Etablissementet uppfördes under åren 1894-97 för Kungliga livgardet till häst. Arkitekt var Erik Josephson som var landets ledande kasernarkitekt under början av 1900-talet. Ursprungligen bestod etablissementet av 23 byggnader, av vilka idag återstår kanslikasern, matsal, marketenteri och stallbyggnader. Byggnaderna uppfördes med fasader av tegel, granit och kalksten med undantag av marketenteriet och några numera rivna byggnader som uppfördes i trä. Formspråket är stileklektiskt och anknyter till vasarenässans och svensk barock. Valet av arkitektoniska förebilder från tiden då nationen Sverige började ta sin form, i kombination med stildrag som går att härleda till stormaktstiden, talar sitt tydliga språk. I Kavallerikasern har dessa nationalhistoriskt symbolladdade förebilder på ett förtjänstfullt sätt sammansmälts till ett eget arkitektoniskt uttryck, starkt förankrat i sin egen tid. Arkitekturen är även influerad av den vid tiden rådande vurmen för äkta material, såsom tegel, natursten och gjutjärn.
Under 1800-talet levde inkvarterade svenska soldater under närmast miserabla förhållanden, i trånga logement med bristande hygien. Detta innebar omfattande sjukdomsspridning och stor dödlighet. En militärläkarkommitté tillsattes 1876, vilken tre år senare avgav ett förslag till hygieniska och sanitära föreskrifter för kaserner. Arkitekten Erik Josephson anställdes 1890 med uppdrag att medverka vid en utredning för nya kasernprojekt, vilket resulterade i 1892 års byggnadsprogram. Kavallerikasern är en av de första som uppfördes enligt programmet. Strävan efter goda, hygieniska förhållanden återspeglas i de jämförelsevis mycket väl tilltagna, moderna och funktionsanpassade byggnaderna och lokalerna, ursprungligen uppvärmda med kaloriferer och försedda med utrymmen för tvagning, renhållning, kosthållning med mera.
Kungliga Livgardet till häst är ett av de första kasernetablissement som uppfördes efter Erik Josephsons ritningar. Det blev stilbildande i vad som med tiden skulle komma att bli en mycket stor produktion. Kanslikasernen har ansetts vara en av de mest framstående av de många kaserner som byggdes vid tiden, sett till såväl funktion som arkitektur. Av de närmare sextio anläggningar som uppfördes enligt samma mönster i landet är Kungliga Livgardet till häst en tidig och jämförelsevis påkostad och välbyggd representant, omtalad som den främsta vad gäller såväl funktion som dess arkitektur. Kavallerikasern är både representativ och unik.
Kungliga Livgardet till hästs kaserner från tidigt 1800-tal, ritade av arkitekten Fredrik Blom och belägna vid Storgatan i Stockholm, var vid seklets slut i ett ytterst otillfredsställande skick. Logementen var alltför trånga och fuktiga, tvätt-utrymmen saknades, liksom uppvärmda samlingslokaler. Musikunderofficerarna saknade alla slag av lokaler, liksom det saknades expeditioner för cheferna, majorerna, regementspastorn, läkaren och veterinären.
Arrestlokalerna var otillräckliga, de stora förråden var utsatta för brandfara, stallen var mörka och trånga varvid hästarna blev sjuka, ridhusen var för små, sjukhuset saknade bekvämligheter och den trånga och mörka matinrättningen var förfallen.
För att få till stånd bra lokaler behövde området och byggnaderna både utvidgas och genomgå omfattande ombyggnader. Då detta var ett både omständligt och dyrt förslag uppkom frågan om flyttning av Kungliga livgardet till häst. Arkitekten Erik Josephson presenterade de första skisserna på ett nytt kasernetablissement redan 1890, och ytterligare ett förslag lades
fram 1892. Då var tanken att det skulle placeras utmed Djurgårdsbrunnsvikens strand, men alternativa platser måste av olika skäl sökas. Efter grundundersökningar föreslogs två lämpliga platser, en nordost om Karlaplan och en på Norra Djurgården. Den senare visade sig vara den mest lämpade platsen, både med tanke på grundförhållandena och på det strategiska läget vid den då nyanlagda vägen mot Värtan.
I mars 1894 fastslogs alltså att ett nytt kasernetablissement skulle uppföras för Kungliga
Livgardet till häst. Erik Josephson fick i uppdrag att omstudera de tidigare framtagna planerna. Omarbetningen innebar i stort sett endast att matinrättningen utfördes i tegel istället för i trä, och i oktober 1894 fastställdes de nya ritningarna. Byggandet påbörjades omedelbart med sprängning, planering och grundläggning. Arbetena fortlöpte sedan planenligt under de därpå följande åren till invigningen 1897.
Huvudbyggnaden är inspirerad av svensk vasarenässans, med slotten i Vadstena och Gripsholms som tydliga inspirationskällor. Dess höga tegelvolym med småspröjsade fönster har mittparti och hörnpaviljonger markerade med säteritak och svängda takfall. Ett hästskoformat portvalv i byggnadens mittparti leder in till kaserngården.
Kaserngården avgränsas mot öster av tre stallängor. Mot söder avgränsades gården av ett ridhus som låg mitt emot Kanslikasernen och var lika långt som denna. Det var, då det uppfördes, norra Europas största ridhus och hade tre maneger. Ridhuset förstördes vid en brand 1956 och ersattes med ett mindre ridhus.
Ursprungligen avgränsades gården mot väster av ytterligare två symmetriskt placerade stallängor och ett exercishus, samt ett bostadshus för underofficerare, en arrestbyggnad och flera verkstadsbyggnader och mindre stall. Dessa byggnader revs 1969-70 för att ge plats åt en gemensam förvaltningsbyggnad, Bastionen, för Fortifikationsförvaltningen, Försvarets Civilförvaltning och Fo 44 som stod klar 1971.
År 1897 omfattade kasernområdet 23 byggnader:
-Kanslikasern
-Matinrättning
-Marketenteri
-Fem stallbyggnader (varav två rivna)
-Ridhus (brand, ny byggnad)
-Underofficersbyggnad (riven)
-Vakt- och arrestbyggnad (riven)
-Exercis- och gymnastikhus med fordonsförråd (rivet)
-Sjukstall (rivet)
-Skostall och skosmedja (rivet)
-Pistolverkstad (riven)
-Vagnskjul och tvättstuga (rivet)
-Avträdesbyggnader (rivna)
-Gödselstäder (rivna)
-Ammunitionskur (riven)
Byggnaderna grupperades rektangulärt och placerades indragna från tomtgränsen så att hela området omgavs av en park enligt tidens stadsplaneideal, vilken kontrasterade på ett förtjänstfullt sätt mot den inre grusbelagda kaserngården. Några byggnader uppfördes i trä, men de flesta hade bärande yttermurar i rött tegel med socklar i granit och dekorativa listverk i kalksten och putsade friser. Byggnaderna var regelbundet och delvis symmetriskt grupperade och bildade tillsammans ett slutet militärt samhälle. Området var inhägnat av smidesstaket mot Lidingövägen och med träplank mot övriga sidor. Den mäktiga Kanslikasernen skärmade av området från vägen och ingången genom det djupa entrévalvet förstärkte intrycket av militär befästning.
Snart ansågs stallbyggnaderna otillräckliga och samtliga fem stall byggdes ut 1904 med stalldelar avsedda för körhästar. 1927 slogs Kungliga Livgardet till häst samman med Kungliga Livregementets dragoner och bildade 1928 Kungliga Livregementet till häst (K1), varvid en skvadron drogs in.
Efter andra världskriget 1949 drogs stora delar av verksamheten in och den återstående delen fick namnet Kungliga Livgardesskvadronen (K1). Det innebar att endast en stallbyggnad behövdes för hästverksamheten. Ytterligare en började användas av Stockholms polisrytteri 1953. Efter ryttarolympiaden 1956 byggdes de tre östra stallen om till förråd och garage. Senare ombyggnader har också gjorts, två av stallen innehåller idag återigen boxar för hästar.
1984 lades K1 ned som regemente, men levde kvar som en del av I1/Fo44 under namnet Livgardets dragoner. Försvarsområdesstaben flyttades till Kungsängen. Detta innebar för kasernetablissementets del bland annat att områdets skötsel och underhåll sattes på sparlåga i tio år. 1994 blev Livgardets dragoner, nu återigen kallade K1, en egen verksamhetsplats med egen förbandschef, lokaliserad på Lidingövägen. År 2000 slogs I1/Fo 44, IB1 och Livgardets dragoner, K1 samman till förbandet Livgardet, där Dragonbataljonen och Gardesbataljonen ingår. Dragonbataljonen har sin hästverksamhet vid Kavallerikasern samt övrig utbildning vid Kungsängen.
2012 fattades beslut om att uppföra ett nytt ridhus istället för det provisorium som uppfördes efter branden 1956. Det nya ridhuset uppfördes efter ritningar av Tengbom arkitekter. Det 105 meter långa ridhuset bryter av mot de kringliggande tegelbyggnaderna med sin faluröda träfasad, som anspelar på en modern lada.
Källa: Skyddsbestämmelser, 2021-06-30
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS.JPG)
