SÖRABY KYRKA

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan uppfördes 1780-81 av byggmästaren Peter Wiberg från Nottebäck och murmästaren Håkan Krasse efter ritning från ÖIÄ. Nybyggnad hade diskuterats redan 1759 och slutligt beslut togs 1778. Kyrkan blev gemensam församlingskyrka för Södra Rottne och Norra Rottne, vilka sammanslagits 1779. Platsen förlades till Södra Rottne, där kyrkan uppfördes nordost om den gamla träkyrkan, som liksom träkyrkan i Norra Rottne revs. Församlingen och socknen fick 1825 namnet Söraby.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med rundat korparti i öster, torn i väster samt sakristia i norr. Ingång genom tornet. Separat ingång till sakristian i väster. Uppförd av sten, putsad och vitkalkad. Enligt uppgift ursprungligen rosa avfärgning. Sockelpartiet nu klätt med skifferplattor. Takfallen täckta med spån.

EXTERIÖR - Exteriören överensstämmer frånsett vissa detaljer med ritningen. Karaktäristiska drag är det brutna taket samt den kupolformade, vid takfoten utsvängda tornhuven med urtavlor, placerade i kupor, krönta av klot med kors, och den smala lanterninen. På ritningen har korpartiet valmat tak av samma höjd som långhuset, vilket byggmästaren avstått från. Likaså uteslöts den separata ingången och spiraltrappan till tornets övre våning. Lanterninen har senare glasats.

INTERIÖR - Interiören är mycket välbevarad och inredningen är i princip ursprunglig. Inbyggnader under läktaren skedde dock 1981. Altarprydnaden med ornerad omfattning tillkom 1785, predikstolen 1787 och läktaren med orgel 1785. Samtliga är tidtypiska arbeten av hög kvalitet. Kyrkorummets nuvarande färgsättning i huvudsakligen grått, grågrönt och guld härrör från renoveringen 1981.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Allmän karaktär
Söraby kyrkogård breder ut sig över ett relativt stort område och kan i huvudsak delas in i tre delar. Den
ursprungliga kyrkogården vars fem kvarter omger kyrkan, den södra utvidgningen vilken genomfördes
på 1930-talet samt den mer sentillkomna östra utvidgningen vilken tillkom i mitten på 1970-talet.

Omgärdning
Den ursprungliga kyrkogården kringgärdas av en kallmurad naturstenmur lagd med oregelbundna stenar.
Även den södra utvidgningen av kyrkogården avgränsas i väster och söder av en naturstenmur, lagd
med kraftiga, huggna stenblock. I öster ligger den senast genomförda utvidgningen av kyrkogården.
Dess östra gräns utgörs av en murad mexistensmur vars ovansida täckts med lutande skifferplattor.
Muren vilar på ett gjutet fundament. Uppe på de äldre delarna av kyrkogårdsmuren har man satt upp
elstängsel för att hålla oönskat vilt ute.

Ingångar
Söraby kyrkogård har fyra ingångar. Huvudingången är placerad mitt för tornet i kyrkogårdens nordvästra
hörn. Ingången flankeras av två kraftiga huggna stenstolpar, i röd granit, där vardera stolpen kröns
av en glasad kopparlanterna. Stolparna bär upp ingångens smidda dubbelgrind. Grinden är ett vackert
utfört smideshantverk där varje grind kröns av ett smitt kors. I mötet mellan grindarna sitter ett smitt
kors försett med förgyllt klot på vardera korsarm. Hela korset är placerat på en förgylld kula. Grindarna,
vilka är av samma typ som i Tolg, är tillverkade av Johan Sjögren från Hornaryd.
I väster finns ytterligare en ingång till vilken det leder en bred tillgänglighetsramp. Rampen är murad
i natursten och gångytan belagda med betongsten. Rampens stolpar och räcken är utförda i svartmålat
järn. De dubbla grindarna är av betydligt enklare utförande i svetsat fyrkantsjärn och fäster in i stålstolpar
vilka förankrats i stenmuren.
Ingången i norr utgörs av en enkelt utformad smidesgrind vilket förhöjts genom att man låtit placera
en konstruktion av fyrkantsstål ovanpå grinden. Denna åtgärd är troligtvis genomförd för att förhindra
framförallt rådjuren från att komma in på kyrkogården.
Den östra ingången utgörs av en enkelt utformad dubbelgrind i järnsmide flankerad av två murade
grindstolpar i mexisten. Vardera stolpen kröns av glasklot i transparent glas.

Vegetation
Längs med norra och södra kyrkogårdsmuren växer en jämn trädkrans liksom i brytningen mellan den
gamla kyrkogården och östra utvidgningen. Trädkransen kring gamla kyrkogården och södra utvidgningen
utgörs av lönn och lind. Utmed den norra sidan växer endast lönn. Den västra sidan är fri från
träd fram till gränsen för den södra utvidgningen.
Gången vilken löper från den sydvästra ingången till ingången i öster flankeras av en björkallé. På
den östra utvidgningen delas området in i mindre rektangulära gravkvarter genom knappt meterhöga
häckar av måbär. På den södra utvidgningen har man precis genomfört en omläggning. I samband med
denna har man planterat nya rygghäckar.
På kyrkans södra sida finns en anlagd vattenbrunn vilken kringgärdas av en tätvuxen måbärshäck.
På platsen växer också en rönn.
I anslutning till enskilda gravvårdar förekommer sorgeträd av ask och buskvegetation som buxbom,
cypress och idegran.

Gångsystem
Gångsystemen på den gamla kyrkogården är belagda med grus, med undantag för gången fram till tornet
från nordvästra ingången samt kyrkplatsen framför tornet vilka är belagda med oregelbundet formade
kalkstensplattor. Gången från den sydvästra ingången fram till tornet är av tillgänglighetsskäl asfalterad.
Likaså är gången mellan den östra och den sydvästra ingången belagd med asfalt. Den södra utvidgningen
har efter omläggningen grusbelagda gångar kantade av betongsten.

Den nyare delen i öster har asfalterade gångar frånsett de anlagda platserna med minneslund och vattenbrunnar
där marken täckts med sjöstensplattor.

Urn- /minneslund
Minneslunden är placerad i gränsen mellan gamla kyrkogården och den senaste östra utvidgningen.
Området ramas in av en låg idegranshäck.

Gravvårdstyper
Merparten av kyrkogårdens äldre bevarade gravar återfinns i de kvarter som ligger i anslutning till
kyrkan. Dessa utgörs av ett fåtal större, mer påkostade familjegravar, en handfull bevarade grusgravar
omgärdade av buxbomshäckar, smidesstaket eller stenomramning samt ett fåtal smidesvårdar.
På kyrkogårdens södra utvidgning härstammar det stora flertalet av gravvårdarna från tiden strax
före 1900-talets mitt och några decennier framåt. Stenarna är framförallt låga rektangulära och utförda i
diabas och grå granit med enstaka inslag av röd granit.
Den senast tillkomna delen i öster rymmer huvudsakligen yngre vårdar varav ett stort antal är utförda
i nyare material samt med friare utformning.

Byggnader
I kyrkogårdens sydöstra hörn ligger en kvadratisk personal/ekonomibyggnad uppförd i mexisten och vitmålad
locklistpanel samt brunmålade fönster och dörrar. Taket är pyramidformat och täckt med papp.
Bårhuset är beläget invid den västra kyrkogårdsmuren med ingång från väster. De dubbla, välvda
portarna är klädda med en snedställd profilhyvlad ekpanel. Byggnaden är uppförd på en kraftig granitsockel
och har spritputsade väggar avfärgade med vit kalkfärg. Hängrännorna är utförda i koppar liksom
det ståndfalsade taket. Den västra gavelspetsen kröns av ett kopparklätt kors.

Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter I
Allmän karaktär
Kvarter I utgörs av ett smalt, avgränsat område beläget alldeles norr om kyrkan.

Gravvårdstyper
Den åldersmässiga spridingen inom kvarteret är, frånsett tre nyare vårdar från 1980-90-talet, ringa.
Vårdarna i kvarteret är huvudsakligen resta under 1920-talet och utförda i diabas eller grå granit. Skalan
på stenarna i kvarteret är tydligt differentierad med allt från liggande sluttande hällar till smala högresta
vårdar av mer monumental karaktär.
Ortsnamn liksom titlar och psalmhänvisningar förekommer på kvarterets vårdar om än i relativt
ringa omfattning. Exempel på förekommande ortsnamn är Löpanäs, Borlanda, Brittatorp, Bröttjaryd
och Vartorp. Bland de titlar som förekommer kan nämnas hemmansägare, kantor, folkskollärare samt
landtbrukare.
En vård som utmärker sig lite extra i kvarteret är landtbrukaren Bengt Nilssons familjegrav 1856
1902 markerad med en smal och mycket högrest diabasvård. På sidan av stenen finns huggna dekorationer
vilka tydligt knyter an till vikingatida mönster. Stenen står i ett grusat fält vilket omgärdas av ett
sirligt smidesstaket. Vart och ett av gravfältets fyra hörn markeras av en huggen stenstolpe.
I kvarteret finns ytterligare en grusgrav med stenomramning över J A Carlsson 1921 och hustrun
Matilda 1936 samt Britta 1973, Löpanäs.

Kvarter II
Allmän karaktär
Området utgörs av ett långsmalt område vilket sträcker sig från den gamla kyrkogårdens nordöstra hörn
vidare rakt öster om kyrkan fram till sydsidans östra tvärgång. Gravvårdarna står placerade i enkla rader
orienterade i nord-sydlig riktning.

Gravvårdstyper
Karaktären på kvarterets gravvårdar är skiftande med allt från höga smala vårdar i diabas och granit till
smidesvårdar och modernare låga rektangulära vårdar av yngre datum samt några sluttande hällar. Åldersspridningen
i kvarteret är således stor och spänner från 1800-talets senare hälft fram till 2000-talet
med en övervikt på vårdar från decennierna strax före och efter sekelskiftet 1900 samt 1970-90-talet.
Kvarterets äldre gravvårdar koncentrerar sig till dess nordöstra och östra del. Dessa är huvudsakligen
utförda i diabas eller grå granit. I den västra delen av kvarteret förekommer en större inblandning av
yngre vårdar utformade i modernare stil och material.
Förekomsten av ortsnamn på kvarterets vårdar är relativt vanlig emedan psalmhänvisningar och
titlar förekommer i ganska så ringa omfattning. Exempel på förekommande ortsnamn är Bursbro, Rottneqvarn,
Målajord, Norraby samt Stenvik. Bland de titlar som förekommer kan nämnas hemmansägare,
trotjänarinna, stationsföreståndare och nämndeman. På några stenar förekommer även kortare citat såsom
De har kämpat de har vunnit de har livets krona funnit.
I kvarteret är det vanligt att man binder ihop släktens gravstenar med en gemensam sammanhållen
odlingsbädd. Exempel på detta utgör Georg Ekvalls familjegrav.
Några vårdar som särskilt utmärker sig är två granitstenar med infälld porslinsmedaljong med motiv
av konstnären Thorvaldsen samt ett gjutjärnskors och två smidesvårdar. Vidare utmärker sig några
grusgravar med bevarad, låg häckomramning, det stora grusade gravområdet invid kvarterets hängaskar
samt en rad smala högresta och låga rektangulära diabasstenar med påkostad dekor.

Kvarter III
Allmän karaktär
Kvarter III utgörs av ett smalt rektangulärt område beläget rakt söder om kyrkan. Området utgörs av
fyra rader med gravar placerade i räta nord-sydliga rader. I de två mellanliggande raderna är vårdarna
ryggställda. I områdets södra del har man anlagt en vattenbrunn uppmurad i mexisten vars kanter täckts
med skifferplattor. Brunnen kringsluts av en tät måbärshäck. Området kring brunnen är belagt med sjöstensplattor
och norr om brunnen står en sittbänk.

Gravvårdstyper
Karaktären på kvarterets gravvårdar är skiftande med allt från höga smala vårdar i diabas och granit till
modernare låga rektangulära vårdar av yngre datum samt några sluttande hällar. Övervägande del av
kvarterets vårdar är hållna i en låg skala. Åldersspridningen i kvarteret är stor och spänner från 1800-
talets sista decennium fram till 1990-talet. Spridningen är relativt jämn med en liten övervikt på vårdar
från 1940-talet. Vårdarna är huvudsakligen utförda i grå granit eller diabas med något enstaka inslag av
röd granit.
Stenarna från tiden strax före och efter sekelskiftet är särskilt framträdande genom sin högresta och
extra påkostade utformning. Likaså utgör 1940-talets stenar med sina klassiserande stildrag ett framträdande
inslag.
Ortsnamn, psalmhänvisningar och titlar förekommer på kvarterets vårdar om än i ganska så ringa
omfattning. Exempel på förekommande ortsnamn är Söraby, Rottne och Löpanäs. Bland de titlar som
förekommer kan nämnas hemmansägare, sadelmakare, kyrkovärd samt häradsdomare och landstingsman.
Kvarterets äldsta vård är en halvhög sten i grå granit, krönt med ett kors, rest över Amanda Krestina
Pettersdotter, Löpanäs Finnegård 1873-1896.
I kvarteret finner man även en av kyrkogårdens bevarade grusgravar vilken utgörs av en familjegrav
med tre högresta vårdar placerade i ett långsmalt grusat område omslutet av en oxelbärshäck. De tre vårdarna
är utförda i diabas och granit och resta över F. landstingsmannen S. G. Andersson, häradsdomaren
Johan Håkansson och lantbrukaren Anders Johan Andersson.

Kvarter IV
Allmän karaktär
Kvarter IV ligger rakt söder om kyrkans torn och utgörs av ett smalt rektangulärt område med fyra nordsydliga
gravlinjer. I de två mellanliggande linjerna står vårdarna ryggställda mot varandra.

Gravvårdstyper
Kvarterets karaktär är skiftande med en blandning av halvhöga vårdar, liggande hällar och låga rektangulära
stenar. Åldersspridningen i kvarteret spänner från 1800-talets sista decennium fram till idag.
Den övervägande delen av kvarterets vårdar härrör sig från tiden kring 1930-talet. Flertalet vårdar har
klassiserande dekor och utformning med pilastrar och överliggande fronton. I kvarterets mitt och på den
västra delen finner man flertalet stenar, av en enklare karaktär, vars årtal följer tätt på varandra. Detta
skulle kunna utgöra en rest av en s.k. allmän linje. Merparten av vårdarna är utförda i diabas eller grå
respektive röd granit. Genom åren har det skett en inblandning av nyare vårdar varför det även förekommer
en del stenar i nyare material såsom hollandia och labrador.
Ortsnamn, gårdsnamn och titlar förekommer på kvarterets vårdar om än i ganska så ringa omfattning.
Exempel på förekommande ortsnamn är Norraby, Rottne och Målajord. Bland de titlar som förekommer
kan nämnas hemmansägare, telefonist, soldat, husar och vägbyggmästare.
Den äldsta vården i kvarteret är också den sten vilken tydligast utmärker sig. Denna utgörs av en
högrest och bastant granitvård med kraftig bas. Mittpartiet är dekorerat med ett hugget listverk. Det
bastanta fundamentet bär upp ett kraftigt kors.

Kvarter V
Allmän karaktär
Kvarter V utgörs av området som ligger närmast den västra kyrkogårdsmuren på kyrkogårdens äldsta
del. Hela området är bevuxet med gräs och gravarna är orienterade i räta nord-sydliga linjer.

Gravvårdstyper
Karaktären på kvarterets gravvårdar är skiftande med en åldersspridning som spänner från 1800-talets
slut fram till idag. I kvarteret kvarstår endast ett fåtal äldre vårdar. Till största delen är vårdarna av yngre
datum från tiden kring 1970-80-talet utförda i grå eller röd granit med utanpåliggande text i relief eller
med blästrad färgifylld text. I kvarterets mitt finns ett antal barngravar. Några av gravarna är markerade
med en liten natursten där namn och årtal graverats in liksom någon grav med ett litet marmorkors.
Förekomsten av ortsnamn, gårdsnamn och titlar på kvarterets vårdar är sparsam. Exempel på ortsnamn
är Norraby, Söraby, Rottne och Rydet. Bland de titlar som förekommer kan nämnas kyrkovärd och
kvarnägare. Även psalmhänvisningar återfinns på en del av kvarterets stenar.
Kvarterets äldsta vård, tillika en av fåtalet kvarvarande högresta vårdar, är utförd i diabas och rest
över kyrkovärden Per Johan Johannesson 1833-1874.
En vård som särskilt utmärker sig är diabasstenen rest över kvarnägaren Gustav Magnusson 1870-
1924 med tydligt klassiserande stildrag i form av pelare uppbärandes en överliggande fronton.

Södra utvidgningens norra del
Allmän karaktär
Denna del av kyrkogården tillkom vid en utvidgning på 1930-talet och har en mycket homogen karaktär
med låga breda vårdar i diabas och grå granit. Kvarteret genomgår precis en omläggning där gravlinjerna
rätas upp och de framförliggande gräsytorna jämnas av och besås med nytt gräs. Grusgångarna har
rätats upp och försetts med en kantläggning av betongsten. I utrymmet mellan de ryggställda vårdarna
har man låtit plantera nya rygghäckar av oxelbär.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna på områdets norra halva är till största delen utförda i diabas med inslag av stenar i grå
granit. Vårdarna är låga och breda, antingen strikt rektangulära eller med en böljande eller triangulärt
utformad ovansida. Flertalet av stenarna har en bildskön dekor föreställande ex. pilastrar och blomsterslingor.
Den åldersmässiga spridingen inom kvarteret är, frånsett ett fåtal vårdar av yngre datum,
koncentrerad till 1940- och 50-talet.
Ortsnamn och titlar förekommer sparsamt på kvarterets vårdar emedan bruket av psalmhänvisningar
är relativt vanligt. Exempel på förekommande ortsnamn är Josefsberg, Haga, Trekanten, Målajord,
Bröttjaryd och Borlanda. Bland de titlar som förekommer kan nämnas lantbrukaren, fd rättaren och
handlanden.

Södra utvidgningens södra del
Allmän karaktär
Området utgörs av 1930-talsutvidgningens södra halva och har liksom den norra delen varit föremål för
en omläggning.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna på områdets södra halva är till största delen utförda i grå granit med inslag av stenar i röd
granit och ett fåtal diabasstenar. De tidigaste vårdarna är av diabas och grå granit och följs av en allt
större inblandning med stenar i röd granit. Vårdarna är låga och breda, övervägande strikt rektangulära
eller i friare form. I kvarteret finns också ett par naturstenar samt några hällar och en marmorsten. Flertalet
av stenarna har en mycket enkel dekor, ex. föreställande ett kors, eller försedda med någon form av
mönsterhuggning. Den åldersmässiga spridingen inom kvarteret är, frånsett tre yngre vårdar, koncentrerad
till 1960- och 70-talet.
Förekomsten av ortsnamn på kvarterets vårdar är relativt vanlig emedan psalmhänvisningar och
titlar förekommer i ganska så ringa omfattning. Exempel på förekommande ortsnamn är Rottne, Rydet,
Brittatorp, Vartorp, Gårdsby och Norraby. Bland de titlar som förekommer kan nämnas sjökapten och
folkskollärare.
I områdets utkant, gränsande mot kyrkogårdsmuren och personalbyggnaden i öster, står en rad med
vårdar uppställda. Stenarna är uteslutande av grå granit med en låg och bred utformning huvudsakligen
härrörande från 1970-talet.

Östra utvidgningen
Den östra kyrkogårdsutvidgningen skedde mellan åren 1975-76 utifrån ett förslag framtaget av Hans
Lindén. Utvidgningen kom att omfatta ett 4000 m2 stort område. I anslutning till detta lät man även uppföra
en modern ekonomibyggnad. Invigningen ägde rum den 29. aug 1976 och förrättades av kontraktsprosten
Åke Rydeman. Utvidgningens norra del fördelar sig på åtta stycken långsmala kvarter, åtskilda
av mellanliggande drygt meterhöga oxbärshäckar. Den södra delens fyra kvarter har ännu inte tagits i
bruk. Mitt i området strax väster om mittgången ligger kyrkogårdens minneslund. Denna omgärdas av
en låg idegranshäck. Gången fram och den kvadratiska ytan, på vilken man låtit mura upp en anordning
för blomstersmyckning, täcks av kvadratiska sjöstensplattor. Som pendang till denna har man på andra
sidan mittgången anlagt en likadan plats.

Kvarter I
Allmän karaktär
Kvarter I utgörs av ett smalt rektangulärt område i utvidgningens nordligaste ände vilket reserverats för
urngravsättningar.

Gravvårdstyper
I kvarteret finns vårdar från 1970-talets slut fram till idag, huvudsakligen av grå och röd granit med enstaka
inslag av diabas. Vårdarna är låga rektangulära eller i friare form. I kvarteret finns också ett stort
antal naturstenar.
Förekomsten av ortsnamn och titlar på kvarterets vårdar är sparsam. Exempel på ortsnamn är Rottne
och Målajord. Bland de titlar som förekommer kan nämnas länsskogvaktare, urmakare, guldsmed och
bildhuggare.

Kvarter II-IV
Allmän karaktär
Kvarter II-IV utgörs i likhet med kvarter I av smala rektangulära tegar där varje kvarter skiljs åt av en
planterad oxbärshäck.

Gravvårdstyper
Vårdarna i kvarter II-IV fördelar sig relativt jämnt över decennierna från 1970 2000. Stenarna är huvudsakligen
av grå och röd granit med enstaka inslag av diabas och nyare stenmaterial såsom Hollandia
och Labrador. Ett stort antal av kvarterens vårdar har getts en friare och mer lekfull utformning men
även de mer traditionella låga och breda vårdarna liksom naturstenar förekommer. I kvarter II finner
man även en glasvård vilken placerats på en liggande grå granithäll.
Förekomsten av ortsnamn och titlar på kvarterets vårdar är sparsam. Exempel på ortsnamn är Brittatorp,
Rottne och Norraby. Enda förekommande titel i kvarteren är snickare.
En vård som särskilt utmärker sig är glasvården över Gothard Mauritz Oskar Olsson 1910-86 vilken
utgörs av en etsad glasplatta fäst på en större liggande häll av grå granit.

Kvarter V
Allmän karaktär
Kvarter V är det sydligaste av de i bruk tagna kvarteren på kyrkogårdens östra utvidgning.

Gravvårdstyper
Karaktären på vårdarna i kvarteret V skiljer sig en aning från de övriga då vårdarna i större utsträckning
getts en friare utformning och även utförts i ett bredare urval av moderna stenmaterial. En blandning av
små liggande flata stenar, naturstenar och breda rektangulära liksom smala högresta stenar förekommer
i kvarteret. Kvarterets stenar är uteslutande från 1990-2000-talet.