VÄVERSUNDA KYRKA

Exteriör beskrivning
Väversunda kyrka består av ett rektangulärt långhus med ett smalare kor med absid, sakristia i norr, vapenhus i söder samt ett torn i väster. Kyrkan är uppförd av kalksten och marksten. Fasaderna är överdragna med en tunn rosabeige puts. Långhus, kor och absid har en skråkantad kalkstenssockel, medan sakristia, vapenhus och torn saknar sockel. Tornet är tillbyggt vid långhusets västra gavel, vilket tydligt framgår genom en skarv mellan murpartierna. Tornet är uppfört av sten till långhusets höjd och däröver en träöverbyggnad med vitmålad locklistpanel och svarta luckor. På den södra sidan finns en markering i putsen av en större och lägre placerad öppning. Samtliga tak är spåntäckta. Fönsteröppningarna är rundbågiga med grönlaserad träkarm och blyspröjsade bågar. Solbänkarna är utav kalksten. På norra sidan finns en bevarad medeltida fönsteröppning. Vid det södra korfönstret finns en överliggare av trä. Sakristian har även en markering i putsen på östra sidan, som kan vara efter en medeltida fönsteröppning. På den norra gaveln finns en rund blindering. Långhus, kor och absid har bevarade ornerade remstycken som är rödfärgade. Huvudingången är via vapenhuset i söder. Den stickbågiga dörröppningen är förskjuten mot väster och karmen och dörrbladets diagonalställda profilerade panel tillkom vid renoveringen 1947.

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
Vid gravgrävning på Väversunda kyrkogård har vid flera tillfällen påträffats fragment av tidigkristna gravmonument, s k eskilstunakistor, vilket kan indikera att en träkyrka existerat här redan under 1000-talet. Den nuvarande kyrkan har genom dendrokronologisk provtagning daterats till 1160-talet. Den uppfördes av kalksten med ett rektangulärt långhus med ett smalare kor med absid. Kyrkan har bevarat mycket av sin ursprungliga karaktär med flera speciellt intressanta byggnadsdetaljer. Både över långhus och kor står de ursprungliga takstolarna kvar. Remstyckena, d v s de bjälkar i murkrönet som bär takstolen, har en utvändigt ristad och delvis målad dekor av både vikingatida och romansk karaktär. År 1900 önskade Kungl Vitterhets, Historie och Antiqvitets Akademien att få "uttaga dessa mer eller mindre murkna stockar och ersätta dem med friskt timmer." Det var naturligtvis för att bevara dem för eftervärlden på en mer skyddad plats, men de fick dock sitta kvar i muren. Kyrkan försågs redan under tidig medeltid med kalkmålningar. Rester av de romanska målningarna finns på korvinden och i absiden. Takstolarna har ursprungligen varit synliga i kyrkorummet och det finns spår i takkonstruktionen efter upphängningsanordningen för en klocka i långhuset. Taket försågs sannolikt på 1200-talet med ett brädtak spikat under takbjälkarna och de nuvarande valven tillkom på 1400-talet. I sydportalen finns en rikt järnbeslagen trädörr med en runinskrift med smedens namn, Asmund. I korets norra mur finns ett sakramentsskåp med ett medeltida smidesgaller.

Den ursprungliga kärnkyrkan med långhus och smalare absidkor har bevarats intakt. Den har under senare delen av medeltiden försetts med en sakristia i norr. I samband med att konservator Sten Peterson tog fram kalkmålningar på 1980-talet dokumenterade han även vissa tidigare förändringar i byggnaden. Han konstaterade att sakristians tunnvalv är ursprungligt, vilket skulle kunna tyda på att byggnadstiden kan vara samtida med valvslagningen i koret. Han menar även att tornets murade bottenvåning, vars bruk och originalputs har samma karaktär som sakristian, bör ha tillkommit under medeltiden och eventuellt haft funktion som tiondebod. Enligt muntliga uppgifter av antikvarie Jan Eriksson i Linköping, tolkar han dock att tillbyggnaden bör ha tillkommit under 1700-talet. En liknande tillbyggnad av okänd ålder finns vid Järstad kyrka. Tornets träöverbyggnad har haft olika utförande. Kyrkans utseende på 1670-talet är känt bl a genom avbildningar av Elias Brenner. Brenner var konstnär och vandrade genom Östergötland och tecknade av kyrkor på uppdrag av det nyinrättade Antiqvitetskollegium. Teckningen visar att kyrkan vid det tillfället hade ett tillbyggt torn, vars överbyggnad åtminstone var av trä. Under tornets södra fönster finns idag en lagning i muren, som eventuellt kan vara en tidigare dörröppning.

Under senare delen av medeltiden valvslogs kyrkan. Den hade, som tidigare nämnts, dessförinnan med största sannolikt haft ett plant innertak. På tornvinden finns målade brädor som eventuellt kan vara delar till ett tak, men som det saknas uppgifter om var och hur de har påträffats. Valven försågs under 1400-talet med kalkmålningar.

Under 1600-talet byggdes ett vapenhus i söder och kyrkans fasader putsades i en rosa ton. Interiören försågs bl a med ett nytt dekorativt kalkmåleri i långhus och kor 1686, enligt en datering i korets tunnvalv. Inredningen förnyades med ny predikstol och altartavla samt dopfunt. Den senare är sannolikt tillverkad i Mikaels Hackes verkstad i Skänninge. I slutet av 1700-talet skedde nästa större förändring. Ett flertal källor uppger att hela torntillbyggnaden i väster tillkom 1771, medan konservator Sten Peterson anser att den murade delen har ett medeltida ursprung. På 1770-talet var klockstapeln i så dålig kondition att det beslutades att flytta in klockorna i en tornbyggnad. Träöverbyggnaden uppges vara utförd av en byggmästare vid namn Bengt Björkman. Samtidigt inlemmades tornets bottenvåning i kyrkorummet och ny bänkinredning och orgel samt orgelläktare tillkom. Under slutet av 1700-talet förstorades även fönsteröppningarna.

Under 1800-talet skedde inga större förändringar. Inredningen förnyades dock delvis och kyrkorummet färgsattes i vitt och guld, en för tiden typiskt färgsättning. Orgeln tillkom 1892 och var också ursprungligen målad i vitt och guld. Fasaden i nygotik är ritad av arkitekt Folke Zettervall.

På 1930-talet bekymrade sig församlingen bl a om sprickbildningar i absiden. Det resulterade så småningom i ett restaureringsprogram upprättat av arkitekt Erik Fant. Kyrkan präglas fortfarande i stor utsträckning av den renoveringen. Riksantikvarieämbetet ansåg att en restaurering var motiverad "genom önskvärdheten av att låta detta ytterst värdefulla kulturminnesmärke framträda i ett värdigare skick än det för närvarande gör." Före ombyggnaden, som utfördes 1947, var orgelläktaren placerad på traditionellt vis vid västra väggen. I Fants beskrivning från 1939 nämner han; "Under läktaren är en inbyggd herrskapsbänk med skjutluckor för öppningarna belägen." Denna borttogs i samband med att orgelläktaren ersattes av det nuvarande podiet och en ny trappa till tornet tillkom. Bänkinredningen, som sannolikt i alla fall delvis härstammade från slutet av 1700-talet, moderniserades och luckorna med äldre beslag återanvändes. Den äldre färgsättningen på bl a luckorna framtogs. Bänkkvarterens golv och även mittgångens trägolv var lagt över ett äldre kalkstensgolv. Det äldre golvet fick ligga kvar under det nya trägolvet i bänkkvarteren, medan de övriga kalkstensgolven omlades och gravhällar från vapenhusets golv flyttades in i såväl långhus som kor. Erik Fant ritade även en ny predikstol, då han ansåg att predikstolen från 1800-talet inte passade in i kyrkorummet. "Nuv. alltför stora och klumpiga predikstol, vilken saknar konstnärligt eller kulturhistoriskt värde, och som ej är avpassad till det äldre ljudtaket, nedtages och magasineras på tornvinden." När predikstolen monterades ner påträffades delar till en medeltida dopfuntscuppa, som hade fungerat som fundament.

I mitten av 1980-talet utfördes en genomgripande konservering av kalkmåleriet. Det finns rester efter tre olika perioders kalkmålningar, som i olika etapper överkalkats, framtagits och rekonstruerats. De tidigaste kalkmålningarna är utförda strax efter kyrkans uppförande. De finns bevarade på korets murar över valven samt i absiden, där de dock vid flera tillfällen övermålats. I samband med att kyrkan valvslogs på 1400-talet utfördes nya kalkmålningar. Av dessa finns endast sporadiska fragment. Enligt en datering i korets tunnvalv utfördes de nu framtagna målningarna i koret och långhuset 1686. I samband med konserveringsarbetena utfördes även dendrokronologiska undersökningar och något senare även uppmätningar av kyrkans ursprungliga takstolskonstruktion.