S:T CLEMENS HOTELL

KVARTERET S:T KLEMENS - Kvarteret S:t Klemens utgör ett i det närmaste liksidigt triangulärt område, med ena spetsen i norr. Kvarteret är beläget i de norra stadsdelarna och avgränsas av Tranhusgatan i väster, S:t Klemensgatan i öster och Smedjegatan i söder. S:t Klemens tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, tomterna nr 90-105.
Kvarteret utgörs idag av sammanlagt 19 fastigheter varav 17 har profan bebyggelse. En fastighet utgörs av kyrkoruinen S:t Klemens, medan en tomt är obebyggd. Kvarteret har i huvudsak en sluten karaktär, där boningshusen ligger invid gatan och gårdsrummen leder in mot kyrkoruinen i kvarterets mitt och avgränsas av höga plank och murar ut mot gatan. Storleken på tomterna varierar och kvarterets hela sydöstra spets utgörs av radhusfastigheterna från mitten av 1970-talet. Kvarterets södra del domineras av karaktären av köpmannagård och i den västra delen bedrivs sedan 1980-talet en relativt stor hotellverksamhet. Undantaget den moderna radhusbebyggelsen och en tegelbyggnad från 1910 så är de flesta bostadshusen i kvarteret från 1700-talets andra hälft eller 1800-talets första. Alla kvarterets huvudbyggnader är putsade förutom ett av skiftesverkshusen på S:t Klemens 1, som är klätt med träpanel. Samtliga boningshus har genomgått mer eller mindre omfattande om- och tillbyggnader under århundradens lopp, vilket haft till följd att byggnaderna har en bred variation i utförandet. Detta upplevs som en del av områdets naturliga karaktär.
Under medeltiden var kvarteret delvis bebyggt. Schilders karta från 1696-97 visar att endast området söder om ruinen var utlagd till tomtmark och bebyggt. Medeltida lämningar återfinns på flera platser inom kvarterets gränser. Förutom medeltida kulturlager har här även påträffats arkeologiska lämningar av S:t Klemens kyrkogård samt diverse murverk, sannolikt efter byggnader. Bostadshuset på S:t Klemens 20 har medeltida delar och byggnaden på S:t Klemens 24 har en medeltida källare. I kvarterets östra del, på markområdet som idag hyser radhusbebyggelse, fann man på 1970-talet en gjutplats för en kyrkklocka, sannolikt från medeltiden.
Troligtvis bebyggdes kvarteret i sin helhet under 1700-talets första hälft då stadens befolkning ökade stort. I husklassifikation från år 1785 noteras alla fastigheter vara bebyggda. Klassifikationen tar upp samtliga tomter som finns utmärkta på 1883 års karta, dock har då vissa tomter i praktiken slagits ihop, men har kvar sina enskilda numreringar. Kartan från 1912 visar inga större förändringar. År 1925 fastställdes sträckningen för nuvarande S:t Klemens 1, 2 och 10 i kvarterets norra spets, då de tidigare tomterna lades om. Kvarterets östra del, dagens samfällda mark invid ruinen och radhusfastigheterna 12-16, utgjorde under 1900-talet fram till 1970-talet en enda tomtenhet med bakgårdskaraktär. Den nuvarande tomtindelningen med radhusbebyggelse bildades kring 1977-79. Fastigheterna S:t Klemens 17-19 i kvarterets sydöstra del ingick tillsammans med nummer 20 tidigare i en stor köpmannagård. Tomterna S:t Klemens 23 och 24 bildades 1983 genom en tomtdelning där fastigheterna sannolikt gick tillbaka till en tidigare gränsdragning.
S:T KLEMENS 5 - S:t Klemens 5 är kvarterets största fastighet. Den har oregelbunden form och belägen i kvarterets södra del, invid Smedjegatan. Fastigheten sträcker sig från gatan i söder och in till S:t Klemens ruin i kvarterets mitt. På Schilders karta från 1696-97 syns att dagens fastighet låg inom ett markområde som tillhörde två olika tomter, nummer 220 och 221. Tomt 220 i sydväst var vid denna tid bebyggd med ett hus av trä och hade en kålgård, medan den större tomten 221 i norr var bebyggd med ett stenhus med trädgård, kålgård och gårdsrum, samt ett stall.
Området kom under 1700-talet att närmast motsvara tomterna som senare kom att heta Norderroten III:100, 101 och 102. I husklassifikationen från år 1785 noteras på tomt 100 ett trähus med brädtak samt ett stenhus med tegeltak. På tomt 101 fanns ett trähus och ett stall, båda med brädtak, och på tomt 102 fanns ett trähus och ett brygghus med tegeltak, samt ett stall. Sannolikt är att dagens tre delbyggnader i tomtens södra del stämmer överens med vissa av de i husklassifikationen upptagna byggnaderna. År 1910 fanns stall och en smal länga med hästspiltor i fastighetens västra del. Stallet ersattes år 1945 av en länga med vedbodar, sannolikt en bod per hushåll. År 1912 ingick även nuvarande S:t Klemens 6 i enheten. Tomtens nuvarande sträckning går åtminstone tillbaka till 1936.
Fastigheten, som idag används för hotellverksamhet, är en före detta handelsgård eller stadsgård med ursprung från tiden kring sekelskiftet 1800, men med enstaka byggnader av äldre ursprung. Bebyggelsen omfattar fem byggnadskroppar. Hus A utmed Smedjegatan åt väster, är ett välbyggt stenhus i två våningar under sadeltak från 1800-talets första hälft. Det är ett ståtligt och exteriört välbevarat exempel på de nya handelshusen från den intensiva byggnadsperiod som tar fart i slutet av 1700-talet och fortsätter in på första hälften av 1800-talet i hela Norderroten. Entrédörren och majoriteten av övervåningens fönster är ursprungliga med bevarade beslag. Bottenvåning har under tidigt 1900-tal fungerat som butik, lager m m. Österut är hus B beläget, ett skiftesverkshus i två våningar under sadeltak från 1700-talets andra hälft. Fasaden bevarar ett 1800-talsskede som väl smälter samman med hus A och som i lika hög utsträckning bidrar till de historiska och estetiska upplevelsevärdena. Hus C, ett skiftesverkshus i en våning med inredd vind, från 1600-talets slut eller 1700-talets början, utgör fastighetens äldsta byggnad och uppvisar prismahuggna bular i konstruktionen. Den har kanske ursprungligen haft bostadsfunktion, men var troligen brygghus under 1800-talet. Hus D uppfördes troligen som magasin under 1800-talet och förseddes 1910 med en tillbyggnad med ny vagnsbod och en stalldel i väst. År 1943 byggdes det om till plåtslageriverkstad, men ingår numera i hotellverksamheten. Hus E är en gammal vedbod från 1945 som vid uppförandet ersatte en gammal länga med spiltor. På 1980-talet byggdes huset om till förråd. Byggnadens regelstomme är förstärkt med en brandmur mot väst och står under plåttäckt pulpettak.
Bebyggelsen är grupperad runt ett slutet gårdsrum som med tiden dock ändrat karaktär. Byggnaderna runt gården har också förändrats, såväl till sin funktion som till gestaltning och uttryck. De äldre volymerna och stommen i den ursprungliga handelsgården är dock väl bevarade. Fastigheten avgränsas till största delen av de olika byggnaderna, men ut mot Smedjegatan finns även en putsad och tegelkrönt kalkstensmur, och mot grannfastigheten i väst finns ett modernt plank. Gården är belagd med grus, gräs och kalkstensflis och gångar av markbetong. På gården växer rosor, ölandstok och diverse buskar.

KÄLLOR: Visby innerstad - en bebyggelseinventering. Del 1. (2002). Huvudred. Hansson, Joakim. C O Ekblad & Co, Västervik. ISBN: 91-88036-48-0
Beslut om byggnadsminnesförklaring, 1997-01-15