HUDDINGE KYRKA

I kyrkan ligger golv av polerade kalkstensplattor. Väggarna är vitputsade liksom kyrkorummets träunnvalv. Mellan väggar och valv löper en profilerad list. I södra långhusväggen finns ett medeltida konsekrationskors målat i rött inom en cirkel Lite längre fram i samma vägg finns en nisch, vilken kan ha ingått i ett tidigare sidoaltare eller ett skåp för förvaring av det invigda nattvardsbrödet. Glasmålningar sattes in i samtliga korfönster 1928 och utfördes efter konstnären Per Månssons teckningar. Två av glasfönstren togs bort 1994. I ett av altarbordens framstycken är den gamla (troligen 1200-tal) altarskivan av kalksten vertikalt inmurad.

Den stickbågiga portalen mellan långhus och vapenhus är kyrkans äldsta dörröppning.
Vapenhusets brädtak har dekorationsmålningar av moln och änglar, vilka är utförda av målaren David Schwenk 1712.

Bänkinredningen, vilken är uppdelad på fyra bänkkvarter, är från 1943 med bevarade gavelpartier från 1910-års bänkinredning. I de två främre kvarteren förkortades bänkraderna 1994 och dörrarna togs bort. Bänkinredningen är sedan 1994 målad i starka färger av gult, rött och blått. Fyllningarna är marmoreringsmålade i klarblått. På läktaren, som till stor del härrör från 1804 -1807, är snickerier såsom pelare, tak och läktarbarriär gråmålade. Läktarbarriärens tre liggande fyllningar är svampmålade i rött med förgyllningar på listverk. Mot sidorna, ovanför läktarbarriären, är snickeridekorer med en kerub åt vartdera håll.

Predikstolen i bondbarock skänktes till kyrkan 1685 av fru Anna Cronström till Balingsta. Kristusbilden högst upp är försedd med segerfana. Korgens fyllningar pryds av bilder av Kristus och de fyra evangelisterna. Mellan 1815 och 1943 var predikstolen övermålad i vitt och guld, men de ursprungliga färgerna är numera framtagna.

Nuvarande orgel med 26 stämmor tillkom 1968. Orgeln, som är byggd av Bruno Christensen & Sønner i Tinglev i Danmark, bevarar i stort sett fasaden från 1868.

I tornet hänger två klockor. Lillklockan göts 1688 och har inskriptionen "Frukta Gudoch ära konungen". Ursprungligen hängde den i klockbocken som stod på den lilla bergsknallen strax söder om kyrkogården. Storklockan göts av Joh. A Beckman & Co när tornet byggdes 1878.

Övriga inventarier
Kyrkans förnämsta inventarium är altarskåpet. Det tillverkades säkerligen i Nordtyskland, med största sannolikhet i Bernt Notkes verkstad omkring 1480. Det framställer 13 scener ur passionshistorien. Fem scener är skulpterade, resten är målade. Skåpet donerades till kyrkan av herrskapet Svart på Gladö, vilka även finns avbildade på skåpsdörrarnas utsidor. Mellan altarskåpet och altaret finns en predella, som tillkom 1994. På korgolvet står ett mobilt altarbord av rödmålat trä som även det är från 1994. Lösa knäfall i samma stil finns, vilka tas fram vid behov. Mellan koret och långhuset hänger ett triumfkrucifix, tillverkat och upphängt här 1943. Det är en kopia i mindre skala av ett krucifix som hört till Skönberga kyrka i Östergötland, nu i Historiska museet.

Kyrkan äger ljuskronor av mässing från 1600- och 1700-talen, vilka har donerats till kyrkan av privatpersoner. Den största kronan med två åttpipiga ljuskransar är skänkt 1668 av fru Margareta Gyllenroot till Vistaberg. Av ljuskronorna hänger två i koret, en i långhusets bakre del och en i tornrummet. Kyrkan äger även ett par fempipiga ljusarmar av malm från 1600-talet och sex ljusplåtar från 1700-talets första hälft samt fyra par tennstakar av olika typer. Över läktaren hänger två kristallkronor, skänkta till kyrkan i slutet av 1700-talet. Ovanför bänkraderna i kyrkorummet hänger förgyllda armaturer ritade av Uno Söderberg vid 1994-års restaurering.

Timglaset med fyra glas som sitter på predikstolen inköptes 1785. På kyrkorummets södra och norra långhusväggar hänger fem vapensköldar från 1600-talet. En oljemålning som föreställer Kristus på korset är nu placerad på södra långhusväggen, men under 1800-talets första del hängde den ovanför altarskåpet som "övre altartavla".

I vapenhuset finns en cirka två meter hög spegel i rokoko. Spegeln som skänktes till kyrkan 1804 försågs sedermera med en svartmålad träskiva istället för spegelglas och tjänstgjorde som psalmtavla till 1928.

I tornrummet står dopfuntsfoten från 1100-talet samt två gravstenar från 1200-talet eller 1300-talets början. En brudbänk från 1661 har numera också sin plats i tornrummet. Den stod ursprungligen i koret och användes vid vigselgudstjänster. Ryggstödet är fällbart vilket gör att brudparet först kunde sitta vända mot altaret och sedan mot församlingen, utan att behöva flytta på bänken.

1987 togs nytt kyrksilver i bruk. Det är utfört av silversmed Rolf Persson och ersatte tidigare silver, vilket försvann vid en stöld 1985. Bland det stulna silvret fanns föremål från 1600-talet och framåt. Kyrkan äger tre brudkronor varav en är från 1800-talet, och två från 1900-talet.

Äldst av kyrkans textilier är ett par fragment av brämet till en korkåpa från medeltiden.. En mässhake av sidenbrokad med mönster av vågformiga rankor i silver skänktes till kyrkan 1683 av Henrik Flemming, som givit namn åt gården Flemingsberg, förut benämnd Andersta. Från 1777 finns en mässhake i röd sammet med guldgaloner.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Huddinge kyrka uppfördes till sina äldsta delar under 1200-talets första hälft, då den säkerligen ersatte en tidigare träkyrka på platsen.

Huddinge kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Sockennamnet är ett gammalt bygdenamn, Uddunge, bildat till en inbyggarbeteckning uddungar, de som har sin mötesplats vid udden. Troligen avses en udde i närheten av Vårby. Det initiala h är inte ursprungligt.

I Huddinge finns ett antal olika fornlämningar: åtta fornborgar, tre runstenar och ett femtiotal gravfält från en tidsperiod omfattande åren strax före Kristi födelse fram till 1000-talet. I slutet av 1000-talet skänkte Fullersta och Stuvsta byar jord där en kyrka skulle uppföras. Kyrkjorden fick namnet Tomtberga. Kyrkan uppfördes intill en öst-västlig farled som förband Östersjön (Drevviken) med Mälaren. Därmed kom kyrkan att ligga centralt i en gammal tätbefolkad kulturbygd.

Under 800-talet var hela det område som nu är Huddinge befolkat i byar. I kyrkans sydvägg sitter ett inmurat runstensfragment som vittnar om att vägen fanns redan för 900 år sedan. Nuvarande kyrka är till sina äldsta delar uppförd under 1200-talet och har säkerligen ersatt en tidigare träkyrka på platsen. Från en tidigare kyrkobyggnad finns en bevarad dopfuntsfot, vilken nu står i tornrummet.

1200-talets kyrkobygge finansierades med kyrkoskatt, tionde, och kyrkan uppfördes i romansk stil, med långhus som avslutades med ett lägre och smalare kor. Kyrkan har i stora drag tillkommit så att västra hälften, närmast tornet, är från äldre medeltid, fjärdedelen därnäst är från senare medeltid och den sista fjärdedelen, det nya koret, är tillbyggt 1745. Tornet byggdes 1878 och tillbyggnaden norr om långhuset tillkom 1995.

Kyrkan har också en omfattande restaureringshistoria som börjar med restaureringen1910. Då höjdes golvet i långhuset till korets nivå och väggarnas ojämnheter, som avslöjade kyrkans mångskiftande byggnadshistoria, slätades ut under tjocka lager bruk. Valven bemålades med barockornament och kyrkans slutna bänkinredning ersattes med öppna bänkar. Redan 1943 genomgick kyrkan ytterligare en restaurering, under ledning av arkitekten Ärland Noreen (18881970), som arbetade efter principen att kyrkan skulle återställas. De ojämna väggarna knackades fram, takmålningarna avlägsnades, koret höjdes i förhållande till långhuset och 1910 års öppna bänkinredning ersattes med slutna bänkar. Kyrkan restaurerades senast 1994 under ledning av Uno Söderberg. Man strävade då efter att få ett ljusare och mer praktiskt kyrkorum, bättre anpassat till modernt gudstjänstfirande.

Innan järnvägen drogs fram på 1870-talet var Huddinge till stor del landsbygd och bebyggelsen bestod mest av gårdar och torp. I början av 1900-talet var invånarantalet i kommunen inte mer än drygt 1 800 personer. Järnvägen bidrog till en stark expansion.

Huddinge var ända till 1914 häradets största pastorat med Brännkyrka, Nacka och Erstavik som annex. 1974 blev Trångsund utbrutet ur Huddinge församling. Ytterligare en församlingsdelning ägde rum 1989, då Flemingsbergs och Sankt Mikaels församlingar bildades.

Kyrkan är placerad i öst-västlig riktning med koret i öster och består av ett rektangulärt långhus med åttkantigt kor i öster, utbyggt vapenhus i söder och torn i väster. Åt norr finns en tillbyggnad som mot öster är sammanbyggd med sakristian och mot väster förbunden med tornet. Tillbyggnaden innehåller ekonomiutrymmen.

Kyrkans äldsta delar är uppförda av gråstensmurverk och de yngre delarna, såsom koret, sakristian, tornet och tillbyggnaden åt norr, av tegelmurverk.

Kyrkans fasader är slätputsade och avfärgade i en bruten vit färg. I den södra långhusväggen sitter ett synligt, inmurat runstensfragment. Endast tornets murverk har dekorativa fasaddetaljer i form av profilerade lister som våningsband och takfotslist, samt markerade murhörn. Långhuset har två höga stickbågiga fönsteröppningar åt norr och två åt söder. Fönsteröppningarna är försedda med korspost och fyra blyinfattade bågar per öppning. Koret har fyra stickbågiga fönsteröppningar av samma storlek som långhusets, samt ett runt blindfönster åt öster. Två av öppningarna är försedda med blyinfattade glas med glasmålningar från 1928 och de andra två är spröjsade fönster från restaureringen1994. Fönstersnickerierna är grönbruna och dörrarna ockragula. Från tornet är rundbågiga fönsteröppningar i olika storlekar. Högst upp är öppningarna försedda med svarttjärade träluckor. Ovanför vapenhusets sydportal sitter ett runt fönster. Fönsterbänkar liksom plåtavtäckningar och stuprör är av kopparplåt.

Entré till kyrkan sker från västgaveln där en sandstensportal från 1754 är det enda som finns kvar av det Bunge-Mörnerska gravkoret, vilket troligen var ritat av Carl Hårleman. Sandstensportalen är målad i ljusgrått och omfattar en dörröppning med pardörrar samt ett runt överljusfönster. I vapenhusets sydfasad är en dörröppning med omfattning av trä, vilken är försedd med ett dörrpar med fyra helfranska fyllningar i vartdera dörrblad.

Långhuset har ett högt spåntäckt sadeltak som är valmat mot öster och följer det åttkantiga korets form. Vapenhusets och sakristians höga sadeltak är likaså spåntäckt. Tillbyggnaden åt norr är täckt med svartmålad plåt. Tornspiran är likaså klädd med svartmålad plåt och kröns med ett förgyllt kors.