GARDE KYRKA

Garde kyrka är i sin helhet uppförd under medel¬tiden. Även kyrkogårdsmuren med de fyra stigluckorna, varav den västra är av en ovanlig storlek, är av medeltida ursprung.

Redan på 1100-talet fanns här sannolikt en träkyrka. Kring mitten av samma århundrade revs den och en romansk stenkyrka bestående av kor med absid i öster och långhus uppfördes. Möjligen byggdes även tornets nedre delar i samband med detta. Det fullbordades till sin nuvarande höjd under 1200-talets första hälft. För-utom tornet återstår av den romanska kyrkan hela långhuset, inklusive stora partier av det romanska flisgolvet samt taklaget med täckning av ekspån. Dessa byggnadsdelar finns kvar under det nuvarande golvet respektive på långhusvinden.

Under decennierna efter 1350 revs det romanska koret, långhuset förlängdes provisoriskt och ett nytt, gotiskt kor uppfördes av den byggnadshytta som går under anonymnamnet Egypticus. Det romanska korets sydportal återanvändes som nordportal i långhuset. Även sakristian uppfördes vid denna tidpunkt, och sannolikt fick långhuset sin brantare takresning som gjorde att det unika spåntaket kunde bevaras och skyddas.

Sedan byggnadstiden har endast smärre ändringar gjorts på kyrkans exteriör. Långhusets romanska fönster sattes igen och nya stora fönster togs upp på 1860-talet. Vid den senaste restaureringen på 1960-talet murades dessa öppningar ånyo till, och de romanska fönstren togs fram. I övrigt har kyrkan till det yttre bevarats utan förändringar av takmaterial etc., vilket är ovanligt även bland de gotländska medeltidskyrkorna. Att kyrkogårdsmuren med de ursprungliga stigluckorna i samtliga väderstreck finns kvar bidrar ytterligare till att höja värdet hos den unika kyrkomiljön i Garde.

Garde kyrka, en av Gotlands äldsta och mest intressanta, omgärdas av en kyrkogårdsmur med fyra medeltida stigluckor, en i varje väderstreck, varav den västra tjänstgjort som sockenbod. Stolphål, påträffade vid en utgrävning 1968, tyder på att här funnits en tidigare träkyrka. Den nuvarande västtornskyrkan, där koret är högre än långhuset, murades i etapper under medeltidens tidigare del. Långhusets västra del med tornet härstammar från en romansk kyrka med absidkor (takstol från omkring 1140 finns bevarad, liksom ursprungliga murade stenbänkar). Tornet påbyggdes under 1200-talet och fick då sin nuvarande höjd. Under 1300-talets andra fjärdedel uppfördes det nuvarande gotiska koret med nordlig sakristia; planer för ett likaledes större långhus och torn utfördes aldrig, utan koret sammanfogades med det romanska långhuset genom tunnare, provisoriska murar. Kyrkan har vitputsade fasader. Långhus och kor täcks av branta sadeltak. Karakteristiskt för exteriören är tornets höga spira och kolonnettförsedda ljudgluggar i två våningar, samt korets rikt utformade perspektivportal. Långhuset har enklare rundbågsportaler och små rundbågiga fönsteröppningar. Invändigt täcks långhusets västparti av ett plant trätak, vilket i den östra delen övergår i ett högre tredingstak. Koret, avskilt genom en spetsig triumfbåge, får sitt ljus från ett spetsbågsfönster i östmuren och kröns av ett stjärnvalv. 1963-70 restaurerades kyrkan efter förslag av arkitekt Karl Erik Hjalmarsson.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998.

Kyrkogården är uppdelad i en äldre och en nyare del, belägna intill varandra men utan direkt förbindelse. Den äldre och större delen, som är i det närmaste kvadratisk, bevarar den medeltida utsträckningen och är en av Sveriges bäst bevarade anläggningar från denna period. Den nyare och mindre delen, som är rektangulär och har en parkliknande utformning, tillkom 1955.

På kyrkogården finns inga andra byggnader än kyrkan och de nedan beskrivna stigluckorna. Marken är gräsbevuxen med undantag för gångvägarna (grus och betongsten) och området omedelbart intill kyrkobyggnaden, där marken är grusbelagd.

Båda kyrkogårdsdelarna omges av kallmurar av kalksten. Den nyare delen har låga murar medan den äldre delens murar är ca 1,25-1,65 m höga och 0,95-1,25 m breda.

I muren runt den äldre kyrkogårdsdelen har de fyra medeltida stigluckorna bevarats, varav den västra kyrkogårdens huvudingång är uppförd som ett stenhus med dubbla vindsvåningar. Den är byggd av kalksten med ut- och invändigt putsade väggar och fungerade fram till 1917 som sockenmagasin. Sadeltak med stomme av bilade virken med yttertaksbeklädnad av sågade träspån, spikade på en tät, ospåntad panel (äldre faltak). Bjälklag och golv av trä. Små kalkstensomfattade ljusgluggar i väster och öster med insektsnät på lösa träramar. Tjärad träport i den västra delen av passagen i markvåningen, vilken även är försedd med sittnischer i väggarna.

De södra, östra och norra stigluckorna är sinsemellan likartat utformade, uppmurade av kalksten och med putsade och vitkalkade fasader. Taken täcks av två lager falar, och alla tre är försedda med tjärade träportar. Dessa tre stigluckor benämns efter de gårdar de vetter: den södra kallas Tällby lukä, den norra Robbenarve lukä och den östra Prästluku. Från varje stiglucka leder en grusgång fram till kyrkan, dock är stigen från huvudingången i väster samt gången utefter kyrkans södra fasad belagd med betongplattor.

På den äldre delen finns endast ett mindre antal träd i det nordöstra hörnet (ask) och ett enstaka träd i det sydvästra hörnet (lönn). Något egentligt solitärträd förekommer inte. Den yngre delen av kyrkogården har en krans av träd (oxel) planterad omedelbart utanför den omgivande kalkstensmuren, och i centrum av densamma är en minneslund med låga häckar, stenbänkar och ett fågelbad anlagd.

På den äldre delen av kyrkogården finns (1996) 159 synliga gravar, varav de flesta ligger söder om kyrkan. På den yngre kyrkogården finns 53 synliga gravar (1996).

Vid gravgrävning och andra arbeten på kyrkogården har fynd (dräkttillbehör i form av spännen, nålar och pärlor) från ett relativt stort antal vikingatida gravar påträffats, huvudsakligen norr och öster om kyrkan.

Övriga byggnader på kyrkogården
Några andra byggnader än de nämnda stigluckorna finns inte på kyrkogården.