ERSKA KYRKA

Erska kyrka uppfördes 1885-1886 efter ritningar av arkitekt Emil Viktor Langlet (född i Borås) som en polygonal centralkyrka i en tidstypisk blandning av nyklassicism och ett nyromanskt formspråk. I öster finns sakristia i två tillbyggnader från 1971-72 respektive 1991. I övrigt är kyrkan ringa förändrad utvändigt.
Langlet ritade tolv centralkyrkor, den första 1857, varav sex är placerade i Västergötland. I landet finns cirka 30 kyrkor av denna typ, främst från 1800-talets andra hälft. Förebilder var det antika Pantheon i Rom och romanska kupolkyrkor i Italien. Under barocken återupptogs idén med centralkyrkor, med plan utifrån ett liksidigt grekiskt kors. Typiskt för Langlets kyrkor är att de har ett ickegotiskt formspråk och att de flesta är storslagna med stor formrikedom. Erska kyrka anses dock ha den enklaste och minst plastiskt utformade exteriören. "Väggarna liknar släta skärmväggar och turellerna saknar helt uttryckskraft till skillnad från andra småtorn i hans övriga kyrkor, här endast som arkitektoniska accenter markerande de sex hörnen.", säger Riksantikvarieämbetets Krister Malmström om kyrkan 1982 i en arkitekturanalys. Han menade att grunda fönstersmygar förtog intrycket av murmässighet och dekoren var ytlig likt reliefer. Lanterninen står tungt på den låga glasade delen som enligt hans mening ter sig som ett alltför sprött postament. I likhet med Langlets andra kyrkor är kyrkorummet kantat av läktare och täckt av mönsterlagda trätak. Malmström uppmärksammade att kyrkan hade en av landets bäst bevarade kyrkointeriörer med nästan hela träinredningen intakt. "Varje förändring i denna unika kyrkobyggnad skulle spoliera ett av landets märkligaste och mest välbevarade kyrkorum", slog han fast. Detta är särskilt viktigt eftersom få av just Langlets kyrkor förblivit invändigt intakta. De kritiserades hårt vid tillkomsttiden då Helgo Zettervall, som förfäktade det nygotiska idealet, var tongivande vid Kungliga Överintendentsämbetet (där Langlet verkat tidigare). Konsthistoriska omdömen har också varit negativa. Ändringarna har oftast syftat till att poängtera en längdaxel och att ge predikstolen en traditionell placering som i våra vanliga långhuskyrkor.
Exteriören avsågs att få en pampigare utformning från början. Langlets första ritning från 1875 visar ett par delvis utskjutande tornpartier; i öster för en rund sakristia, i väster för ett halvrunt vapenhus. Församlingen ansåg att detta skulle bli för dyrt. Tornpartierna slopades vid en omritning 1878 och den totala volymen minskades något. Sakristian förlades invändigt i öster med kantig form och vapenhuset blev endast svagt och plant utkragande från fasaden. En bred och låg glasad lanternin placerades över mitten med plåtklätt klocktorn med kort spira, till vars spets det är 24 meter från marken. Bredden mellan fasaderna är 20,5 meter. Kyrkan fick omkring 800 sittplatser.
Byggmästare var L. Forsberg och C. G. Nilsson från Göteborg. Kyrkan uppfördes 1885-86, målades året därpå och invigdes 1889. Orgelverket gjordes med 13 stämmor av Samuel Molander & Co, Göteborg. Langlet försåg kyrkan med ett predikstolaltare, alltså predikstolen placerad ovanför altaret, vilket även den gamla kyrkan hade haft. Bakom dettta anordnades en sakristia. Predikstolaltaret fick en anspråkslös framtoning och ingen konstnärlig utsmyckning tillfördes. En romansk dopfunt och apostlabilderna överfördes från den gamla kyrkan. En gravsten från 1699 lades i vapenhusets golv. Enligt en inventering 1920 förvarades på vinden den gamla predikstolen från 1600-talets mitt. I sakristian fanns ett gammalt timglas och en 1600-talsängel av trä.
1914 skedde en ommålning av den ljusgula interiören till vitt, även taket, och en streckdekor runt fönstren målades över. Taket oljefärgades vitt med gulbruna bjälkar och rosetter. Väggarna målades ljusgula medan smygar, foder, bågar och karmar fick vit limfärg med bruna hörnornament. Pelarna marmorerades och den fasta inredningen hölls i vitt och guld förutom bänkarnas och dörrarnas ekimitation. 1933 installerades elbelysning, vilket hade diskuterats sedan 1928. 1936-38 gjordes en omfattande tak- och stomrenovering ledd av arkitekt Hilding Hansson från Vänersborg. Problem med taket hade funnits sedan uppförandet. Plåten hade legat direkt på brädfodringen men nu lades papp och den gamla kopparplåten återanvändes till viss del när plåttaket lades om. Nya fönster sattes i lanterninen och en "skyddsanordning" tillkom, vilket kan ha avsett ett fönster eller en invändig plast i lanterninen mot kallraset. Stolparna var halvruttna, murkrönet runt tornet vittrat och klockorna hängde på defekta gångjärn. Skadade stolpar förstärktes med järnbalkar och murkrönen belades med betong. Invändig renovering skedde 1938 med underhållsarbeten i kyrkorummet och målning. Bänkarna försågs med elvärmare och vissa förkortades. 1948 gjordes ett förslag till eluppvärmning.
Under 1950-talet skedde förändringar i kyrkorummet då man ville lyfta in föremålen från den gamla kyrkan. Predikstolen från 1600-talets senare del hade förvarats i kyrkan men inte varit uppsatt. Konservator Olle Hellström konsulterades 1950 för dess renovering. Tre putti var kvar från ljudtaket. Evangelistskulpturen av Markus saknades och man förmodade att den hade varit placerad på den kasserade trappbarriären. Hälften av 1700-talsfärgen var bevarad, inkluderande en inskription runt överdelen. 1957 genomfördes in- och utvändig ommålning eftersom färgen hade blivit skadad efter inmontering av elvärme. Sannolikt gjorde arkitekt Ärland Noréen färgsättningen. Färgtonerna blev invändigt något mörkare i gråviolett och gråvitt med blågråa lister, blå pelare, brunröda bänkar, grågrön altarklädsel och förgyllningar. Väggarnas kalkputs målades med gul oljefärg upp till fönsterbröstningen och däröver med vit kalkfärg. Orgelfasaden fick röd dekor på listverket, en detalj från den ursprungliga färgsättningen. Orgelverket hade renoverats 1955. Sannolikt tillkom fönstrens kopplade bågar kring denna tid, om inte redan vid renoveringen 1938. Inventarierna från den gamla kyrkan sattes in, dopfunten i söder och predikstolen i norr liksom oljemålningen från 1847 från det gamla predikstolsaltarets bröstpanel. Dopfunten saknade mellanstycke och misstänktes vara hopsatt av två olika funtar. Den försågs med en träsockel för att få lämpligare höjd. Kyrkan rymde nu 700 personer.
En rymligare sakristia önskades redan på 1950-talet i en utbyggnad på östra gaveln, liknande framsidans vapenhus. Detta kom till utförande först 1971-72 med en 4 x 6 meter stor tillbyggnad i öster efter arkitekt Carl-Anders Herneks ritningar. Den gamla sakristian blev passage till den nya. Fönstret över altaret försågs med glaskonst. Andra förslag fanns men Hernek menade att det från länsarkitektkontoret 1963 var så väl anpassat att det skulle bli en pastisch och marklutningen skulle ge tillbyggnaden ett mer dominant uttryck än vad funktionen borde ge anledning till. Noréen & Bergmans förslag från 1952 frångick centralkyrkotanken. Hernek hade också idéer om att flytta fram hela det framskjutande predikstolsaltaret en knapp meter och ta bort bänkar för att förstärka rummets ledmotiv utan att rubba den absoluta symmetrin. Det är okänt om detta till någon del genomfördes. Orgelverket byggdes om av Nordfors & Co orgelbyggeri och installerades 1973. Fasaden behölls men ett nytt spelbord av ek uppställdes som det föregående. Möjligen behölls det gamla spelbordets baksida åt kyrkan enligt Riksantikvarieämbetets önskan. Nya pipor inlemmades i fasaden. Enligt Krister Malmström 1982 hade bänkar i sydöstra delen kortats eller rivits. Dopfunten hade tagits bort från platsen framför koret i mittaxeln, en symbolisk placering i rummets geometriska mittpunkt, vilket han påtalade var ett beklagligt avsteg från Langlets konception.
1989 föll gjutjärnskorset på taket av i snöstorm i april men renoverades i augusti. 1991 genomfördes omfattande ut- o invändiga renoveringsarbeten ledda av arkitekt Ture Jangvik, K-Konsult. Riksantikvarieämbetet bidrog med en miljon kronor på grund av det höga kulturhistoriska värdet. Biutrymmen behövdes och istället för att störa kyrkorummet med sådana byggdes sakristian till med en 5 x 10 meter stor rektangulär volym på tvären. Utbyggnaden skulle utformas som en "skengavel" på långsidan med fönster lika kyrkans. På Länsmuseets anmodan fick fasaden horisontala band lika den befintliga fasaden för att göra de släta väggarna mindre iögonfallande och mer artikulerade. Handikappramper fogades till huvudentrén i väster och den sydöstra entrén, dit en hårdgjord gång anlades längs södra fasaden. Hela taket lades om i skivtäckning likt det gamla från 1937. Kopparplåten på yttertak och lanternin var nött och detaljer av järn var kittade i anslutningarna som skapat galvaniska element och orsakat skada. Kalkputsen och fasadfärgen var i god kondition och omfärgades bara. Bänkarna byggdes om för att ge bättre lutning åt ryggen och nya sitsar, men befintliga gavlar behölls. Avstånden ökades genom att några bänkrader slopades. Ursprunglig färgsättning undersöktes och dekorationer på pelare, orgel, läktarbarriär och altare hittades. Väggarna vitmålades nu men inredningen fick i huvudsak tillbaka de ursprungliga färgerna i oljefärg. Trägolvet var obehandlat eller gråmålat och målades om. Sekundärfönstret över kyrkorummets mitt hade enkelt glas och fick ett övre skyddstak med isolerglas. Dopfunten återfick sin centrala plats och äldre inventarier sågs över av konservator. Man påtalade problemet med att ljuskronan i mitten skymde predikanten, som upplevde sig tala till en ljuskrona. Kronorna hängde på rad och omöjliggjorde dessutom ögonkontakt med kantorn, även från altaret. Dessa problem förblev emellertid olösta. Kyrkan återinvigdes 2 juni 1991.

Erska kyrka är en centralkyrka med enkel men dekorativ utformning som saknar någon bestämd konsthistorisk stiltillhörighet. Det mönstrade taket lär vara typiskt för Langlets kyrkor. I väster är huvudentrén med orgelläktare över och i öster på var sida om koret är en utgång. Dessa väggar är raka medan sidornas däremellan har två vinklade fasader som pekar mot norr respektive söder. Taket är mest iögonfallande. Langlet har här lekt med olika polygona former. Grundformen kan tänkas som en sexuddig stjärna av två trianglar där linjer dragits i en ytterkant längs uddarna och formar kyrkans sexsidiga grundplan. I centrum bildas också en sexkant, vilket motsvarar lanterninen. Detta kan beskådas i kyrkorummets spröjsverk i glastaket upp till lanterninen. Från varje sida av glastaket är ett femsidigt takfall med spetsen nedåt stöttad av en pelare och mellan dem bildas då vinklade takfall över läktarens utdragna femhörning med raka barriärer. Denna ger kyrkorummet en viss längdriktning som hejdas av ett i öster relativt långt inskjutet korparti med sjusidig altarring. Fyra mjukt svängda läktartrappor finns; två i öster, två i väster. Östväggens inskjutna parti har en artikulerad framsida med predikstolen över altaret. Bänkinredningen vinklas mot den framskjutna altarringen, men den centraliserade rumskonceptionen har reducerats sedan bänkraderna i öster under läktarna avlägsnats. En mittaxel mellan entré och kor bildas av en bred mittgång som ger denna centralkyrka en via sacra. Intrycket av denna förtas något av en stor ljuskrona som hänger från glastakets mitt. De många fönstren skapar ett finstämt ljust rum som är väl färgsatt sedan 1991 med vita väggar och i huvudsak två bruna respektive två grå nyanser, samt sparsamma förgyllningar. Bänkarnas brunröda gavlar korresponderar med trappräcken, fyllningslister och annan diskret dekor. Allt är ursprungligt om inget annat anges.

LÅNGHUS & KOR - Läktartrapporna är av gråmålat trä med utkragande plansteg med profilerad kant även åt sidorna. På vart steg står svarvade spjälor till ledstången, allt brunlaserat. Mot väggen har varje trappa ett kvartsrunt förråd med pärlspånt och slät dörr med profilerad list runtom. Läktarna på södra och norra sidan sluttar upp mot fönstren i norr och söder, även undertill, och stöds mot väggarna på kraftiga konsoler med profilerad anfang. Alla träkanter är fasade eller profilerade för varierat ljusspel. Små droppformade glasarmaturer sitter på bjälkarna under läktaren, vars undersida täcks av pärlspånt. Sexkantiga brunmålade pelare placerade på stenskivor bär upp läktaren. De har liksidig bas och kapitäl samt en skaftring upptill; fyra i norr och söder, två i öster. Ljusarmar är monterade på de flesta pelarna. Långbänkar utan rygg står längs syd- och nordvästväggarna. Den gamla kyrkans 1600-talspredikstol är uppställd i den norra vinkeln under en samtida basunängel. Dopfuntarna har sidoställts tillsammans vid den östra av de sydliga väggarna och Thorvaldsens Kristus står där på en vägghylla (tidigare på altaret). Apostlamålningar från den äldre kyrkans läktarbarriär hänger på ömse sidor om den södra vinkeln. Bakom de bakersta bänkarna står i nordväst ett ljudmanöverbord och i sydväst en ljusbärare. Vid entrén sitter två mässingsklot i smideshållare monterade på väggen (och kistbeslag från 1600-talet från gravkoret troligen) och på södra sidan är ett kyrktorg arrangerat. Ett golvur från 1783 står i nordöst.
GOLV - Lackat furuplank i hela kyrkan i riktning öst-väst. Brunmålad, slät, hög fotlist. Altarringen står på ett lågt, långt utskjutande podium med ljusgråblå heltäckningsmatta.
VÄGG - Slätputsade väggar målade med vit organisk färg utan dekor. På det inskjutna takhöga och vinkelbrutna predikstolsaltaret i öster (tidigare var sakristian på dess baksida) av trä har predikstolen en vinklad, fördjupad bakvägg mellan korg och ljudtak med dörr till trappan på baksidan. Det översta fasadpartiet har en bred halvcirkel markerad av dubbla, förgyllda, profilerade lister med en smal gesims undertill. Nedtill sitter i mitten ett litet gudsöga varifrån strålar når ut i halvcirkeln. Fasaden indelas i övrigt av ett rätvinkligt ramverk med rektanglar av olika storlek. Ungefär på mitten är ett horisontellt parti med en korsfris som är något rikare artikulerad. På den vinklade väggen mellan ljudtak och korg är det polygonala former i mönstret. Väggen är målad i brungrått med grå fyllningar, brunröda dekorlinjer och förgyllningar. Pärlspånt på sidorna i samma färg som fyllningarna.
PORT - Mot vapenhuset är en svängpardörr med rak överkant och rektangulär fältindelning i tre lika stora delar. Troligen ursprunglig. Runda ornamenterade, bronsaktiga halva klot med blomliknande fästen utgör trycken. Över dörren sitter en nattvardstavla skänkt 1847 av änkan Elisabeth Simsson. Den satt på gamla kyrkans predikstolsaltare. Dörrarna i öster är enkla med rak överkant i stickbågade vidgade smygar med rak kant och fyra lika stora fyllningar med stickbågad överkant och hamrat metalltrycke i jugendstil.
INNERDÖRR - Korbyggnaden har en enkel, sannolikt ursprunglig, trädörr på var sida i profilerade foder. Dörrarna har gulmetalltrycken och sex fyllningar; två nästan kvadratiska i mitten och två lika stora över och under. De är målade brungrå som predikstolen och leder till sakristian.
FÖNSTER - De två norra respektive södra fasaderna har tre lika stora stickbågiga fönster på mitten nedtill och en mindre trefönstergrupp däröver på läktarna i djupa, något vidgade smygar med vitmålade snickerier och gammalt klarglas. Alla fönster är kopplade och troligen från 1957 (möjligen 1936-37 då lanterninen fick kopplade fönster). Yttre glaset har profilerad dubbelspröjs, det inre ingen spröjs. De nedre fyrluftsfönstren har kraftig korspost med lika stora lufter i profilerade bågar och karmar med öglehakar. En ljushållare från sekelskiftet står i varje mittfönster utom i två som har sockel och silverkandelaber. Fönsterbänkarna är branta med kondensrännor. Läktarfönstren infattas i en vidgad stickbågig nisch och mittfönstret är högre. Enluftsfönster med en liggande spröjs på mitten av innerbågen, den yttre är indelad i rutor med en kantställd upptill. Ut mot hörnen, även på östväggen, sitter ett litet enluftsfönster i djup nisch med en liggande spröjs på ytterbågen. Ljuset från lanterninens ytterfönster dämpas av matt glastak mot kyrkorummet. Bjälkarna i lanterninens tak skymtar blott. Takfönstret är sexkantigt indelat i en sexuddig stjärna och från centrum går en post ut till varje hörn. På så vis bildas 24 liksidiga trianglar som alla i sin tur är spröjsade till fyra liksidiga trekanter. Snickerierna är brunmålade.
TAK - Över läktaren sitter blågrå vinklade pärlspåntstak som i framkant stöds av runda stolpar med dekormålade, figursågade konsoler mot bjälkarna. Från dem och ut mot lanterninens sexhörning lutar femsidiga beige takfall med spetsen nedåt och mitt på varje sitter ett brunmålad liksidigt träkors med strålar. Polygonen inramas av enkla träbjälkar i brunt med brunröda dekorlinjer och en list innanför. Från varje läktarpelare går två bjälkar ut till väggen så att takkilar bildas mellan vinkeltaken. En stor ljuskrona i malm hänger från mitten med en svensk och en venetiansk kristallkrona på var sida.
LÄKTARUNDERBYGGNAD - Endast trappförråden beskrivna ovan.

FAST INREDNING
ALTARE - Sparsamt ornerat träaltare nedanför och framför predikstolen. Täckt front med utskuren rund dekor med liksidigt kors i gråbrunt, rött och guld. Ett senare tillkommet krucifix med träkors och korpus i silver står på disken. Golvet innanför altarringen är upphöjt ett steg från podiet med likadan heltäckningsmatta och sedan ytterligare ett steg till altaret med matta. Två bönepallar med röd sammet. På var sida står en hög guldfärgad spiralformad ljusstake i 1700-talsstil med djurtassar på fotstödet.
ALTARRING - Sjukantig gråbrunt målad altarring med täckt barriär som har stående rektangulära grå fyllningar med kant i guld och rött. Röd sammetsklädsel från 1991 på armstöd och knäfall på låg träsockel.
BÄNKINREDNING - Bänkarna byggdes om 1991 då tre rader i varje kvarter slopas, från tio till sju, samt troligen bänkarna i öster under läktarna (om de inte avlägsnades redan 1971-72). Bänkarna är placerade i två kvarter, vinklade mot altarringen med höga, mörkt brunröda gavlar försedda med skurna trepass upptill och en målad liksidig korsdekor under. Ett fåtal är avkortade (bänkar förkortades 1938). Liggande brädor i ryggen som är lutande och har en ursågning invid gavelprydnaden. Jämfört med läktarbänkarna är ryggen lägre och har 1,5 bräda mindre, så de sänktes sannolikt 1991. Tidigare fanns lutande bokbrädor från ryggens överkant, men nu är de raka, placerade längre ned med krokar under. Röda sittdynor och bänkvärmare, diskreta ben med fotbrädor emellan. Bänkarna är målade ljusare än övriga toner i grågrönt. Runt kyrkan löper en väggfast bänk med bänkvärme. På läktaren finns ljust gråmålade intakta bänkar, se "Läktare".
PREDIKSTOL - Korg och ljudtak är sexkantigt i och med den vinklade väggen bakom. Korgen har spetsbågade, smala, höga fyllningar med endast en helt tunn, slät list runt, målad brunröd på insidan och en guldlist innerst. Guldknappar sitter mellan varje spets samt en större variant på väggfrisen. Ett bokbräde av trä i form av en uppslagen bok som ligger på en bibel och en rulle. Ljudtaket är flackt och mycket enkelt med blå palmetter på varje hörn med gulddekor och överst sitter ett guldfärgat kors stöttat av karnisdekorer nedtill. Undertaket är målat i en starkt ljusblå färg. Runtom kantas taket av en figursågad kant likt en lambrekäng med guldknappar. Korgen avslutas med ett profilerat understycke med välvd överkant. Under korgen är ett stöd med fasade, rödmålade hörn upp till en femsidig konsol med svängda sidor.
ORGEL - Det äldsta orgelverket tillverkades okänt år med 13 stämmor av S. Molander & Co, Göteborg, och renoverades 1950. Ett nytt verk med 18 stämmor byggdes 1971 av Nordfors & Co, Lidköping. Orgeln är mycket stor med bibehållen fasad målad i grått med sparsam guldornering och dekormålade lister upptill från 1957 i rött och gult lika kymation efter ursprunglig förlaga. Fasaden består egentligen bara av piporna som formar halvrunda knippen ytterst samt i mitten över en stickbågig öppning, där spelbordet är placerat vänt mot altaret. Organisten befinner sig alltså inne i orgelhuset. Rutmönstrade smala pilastrar står på ömse sida av mittsektionen och i mitten är ett kort pelarknippe som utgör högsta punkten. Under pelarknippena är rutmönstrade välvda konsoler och dekorbanden upptill ser ut att hålla ihop knippena. Pipknippena graderar sig över dekorkanten mot en högsta punkt baktill. De raka pipsektionerna mellan har inga dekorband. Pipornas horisontlinje kan liknas vid ett draperi. Hela anordningen ter sig ovanlig. En diskret gesims finns undertill mellan barriär och pipor. Nedtill är en fasad lik läktarbarriärerna, men den är högre placerad på förhöjningar från stolparna. Spelbordsfasaden är anpassad till läktarbarriären, men fyllningarna har raka överkanter och en vag pilasterantydning mellan fyllningarna.
LÄKTARE - Utdragen femkantig form som bärs av sexkantiga träpelare. I framkant är bjälklaget fasat och rödmålat. Egentligen har läktaren dock endast två sidor eftersom orgel respektive korbyggnad blockerar någon förbindelse mellan nord- och sydsidorna. På läktaren finns takbärande runda stolpar med konsoler upptill mot takbjälkarna med brun dekor mot svart botten i jugendstil. Läktarbröstningen är ljusbeige med odekorerad spetsbågsfris och har ett sentida skyddsräcke av gulmetall på det brunmålade brämet. Baksidan har gråmålad pärlspont. I öster är rektangulära nummertavlor med profilerade utsidor fästade på var sida om predikstolsaltaret. Fyra spiraltrappor av trä med krysslagda spjälor i räcket leder upp från kyrkorummet. I nordöstra hörnet är en liten trätrappa upp till lanterninen. Den lilla dörren dit har två lika stora fyllningar utan lister. Golv och gradänger är av gråbetsade bräder. Längs väggarna högst upp finns lätt skålade långbänkar utan rygg. På tre gradänger, förbundna av fem trappsteg, står helt intakta bänkar lika långa som läktaren minus sidogångarna. De mycket smala gavlarna kröns av skurna trepass och vidgas nedtill till rundade, släta armstöd. Ryggarna är pärlspontade och höga med bokbrädor. Alla bänkarna är gråvitmålade. Överallt utnyttjas utrymmen till små bänkar med endast låga ryggar.

SPECIFIKA INVENTARIER
ALTARTAVLA - Nej
DOPFUNT - Två dopfuntar finns. Den med kyrkan samtida trädopfunten ritad av Langlet är sexkantig med en liten cuppa med raka, inåtsluttande sidor med en enkelt skuren medaljong vardera och skaftet utgörs av sex kolonetter och postament i romaniserande stil. Den sexkantiga foten är slät och bred. Allt är täckmålat i ton med övrig inredning; brungrå nyanser med vitare pelare och dekor i rött och guld. Den förses med ett dopfat av tenn med förgylld skål och silvrigt brätte och flyttas fram vid förrättning. Den romanska dopfunten av sandsten bedöms vara från 1200-talet och är rund, nätt med skrånad undersida och en inhuggen repstav upptill. Urtömningshålet är fyrkantigt (efter 1200-talets mitt upphörde bruket med urtappning). Foten är kvadratisk med mycket enkla ristningar och en rund vulst upptill (liknar dopfunten i Härlanda kyrka). Delarna misstänks vara från två olika funtar. Stendopfunten kommer från en medeltida kyrka på platsen och installerades 1957 då den försågs med ett fat från Erik Jonssons Gelbgjuteri Skara och placerades på en träsockel för att komma på lämplig höjd.
NUMMERTAVLA - Stora, rektangulära tavlor i grått monterade på läktarbarriärerna på båda sidor om korutbyggnaden.
GAMLA PREDIKSTOLEN - Predikstolskorgen kommer från den gamla kyrkan och installerades 1957. Predikstolen såldes på 1800-talet men inroparen hämtade den aldrig. Den är i barock, troligen från 1600-talets mitt, och nu fyrsidig med mycket plastisk skuren dekor. Evangelisterna (Markus saknas ) står i varsin arkadbåge omsluten av en ängel upptill och märkliga karyatider som bär upp dess joniska kapitäl. Evangelisterna är uttrycksfulla. På hörnen är joniska röda kolonetter med skurna tulpanornament med änglar över kapitälen och lejonmaskaroner på konsolen. Ett kraftigt listverk skiljer arkaddelen från den kortare nederdelen med evangelisternas namn skrivna i ett dekorerat fält. På överstycket finns en text och en skuren äggstav, brämet kragar ut. Texten anger donatorn greve G. Leijonhufvud, Raseburg. Botten är blåsvart och den mesta dekoren röd, något rött och grönt. Fundamentet är nytt.

ÖVRIGA INVENTARIER
13 apostlabilder från gamla kyrkans läktare, olja på trä
Timglas i sakristian 16-1700-tal.

VAPENHUS - Ett helt litet vindfång med utgång i väster och dörr till kyrkorummet i öster.
GOLV - Släthuggna stenhällar
VÄGG - Vit glasfiberväv. Norra väggen täcks sedan 1950-talet av en gravsten från 1699 som tidigare låg i golvet.
PORT - Ursprunglig pardörr i profilerat stickbågigt foder med överljus. Dörren är rak med tre fyllningar per blad; två rektangulära stående med tre prismatiska stående dekorer och en kvadratisk mittfyllning med ett likformigt kors omgett av prismatiska dekorer.
INNERDÖRR - En svängpardörr med rak överkant och rektangulär fältindelning i tre lika stora delar. Runda ornamenterade, bronsaktiga halva klot med blomliknande fästen som trycken.
FÖNSTER - Överljuset är stickbågigt, brunmålat och spröjsat med en cirkel i mitten med rutor på sidorna.
TAK - Plant tak med gråmålad pärlspont med en list ett stycke in runt ytan.

SAKRISTIA - Från kyrkan passerar man först ett helt litet utrymme, den första sakristian, med furugolv, beige putsade väggar åt öster och pärlspont på övriga väggar och tak i samma färg. Garderobspardörr från 1957 i öster och dörrar till kyrkorummet i nordväst och sydväst. I öster nås de tillbyggda sakristibyggnaderna. Längs västra väggen, som är baksidan av korutbyggnaden, går en smal trätrappa, förbi predikstolsdörren och vidare upp till ett litet förvaringsutrymme med en trefönstergrupp lik de övriga. Rummets brädgolv och pärlspåntsväggar är målade. Där förvaras bland annat föremål från den gamla kyrkan. Trapploppet har ett vilplan vid dörren och vrider sig åt väster upptill. Trappspindeln är handhyvlad. Räcket är likadant som till läktartrapporna och den enda färgklicken med sin rödbruna kulör. I taket är hålet rundat för trappan och under trappan är en skrubb. Predikstolsdörren är en ursprunglig enkel fyllningsdörr med spetsbågigt överstycke. Den nedre fyllningen är mycket mindre än den övre, kammarlås med spolformat vred. Den vinklade väggen som dörren sitter i har likadana fyllningar och alla saknar lister.
Via sakristian från 1971 nås den från 1991. I den gamla finns åt norr ett blyspröjsat glasmosaikfönster i blå toner med ett gyllene kors med röda punkter angivande Kristi fem sår. Under fönstret är en hylla på konsoler. I nordväst sitter en piscina av trä och mässing. Textilskåp finns i söder. Mellan rummen sitter en slät dörr från 1957 av träfiberskivor med gulmetalltrycke. Nuvarande sakristia är ett rektangulärt rum med utgång i söder, fönster i öster och dörr till kyrkan i väster. Entrén har ett litet kapprum med toalett i öster, klinkergolv, vitmålade glasfiberväggar och ytterdörr åt väster. I norr är ett textilrum och i väster dörrar till ett förråd och ett litet köksutrymme. Rummet är möblerat med kontorsmöbler mitt på golvet, vid sydväggen en soffa, samt bord och stol i nordöst. Textilrummet och gamla sakristian har likadana ytor som detta rum.
GOLV - Furugolv med målad, låg fotlist.
VÄGG - Vitmålad glasfiberväv.
PORT - Ytterdörren med stående träpanel i ramverk sitter i ytterliv med en träramp innanför. Dörren är vitlaserad liksom de smala fodren. Innerdörren är likadan.
INNERDÖRR - Alla är likadana som ovan, breda med gula metalltrycken.
FÖNSTER - Tre kopplade rektangulära enluftsfönster med platta spröjsar i ytterbågen till sex rutor. Foder runt nischerna och plan fönsterbräda av marmor.
TAK - Plant, spåntat, vitlaserat trätak med mörkt blågrön hålkälslist.

TORN - Här menas det lilla tornet över lanterninen på kyrkans mitt. Uppgång sker i nordväst från läktaren.
TORNVÅNINGAR - I trappan upp är ett litet enluftsfönster åt väster som försetts med omålad innerbåge i innerväggen av trä med krok. Ytterbågen är stickbågig och kopplad med en liggande spröjs.
VÅNING 1 - Detta är lanterninvåningen med ett spjälstaket runt takfönstret ned till kyrkorummet. 1991 gjordes ett isolerglasfönster över det spröjsade matta glaset. Man når våningen via trätrappor på takfallen i bjälkkonstruktionen. Spår av fuktskador finns i bjälkarna. Hinkar vittnar om fortsatta läckage. Takfönstrets mittstock hålls upp av järnstag. Järnförstärkningar i bjälkarnas möten, troligen från 1937. Hela lanterninen är glasad med kopplade, vitmålade tvåluftsfönster från 1937, tre par per sida, i profilerade bågar; den inre rutan är ospröjsad, medan den yttre har en krysspröjs upptill. Trätrappa upp i väster med plan- och sättsteg samt enkelt räcke.
VÅNING 2 - Klockvåning. Två klockor; en mindre från 1689, omgjuten 1784 i Skara av Nils Billsten och en storklocka från 1885, Göteborgs mek. Verkstad. Både luckor och klockor är automatiserade. Luckorna är i par, spetsbågade och av stående bräder med tvärslå och rödmålade foder. Spikat brädgolv. Konstruktionen fortsätter till nock.