Fram till 1870-talet förblev långhusets väggar ofodrade. I samband med upprustningen av kapellet rappades väggarna även invändigt. Vid samma tillfälle tillfördes också det tresidiga koret i förlängningen av långhuset. Kyrkorummet hade inledningsvis ett platt innertak som vid en okänd tidpunkt ersattes med nuvarande tunnvalv. Då sakristian rasade ihop i samband med flyttningen av byggnaden 1915 igenfylldes öppningen i norr med timmer, putsen avlägsnades och kyrkorummet fodrades invändigt med panel.
Kyrkorummets väggar är färgsatta i ljusa kulörer. Över långhuset välver sig ett tunnvalv, fod-rat, som väggarna, med brädor och målat i ljusgrått. Tunnvalvet är något smalare än rummet och har därför vinkelrätta avsatser över sidorna, längs med långväggarna.
I öster bildar långhusets tunnvalv ett gavelfält över koröppningen. Fältet har målad ornamen-tik av girlander i nedre del och det bär längs valvkanten ett målat bibelcitat. Långhuset öppnar sig under gaveln mot det något smalare tresidiga koret, som har ett lågt, panelfodrat platt tak. Korets sneda sidor har stickbågiga fönster och korväggarna är fodrade med panel.
Brädgolvet i kyrkorummet består av grova, bilade plankor av skurad furu. Koret är förhöjt med två steg i förhållande till långhuset. Korgolvet var före 1985 målat i grått rutmönster. Mot långväggen i söder, nära koret, finns ett golvparti med tegelbeläggning. Det markerar den ursprungliga platsen för kyrkorummets eldplats och skorstensstock som revs 1966.
Sakristian återuppfördes på sin ursprungliga plats under 1960-talet. I norra långväggen finns en spegeldörr som utgör förbindelsen mellan kyrkorummet och sakristian, dörren är omålad.
Vapenhuset i tornet har ofodrade väggar som lämnar timmerstommen synlig. Timmerväggarna har en utsmyckning av blåmålade korsmärken infällda i cirklar. Mot norra sidan ligger en trätrappa som leder till klockkammaren. Vapenhuset har en ytterdörr vars insida består av grova, omålade, stående brädor. Det har även en enkel innerdörr, med två speglar, mot kyrkorummet.
Inredning och inventarier
Altartavlan föreställande korsfästelsen med den heliga staden som fond målades 1916 av Yngve Lundström. Den ersätter en äldre altartavla utförd 1840 av Reinhold Richman och som föreställde Kristi törnebekransande kors. Lundströms tavla är uppsatt mot korväggen och inramas på sidorna av delvis infällda kolonner som ursprungligen var utsmyckade med dekormålningar.
Altarbordet är en enkel träkonstruktion av senare datum som är uppsatt mot korgaveln, strax under altartavlan. Altarringen upptar korgavelns hela bredd. Den är femsidig, helt sluten och har stoppat knäfall med blått tyg. Barriärens skärmar har infällda speglar med profilerade kantlister. Två av speg-larna i barriären fungerar som grindar. Överliggaren är brunmålad och barriären har en typ av enkel marmorering i en vitgrå kulör samt speglar målade med geometriska motiv.
Predikstolen består av korg och trappa och saknar ljudtak. Den är tillverkad 1639 i renässans-stil och tillhörde fram till 1757 moderkyrkan i Mora. Den övermålades i vitt 1916 men originalfärgsättningen har framskrapats på vissa partier.
Korgen är uppställd på en stolpe med konsol. Korgen och foten har listverk, bl.a. en mittlist som delar korgen och trappan i en nedre och övre del. Den har kvadratiska speglar i nedre fälten. Övre delen har dekor av portalomfattningar med snidad utsmyckning i omfattningen. Listverken, sniderierna samt speglarna i nedre fältet har en sparsam målad utsmyckning av allmogekaraktär.
Kapellet har två identiska nummertavlor varav endast en är uppsatt, den andra är skadad. De är tillverkade 1755 av Olof Gerdman och Olof Emporagrius för kyrkan i Mora, men överför-des till kapellet år 1800. De har rektangulära och rikt dekorerade ramar med förgyllda och målade sniderier. De bär även årtal och står på svartmålade trästativ med fotställning.
Kapellets ursprungliga dopställ är av svarvat trä och från omkring 1800, då kapellförsamlingen bildades. Det placerades 1966 på den avlägsnade kaminens plats, där en tegelyta anlades, men är numera undanställt. Det ersätts av ett nytt dopställ som skänktes till kapellet 1980. Det placerades dock bakom nummertavlan, på samma sida. Dopstället har kvadratisk sektion och är utfört som en stolpe med fotlist och utkragning i överdelen. Sidorna pryds med stjärnor och ljusstrålar.
Bänkinredningen består av två kvarter med sammanlagt 20 öppna fasta bänkar uppställda mot långväggarna. De har framskärmar mot koret, smala gavlar med rak avslutning samt en enkla breda lister i övre och nedre del. Bänkarna är gråmålade och uppställda direkt på långhusets golv. Nuvarande bänkar tillkom troligen vid den stora renoveringen på 1910-talet.
I tunnvalvet, över mittgången, hänger två ljuskronor av smide som anskaffades 1915. De har dubbla ringar, åtta ljusarmar och är tillverkade i Leksand. Samtida är väggljusstakarna i mässing som hänger i koret.
Den stora läktaren tillkom 1798, den bärs av fyra hela pelare samt av åtta halva pelare infällda i väggarna. Den har fodring av spikad panel i underdelen. Barriärens speglar, vilka övertagits från kyrkan i Mora, var ursprungligen utsmyckad med målade bibliska motiv. De övermålades dock i ett senare skede och har nu gråa speglar och listverk på en vit bakgrund samt brunröda lister på spegelramarna. På 1910-talet hade läktaren fortfarande primitiva bänkar av enkla plankor.
Kapellet var utan orgel fram till 1912, då Mora kyrkas gamla orgelharmonium övertogs. Det brukades fram till 1953 då det ersattes med en orgel om sju stämmor, tillverkad av Hammarberg. Fasaden har en avrundad kröning, pipskåp med vikbara luckor på sidorna.
Det dröjde fram till 1850 innan kapellet fick klocktorn men 1797 fick det som en över-gångslösning en takryttare för att bära sin enda klocka. Lillklockan härrör från moderkyrkan i Mora men omgöts dock redan 1748 för kapellets räkning. Storklockan är gjuten i Falun år 1814. Det är dock oklart var klockorna hängde innan de fick sina platser i först takryttare och sedan torn. Klockringen är fortfarande manuell.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
