HAMMARBY KYRKA

Den nuvarande kyrkan föregicks sannolikt av en träkyrka. Omkring 1200 eller något senare, uppfördes Hammarby kyrkas långhus med tillhörande lägre och smalare kor. Under 1300-talet revs koret och kyrkan förlängdes med en travé åt öster. Ett nytt och bredare kor byggdes till. Samtidigt tillfogades en sakristia i norr. Norrväggen mot sakristian uppfördes som en relativt tunn mur av tegel. Under 1400-talet tillkom ett vapenhus och långhuset försågs med valv. 1678 rasade korvalvet och långhusets östligaste valv, varpå de ersattes med kryssvalv med halvstenstegel. Samtidigt höjdes det östra gavelröstet till samma höjd som kyrkan i övrigt. Under 1700-talet genomfördes en rad mindre förändringar av kyrkobyggnaden som gav den ett mer tidsenligt utseende. Unikt är kyrkorummets avsaknad av fönster mot norr.

Hammarby kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.

Förleden hammar i sockennamnet Hammarby, är i Uppland ett dialektalt ord och betyder stenig backe och liknande. Vid sjön Fysingens södra del, norr om Hammarby kyrka, har ett stort antal runristningar återfunnits. De vittnar om människans aktivitet redan under forntiden. En av dessa runristningar, ingår i den förhistoriska väg som belagts från Hammarby och norrut genom Skånela socken. Hammarby socken omnämns första gången 1291, men kyrkan började uppföras redan omkring 1200.

Under 1600-talet grundades tretton säterier i Upplands Väsby, varav huvuddelen i Hammarby och Ed. Hammarby socken dominerades främst av herrgårdarna Stora Väsby, Lövsta och Torsåker. Socknens östra del däremot, karaktäriserades av skogsbygd med ensamgårdar och småbyar. 1809 grundades Löwenströmska sjukhuset strax nordväst om Hammarby kyrka. Sedan sjukhuset blev länslasarett 1876, har det byggts ut i flera etapper.

Hammarby och Fresta utgjorde tidigare ett pastorat. De tre medeltida socknarna Ed, Hammarby och Fresta förenades till en storkommun 1952. De tre socknarna tillhörde Uppsala ärkestift till dess Stockholms stift bildades 1942. Hammarby kyrka har under de senaste åren framförallt använts som förrättningskyrka sedan Vilunda kyrka uppfördes i Väsby Centrum 1975.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Ahlstrand, J T, Arkitekturtermer, Lund 1976
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar. Upplands kyrkor 12501350, Uppsala 1987
Bratt, P, m fl, Upplands Väsby. Kulturhistoriska miljöer, Uddevalla 1988
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Henschen, I, och Tuulse, A, Sveriges kyrkor, vol 72, Vallentuna härad, västra delen, Stockholm 1954
Karlsson, A M, Kyrkorna i Hammarby. Upplands kyrkor 198, Katrineholm 1986
Kulturminnesvårdens riksintressen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Stockholms län 1997
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Wallström, E, Hammarby kyrka. Antikvarisk kontroll, Hammarby socken, Upplands Väsby kommun, Uppland. Stockholms läns museum, Rapport 2004:15.

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Den nuvarande kyrkan föregicks sannolikt av en träkyrka. Omkring år 1200 eller något senare, uppfördes Hammarby kyrkas långhus med tillhörande lägre och smalare kor. Under 1300-talet revs koret och kyrkan förlängdes med en travé åt öster. Ett nytt och bredare kor byggdes till. Samtidigt tillfogades en sakristia i norr. Norrväggen mot sakristian uppfördes som en relativt tunn mur av tegel. Under 1400-talet tillkom ett vapenhus och långhuset försågs med valv. 1678 rasade korvalvet och långhusets östligaste valv, varpå de ersattes med kryssvalv med halvstenstegel. Samtidigt höjdes det östra gavelröstet till samma höjd som kyrkan i övrigt. Under 1700-talet genomfördes en rad mindre förändringar av kyrkobyggnaden som gav den ett mer tidsenligt utseende. Unikt är kyrkorummets avsaknad av fönster mot norr.
Hammarby kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.
Förleden "hammar", i sockennamnet Hammarby, är i Uppland ett dialektalt ord och betyder "stenig backe" och liknande. Vid sjön Fysingens södra del, norr om Hammarby kyrka, har ett stort antal runristningar återfunnits. De vittnar om människans aktivitet redan under forntiden. En av dessa runristningar, ingår i den förhistoriska väg som belagts från Hammarby och norrut genom Skånela socken. Hammarby socken omnämns första gången 1291, men kyrkan började uppföras redan omkring 1200.
Under 1600-talet grundades 13 säterier i Upplands Väsby, varav huvuddelen i Hammarby och Ed. Hammarby socken dominerades främst av herrgårdarna Stora Väsby, Lövsta och Torsåker. Socknens östra del däremot, karaktäriserades av skogsbygd med ensamgårdar och småbyar. 1809 grundades Löwenströmska sjukhuset strax nordväst om Hammarby kyrka. Sedan sjukhuset blev länslasarett 1876, har det byggts ut i flera etapper.
Hammarby och Fresta utgjorde tidigare ett pastorat. De tre medeltida socknarna Ed, Hammarby och Fresta förenades till en storkommun 1952. De tre socknarna tillhörde Uppsala ärkestift till dess Stockholms stift bildades 1942. Hammarby kyrka har under de senaste åren framförallt använts som förrättningskyrka sedan Vilunda kyrka uppfördes i Väsby Centrum 1975.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Ahlstrand, J T, Arkitekturtermer, Lund 1976
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar. Upplands kyrkor 1250-1350, Uppsala 1987
Bratt, P, mfl, Upplands Väsby. Kulturhistoriska miljöer, Uddevalla 1988
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Henschen, I, och Tuulse, A, Sveriges kyrkor, vol 72, Vallentuna härad, västra delen, Stockholm 1954
Karlsson, A M, Kyrkorna i Hammarby. Upplands kyrkor - 198, Katrineholm 1986
Kulturminnesvårdens riksintressen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Stockholms län 1997
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Wallström, E, Hammarby kyrka. Antikvarisk kontroll, Hammarby socken, Upplands Väsby kommun, Uppland. Stockholms läns museum, Rapport 2004:15.

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Hammarby kyrka är byggd i en sluttning ned mot sjön Fysingens södra strand. På platsen har sannolikt funnits en träkyrka tidigare. Klockstapeln från 1600-talet är placerad på en grusås väster om kyrkan på andra sidan landsvägen. Det är en medeltida, putsad gråstenskyrka med branta spånklädda sadeltak: enskeppigt långhus med rektangulär plan, något oregelbunden i väster, fyra kryssvälvda travéer, vidbyggd sakristia i norr och vapenhus i söder. Långhusets västra del utgjorde förmodligen långhuset till en mindre romansk kyrka från omkring 1200. Denna kyrka utvidgades åt öster, under förra delen av 1300-talet, och nuvarande kor och sakristia tillkom. Valven i den romanska delen murades omkring år 1400. Långhusets fönster förstorades på 1770-talet. Läktaren i väster byggdes som herrskapsläktare till familjen de Geer, senare ombyggd till orgelläktare.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Omgivningen
Hammarby kyrka ligger vid sjön Fysingens södra vik och öster om den gamla landsvägen mellan Stockholm och Uppsala. Strax väster om kyrkan passerar motorvägen.

Nordost om kyrkan ligger den gamla prästgården, uppförd 1791. På Brunkebergsåsen, nära den gamla Uppsalavägen, ligger kyrkbyn med enkla bostadslägenheter från 1800-talet samt Hammarbys f d fattigstuga. Ännu ligger kyrkan i en relativt lantlig omgivning, trots den expanderande tätorten som ger sig till känna i utblickar mot söder. Annars är det främst ljudet som skvallrar om tätortens och det moderna samhällets närhet.

Kyrkomiljön
Kyrkogården har utvidgats i flera etapper mot söder och öster. Den gamla bogårdsmuren finns dock bevarad åt norr och väster. Den äldsta kyrkogårdens södra gräns gick tidigare längs den ännu bevarade trädraden i västöstlig riktning, söder om kyrkan. Omkring 1920 utvidgades kyrkogården åt söder. En ny stenmur uppfördes kring kyrkogårdens nya del. Under 1900- talets andra del har kyrkogården utvidgats ytterligare med bl a en urnlund och en minneslund. Mot väster och norr markeras kyrkogårdens entré med murade pelare, försedda med järngrindar.

Direkt väster och söder om kyrkan finns flera större gravvårdar, framförallt stående av sten, några försedda med stenram eller kätting. I kyrkogårdens sydvästra hörn finns en muslimsk begravningsplats.

På en höjd väster om kyrkan står klockstapeln, uppförd i början av 1600-talet. Stapeln är brädklädd och täcks av ett spåntak, krönt av en flöjel. Ursprungligen hade stapeln en klockbockskonstruktion, varav endast hjärtstocken finns kvar. Storklockan och lillklockan tillverkades under 1700-talet respektive 1600-talet. Båda göts dock om 1882.

1961 uppfördes ett gravkapell väster om kyrkan efter ritningar av arkitekt Hans Thunell. Den nyuppförda byggnaden ersatte då ett äldre gravkapell som störtat samman. 1978-79 byggdes ett väntrum till i en lätt svängd byggnadskropp, ritad av Folke Hederus. I källaren finns bisättningslokaler.

KYRKOBYGGNADEN
Hammarby kyrka är uppförd av gråsten och har formen av en enskeppig salkyrka med fullbrett korparti och rakt avslutad altarvägg. Kyrkan ligger i öst-västlig riktning med sakristia i norr och vapenhus i söder.

Omgivningen
Hammarby kyrka ligger vid sjön Fysingens södra vik och öster om den gamla landsvägen mellan Stockholm och Uppsala. Strax väster om kyrkan passerar motorvägen.
Nordost om kyrkan ligger den gamla prästgården, uppförd 1791. På Brunkebergsåsen, nära den gamla Uppsalavägen, ligger kyrkbyn med enkla bostadslägenheter från 1800-talet samt Hammarbys f d fattigstuga. Ännu ligger kyrkan i en relativt lantlig omgivning, trots den expanderande tätorten som ger sig till känna i utblickar mot söder. Annars är det främst ljudet som skvallrar om tätortens och det moderna samhällets närhet.

Anläggningen
Kyrkogården har utvidgats i flera etapper mot söder och öster. Den gamla bogårdsmuren finns dock bevarad åt norr och väster. Den äldsta kyrkogårdens södra gräns gick tidigare längs den ännu bevarade trädraden i västöstlig riktning, söder om kyrkan. Omkring 1920 utvidgades kyrkogården åt söder. En ny stenmur uppfördes kring kyrkogårdens nya del. Under 1900- talets andra del har kyrkogården utvidgats ytterligare med bl a en urnlund och en minneslund. Mot väster och norr markeras kyrkogårdens entré med murade pelare, försedda med järngrindar.

Direkt väster och söder om kyrkan finns flera större gravvårdar, framförallt stående av sten, några försedda med stenram eller kätting. I kyrkogårdens sydvästra hörn finns en muslimsk begravningsplats.

På en höjd väster om kyrkan står klockstapeln, uppförd i början av 1600-talet. Stapeln är brädklädd och täcks av ett spåntak, krönt av en flöjel. Ursprungligen hade stapeln en klockbockskonstruktion, varav endast hjärtstocken finns kvar. Storklockan och lillklockan tillverkades under 1700-talet respektive 1600-talet. Båda göts dock om 1882.

1961 uppfördes ett gravkapell väster om kyrkan efter ritningar av arkitekt Hans Thunell. Den nyuppförda byggnaden ersatte då ett äldre gravkapell som störtat samman. 1978-79 byggdes ett väntrum till i en lätt svängd byggnadskropp, ritad av Folke Hederus. I källaren finns bisättningslokaler.

Kyrkobyggnaden
Hammarby kyrka är uppförd av gråsten och har formen av en enskeppig salkyrka med fullbrett korparti och rakt avslutad altarvägg. Kyrkan ligger i öst-västlig riktning med sakristia i norr och vapenhus i söder.