Studsare

Grupp E II C.
Studsare med flintlås, förändrat till slaglås.
Antalet refflor 8 st. Reffelstigning: 3/4 varv på piplängden. Rundkulans vikt: 42,22 gr. Rundkulans diameter: 20,19 mm. Krutladdningens vikt: 9,9 gr.

Pipan är blank och åttkantig. Längst bak är tjockleken 35 mm, vid mellanrörkan är pipans tjocklek 28 mm och vid mynningen är den 31 mm ("stukat gods"). Ett högt, med fot försett ståndsikte av järn sitter inlaxat i pipan 14 cm framför pipans bakände. Ett mässingskorn, vars fot är inlaxad i pipan, är placerat 26 mm bakom mynningen. På undersidan har pipan två häften för pipstift (det främre häftet förekommet) och ett för den främre rembygelns skruv. Knallhattstappen, som är av den på jaktgevär brukliga typen och storleken, alltså vida mindre än knallhattstapp av militärtyp, sitter inskruvad direkt i pipan baktill på densammas högra övre kant. På pipans översida baktill står krönt S, krönt N K (Norrköping), monogram av AM samt GR. Baktill till vänster finnes en stämpel med SS och med TD (se AM 1932:4176). På pipans undersida är inslaget ett P. En laddstocksfjäder är fäst vid pipans undersida.

Låset är gråhärdat. Eldstålet, eldstålsfjädern, fängpannan och varhaken ha borttagits. Hålen för eldstålsskruven, eldstålsfjäderns skruv och varhaksskruven äro ingensatta. Hanen är ny. Dess platt och hals ha rektangulärt tvärsnitt. Hanen är upptill böjd rätt mycket in över pipan. Slaghuvudet har nedtill en 6 mm djup urtagning, vars botten är slagytan.
Tumgreppet är upptill på framsidan alldeles slätt. Låsblecket är platt med bräckta kanter och med försänkt bakspets. I halvspänn står hanen ganska högt över knallhattstappen.

Stocken liknar den ursprungliga, men saknar det på den sistnämda förekommande bladornamentet vid svansskruvsstjärten samt framstockens falsar, varför den säkert är av senare datum än geväret i övrigt. På kolvens högra sida finnes en med skjutlock försedd kolvlåda, som nu är fylld med igjutet bly. Beslagen äro av mässing. Bakplåten har en över kolvryggen utskjutande spets. Den sistnämnde är fäst med en skruv, under det att två med utstående, cylindriska huvud försedda skruvar sitta i bakplåten. Sidblecket är stort, platt med bräckta kanter, nära nog trekantigt, dock med de bägge övre sidorna litet fasonerade. Varbygeln är liten, eller, kanske rättare sagt, låg. Dess främre arm har docka, den bakre fasthålles av två skruvar. De tre släta, rätt långa rörkorna äro litet kullriga samt ha förstärkt bak- och framkant. Den övre rembygelns skruv går genom framstocken litet framstocken litet framför mellanrörkan, men den bakre rembygelns skruv går genom varbygelns främre del litet nedanför stocken.

Laddstocken är av stål och mycket kraftig. I smaländen har den ett gängat hål för kratsen. Också laddstockshuvudet är av stål. Det har i stötytan en grund urtagning för kulan.

Vapnets höga vikt beror på det i kolvlådan ingjutna blyet. Studsaren är ej avsedd för bajonett. Vapnet har hittills ansetts vara av en på 1840-talet fastställd förändringsmodell för arméns skarpskyttar. Men av allt att döma är förändringen till slaglås gjord tidigare än 1840 och på en tid, när endast moderna jaktvapen hade slaglås, varför de till dylika vapen avsedda knallhattarna voro de enda i handeln förekommande. Man kan med mycket stor sannolikhet gissa på, att vapnet är den av kaptenen vid Svea artilleriregemente J. G. Sandberg i hans "Afhandling om Handgevären". Stockholm 1836, sid. 51 och sid 150 f, omtalade gamla "af f.d. Solvax jägare begagnade studsare, construerad af framlidne Öfverste Sprängporten", vilken ändrad till slaglås, användes vid Sandbergs försök.

Om studsare m/1788, se AM 1932:4177.