VARA KYRKA

VARA KYRKA - Den nygotiska kyrkan från 1902 är ritad av F A Wahlström. Kyrkan utgörs av ett långhus med smalare femsidigt kor i väster samt torn i öster. På långsidorna är mittportaler med vindfång. I vinklarna mellan långhus och kor är femsidiga låga utbyggnader, varav den södra rymmer sakristia och den norra skrudkammare (ursprungligen kyrkoarkiv).
FASAD - Sockeln utgörs av huggen skråkantad granit. Väggarna är slätputsade och över hela kyrkan försedda med kvaderritsning. Alla öppningar har omfattade krön och alla ytor är vitkalkade. Tornets spetsbågade ljudgluggar sitter i par och har mörka träjalusier. Tornväggarna avslutas med ett brant röste på varje sida med urtavlor från 1929. I vindfångens rösten är trepassblinderingar. På deras sidor är upptill volutformade utkragningar, liksom på tornets vimperg.
FÖNSTER - Alla fönster har ursprungliga grönmålade bågar och spröjs av gjutjärn med enkel luft och smygar med kopparklädda solbänkar. Flera rutor är blåsta. Alla smygar följer fönstrens form. De spetsbågade långhusfönstren har spröjs som bildar fyra spetsbågar och tre rundlar, vilka i sig är indelade i mindre rutor. Mittportarnas överljus har samma utformning, fast färre antal rutor. I långhusets östgavel är två läktarfönster, samt i tornets bottenvåning två fönster som alla är spetsbågade och har en spröjsning som bildar två spetsbågar och en rundel, varav bågarna har ett antal mindre rutor. De spetsbågade korfönstren från 1933 har en enklare spröjsning med två spetsbågar och rundel. I korets sockel är på sidorna liggande källarfönster från 1931. Sakristian, skrudkammaren och tornets mellanvåningar har spetsbågade fönster med två spetsbågar och nio rutor. I tornets övre mellanvåning är även ett rosettfönster i öster.
PORT - Alla huvudportar utgörs av ursprungliga raka pardörrar med stående brunmålad panel och slingformade gångjärnsband i smide. Handtagen och låsen är ursprungliga och har blomsterdekor. Östportalen sitter i en spetsig vimperg med krönande smidesblommor. I röstet är en trepassblindering. Porten sitter i en spetsbågad smyg med fyra språng. Tympanon utgörs av en spetsbågad porfyrhäll med slipad inskription om byggnadsåret. Upp till porten är en i smygen placerad granittrappa med smidesräcken i väggen. Mittportarna sitter i spetsbågade smygar med tre språng och har överljus. Sydporten har en granittrappa, medan nordporten har en betongtrappa med rullstolsramp åt väster, samt smidesräcke. Sistnämnda tillkom 1978. I korets västvägg är i sockeln en rak källardörr från 1931 med stående brunmålad panel.
TAK - Långhuset har ett brant sadeltak med fyra spetsiga kupor på varje sida. Dessa har spetsbågade fönster med enkel luft och kröns av smidesvoluter. Över vindfången är smidda blomknippen. Korets lägre sadeltak är lika spetsigt och valmat över den tresidiga avslutningen. På nocken är smidesvoluter. Sakristia och skrudkammare bär pyramidtak med krönande kopparkulor. Alla nämnda takfall täcks av skiffer. Takfötterna är slätputsade hålkäl. Torntaket utgörs av ett diskret korstak som övergår i en reslig åttasidig spira i vars topp är ett smideskors med krabbor. På röstena är kopparkulor. Torntaket är klätt med koppar i storplåtsformat. Alla takfall har hängrännor och stuprör av kopparplåt.

Fram till 1864 hade Vara socken en liten träkyrka, vilken då revs till förmån för en stenkyrka som skulle bli gemensam med Önum där den också uppfördes, under namnet Varnums kyrka. Redan ett par år senare hade järnvägen dragits igenom Vara som började expandera tack vare havreexporten. 1894 blev stationssamhället köping. Redan 1890 hade ett upprop gjorts för insamlande av medel till en egen kyrka. Åren 1901-02 restes den nygotiska kyrkan efter ritningar av arkitekt F A Wahlström, Skövde. Året därpå installerades en orgel tillverkad av Salomon Molander i Göteborg. 1926 drogs elektricitet in för belysning och tre år senare insattes det ursprungligen planerade tornuret.
År 1931 ersattes de sotande kaminerna av centralvärme med pannrum under koret. Interiören var i behov av en uppsnyggning. Två år senare genomfördes en renovering med Axel Forssén som arkitekt. Den "oroliga" interiören skulle få en "enklare och värdigare form". Med andra ord blev den helt omvandlad och miste sin nygotiska karaktär. Den öppna takstolen doldes bakom ett enormt tunnvalv, klätt med masonit. Bänkarna fick nya raka gavlar. Läktarbröstets och dörrarnas nygotiska fyllningar döljs bakom masonit. Altarringen nygjordes. För att ge mer plats åt kör så framflyttades läktarbröstet och pelarna kläddes med panel. Predikstolen plockades ned och ersattes av den gamla kyrkans barockstycke som genomgick en grundlig konservering och komplettering med bl.a. nytt ljudtak. Altaret utvidgades och de senmedeltida altarskåpsrelieferna fick i konserverat skick en plats här med nygjort ramverk och predella. Nya nummertavlor uppsattes. Dörren mellan kor och sakristia igensattes. I vapenhuset kläddes trappbarriärerna med plywood och taket med masonit för att dölja dess pärlspont. Interiören genomgick en total ommålning i ljusare färger. Bårder och textband övermålades. 1950 behandlades predikstolen mot skadeinsekter. 1962 ombyggdes orgeln av Smedmans i Lidköping, varvid ett ryggpositiv ritat av Adolf Niklasson tillkom. Tre år senare byttes värmesystemet mot oljepanna.
År 1967 företogs en större renovering efter ritningar av Adolf Niklasson. Det var ett företag med flera förargelser. Många av ingreppen skedde utan inväntat tillstånd. Korgolvet nygjordes med kalksten, i vilket material även ett nytt altare tillverkades. Även långhuset fick nytt golv. Vapenhuset gjordes rymligare genom att den södra trappan togs bort. Under den norra inrymdes en toalett. Skrudkammaren norr om koret delades av med en vägg för att separera den från städskrubben. Högtalaranläggning installerades. Interiören genomgick putslagning och ommålning, liksom exteriören. 1974 reparerades sprickor som uppkommit i sakristian. 1978 anlades en rullstolsramp vid norra mittportalen. 1980 inköptes en kororgel. Ett länge känt läckage mellan torn och långhus åtgärdades tre år senare. 1985 lagades fasadernas puts, varvid hela tornet omputsades och taken reparerades. Exteriören målades på församlingens begäran antikvit. Två år därpå kläddes vapenhustaket med fasspont. 1990 konserverades dopfunten.
År 1994 genomfördes en grundlig restaurering med syftet att återställa kyrkans nedsmutsade interiör till sitt ursprungliga nygotiska skick. Detta var en uttrycklig önskan från församlingen. Arkitekt var Sture Svensson. Forsséns masonitvalv togs ned och den öppna takstolen sattes åter i stånd. Likaså borttogs alla masonitskivor som satts över fyllningar på dörrar och bröstningar. Läktarpelarnas panel borttogs och kapitälen rekonstruerades. En ny altarring tillverkades efter ritningarna från 1900. Dörren mellan kor och sakristia togs upp och 1933 års "snubbelgradäng" mellan sakristidörren och predikstolstrappan togs bort. Läktaren fick underbyggnader med toalett, kapprum, städskrubb och ny textilförvaring. Toaletten i vapenhuset togs bort och trappans ursprungliga utseende rekonstruerades. Takets pärlspont frilades. Därmed åstadkom man en ljusare entré till kyrkan. Tornrummet omändrades till körrum med nya skåp och isolering. Här byggdes även ny trappa med dörrar och vindfång. I skrudkammaren ordnades ny arbetsbänk. Långhusets innertak tilläggsisolerades. Hela interiören ommålades, bård och textband rekonstruerades. Den nya färgsättningen skapade ett mer kontrastrikt kyrkorum. Predikstolen som ånyo drabbats av maskangrepp konserverades liksom altarskåpet. Utvändigt så lagades putsen på tornets övre fasadpartier, vilket utfördes felaktigt så att detta fick åtgärdas ett par år senare.