Kikare

Bengt Gerald Runnerström (1917 - 1995), Uddevalla var en passionerad amatörornitolog och blev representant för SOF (Sveriges Ornitologiska Förening) i Västsverige på 1950-60-talet. Han ledde fågelexkursioner med utgångspunkt från Uddevalla, se bif. gåvobrev.

I gåvan ingår också ett särtryck ur Natur i Bohuslän 1959, Bohusläns egen fågel av Bengt G. Runnerström, {om lunnefågeln].

Gåvobrev till Bohusläns museum:
Bengt Gerald Runnerström (1917 1995), ornitolog.
Donerar härmed till Bohusläns museum, sin kikare Zeiss 7x50 med läderväska 1930 1940-tal, samt ett särtryck ur Natur i Bohuslän 1959. Donationen sker genom sonen Bengt-Arne Runnerström, Gustafsberg Uddevalla 2020-12.

Min far Bengt Gerald Runnerström fick inte läsa vidare på universitetet i Lund, trots toppbetyg. Orsaken var föräldrarnas dåliga ekonomi och Krügerkraschen. I stället fick han en tjänst som kontrollör vid Posten i Eslöv bland 1 500 sökande. Senare blev en tjänst vid Posten i Uddevalla ledig. Far sökte och fick den. Familjen flyttade från Eslöv till Uddevalla 1948.
Bengts stora passion var ornitologi. När han kom till Uddevalla skojade han ibland med bohusläningarna om deras dåvarande kunskaper om fåglar: Fåglar är sådana som flyger och säger pip. Det bästa jag visste redan som 6 åring var att få följa med pappa ut i naturen. Jag satt på pakethållaren bak på hans cykel. Pappa hade ingen bil. Att som liten sitta på en bergknalle mellan hans knän och titta i hans kikare en ljusstark Zeiss 7x 50 var höjdpunkter i livet.

Bengt blev representant för SOF (Sveriges ornitologiska Förening) I Västsverige på 1950 1960-talet och ledde otaliga fågelexkursioner med utgångspunkt från Uddevalla. Oftast på cykel med start kl. 4 på söndagsmorgnarna med mål till exempel vid Sunds Tånge. Längre sträckor gick med samåkning i bil till exempel till Getterön i Halland eller båt till exempel till Soteskär för att titta på Lunnefågel. Jag minns en natt vid Kärnsjön där vi satt och lyssnade på den då sista Berguven i Bohuslän.

När jag blev lite äldre lärde jag mig ta emot telefonsamtal på lördagarna från folk som ville boka plats till söndagens exkursion i buss till Hornborgasjön. Många ville se de då sällsynta tranorna när de klev omkring på åkrarna för att äta fjolårets frysta rester av potatisskörden: Det var så Trandansen började på 1950-talet.

Bengt älskade att resa! Under alla år försökte pappa alltid komma iväg på internationella fågelkongresser med exkursioner runt om i världen. En gång sammanstrålade våra vägar. Året var 1969. Jag var på stipendieresa från Konstfackskolan i Stockholm till Sydafrika och pappa skulle till Sydvästafrika, nuvarande Angola. Världens alla berömda ornitologer tycktes vara med, men eftersom det nu var lite till åren komna placerade det mig (25 år gammal) längst fram i bussen så att jag med mina sedan barnsben tränade fågelögon skulle peka ut allt som flög. Det fungerade utmärkt!

Bengt var en oerhört kunnig ornitolog, men gjorde aldrig något väsen av det. Mig drog han iväg till alla föreläsningar i Uddevalla av dåtidens kändisar som Sten Bergman, Jan Lindblad och Rolf Blomberg. Detta gjorde mig till resenär vilket lade grunden till mitt liv som illustratör med inriktning på barnböcker om barn i andra länder
Bengt Arne Runnerström

Kikare Zeiss 7 x 50 med tillhörande läderväska, 1930-40-tal.
Kikare med två linssystem, ett för vardera ögat. Med hölje och delar av svart metall. Genom metalldelarna är de båda linssystemen sammansatta och ledade så att vidden mellan ögonen kan justeras.
Fokuseringsskruv för inställning av skärpan på vardera lins och kraftig gummiförsärkning ytterst på linserna.
På ena sidan ingjuten text;
7 x 50
37854
bio
Skyddslock av läder att sätta ovanpå linserna, permanent fästat i plastrem, med texten:
Benutzer
Okular
festgestellt.
Nicht
Verdrehen.
Bärrem av brunt läder i fasta öglor.