flagga

44. Selma firar Mårten gås

Det var den 7 november 1875. Hösten var på väg mot vinter och vinden ven kring knutarna. Skymningen började sakta lägga sig över gården. Selma satt vid köksfönstret och tittade ut. De gula löven dansade på innergården. Hon hade nyss kommit hem från skolan och var trött efter promenaden. Skolan låg tre kilometer bort och vägen var frusen och hård.

Idag hade de pratat om Martin Luther i skolan. Luther var född på samma dag som man firade Mårten. Fast det var inte därför man firade. Från början firades dagen till minne av Martin av Tours’s dödsdag. Han var ett helgon och hade levt i Frankrike för länge sedan. Mårten var en viktig dag för skåningarna. Barnen fick ledigt från skolan. Vissa kallade helgen för ”lille jul”. Då började man så smått förbereda inför det stora julfirandet. Man åt en stor festmiddag och godsaker, precis som vid jul. De flesta åt gås eftersom slakten inföll vid samma tid. Gässen hade hunnit äta sig feta på stubbåkrarna efter skörden. Om det var tillräckligt kallt brukade Selmas mor hänga upp en gås på vinden som skulle sparas till jul.

Selma hade hela dagen haft svårt att samla tankarna. Hon såg visserligen fram emot firandet med svartsoppa och gåsstek. För att inte tala om gorånen och mandelmusslorna som Selmas mor Kristina brukade göra. Men högtiden betydde också att gässen skulle slaktas.
”Vad du ser ledsen ut,” sa hennes mor.
”Jag tänker på gässen som far ska slakta i morgon. Jag kommer nog att sakna dem,” svarade Selma sorgset.
”Så är traditionen. Du får ju nya gäss att se efter nästa år,” försökte hennes mor uppmuntrande.

Selma drömde sig tillbaka i tankarna. Hon kom ihåg hur glad hon hade blivit förra våren när hennes far Torsten kommit hem med de gula gässlingarna från Helsingborgs marknad. De hade varit så söta! Hon hade fått till uppgift att sköta fåglarna. Selma hade snabbt blivit god vän med gässen. Varje morgon, innan skolan, hade hon släppt ut dem på betet. När hon kom hem brukade gässen välkomna henne med sitt tjatter. Nu hade hon inte släppt ut fåglarna på hela veckan. De skulle stanna i stallet för att växa sig feta.

Nästa morgon gick Selma med tungt hjärta till skolan. Inte ens hennes bästa vänner, Nils och Maria, lyckades göra henne på gott humör. Hela dagen tänkte hon på hur tomt stallet skulle bli. När hon kom hem höll hennes mor på att koka svartsoppa av gåsblodet. Doften av kryddorna hade spritt sig i hela huset. Hela kvällen hjälpte hon sin mor i köket. Mjölken skulle skummas och smöret skulle kärnas. Selma fick städa och göra fint. Mor sjöng när hon arbetade men Selma var tyst. Ingenting kändes längre riktigt roligt. När kvällsmaten dukades fram kom far in.

”Har du varit ute i stallet idag?” frågade hennes far när de ätit färdigt.
”Nej, far. Jag har hjälpt mor i köket”, svarade Selma med låg röst.
”Vill du följa med mig och se efter korna. De behöver nog lite extra hö,” fortsatte Torsten glatt.
”Visst kan jag göra det, far,” svarade Selma lydigt.

Det hade blivit mörkt och snöflingorna yrde i vinden. Lyktan lyset upp vägen mot stalldörren. Selma drog schalen allt tätare om axlarna. Det kändes att vintern var nära.
”Öppna dörren du,” sa hennes far.
Selma tog tag i den tunga träporten. Värmen och lukten från stallet slog emot dem. Plötsligt hördes ett välkänt tjatter…Selma sprang snabbt fram till fållan där gässen brukade vara. Tre gäss stack nyfiket fram sina huvuden.
”Åh, far, du lämnade tre kvar!” utropade Selma överraskat.
”Ja, mor och jag förstod att du hade fäst dig vid gässen. Hoppas att de kan bli föräldrar till nya gässlingar i vår,” svarade hennes far och log.
----------------

Mårten har firats på olika sätt i Sverige. I Skåne var det vanligt att man åt svartsoppa och stekt gås. På andra håll kunde man äta fisk, gröt eller annat kött som kanin eller lamm. Ibland kallas Mårten för ”lille jul” eftersom julförberedelserna började vid den här tiden. Dagen firades till minne av Martin av Tours, ett helgon som levde i Frankrike under 300-talet. Man trodde också att vädret vid Mårten skulle visa hur vädret skulle bli resten av året. I Skåne ansåg man att vintern började vid Mårten. En eventuell köldknäpp samma dag kallades ”Mårtensknuda”.

Sophia Hydén 1999
Millenniumprojektet, Helsingborgs museum