NÄSHULTS KYRKA

Nuvarande kyrka hade en medeltida föregångare av timmer,
om vilken föga är känt. Kvar står dock den murade sakristian
med järndörr liksom några medeltida inventarier. Det har
spekulerats i om nuvarande kor helt eller delvis kan vara från
denna föregångare, men någon klarhet har ej kunnat nås.
Märkligt är i alla fall det förhållande att norra fönstret
placerats så det till stor del skyms av sakristians vind.
Om man ändå byggde nytt borde det ha kunnat lösts på
ett bättre vis. 1942 upptäckte Hallands landsantikvarie
Erik Salvén ett antal bemålade bräder som återanvänts
som undertak till yttertaket. Dessa har utgjort delar av
medeltidskyrkans dekorerade tak. Dekoren med
figurskildringar inom rundlar och de stiliserade växterna
talar liksom färgskalan talar för att upphovsmannen är
mäster Amund eller någon i hans skola, vilken var
verksam i Småland och Västergötland under 1400-talets
andra hälft. Bräderna togs ned 1975 och konserverades
1980 på Jönköpings läns museum i vars samlingar de
införlivades. 1729 kunde konstateras att den gamla
kyrkan var mycket bofällig och församlingen ansökte
om rikskollekt för nybyggnad. En inspektion
konstaterade att väggarna lutade och taket var förruttnat.
En takryttare hade blåst ned ca 40 år tidigare och orsakat
avsevärda skador. Vidare saknade kyrkan stenfot och
norra sidan stod utan spån sedan lång tid till följd av
bristande ekonomi.
1732 blev kyrkan ånyo upbygd. Eventuellt
sparades därvidlag altarväggen. Byggmästare var Johan
Sandahl från Eksjö som även byggt den likartade kyrkan
i Frödinge. Drivande kraft bakom bygget var kapten Lars Fixenhielm. Inredningen nygjordes till stor del.
Triumfkrucifix och madonna renoverades av Sven Segerwall från Växjö, vilken fyra år senare byggde
om och smyckade predikstolen. Han skall även ha målat korets drapering. 1744 färdigställdes en
niostämmig orgel, byggd av Jonas Wistenius i Linköping. 1765 dekorerades tak och läktarbröst av
Magnus Wicander från Västervik. 1828 inlades nytt golv och två år senare ommålades exteriören och
taken tjärades. 1864 väcktes frågan om ny kyrka på annan plats. Dåvarande kyrkoherden försvarade dock
den gamla kyrkan, vilken följande år ommålades invändigt. Samma år om- och tillbyggdes orgeln av
Johannes Magnusson så att den kom att omfatta 13 ¼ stämmor med en ytterligare manual och pedal.
Fasaden utökades och fick nya ornament.
1904 genomgick kyrkan en grundlig restaurering. Takmålningarna rengjordes och fernissades.
Innerväggarna målades, varvid kordraperingen doldes. Vid denna tid torde kyrkan ha försetts med
uppvärmning genom järnkaminer, vars rör kan ses på fotografier. 1908 inlades nytt golv. 1909 byggdes
ett nytt orgelverk av Eskil Lundén, Göteborg. 14 stämmor var fördelade på två manualer och en pedal.
Verket hade en senromantisk karaktär och pneumatiskt system. 1912 omtäcktes taken och väggarna
lappades med sågade granspån. 1924 konserverades altarskåpet av konservator Alfred Nilsson,
Stockholm. Flagnande färg fästes, ytan rengjordes och skador retuscherades. Vid en inspektion 1938
kunde det konstateras att kyrkans grund var bristfällig och marken vattensjuk. Stommen var till följd av
detta kraftigt deformerad och i behov av förstärkning. Åtgärder dröjde dock till den stora restaurering
som ägde rum 1953-54. För ritningar och program svarade arkitekt Johannes Dahl, Tranås, byggmästare
var Gunnar Asklund från socknen.
1953-54 års restaurering blev genomgripande. Hela grunden förstärktes med cement och lades
om med återbruk av den gamla stenen. Dränering lades runt hela kyrkan. Spånklädseln på väggarna
reparerades och taken omtäcktes i söder med sågad ekspån. Väggarna försträvades på flera ställen. De
svårt skadade fönstren reparerades i söder och nygjordes i norr. De försågs med innanbågar med
antikglas och gjordes öppningsbara. Invändigt så lades nytt golv och kaminerna slopades för att ersättas
med elektrisk värme. Även belysningen elektrifierades. Läktaren utökades och försågs med en
underbyggnad för ny läktartrappa, elcentral m.m. varvid de bakre bänkarna fick slopas. Även den främsta
bänken avlägsnades för att ge mer plats vid begravningar. Avståndet mellan raderna ökades genom
pålimning på gavlarna. Vidare byggdes ny sitsar och ryggar med bekvämare mått. Nya bänkar byggdes
på läktaren. Nya golv och bänkar gjordes i vapenhusen och korporten. Sakristian fick likaså nytt
golv och en separat ingång. Omfattande konservatorsarbeten utfördes av konservator Sven
Wahlgren vid Jönköpings läns museum. Den nedsotade takmålningen rengjordes och draperingen på
altarväggen framtogs. Dock tycks väggarnas indelning med målade pilastrar ha försvunnit vid detta
tillfälle. Omständigheterna är oklara. Altarskåpet rengjordes efter fästning av flagnande färg. Ursprunglig
färg togs fram på bänkinredningen, läktarbröst och triumfkrucifix. Epitafier och huvudbanér rengjordes
efter fästning av lös färg. Triumfkrucifixet som hängde över altarskåpet flyttades till långhusets nordvägg
där en dopplats anordnades. Dopfunt nytillverkades eftersom det saknades. Kyrkans innerväggar
ommålades med limfärg. Orgelfasaden gavs ny färgsättning i anslutning till framtagen färg på bänkarna.
Ytterväggarna rödfärgades och taken tjärades.
1975 försågs norra takfallet med ny spåntäckning. 1982 ersattes Lundéns orgelverk med ett nytt
från Nye orgelbyggeri. Det nya verket gavs samma stämantal men blev delvis en återgång till den
ursprungliga 1700-talskaraktären. Lundéns pneumatik var i behov av reparation, något som man ej ville
bekosta eftersom verket upplevdes som hopplöst distanserat. Riksantikvarieämbetet hade dock förordat
ett bevarande p.g.a. att verket var tidstypiskt, men då var beställningen redan gjord. Församlingen ålades
istället att svara för en trygg magasinering av Lundéns verk. Sedan installationen av elektrisk värme
1954 uppträdde efter hand allvarliga uttorkningsskador på inventarierna. Allvarligast drabbat var
altarskåpet, vilket uppmärksammades 1975. Åtgärder vidtogs dock först 1987 i samband med mätning av
luftfuktigheten i rummet. Konservator Ola Westerudd på Jönköpings läns museum svarade för fästning
av den lösa färgen samt viss rengöring och retuschering. 1987 utbyttes dåliga tak- och väggspån.
Fasadernas ommålades och taken tjärades. Sakristian fick ny hängrännor och stuprör. Mariaskåpet
konserverades 1991 och triumfkrucifixet följande år. Nya fixeringsåtgärder fick på nytt göras på
altarskåpet 1998. 1992 ommålades inner-väggarna med limfärg. Kordraperiet rengjordes och bättrades av
länsmuseets konservatorer. 2000 konser-verades predikstolen av länsmuseet, likaså med anledning av
svåra uttork-ningsskador. Lös
färg fästes, därpå följde
rengöring och retuschering.
2004 repare-rades spåntaket
hjälpligt och tjärades.
Fönstren på södra sidan
ommålades. Samtidigt gjordes
en ombyggnad av dräneringen
kring kyrkan. Sakristian
försågs med textilförvaring.
För arbetena svarade
Byggnadsbyrån i Vetlanda.