Glassform av tenn, i form av anka

Gjuten glassform av tenn. Två lika delar med gångjärn, i form av en anka.

I Sverige började glassens framgång under 1700-talet: Det finns till exempel recept på ”glace” (man använde det franska ordet innan det försvenskades till glass) i Cajsa Wargs kokbok från 1755. Där skriver hon om glass baserad på mjölk och grädde som blev vanligt under 1700-talet. Innan dess bestod glass av is eller snö som blandades med till exempel frukt, honung eller kryddor. Det kallades på arabiska ”sharbat”, som vi känner igen i vår sorbet.

Den svenska allmänheten träffade på glass vid mitten av 1800-talet, när invandrare från Italien, Schweiz, Tyskland eller Österrike började öppna glassalonger i Stockholm. 1890 började där också den första gatuförsäljning. Då fanns det en enda smak, och glassen bestod av mjölk, ägg, socker och vanilj.

Glassen hade dock en annan konsistens än vad vi är vana vid idag. Tillverkningen var det som gjorde glass till en lyxvara. Matvarorna behövde kylas, med snö, is eller en köldblandning med till exempel salpeter. Is och snö hämtades under vintern för att kyla matvaror fram till sommaren. Innan glassmaskin uppfanns använde man olika formar av tenn eller koppar, så kallande glassbomber som ovan, som lades in i is eller snö för att frysa innehållet. Den här versionen har två halvor som fylldes och sedan frystes. Glassen kunde då få olika former.

Den mjuka konsistens som vi är vana vid idag kräver en mekanisk process för att bryta upp iskristallerna som bildas under nedkylningen. Det kom först med tidiga exempel på glassmaskiner.