ODENSVI KYRKA

Odensvi kyrka uppfördes 1774-76 av murarmästarn Jonas Zachrisson och byggmästaren Eric Ek(e)lund. Som förebild användes närmast Döderhults kyrka, tidigare uppförd av dessa. Det är oklart vem som utfört ritningen till byggnaden och endast en detaljritning av långhusfasaden finns idag bevaras. Den nya kyrkan ersatte en medeltida kyrka vilken låg ungefär på samma plats.

Uppgifterna om den gamla kyrkan är knappa men man vet att den i slutet av 1500-talet hade vapenhus och sakristia av trä och att taket var spånklätt. 1687 uppfördes ett nytt kyrktorn och några år senare byggdes en ny klockstapel. En karta från 1773 visar att stenkyrkan var i det närmaste rektangulär och belägen alldeles öster om nuvarande kyrkan med samma sydgräns. Fragment av den gamla kyrkan finns synligt i tornets konstruktion i form av målade brädor som återanvänts. Bevarat från den gamla kyrkan finns också foten till en dopfunt daterad till 1100-tal samt delar av predikstol och altaruppsats. Från den gamla kyrkan kommer också den relief som sitter i tympanomfältet över västra porten liksom de båda konsolhuvudena som sitter över de båda södra portarna. Alla tre härrör sannolikt från 1300-tal och bär influenser från bl a gotländsk stenhuggarkonst.

Kyrkoherde i Odensvi vid tiden för den nya kyrkans uppförande var Axel Johan Lindblom som också har sin gravvård inmurad i korets yttervägg. Kyrkan invigdes den 6 juli 1778. Invigningen förrättades av biskopen i Linköpings stift Jacob Axel Lindblom, tillika son till kyrkoherde Lindblom i Odensvi. Kyrkan uppfördes av gråsten med ett relativt brett långhus, tresidigt kor i öster, torn i väster och sakristia i norr. Stilen är sengustaviansk, men i en något ålderdomlig och lokalanknuten stil med ett högt obrutet takfall och ett lågt torn med mångkantig lanternin i två avsatser. Fasaderna är spritputsade i vitt med omfattningar utförda i slätputs. Interiören präglades vid uppförandet av de klassicerande dragen i altarbarriär, orgelfasad och bänkinredning, och de några år senare tillkomna predikstolen, altaruppsättningen och altarringen. Den ursprungliga orgeln var en Wisteniusorgel. Bänkinredningen var vid uppförandetiden sluten, och väggfasta bänkar fanns längs kyrkorummets långsidor, förutom de i koret som ännu är bevarade. I korbänkarna finns spår av äldre bemålning av barockkaraktär. Sannolikt har man använt delar av den gamla kyrkans bänkinredning vid uppförandet av den nya kyrkans korbänkar. Under koret finns en murad grav för familjen Granschoug, ägare till Odensviholm 1769-1839. Vid arbete med eldragningar 1956 påträffades sex kistor under golvet i koret. Sakristian inreddes med en mindre läktare krönt av en i trä utskuren Kristusbild med texten Ecco Homo. På läktarbarrriären har efterhand kyrkoherdarna i socknen fått sina namn inskrivna i förgyllda medaljonger.

Under några år efter kyrkans invigning brukades sannolikt predikstol och altaruppsats från den gamla kyrkan varav delar finns bevarade och förvaras i tornet. Predikstol i stram nyklassicistisk stil och i linje med övriga interiör inköptes 1788 och altartavla utförd av Per Hörberg med klassicistisk omfattning av joniska pilastrar och urnor utförda av Bengt Hörberg tillkom 1809. Altartavlan föreställer "Jesu samtal med Nikodemus om nya födelsen". Huvudkulören på kyrkans inventarier vid 1770-talets slut och 1800-talets början ska ha varit ljust grönt. Någon gång under 1800-talets senare del ska fönsterna ha förstorats och försågs då med gjutjärnsspröjsar i gotisk stil. År 1896 ersattes den slutna bänkinredningen av en öppen, ekfärgad bänkinredning med bänkgavlar av gotisk karaktär. De väggfasta bänkarna längs långhusets långsidor togs bort och nytt trägolv lades i kyrkorummet. Väggarna dekorations-målades i turkosgrönt, skarpt blått och brunt. Samma år byttes den ursprungliga Wistenius-orgeln ut mot en inköpt från Åkerman & Lund, Stockholm. Orgelfasaden behölls dock.

Under 1900-talets första decennier utfördes flera åtgärder av vård- och underhållskaraktär exteriört på tak och fasader. Interiört genomfördes en renovering 1925-26 då innerväggarna åter gavs en enhetligt ljus kulör och bänkarna fernissades. 1956 utfördes en större interiör renovering under ledning av arkitekt Gösta Land. Ambitionen var att återställa det gustavianska uttrycket. Bänkarna byggdes om och fick nya rakavslutade bänkgavlar och skärmar. Interiören ommålades med dominans av ljust grönt (ursprunglig kulör). Bänk-inredningen målades i grågrönt förutom korbänkarna som målades i blygrått med lister i rött. Kvarvarande väggfasta bänkar i långhuset togs bort. Väggarna gavs en ljust grå ton och innertaket målades i brutet vitt. Korfönstren sattes igen på prov under en kort tid, men någon permanent förändring utfördes inte. Toalett inreddes i vapenhuset.

År 1964 utfördes exteriöra arbeten. Fasadernas kalkfärg blästrades bort och ersattes av vit Aktivanfärg och den gamla stenfoten belades med cement. I slutet av 1970-talet lades stora delar av taket om med tryckimpregnerat furuspån. År 1983 genomfördes en större interiör renovering under ledning av arkitekt Ture Jangvik. Några bänkrader i kyrkans bakre del togs bort och en läktarunderbyggnad tillkom med handikapptoalett och skrudrum, numera förråd. I samband med detta revs de övre trapploppen och ersattes med nya. Ett antal bänkar i den främre delen av kyrkorummet kortades. Bänkinredningen målades i blått, vitt och grått med visst marmoreringsmåleri. Väggar och tak målades i vitt. Korbänkar, läktarbarriär, och altarring målades i ljus grå kulör med förgyllda detaljer. Predikstolen målades i grått och blått och altaruppsatsen i ljust grått. Vid samma tid utfördes konservatorsarbeten på altaruppsatsen med altartavlan samt på predikstol, orgelfasad, begravningsvapen, krucifix samt ett antal mindre målningar. I mitten av 1980-talet kalkavfärgades kyrkans fasader. År 2002 tillkom ny textilförvaring i sakristian och koret handikappanpassades med hjälp av en mobil ramp.