MELLBY KYRKA

Mellby kyrka har ett dendrokronologiskt daterat ursprung från åtminstone 1300-talet och samma
ålder gäller även för kyrkogården. Några uppgifter eller avbildningar från äldre tid över
kyrkogården saknas. På det ritningsförslag till kyrkogårdens utvidgning som togs fram 1925 är
den äldre utformningen utritad men det är svårt att säga om det är den ursprungliga. Landsvägen
har ändrat sträckning från att fram till ca 1925 ha gått öster om kyrkan till att därefter gå väster
om kyrkan. Den nuvarande stenmuren har föregåtts av en äldre stenmur, troligen ingår äldre
stenar från den i den nuvarande muren.
Från 1930-talet finns ett flygfoto som visar en kyrkogård där utvidgningen är genomförd
men de nyaste delarna ännu inte tagits i bruk. De äldre delarna är utformade med grusgravar
omgärdade av låga buskar, förmodligen liguster. Den nyare delen är mer lik dagens kyrkogård
med stora gräsmattor avdelade av grusgångar. Under andra hälften av 1900-talet har de gamla
grusgravarna ersatts med gräs och häckarna har tagits bort. På den norra delen av kyrkogården
har dessutom ett flertal grusgångar ersatts med gångar lagda med sjöstensplattor. Plattor har
även lagts ut mellan gravlinjer där det tidigare inte funnits någon gång.
I sydöst finns en rad gravar som förmodligen är kvar från den allmänna linjen. De små
stenvårdarna markerar enpersonsgravar placerade i kronologisk ordning, från 1950 till 1975.
Gravplatser i allmänna linjen var gratis och därför är ofta dessa placerade lite avsides medan
köpegravarna lades på bra ställen med god exponering för kyrkobesökarna, t ex nära ingången
till kyrkan eller kyrkogården.
Mellby följer samma beskrivna mönster som många andra kyrkogårdar när det gäller
ändringar under 1900-talet. Likaså följer kyrkogården efterkrigstidens ofta likriktande
utveckling. Parallellt med folkhemsbygget utjämnades skillnader i social rang på kyrkogården
genom att praxis med allmänna linjen och köpegravsområden försvann. Alla gravvårdar fick
istället mer eller mindre samma utformning med låga och breda gravstenar. I Mellby har ett
flertal av de äldre gravstenarna på familjegravar bytts ut mot mer moderna.

Mellby kyrkogård har medeltida kontinuitet som begravningsplats, kyrkan uppfördes runt sekelskiftet 1300 och begravningsplatsen är minst av samma ålder. Kyrkan är centralt placerad på kyrkogården som främst är uppbyggd av gräsmattor avdelade med grusgångar och sjöstensplattor som under 1980-talet ersatte delar av grusgångsystemet.

Kyrkogården utvidgades omkring 1925 mot öster, och det nordvästra hörnet ändrades till nuvarande räta vinkel. 1900-talets andra hälft har främst inneburit att kyrkogården förenklats genom att grusgångar ersatts med gjutna plattor och grusbäddar ersatts med gräsmatta.

Kyrkogården avgränsas av en kallmurad stenmur av kluven granit, tillkommen i sin helhet i samband med kyrkogårdens utvidgning 1925. Runt kyrkogården finns även en trädkrans av lind som troligen planterades under 1930-talet. Trädkransen har i sen tid kompletterats med två träd.

Kyrkogården har i denna rapport delats in i tre områden utifrån deras olika karaktärer. Flest äldre och mest påkostade gravvårdar finns i väster, medan resten av kyrkogårdens gravvårdar huvudsakligen har rests under senare hälften av 1900-talet.

Kyrkogården har flera kulturhistoriskt värdefulla delar, bland annat stenmurar, grindarna, den jämnåriga trädkransen samt ett flertal enskilda gravvårdar.

Mellby kyrka har ett dendrokronologiskt daterat ursprung från åtminstone 1300-talet och samma ålder gäller även för kyrkogården. Några uppgifter eller avbildningar från äldre tid över kyrkogården saknas. På det ritningsförslag till kyrkogårdens utvidgning som togs fram 1925 är den äldre utformningen utritad men det är svårt att säga om det är den ursprungliga. Landsvägen har ändrat sträckning från att fram till ca 1925 ha gått öster om kyrkan till att därefter gå väster om kyrkan. Den nuvarande stenmuren har föregåtts av en äldre stenmur, troligen ingår äldre stenar från den i den nuvarande muren.

Från 1930-talet finns ett flygfoto som visar en kyrkogård där utvidgningen är genomförd men de nyaste delarna ännu inte tagits i bruk. De äldre delarna är utformade med grusgravar omgärdade av låga buskar, förmodligen liguster. Den nyare delen är mer lik dagens kyrkogård med stora gräsmattor avdelade av grusgångar. Under andra hälften av 1900-talet har de gamla grusgravarna ersatts med gräs och häckarna har tagits bort. På den norra delen av kyrkogården har dessutom ett flertal grusgångar ersatts med gångar lagda med sjöstensplattor. Plattor har även lagts ut mellan gravlinjer där det tidigare inte funnits någon gång.
I sydöst finns en rad gravar som förmodligen är kvar från den allmänna linjen. De små stenvårdarna markerar enpersonsgravar placerade i kronologisk ordning, från 1950 till 1975. Gravplatser i allmänna linjen var gratis och därför är ofta dessa placerade lite avsides medan köpegravarna lades på bra ställen med god exponering för kyrkobesökarna, t ex nära ingången till kyrkan eller kyrkogården.
Mellby följer samma beskrivna mönster som många andra kyrkogårdar när det gäller ändringar under 1900-talet. Likaså följer kyrkogården efterkrigstidens ofta likriktande utveckling. Parallellt med folkhemsbygget utjämnades skillnader i social rang på kyrkogården genom att praxis med allmänna linjen och köpegravsområden försvann. Alla gravvårdar fick istället mer eller mindre samma utformning med låga och breda gravstenar. I Mellby har ett flertal av de äldre gravstenarna på familjegravar bytts ut mot mer moderna.

Sammanfattande beskrivning
Mellby kyrkogård har medeltida kontinuitet som begravningsplats, kyrkan uppfördes runt
sekelskiftet 1300 och begravningsplatsen är minst av samma ålder. Kyrkan är centralt placerad
på kyrkogården som främst är uppbyggd av gräsmattor avdelade med grusgångar och
sjöstensplattor som under 1980-talet ersatte delar av grusgångsystemet. Kyrkogården utvidgades
omkring 1925 mot öster, och det nordvästra hörnet ändrades till nuvarande räta vinkel. 1900-
talets andra hälft har främst inneburit att kyrkogården förenklats genom att grusgångar ersatts
med gjutna plattor och grusbäddar ersatts med gräsmatta.
Kyrkogården avgränsas av en kallmurad stenmur av kluven granit, tillkommen i sin helhet i
samband med kyrkogårdens utvidgning 1925. Runt kyrkogården finns även en trädkrans av lind
som troligen planterades under 1930-talet. Trädkransen har i sen tid kompletterats med två träd.
Kyrkogården har i denna rapport delats in i tre områden utifrån deras olika karaktärer. Flest
äldre och mest påkostade gravvårdar finns i väster, medan resten av kyrkogårdens gravvårdar
huvudsakligen har rests under senare hälften av 1900-talet.
Kyrkogården har flera kulturhistoriskt värdefulla delar, bland annat stenmurar, grindarna,
den jämnåriga trädkransen samt ett flertal enskilda gravvårdar.

Allmän karaktär
Mellby kyrkogård är rektangulär och ligger i NO-SV riktning med kyrkobyggnaden centralt placerad. Den västra delen av kyrkogården är den äldsta med flera äldre familjegravar, ett flertal av dem har fått sina ursprungliga vårdar utbytta mot mer modernt utformade stenar. Söder om kyrkan finns ett område
med gravvårdar främst från 1900-talets andra hälft, vilket visar sig på de tidstypiska vårdarna som är låga och breda, ett flertal med tympanonfält och kolonner. Området i öster tillkom efter 1925 och har ännu inte helt tagits i bruk. Den mellersta delen av detta område har till hälften tagits i bruk med moderna, tidstypiska vårdar. På den södra delen av området finns rester av allmänna linjen med två rader stenar från 1950 till 1975. Öster om dessa finns en cypresshäck som omsluter en uppläggningsplats av gamla gravstenar som är daterade från 1700- talet till 1900-talet.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en kallmurad stenmur av tuktad granit, i viss omfattning även av
mindre, naturligt runda gråstenar. Muren är jämn och utan synliga skarvar. Kyrkogården har
utvidgats omkring 1925 men inga spår av detta finns i muren. Förmodligen murades hela muren
om vid utvidgningstillfället, även där den följer den gamla murens läge. Muren har en bredare
bas än topp och är beväxt med mossa och sedumväxter. På grund av skiftande markhöjd utanför
kyrkogården varierar murens höjd utifrån mellan knä- och manshöjd. Inne på kyrkogården är
markhöjden mer konstant och likaså muren.

Ingångar
Kyrkogården har sin huvudingång i den västra muren. Den består av ett grindpar i järn fastsatta i krysshamrade grindstolpar av röd granit. Stolparna är kvadratiska med platt avslutning upptill, alla kanter är avfasade. Grinden har inte någon högre ålder, vilket kan utläsas på att järnet är bultat, inte smitt. Ytterligare en ingång finns i den södra muren. Ingången finns inte med på ett flygfoto från 1930-40-talen och är alltså relativt sent tillkommen. Grinden är enklare än den vid huvudingången, med en nätt
gallerkonstruktion krönt med ett triangulärt fält innehållande ett kors.

Vegetation
Kyrkogårdens nuvarande trädkrans är troligen planterad omkring 1930 och består av lind. Trädkransen är i sen tid kompletterad med två träd. På kyrkogården växer även en ornäsbjörk strax söder om runstenen.
Mellan vapenhuset och kyrkan, på den södra sidan växer en häck av liguster tillsammans med en norsk
brudspirea. På samma plats finns en vinbärsbuske och ett flerårigt lönnskott. På den norra sidan av kyrkan,
bredvid sakristian växer en rododendron och en mahonia. I det mellersta östra kvarteret har planterats två rönnar, två vita syréner och en rosa hagtorn.
Kulturhistoriska värden kopplade till vegetationen ligger främst i trädkransen som är planterad med ett homogent material av lind. Det är viktigt att kransen finns kvar som markering av kyrkogårdens ytterkanter och därför bör träd som dör eller sågas ned kompletteras så att kransen hålls intakt.

Gångsystem
Dagens gångsystem är enkelt och består av en rak gång från kyrkogårdens ingång i väster till kyrkans
entré vid vapenhuset. Gången vidgas framför kyrkan så att en liten öppen plats skapas för att
sedan fortsätta runt hela kyrkobyggnaden, med utstickare mellan gravlinjerna. Ursprungligen har
alla gångar bestått av grus men idag har gruset på flera ställen ersatts med gräs och sjöstensplattor.
Detta gjordes under 1980-talet. Hela den norra delen av kyrkogården har plattor vilket skiljer den
från den södra där man valt att behålla gruset.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna på Mellby kyrkogård skiljer sig inte mycket åt från dem på andra kyrkogårdar. Här finns
de stora och högresta vårdarna på köpegravskvarteren från slutet av 1800-talet och början av
1900-talet. Här finns även de små och enkla vårdarna som i kronologisk ordning rests över de som begravts i allmänna linjen. Och från 1900-talets andra hälft finns även många exempel på sentida gravvårdar med låga och breda stenar, de senaste ofta med asymmetrisk kontur eller med naturstensliknande förebilder. De vårdar som kan sägas saknas är de riktigt stora från 1800-talet och 1900-talets början.
De större och mer påkostade gravarna från förra sekelskiftet ligger huvudsakligen samlade i
västra delen närmast kyrkogårdens ingång samt närmast öster om klockstapeln (område A).
Dessa båda områden har det gemensamt att de ligger på välexponerade platser. Vidare finns de
låga och breda 1900-talsvårdarna i kvarteren norr och söder om kyrkobyggnaden (område B och
C). I område C finns även de senaste gravvårdarna från sekelskiftet 2000 samlade rakt öster om
kyrkan.
Gravvårdar berättar genom inskriptioner om äldre yrken och om försvunna gårds- och
ortnamn. De berättar även om stilideal, om religiösa och ickereligiösa symboler, om skiftande
önskemål om hur man velat bli ihågkommen. I Mellby är antalet titlar relativt få, de flesta syftar
på vanliga uppdrag eller yrken som hemmansägare, köpman eller olika kyrkliga tjänster.

Byggnader
Förutom kyrkobyggnaden finns en klockstapel och en likbod på kyrkogården. Klockstapeln
är förmodligen ursprunglig och har inte under århundradenas lopp ersatts av ett torn, något som
är vanligt förekommande. Eftersom stapeln har funnits på samma plats sedan åtminstone 1500-
talet, den fick sin nuvarande utformning redan 1673 och är en väsentlig del av kyrkan och
kyrkomiljön, har den ett väldigt högt kulturhistoriskt värde. Den är helt klädd med rödmålade
spån och panel, huven är täckt med tjärade spån.
Likboden byggdes omkring 1925 i samband med kyrkogårdsutvidgningen. Den uppfördes på
samma plats som den tidigare likboden, det är okänt hur den stämmer utseendemässigt med den
gamla. Boden i sig är inte förknippad med något större kulturhistoriskt värde, utan det är snarare
placeringen och kontinuiteten med en likbod på just denna plats som är värdefull.

Beskrivning av enskilda kvarter
Område A
Allmän karaktär
Området omfattar de västra delarna av kyrkogårdens kvarter 1 och 3. Det är idag en integrerad del av dessa kvarter men motsvaras av de äldre kvarteren med större köpegravar som tidigare hade häckar runt gravplatsen. Området är uppdelat i två delar, och ligger på ömse sidor om gången som går mellan kyrkogårdens västra entré och kyrkan. I nordvästra hörnet ligger ett bårhus, en timrad byggnad klädd
med rödmålade spån. Området präglas dels av sina många äldre gravvårdar samt av den välexponerade
placeringen mellan kyrkans entré och kyrkogårdens huvudingång. Inom området ligger även en
klockstapel med kontinuitet från åtminstone 1500-talets slut, troligen äldre.

Gravvårdstyper
Kvarteret omfattar några av kyrkogårdens äldsta gravvårdar, och likaledes dess mest påkostade.
Den äldsta daterade vården är från 1902. De typiska gravvårdarna i kvarteret är högresta och
stora, ofta av polerad diabas och står alla på en sockel. I takt med tiden har flera äldre
gravvårdar ersatts med yngre som följer sin tids utformning med låga och breda proportioner.
Men främst är det de äldre och högresta vårdarna med ett monumentalt anslag som präglar området och som gör skäl för sin plats mellan kyrkogårdens entré och kyrkans. Titlar
förekommer i större omfattning här än på övriga kyrkogården, dels på grund av det större antalet
bevarade äldre vårdar samt dels för att de som här begrovs generellt sett hörde till samhällets
övre skikt. Titlar som förekommer är nämndemän, hemmansägare, kyrkovärd, organist,
kyrkobyggmästare och fanjunkare.

Område B
Allmän karaktär
Område B begränsas i väster av område A med sina större och äldre gravvårdar, i söder av kyrkobyggnaden och i öster av kyrkogårdens mur. I övrigt omfattar området även gravarna längs med
kyrkogårdsmuren, i norr och öster. Området är enhetligt med regelbundna gravlinjer i nord-sydlig
riktning, förutom gravarna längs med kyrkogårdsmuren som är orienterade efter denna.

Gravvårdstyper
Området har en enhetlig karaktär med gravvårdar från 1930-talet och framåt. De äldsta gravvårdarna härrör från allmänna linjen, fram till ca 1950, därefter dominerar familjegravarna. Gemensamt är gravvårdarnas enkla utformning och lilla skala. Andelen titlar är ovanligt stort för en område av denna karaktär och tack vare det får vi idag en spännande överblick av olika yrken i socknen; förutom de vanligare titlarna hemmansägare, nämndeman, finns bland annat titlar som ålderdomshemsföreståndarinnan, barnmorskor, tågmästare, smidesmästare, folkskolelärarinnor, riksdagmannen och kyrkobyggmästaren.

Område C
Allmän karaktär
Område C omfattar kvarteren söder och öster om kyrkan, de två kvarteren längst i öster är till
största delen ännu outnyttjade. Området är öppet och luftigt och alla kvarter är täckta med
gräsmattor. Området har en stor spridning av olika typer av gravvårdar, en del tagna ur bruk
men uppställda för uppvisningssyfte. Alla gravar är uppställda i nord-sydliga rader med
vårdarna orienterade mot öst och väst. Gångsystem saknas men äldre gångar mellan raderna
syns i viss mån ännu genom gräset. I sydöstra hörnet finns bakom en häck en stor samling
undantagna vårdar ur allmänna linjen, samt ett antal granitflisvårdar från 1700-talet och
däromkring.

Gravvårdstyper
Området har gravvårdar av vitt skilda åldrar och utformningar. Äldsta vård är från 1851 och yngsta från 2005, här finns både trä-, järn och stenvårdar. Bakom koret står en trävård från 1851 och söder om kyrkan finns några smidda järnkors utförda av tvinnade järnband, från omkring förra sekelskiftet.
Främst består dock området av familjegravar från 1950- och 1960- talen. Vårdarna är låga och breda, de
flesta enkla och utan utsmyckning, men ett antal har tympanonfält och kolonner som inramar stenen.
I sydöst finns en bevarad del av den gamla allmänna linjen, små stenvårdar i kronologisk ordning daterade från 1950-1975, eventuellt sekundärt placerade. Även här finns en rest från en äldre tiders kyrkogård genom ett massivt järnkors från 1853. Titlar förekommer väldigt sparsamt på vårdarna två lantbrukare, en köpman och en nämndeman finns nämnda.