturstenar uppfördes 1879. Möjligen gjordes då också en markhöjning
längs kanterna för att få en planare kyrkogård. Höjden på murens utsida varierar från en halv
till drygt en meter. På insidan ligger murkrönet i marknivå utom på den norra sidan där den sticker upp
något, som högst en halv meter på enstaka ställen.
Runt den kilformade nyare kyrkogårdsdelen i söder löper ett kraftigt staket med sockel och stolpar i
huggen granit, med tredubbla metallstänger emellan. Detta är dock sommartid nästan helt dolt av en tät
häck av Sibirisk ärtbuske som löper längs hela utvidgningen. Mot norr avgränsas utvidgningen av den
äldre kyrkogårdens stödmur.
Ingångar
I stödmurens västra sida, mitt för kyrkans port, finns en bred öppning i muren med trappa upp till kyrkogården.
Trappan består av grovt huggna rektangulära stenblock och flankeras av liknande grindstolpar.
Grindar saknas.
På kyrkogårdens östra och södra sida finns liknande muröppningar med trappor och grindstolpar,
men något smalare. Även här saknas grindar. Mot norr finns en enkel öppning i den fristående låga muren
utan grindstolpar, grindar eller trappa.
Den södra trappan leder ner till den nyare kyrkogårdsdelen. Denna har en separat ingång i markplan,
i det nordvästra hörnet, försedd med grindstolpar av släthuggen granit och grindar av smidesjärn.
Vid ingångarna till den äldre delen av kyrkogården fanns tidigare trägrindar. Dessa togs bort då de
ansågs vara i för dåligt skick, troligen redan på 1960-talet, och har inte ersatts med nya.
Vegetation
Hela kyrkogården, både den nyare och äldre delen, är i stort sett helt gräsbevuxen. En krans av äldre
lönnar löper runt den äldre kyrkogården. De flesta är äldre träd, men i den norra delen finns även några
nyplanterade som ersatt tidigare gamla lönnar. På senare år har man börjat hamla trädkransen, vilket
lett till att några träd dött. Flera av de stående lönnarna verkar dåligt klara denna behandling, de är helt
enkelt för gamla och grova för att beskäras så hårt. Lönnarnas kraftiga rotsystem hotar dessutom att
rasera stödmuren.
I det nordvästra hörnet, i kvarter A, står en äldre hängask. Mitt i kvarter C står en mindre pyramiden.
Runt den södra delen av kyrkogården löper en häck av sibirisk ärtbuske och i den står ett antal glest
placerade lövträd, bland annat lönn, alm och björk. Förutom dem står tre björkar i gräsmattan. Mot den
norra sidans stödmur finns en rad syrenplantor. Det finns inga rygghäckar eller häckomgärdade gravvårdar
på någon del av kyrkogården.
På äldre fotografier kan man se att kyrkogården tidigare varit bevuxen med ett flertal buskar och
träd, åtminstone den äldre delen. Dessa har efterhand tagits ner då de blivit gamla och försvagade och
inte ersatts av nya.
Gångsystem
Det finns få gångar på kyrkogården, färre än de som ritats in på gravkartan. Från huvudentrén i väster
går en bred gång lagd med ölandssten. Vid entrén står även två gatlyktor i svartmålat gjutjärn. Gången
breddas framför kyrkan till hela gavelns bredd. Framför porten ingår en stor flat naturstenshäll i plattläggningen.
Här står även två parkbänkar målade i vitt, samt två gatlyktor i svartmålat gjutjärn.
Två smalare tvärgångar går åt norr och söder nästan direkt efter huvudentréns grindstolpar. De slutar
båda strax innan muren, som återvändsgränder. Framme vid kyrkan ansluter två likadana tvärgångar där
den norra slutar som återvändsgränd vid muren medan den södra leder till muren och dess trappa ner
till den nyare kyrkogården. Från den senare går en likadant stensatt gång parallellt med kyrkans södra
långsida, till den östra murens öppning. Alla mindre gångar på den gamla delen av kyrkogården har
också beläggning av ölandssten.
De gångar som på gravkartan löper längs murens norra, östra och södra sidor samt genom kvarter C
finns inte. De är synliga på flygfotografier från 1941, men såddes igen i slutet av 1950-talet.
I den nyare kyrkogårdsdelen går en grusgång från dess nordvästra grind längs dess västra kant. En
parallell grusgång delar kvarteren E och F och utgör fortsättning på den äldre delens tvärgång. Dessa
två förbinds med en vinkelrät grusgång mellan kvarteren E och G. Dess på kartan inritade fortsättning
österut finns inte.
Minneslund/ Urnlund
På Nöttja kyrkogård finns ingen minneslund eller urnlund.
Gravvårdstyper
Nöttja kyrkogård härstammar från tidig medeltid, då den tidigare träkyrkan på samma plats som den nuvarande
kan spåras tillbaka till 1100-talets mitt. Det finns dock inga rester efter så gamla gravsättningar.
I kyrkogårdens sydöstra hörn står tre äldre utrangerade stenar intill muren, varav man på två av dem
kan utläsa årtalen 1676 respektive 1782. Bredvid dessa står två enklare smideskors som troligen är från
motsvarande tidsepok.
Några enstaka gravvårdar från 1860- och 1870-talen finns, men de övriga äldre stenarna är från
1800-talets två sista decennier. Dessa äldre gravvårdar varierar mellan låga, högresta och monumentala
stenar. Det dominerande materialet är diabas. Från 1930-talet och framåt dominerar de låga rektangulära
stenarna, också här med ett betydande inslag av diabas under de tre första decennierna. Kvarteren inom
den senare delen av kyrkogården, E-G, präglas av låga rektangulära gravvårdar från 1937 och framåt.
Inom den äldre delen av kyrkogården står äldre och nyare stenar blandat.
I slutet av 1950-talet skedde en upprensning då hela kyrkogården skulle organiseras och nya linjer
upprättas. Ett flertal gamla gravstenar kasserades då, samtidigt som några grusgravar såddes igen. Idag
sparas gamla gravstenar för återanvändning. Ingen har dock återanvänts ännu.
Byggnader
I kvarter C i kyrkogårdens sydöstra hörn står klockstapeln. Den är av klockbockstyp och uppfördes i
slutet av 1600-talet, enligt uppgift kring 1680. Dess bottensyllar vilar på helt nedgrävda fundament av
natursten. Strävorna är på sidor och insida klädda med brädpanel och på utsidan med spån. Den kantigt
karnisformade huven med mycket hög och smal spira är också klädd med spån. Den kröns av en enklare
spira i smidesjärn. Under huven hänger två klockor, den ena gjuten 1918 och den andra omgjuten 1818.
Hela byggnaden är mörkt tjärad.
I övrigt finns inga andra byggnader på eller i direkt anslutning till kyrkogården.
Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A är relativt välfyllt och regelbundet, dock
finns några gravvårdar i den norra delen som avviker
från indelningen i rader. Beståndet av gravstenar
är mycket varierat både vad gäller ålder och
utförande.
Gravvårdstyper
Här finns allt från små hällar till pampiga grusgravar,
stenar i allt från diabas till hallandia. Tidsspannet
mellan de äldsta och de senaste vårdarna
är nästan 130 år, vilket säger något om variationerna
dem emellan. Den äldsta är från 1873 och
den yngsta från 2002. Ingen särskild typ av sten
kan sägas dominera, möjligen finns en viss överrepresentation
av låga rektangulära stenar. Ortsnamn
är mycket vanliga, titlar förekommer sparsamt
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B ligger på kyrkans norra sida men sträcker sig även bakom koret. Det är mycket glest utnyttjat
med gravvårdarna mest koncentrerade till dess västra del. Även i detta kvarter är tidsspannet stort, från
1881 till 2005. Stenarna är av varierande storlek men främst dominerar de låga rektangulära.
I kvarteret finns ett flertal personer med titeln Lantbrukare begravda, varvid även gårdsnamnet tagits
med. I övrigt förekommer ofta ortsnamn.
Gravvårdstyper
De låga rektangulära stenarna är flest i antal, men
beståndet är ändå mycket blandat. Precis som i föregående
kvarter varierar storlek, formgivning och
ålder. Flera grusgravar finns men även en mindre
häll av natursten, från 1988, liknande de som vanligtvis
återfinns i urnlundar. Av de äldre stenarna
finns några vars text inte längre går att tyda. Ortsnamn
är vanligt förekommande.
Ett exempel på lantbrukargrav är en smal hög
diabassten från 1908. Ett palmkvistmotiv är graverat
runt namntavlan, där mannens och hustruns
namn står med förgyllda bokstäver. Där står också
gårdens namn, Balkarp Södregård.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C ligger vid kyrkobyggnadens södra sida och är till storleken det minsta på den äldre delen av
kyrkogården. Det upptas dessutom till största delen av klocktornet, så antalet gravvårdar är litet. Även
här är åldrar och stil blandade, men de äldre gravvårdarna dominerar.
Gravvårdar
Gravvårdarna är placerade i en rad öster om klockstapeln och i
fyra rader väster om densamma. De är få till antalet och de äldre
stenarna är i majoritet. Den östra delen består av sex stenar från
åren 1892-1985. I den västra delen är den äldsta stenen från 1868
och den senaste från 1991. Bland de äldre gravvårdarna finns
flera som har sin text huggen i infällda marmortavlor. Eventuellt
är även några av stenarna som helhet utförda i marmor, vilket är
svårt att avgöra beroende på algpåväxt och nedsmutsning.
I det sydöstra hörnet av kvarteret står tre utrangerade stenar
och två järnkors, vilka är kyrkogårdens äldsta bevarade gravvårdar.
Två av stenarna har årtalen 1676 respektive 1782 inhuggna,
medan den tredje är oläslig. De är troligtvis utförda i sandsten.
Järnkorsen är mycket enkelt utförda och saknar all information,
men härrör förmodligen från samma tid.
Intill kyrkväggen, på andra sidan grusgången finns en separat
gravvård som står utanför det egentliga kvarteret. Det är en
högrest diabassten från 1893 som utgör familjegrav för ägaren
av Stafsätra gård.
bas finns ett fritt utrymme som bör hållas öppet och det är
tveksamt om fler gravsättningar bör ske i kvarteret. Dess
karaktär är något blandad, men har en högre andel äldre
gravvårdar än de andra. Bland dessa finns flera som med sin
utformning har ett högre kulturhistoriskt värde, framför allt
de med text på marmorplatta.
I detta kvarter är det särskilt viktigt att eventuella nya
gravvårdar anpassas efter de befintliga, gärna genom återanvändning
av gamla stenar.
Kvarter D
Allmän karaktär
Tidsspannet i kvarter D spänner från 1890 till 2005, och ger det därmed en ganska blandad karaktär. Det
är mest slående är dock den oordning bland gravvårdarnas inbördes placering som finns. Raderna i den
västra delen är inte raka och flera stenar som står i enkla rader är vända åt olika håll. Dessutom är två av
de sydligaste stenarna vända åt söder, istället för väster eller öster som övriga vårdar. Dessa två är båda
från tiden strax före sekelskiftet 1900.
Gravvårdar
Blandningen av olika typer av gravvårdar är tydlig även i kvarter D. Kvarteret har en i stort sett äldre karaktär,
men de låga rektangulära gravstenarna från 1930-talet och framåt dominerar. De två felvända
vårdarna från 1800-talet har båda halvhöga stenar av diabas, varav den ena har pelarform och kröns av
ett svarvat klot.
Kvarter E G
Allmän karaktär
Den utvidgade delen söder om den gamla kyrkogården ligger lägre, och är inte lika torr som denna. Gräset
är betydligt friskare och den omgivande häcken frodig. Den är dock glest belagd, särskilt i kvarteren
F och G. Med sina nymodigare stenar och räta linjer ger kvarteren ett betydligt modernare intryck än
den övre delen av kyrkogården.
Gravvårdar
De låga rektangulära gravvårdarna dominerar i
dessa tre kvarter. Formatet är relativt enhetligt,
men materialet växlar. Många av de tidigare stenarna
är utförda i diabas, men efter 1950-talet ökar
andelen stenar i grå och röd granit, samt de i hallandia
och labrador. Kvarter G har ett märkbart
stort inslag av just röda stenar. I detta kvarter finns
även den förhållandevis största andelen av stenar
med fri form, fem stycken.
Inga grusgravar finns i de tre kvarteren, men
tre vårdar har rester av stenramar kvar. En av dessa
är en naturstensliknande häll med otydbar text. Ett
par av de mindre stenarna har också en markant
plantering av vintergröna. Dessa vårdar är från utvidgningens
första decennium.
De titlar som förekommer är folkskollärare,
skräddarmästare, kyrkovärd, predikant, byggmästare
och hemmansägare.
En gravsten i kvarter F har förutom den sedvanliga
texten även en relief av ett rådjur eller en
hjort. Denna är från 1994 och bär ortsnamnet Staverhult.
Formen är rektangulär, men med dragning
åt fri form.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
