Eskilstuna badhus

Eskilstuna badhus är resultatet av en arkitekttävling som arkitekten Paul Hedqvist vann 1930. Byggherre var Eskilstuna stad och badhuset öppnades för allmänheten i januari 1933. Byggandet av ett nytt badhus hade varit aktuellt länge. Redan 1917 tillsattes en kommitté för att utreda lämplig placering. Uppdraget var först att bygga både simhall och gymnastik- och tennishall. Detta ströks senare eftersom det skulle bli ett alltför kostsamt projekt. Det nya badhuset ersatte de äldre badhus som fanns i staden.
Funktionalismen växte fram som en internationell rörelse på 1920-talet och fick sitt genombrott i Sverige genom Stockholmsutställningen 1930. Det nya inom rörelsen var att funktion och ändamål skulle vara avgörande för formen. Utsmyckning som saknade praktisk funktion försvann. Detta var en reaktion mot 1800-talets med dekor överlastade arkitektur. Man strävade efter ljus, luft och sundhet samt spartansk enkelhet och ändamålsenlighet. Enkla och stilrena linjer och volymer, vila fasader och stora sammanhängande fönsterband är karakteristiskt för stilen.
Eskilstuna badhus är ett tidigt och mycket typiskt exempel på den tidiga svenska modernistiska arkitekturen som hämtade sin inspiration från den tyska Bauhausskolan och International style ­ enkla och stilrena linjer och volymer, vit fasad och större sammanhängande fönsterpartier och fönsterband. Badhuset är en av de få tidiga och konsekvent utförda modernistiska/ funktionalistiska byggnader som finns kvar utanför våra största städer.
Paul Hedqvist var en av 1930-talets mest utpräglade och inflytelserika arkitekter med omfattande verksamhet främst i Stockholm. Eskilstuna badhus arkitektoniska uppbyggnad i volymer och proportionering går igen i flera av Paul Hedqvists byggnader från samma tid, t ex vattenverket på Lovön och Katarina realskola i Stockholm (den sistnämnda ritad tillsammans med David Dahl).
Uppförandet av en funktionalistisk byggnad i Eskilstuna var något helt nytt, på tomterna runt om låg då äldre byggnader som det gamla sliphuset från 1891 och brandstationen från 1921. Det nya badhuset anpassades till den äldre bebyggelsen genom byggnadshöjden. Det uppfördes som en fyravåningars stenbyggnad med släta vitputsade fasader och stora kvadratiska fönsterpartier. Fasadbehandlingen bygger konsekvent på kvadraten. Fasaderna byggs upp av stora fönsterpartier sammansatta av lika stora kvadrater. Bassängrummets fönster har samlats till sju rumshöga glaspartier vilka har formen av dubbelkvadrater. Den sydligaste och nordligaste delen av taket är nedsänkt och platt med balustrad runt om medan den stora hallen bar välvt tak.
I interiören fanns ursprungligen intressanta gestaltningar tänkta att tillgodose den moderna tidens krav. Besökaren erbjöds bassängbad, bastu, turkiskt bad, karbad och medicinska bad. På taket fanns möjlighet till solbad. Merparten av omklädningshytterna låg samlade längs bassängens ena långsida och skildes från denna av en glasvägg. Den nya tidens krav på åskådarläktare löstes genom att sådana placerades våningen tre trappor upp ovanför avklädningshytterna. Den brant sluttande läktaren vilade på en vit balk och ramades in av två vertikala väggfält. Ursprungligen fanns på bassängens ena kortsida ett skulpturalt hopptorn av rund- och plattstål som på andra kortsidan hade sin motsvarighet i en elegant spiraltrappa som gick upp till soltaket.
Badhuset har byggts om vid ett flertal tillfällen på 1960- och 70-talen. Glasväggen, de turkiska och medicinska baden samt karbaden är borta liksom omklädningshytterna. Från det ursprungliga 1930-talsbadet är det, förutom exteriören, främst den stora rumsvolymen med simbassängen och läktaren som är tydlig från uppförandetiden. En del ursprunglig fas inredning finns också bevarad, som trapphuset med trappa av kalksten och trappräcke liksom delar av planlösningen.
År 1985 genomgick badhuset en större om- och tillbyggnad då det byggdes till med ett äventyrsbad längs Drottninggatan. I sam band med tillbyggnaden moderniserades även det ursprungliga badhuset. Det turkiska badhuset byggdes om till solarieavdelning, de medicinska baden och karbaden togs bort och en ny relaxavdelning inreddes medjacuzzi och bastur. Omklädningsrummen byttes ut mot förvaringsskåp och alla ytskikt förnyades. Simbassängen förminskades från33meter till 25 meter.
Enligt Riksantikvarieämbetets bok Badhus - bad och badande före 1950 (1995:2) har 21 varmbadhus av 69 kvar sin funktion som badhus. Bevarandegraden varierar. Flertalet badhusbyggnader är välbevarade i exteriören medan interiören i många fall moderniserats eller förändrats till en ny funktion.
Tolv badhus i landet har förklarats som byggnadsminnen, varav två är i statlig ägo. Eskilstuna badhus blir Sörmlands första byggnadsminnesförklarade badhus. Det bör till en kategori byggnadstyper från 1900-talets offentliga byggande och modernismen som inte är så väl representerade bland länets 58 byggnadsminnen. Det fyller därför en viktig funktion för att berätta vår gemensamma historia. I hela landet finns idag omkring 2500 byggnadsminnen.

Eskilstuna badhus är resultatet av en arkitekttävling som arkitekten Paul Hedqvist vann 1930. Byggherre var Eskilstuna stad och badhuset öppnades för allmänheten i januari 1933. Byggandet av ett nytt badhus hade varit aktuellt länge. Redan 1917 tillsattes en kommitté för att utreda lämplig placering. Uppdraget var först att bygga både simhall och gymnastik- och tennishall. Detta ströks senare eftersom det skulle bli ett alltför kostsamt projekt. Det nya badhuset ersatte de äldre badhus som fanns i staden.
Funktionalismen växte fram som en internationell rörelse på 1920-talet och fick sitt genombrott i Sverige genom Stockholmsutställningen 1930. Det nya inom rörelsen var att funktion och ändamål skulle vara avgörande för formen. Utsmyckning som saknade praktisk funktion försvann. Detta var en reaktion mot 1800-talets med dekor överlastade arkitektur. Man strävade efter ljus, luft och sundhet samt spartansk enkelhet och ändamålsenlighet. Enkla och stilrena linjer och volymer, vila fasader och stora sammanhängande fönsterband är karakteristiskt för stilen.
Eskilstuna badhus är ett tidigt och mycket typiskt exempel på den tidiga svenska modernistiska arkitekturen som hämtade sin inspiration från den tyska Bauhausskolan och International style ­ enkla och stilrena linjer och volymer, vit fasad och större sammanhängande fönsterpartier och fönsterband. Badhuset är en av de få tidiga och konsekvent utförda modernistiska/ funktionalistiska byggnader som finns kvar utanför våra största städer.
Paul Hedqvist var en av 1930-talets mest utpräglade och inflytelserika arkitekter med omfattande verksamhet främst i Stockholm. Eskilstuna badhus arkitektoniska uppbyggnad i volymer och proportionering går igen i flera av Paul Hedqvists byggnader från samma tid, t ex vattenverket på Lovön och Katarina realskola i Stockholm (den sistnämnda ritad tillsammans med David Dahl).
Uppförandet av en funktionalistisk byggnad i Eskilstuna var något helt nytt, på tomterna runt om låg då äldre byggnader som det gamla sliphuset från 1891 och brandstationen från 1921. Det nya badhuset anpassades till den äldre bebyggelsen genom byggnadshöjden. Det uppfördes som en fyravåningars stenbyggnad med släta vitputsade fasader och stora kvadratiska fönsterpartier. Fasadbehandlingen bygger konsekvent på kvadraten. Fasaderna byggs upp av stora fönsterpartier sammansatta av lika stora kvadrater. Bassängrummets fönster har samlats till sju rumshöga glaspartier vilka har formen av dubbelkvadrater. Den sydligaste och nordligaste delen av taket är nedsänkt och platt med balustrad runt om medan den stora hallen bar välvt tak.
I interiören fanns ursprungligen intressanta gestaltningar tänkta att tillgodose den moderna tidens krav. Besökaren erbjöds bassängbad, bastu, turkiskt bad, karbad och medicinska bad. På taket fanns möjlighet till solbad. Merparten av omklädningshytterna låg samlade längs bassängens ena långsida och skildes från denna av en glasvägg. Den nya tidens krav på åskådarläktare löstes genom att sådana placerades våningen tre trappor upp ovanför avklädningshytterna. Den brant sluttande läktaren vilade på en vit balk och ramades in av två vertikala väggfält. Ursprungligen fanns på bassängens ena kortsida ett skulpturalt hopptorn av rund- och plattstål som på andra kortsidan hade sin motsvarighet i en elegant spiraltrappa som gick upp till soltaket.
Badhuset har byggts om vid ett flertal tillfällen på 1960- och 70-talen. Glasväggen, de turkiska och medicinska baden samt karbaden är borta liksom omklädningshytterna. Från det ursprungliga 1930-talsbadet är det, förutom exteriören, främst den stora rumsvolymen med simbassängen och läktaren som är tydlig från uppförandetiden. En del ursprunglig fas inredning finns också bevarad, som trapphuset med trappa av kalksten och trappräcke liksom delar av planlösningen.
År 1985 genomgick badhuset en större om- och tillbyggnad då det byggdes till med ett äventyrsbad längs Drottninggatan. I sam band med tillbyggnaden moderniserades även det ursprungliga badhuset. Det turkiska badhuset byggdes om till solarieavdelning, de medicinska baden och karbaden togs bort och en ny relaxavdelning inreddes medjacuzzi och bastur. Omklädningsrummen byttes ut mot förvaringsskåp och alla ytskikt förnyades. Simbassängen förminskades från33meter till 25 meter.
Enligt Riksantikvarieämbetets bok Badhus - bad och badande före 1950 (1995:2) har 21 varmbadhus av 69 kvar sin funktion som badhus. Bevarandegraden varierar. Flertalet badhusbyggnader är välbevarade i exteriören medan interiören i många fall moderniserats eller förändrats till en ny funktion.
Tolv badhus i landet har förklarats som byggnadsminnen, varav två är i statlig ägo. Eskilstuna badhus blir Sörmlands första byggnadsminnesförklarade badhus. Det bör till en kategori byggnadstyper från 1900-talets offentliga byggande och modernismen som inte är så väl representerade bland länets 58 byggnadsminnen. Det fyller därför en viktig funktion för att berätta vår gemensamma historia. I hela landet finns idag omkring 2500 byggnadsminnen.